Saga om Sexologi

Den tropiska värmen ligger över Sverige och appen Tinder gör sitt intåg i svenskarnas sex- och dejtingliv (funkar också runt om i världen). Länge har det saknats en motsvarighet till bögarnas Grindr för flator, bi och heteros, men så med en frenesi som jag sällan skådat så introducerar mig min vän på en uteservering för appen.

Data hämtas från din Facebookprofil. Du ställer in preferens, män, kvinnor, män och kvinnor (ännu ingen annan könstillhörighet) och vilket avstånd personen får befinna sig på. Med snabba klick bläddrar du förbi olika personer i din närhet och klickar ja eller nej på dem. När ni matchar så får du en notifikation och möjlighet att skicka ett meddelande. Du kan bara kontakta de som “gillat” dig. Kanske kan det sägas vara ytligt, på några få bilder, en kort beskrivning och gemensamma likes på Facebook så ska du kunna avgöra om personen är något för dig, samtidigt är det inte med samma ytlighet som vi spanar in någon på krogen?

Ja ja ja ja nej ja ja ja, vi går genom fulla uteserveringar och min vän överför taktiken till den fysiska världen. Vem vet, kanske kan det göra oss lite modigare, kanske kan vetskapen om att många skulle klicka ja på dig på nätet ge den där självkänslan som gör att du tar chansen. Internet är bra för självorganisering säger en annan vän och kanske kan vi dra slutsatsen att internet är bra för ditt sexliv.

Tillägg: Givetvis fungerar Tinder också för dig som definierar dig som man som söker efter en man.

Läs även andra bloggares åsikter om app, dejting, flator, hetero, sex, Tinder

Bild från http://artisticporn.tumblr.com/

I begynnelsen av den här bloggen skrev jag om det som tidigare kallades “mödomshinnan” och som nu går under benämningen slidkrans. Genom att ändra språket om den så kallade “mödomshinnan” så skapades utrymme för acceptans av att det inte handlar om en hinna som täcker utan om ett slemhinneveck, som kan täcka mer eller mindre och mycket sällan helt. Ni kan läsa mer om slidkransen på RFSU’s hemsida. Jag kommer ihåg den insikten, att jag hade haft en bild av fittans anatomi som jag hade tagit som en sanning, även om den inte stämde med andra saker som jag kunde. Jag kommer t ex ihåg en diskussion som tonåring med en jämnårig vän. Vi funderade över hur mensen kom ut, om där nu fanns en hinna. Slutsatsen blev att antingen fanns där ett till hål, ett menshål som vi inte kunde hitta, eller så kanske det i hinnan fanns ett litet, litet hål där mensen kom ut.

Min andra uppenbarelse när det gäller fittan kom en tid senare. Den handlar om klitoris, jag växte upp med den anatomiska föreställningen om att klitoris var en knapp som var väldigt viktig att hitta. Liten, liten så många heterosexuella män missade denna knapp. Jag tror att insikten om hur klitoris egentligen ser ut kan revolutionera personer med klitoris och personer som har sex med personer som har klitoris sexliv totalt. Klitoris är ingen knapp nämligen. Klitoris har skänklar och nervtrådar som sträcker sig långt utanför det lilla område som vi fick utpekat på biologin. Här är en bild som visar klitoris som jag lärde mig, dvs enbart klitoris ollon.

Vilket ju stämmer om vi ser till den synliga delen av klitoris, men om vi istället vill förstå njutning och vad som kan vara intressant att smeka och stimulera så är den här bilden bättre.

Klitoris är en jäkla fantastiskt isberg under havet! Det blir lättare att förstå en massa olika dimensioner av sexuell njutning med den här bilden.

Att det tog så lång tid för slidkrans att bli ett begrepp och klitoris att få lov att vara den fantastiska kroppsdel som det är tror jag att vi kan lära oss mycket av. Det finns “sanningar” om vår kropp och vår sexualitet som inte stämmer och vi måste ifrågasätta dem.

Den här  sammanställningen av 21 saker som vi skulle veta om klitoris är ganska klockren. 

Läs även andra bloggares åsikter om anatomi, fitta, klitoris, lust, njutning, sex, Sexologi, slidkrans

I lördags tog sexologen Robert Jacobsson med mig på Erotica Show på Slagthuset. Vi satt lite spända och finklädda på bussen tillsammans, Robert med mustaschen vaxad och jag i paljettklänning. Mässhallen såg ut som mässor gör, olika bord att gå runt mellan, skillnaden var att allt handlade om sex. Där fanns allt från de mest porriga underkläderna till omsorgsfullt handgjorda piskor. Precis efter att vi kommit äntrar en man i 20-30-årsåldern scenen. Han är klädd som brandman och juckar livligt mot strippstången. Kvinnor ropar exhalterat mot honom, de stoppar pengar innanför hans kläder som successivt åker av.

Vi får nys på en workshop i Shibari, en japansk form av bondage, där det lika delar handlar om estetik som om en lek med kontroll och makt. Under en stund lär vi oss olika knutar och tips för säkerhet, exempelvis att inte binda där armar eller ben är tunnast, vid lederna, att ha en säkerhetssax beredd, inte binda för hårt och kolla så att personen kan röra sina fingrar för att nämna några råd.

Vid workshopen fanns också BDSM-podden på plats. Ni hittar deras program här, jag och Robert är intervjuade de sista minuterna. En av de mer bisarra upplevelserna är mannen som kommer fram till oss då vi andas ut efter Shibariworkshopen, han frågar mig om jag vill kolla på orgasmmaskinen Sybian. Det låter lite som något från tiden då Hysteri fortfarande klassades som en diagnos säger en vän senare och jag håller med. När vi kommer till männens bås står där något som ser ut som en svart ridsadel med en hudfärgad gummiattrapp på toppen.

– Vill du sitta?

frågar mannen och jag skakar bestämt på huvudet. En orgasm i en mässhall står inte på min lista den här kvällen. De demonstrerar maskinen och dess kraftiga vibrationer, något som jag verkligen kan förstå att de säljer in som en orgasmmaskin eftersom många kvinnor som har svårt att komma kan vara hjälpta av just en kraftig vibrator.

Med mig från Sexmässan tar jag vissa kunskaper i Shibari och ett par brösttofsar. Tyvärr tar jag också med mig vetskapen om att detta inte var en kontext som jag som ensam kvinna skulle ha velat vara i, inte heller som homosexuell man tror jag att jag hade känt mig trygg, mot de senare timmarna låg en alkohol- och testosteronstinn aggressivitet i luften.

Det finns dock mycket viktigt för oss sexologer att hämta där i mässhallen. Vi befinner oss ofta på ett teoretisk nivå ganska långt från fysiskt sex, på Erotica Show är det fysiskt, i princip alla sexuella uttryck utom penetrativ sex är tillåtna. Något som känns smått absurt, att vi fortfarande lever i en tid där sex definieras som dildo eller kuk i någonting och bara vi inte gör det så har inget sexuellt skett. Samtidigt är just den normen kanske i nuläget en förutsättning för att vi ska hitta sexmässan på en central plats i Malmö och lära oss mer om exempelvis BDSM.

Vill ni lära er hur en dansar med brösttofsar finns här en instruktionsvideo.

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, Erotica Show, sex

I tisdags var jag på Fingrarna i fittan, en kväll på Justine & Juliette anordnad av RFSL om säkrare sex för kvinnor och har sex med kvinnor. Kvällen var upplagd som ett samtal mellan de deltagande med sakkunskap från Malinda Flodman och Suzann Larsdotter. Under kvällen framkom att sex mellan kvinnor överlag är något som vi upplever osynliggörs i samhället. Om det talas om sex mellan kvinnor så handlar det antingen om kvinnor som har sex med varandra för att tillfredsställa män eller så ligger fokus på hur kvinnor egentligen har sex med andra kvinnor.

Ja, hur gör kvinnor när de har sex med andra kvinnor? Min tanke är att frågan uppkommer eftersom vi har en stark heteronorm i samhället och en stark norm om att sex är penetrativa samlag som innebär kuk i fitta. Kvinnor som har sex med kvinnor knullar, på olika sätt som vi tycker är upphetsande och sköna. Exempelvis oralsex, anala eller vaginala samlag med dilos, analsex i form av smekningar och slickande av anus, sex med lekar kring makt och underkastelse som smiske eller att binda någon, smek- och gnidsex som att saxa varandra och gnida fittorna mot varandra, föra in fingrarna vaginalt eller analt för att nämna några alternativ.

Kritik riktades också av ett slentrianmässigt rekommenderande av slicklapp (en slicklapp är en tunn duk av gummi eller latex som läggs över fittan eller anus innan du ger din partner oralsex).

Det finns många potentiella problem med att använda slicklapp. Slicklapparna är ofta för små för att egentligen täcka något, en måste flytta runt slicklappen, vilket kan vara jobbigt. Att klippa upp en kondom som det tipsas om ibland beskrevs som ganska värdelöst eftersom den då blir ännu mindre än de slicklappar som finns färdiga att köpa. Det kan vara svårt att veta vilken sida som en slickat på om en först slickar och sen kanske gör något annat en stund för att återgå till slickande. Samtidigt kan slicklapp vara användbart om din partner har synliga sår eller vårtor samt funkar bättre rent praktiskt vid rimming (att slicka någons anal) än då du slickar någons fitta.

Det jag kanske mest tar med mig är Suzanns kloka ord om att själv göra bedömningar och förhålla sig till säkrare sex; Skaffa kunskap och ta sen egna beslut om vad du känner dig bekväm med att ta för risker. Exempelvis så är risken att smittas av hiv som kvinna som ligger med en annan kvinna väldigt liten, det finns bara några få dokumenterade fall i hela världen, utifrån den kunskapen är det du som bestämmer om denna lilla risk är något som du kan ta eller om du vill använda dig av olika sätt för att minimera den.

Om säkrare sex och sexuell hälsa för kvinnor som har sex med kvinnor kan följande sammanfattningsvis sägas:

– Gå och ta cellprov regelbundet

– Testa dig med jämna mellanrum

– Använd slicklapp om du känner att det känns bra

– Om ni delar dildo, använd kondom som ni byter till ny person

– Håll lite koll på var fingrarna har varit, tvätta av, eller torka av med en våtservett om du vill känna dig säker efter att ha penetrerat din partner med fingrarna

Suzann Larsdotters rapport Som att slicka på en regnkappa om kvinnor som har sex med kvinnor och sexuellt överförbara sjukdomar/säkrare sex

Läs även andra bloggares åsikter om HBTQ, KSK, sex, säker sex

Bild från http://queering.tumblr.com/.

På lördag kommer jag gå på brunch kl 11.00-13.00 hos Sexvägledarna i Suellska Villan i Malmö med tema sexuellt självförtroende. Daniel Foxhage föreläser och bland annat kommer följande frågeställningar att diskuteras; Vad är sexuellt självförtroende? Hur bygger vi upp sexuella självförtroendet? Kan en öva på relationer?

Facebookeventet hittar ni här.

Föreläsning och brunch kostar 150 kr och du kan förköpa biljetter hos Sexvägledarna på Suellska Villan, Barkgatan 15 i Malmö. Maila på info(a)sexvagledarna.se. RFSU Malmö har ett antal platser kostnadsfritt till medlemmar i RFSU, maila i så fall sara.alfredsson(a)rfsu.se i så fall. Först till kvarn gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om RFSU, RFSU Malmö, sex, Sexvägledarna, självförtroende

Screenshot från: http://www.expressen.se/halsa/gar-sexlivet-knackigt/

Varje söndag svarar jag på frågor om sex och relationer i Expressen Söndag. Ni kan också läsa vissa av frågorna på nätet. Skicka gärna era frågor till mig på: sex@expressen.se

Några av frågorna som jag redan besvarat:

Vad ska jag göra åt min svåra svartsjuka?

Min sambo har hellre sex med sig själv

Min kille kollar på porr – tycker det är äckligt

Vi har inte haft sex sedan barnet kom

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Expressen, relationer, Saga Alm Mårtensson, sex

Bild från artisticporn.tumblr.com. 

Ett av de områden som jag tror kan utvecklas mycket inom sexologin är kunskap om hur vi har sex. Det där fysiska sexet. Under masterutbildningen i sexologi lär vi oss mycket om teoretiska referensramar som är väldigt användbara när vi sedan kommer ut, men många av de frågor som människor som vi möter i vårt yrke som sexologer har frågor om praktik. Hur slickar jag fitta? Hur suger jag kuk? Hur har vi analsex? Vad är BDSM?

Idag hittade jag en ny app i min feed. Appen heter Lick This och marknadsförs som ett sätt att träna sin tunga inför att slicka fitta. Du tränar på olika tungrörelser genom att klä din telefon i plastfolie och slicka på skärmen. I den här artikeln frågar de skaparna om de verkligen tror att appen kan göra någon bättre på att slicka fitta, svaret blir nej, men att appen kan fungera för att sätta igång tankar och en diskussion om sex och på så sätt påverka människor.

En av de bästa svenska böckerna som jag läst om sexpraktik är Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer av Helene Delilah och Malinda Flodman. Den riktar sig till tjejer som jag sex med tjejer och många av delarna går att översätta även till andra sexuella läggningar och könstillhörigheter. Ibland tror jag att det finns en föreställning om att sex är något som vi bara ska kunna utan att prata om det, men jag tror att många människor skulle  njuta mer om de hade mer kunskap om hur kroppen och olika sexpraktiker fungerar. Den fysiska delen av sex är så klart bara en del, samtidigt en minst lika viktig del som t ex tankar eller känslor.

Vill du lära dig mer om att slicka fitta så rekommenderar jag Robert Jacobssons Fittslickarskola delux.

På tisdag 11/3 bjuder RFSL och Justine & Juliette in till Fingrarna i fittan, en föreläsning i Malmö med Suzann Larsdotter.

Här är ett annat inlägg som jag skrivit om en app med sextema: Spännande sexapp från Kinsey Insitutet.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, fitta, Lick This, oralsex, sex

Idag har jag tillbringat dagen med att skriva på en projektplan för min kommande masteruppsats om sexuell lust. Bland annat har jag studerat modeller över sexuell respons. Det är spännande eftersom modellerna färgar vår syn på sex, sexuell lust och olust. I den första modellen, Master & Johnsons linjära modell över sexuell respons, fanns inte sexuell lust med alls. Den lades sedan till som ett första steg av Kaplan.

Här ser ni: 1. Lust 2. Upphetsningsfasen 3. Platåfasen 4. Orgasmfasen 5. Återgångsfasen

En modifierad modell över sexuell respons är Bassons cirkulära modell. Där öppnas upp för att sex kan motiveras av andra faktorer än lust, vilket jag tror är smart. Lust ses också som något som kan komma under tiden som en har sex, responsiv lust, till skillnad från synen att lusten alltid kommer spontant och föregår sex.

Jag har ritat till er, hoppas ni kan läsa, klicka på bilden för större version. 

Bassons modell kommer dock med lite föreställningar om hur mäns och kvinnors sexuella lust ser ut. Den tidigare forskning som jag har studerat består till stor del av studier kring kvinnors lust i långvariga relationer och potentiella faktorer som bidrar till minskad lust. Där väcks en tanke hos mig att vi kanske skapar en lustproblematik genom att välja att studera en könstillhörighets problematik kring sex.

Därför är en intressant artikel den enda som jag hittat som fokuserar enbart på män; Men in love: living with sexual boredom. Där intervjuas 12 män i långvariga relationer om sexual boredom (sexuell uttråkning? Säg gärna till mig om ni kommer på ett bättre begrepp.). Samtliga män i studien ser tråkig sex som en oundviklig konsekvens av att ha en längre sexuellt exklusiv relation. Att hett sex är något som byts mot långvariga relationer och äkta kärlek. Samtidigt problematiseras och analyseras deras ståndpunkt utifrån ett socialkonstruktivistiskt och diskursivt perspektiv där författarna lyfter fram en norm kring “hot monogamy” och att ha ett aktivt sexliv, alltid.

Vill ni ha en populärkulturell beskrivning av hur Master & Johnson utvecklade sin modell över sexualitet genom att göra fysiologiska mätningar på personer som hade sex, med sig själv och andra, så kan jag tipsa om serien Masters of Sex.

Källa bl a: Sexualitetsstudier red. Lars Plantin & Sven-Axel Månsson

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, lust, Masters of Sex, Saga om Sexologi, sex

Via Kinsey-institutets Facebooksida fick jag tips om en spännande app, Kinsey Reporter. Genom appen samlas data om sexualitet in från hela världen och du kan bidra till sexualitetsforskning. Appen är anonym, din exakta lokalisering avslöjas inte, data publiceras med en tidsförskjutning och först när tillräckligt många rapporter har kommit in.

På KinseyReporter.org kan du studera det data som kommit in hittills. Genom appen hoppas institutet att nå personer med olika erfarenheter och idéer samt utveckla nya sätt att bevara anonymiteten i sexualitetsforskning. Du ska helst skicka in din rapport inom 24 timmar efter det du vill rapportera och det finns färdiga formulär att fylla i för att underlätta läsningen av data. Några av de teman som appen behandlar är sexuella fetischer, flirtande, porr och alla hjärtans dag.

Appen är utformad av Kinsey Institute for Research in Sex, Gender, and Reproduction (KI) och Center for Complex Networks and Systems Research (CNetS), vid Indiana University, Bloomington.

Läs även andra bloggares åsikter om app, forskning, Kinsey, sex

Lucia Ray, jag har läst din insändare i dagens Sydsvenskan och jag håller inte med dig. Först tänkte jag att jag inte håller med dig till den grad att det inte ens är vettigt att försöka svara dig, men sen tänkte jag om. För jag har suttit som terapeut mittemot personer som varit utsatta för våldtäkt och sexuella övergrepp och mår dåligt över det och jag kan säga dig, att generellt, så upplever de ett ansvar för det som de har blivit utsatta för. De svåraste orden är “det var inte ditt fel”. Skammen och skulden färgar synen på det som inträffat dem, oavsett ålder, kön eller sociokulturellt sammanhang så tar de ansvar för det brott som de blivit utsatta för.

Det finns flera problematiska områden i din insändare. Du reproducerar bilden av mannen utan kontroll över sin sexualitet. Han skulle bli sexuellt frustrerad om kvinnan satte de gränser som hon känner sig bekväm med. Du skriver att kvinnan behöver omfattande regler kring sin sexualitet för att förhindra att någon går över hennes gränser.  Vissa våldtäktssituationer skriver du, och jag undrar vilka. Kanske kommer det här som en överraskning för dig, men det finns män, kvinnor och andra personer med gränser som blir våldtagna. För mig är det just det som definierar en våldtäkt, någon går över din gräns.

Häromnatten gick jag hem själv längs en öde gata i Malmö. När jag kom hem blev jag fundersam och pratade med min partner om det. Jag berättade att jag inte visste om jag gjort en bra riskanalys med att gå själv så, att jag kanske borde ha tagit en taxi, ringt en vän eller åkt hem lite tidigare. Det gjorde mig varse på något, även jag har internaliserat bilden av att om något händer mig så ligger ansvaret på mig och jag ser en lösning i att begränsa min rörlighet. Varje dag tar människor det ansvar som du efterlyser och problemet är inte, som du lyfter, att ansvaret inte ligger på den som blir utsatt för ett sexuellt övergrepp. Problemet är det motsatta. Det problem som du ser med ett fokus på den som blir anklagad för ett sexuellt övergrepp är inget problem, det är rimligt, och något som vi uppenbarligen behöver fortsätta att arbeta för.

På samma tema har jag skrivit om ofrivillig sexuell respons vid sexuella övergrepp.

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, sex, sexuella övergrepp, våldtäkt

Egentligen började jag formulera det här tydligare för mig själv under Fittfestivalen som jag var på i slutet av förra året. Robert Jacobsson visade under sin föreläsning ett klipp från en porrfilm där en kvinna knullar en man som halvligger i en soffa. Hon knullar honom, ganska hårt dessutom. När jag sedan läste om språket och sexualiteten, och hur vi genom språket kan sägas skapa sanningar om sexualiteten så fortsatte jag att fundera över det där med fittan som aktiv och passiv. I engelska språket kartlade feministen Catharine A. Mackinnon hur verb som ‘fuck’, ‘screw’ ‘make love to’ användes i beskrivningar av heterosex i mycket högre grad användes med mannen som subjekt och kvinnan som objekt. När kvinnor sattes som subjekt i förhållande till uttrycket ‘make love’ följdes det i mycket högre utsträckning av ‘with’.

Häromdagen hamnade jag i ett samtal om den aktiva fittan. Vi hade alla fått med oss bilden av att det som tjej är fult att vara passiv när en har sex. I heterosammanhang så talas ibland om tjejer som ‘ligger där som döda fiskar’ och med det menas dålig sex. Så vi har varit aktiva, under flera år har vi satt upp små föreställningar i form av sex. Ofta har vi njutit, ibland inte. Sedan beskriver flera av oss att något förändrades. En formulerar det så här:

– Jag knullar min kille, ja han är inte så bekväm med att jag säger så, han menar att jag inte kan göra det, men det är ju precis det jag gör. Jag knullar honom. 

Catharine A. Mackinnon skrev detta 1982. I den ‘sanningen’ fastnar vi ofta. Innan har jag nog inte riktigt på allvar förstått hur begränsande det blir att fortsätta att tala i termer av att, i heterosex, mannen penetrerar kvinnan. Fittan är i allra högsta grad aktiv, om vi låter den vara det. Den är anatomiskt uppbyggd med möjlighet att vara aktiv, med svällkroppar och muskler. Fittan är inte ett inget, inte ett hål. Vad jag tror blir revolutionerande sexuellt är när vi med fitta skiftar från att vara aktiva sexuellt som en form av skådespel (vi behåller objektsrollen) till att vara aktiva som aktörer, att definiera sig själv som subjekt i sin sexualitet.

I slutet av vårt samtal säger en av personerna

– Ja, men sen kan en ju tända på att vara passiv också.

Och så är det ju också. Och vi ska ha den valmöjligheten och alla alternativen att välja mellan.

Läs också gärna mitt tidigare inlägg Fina flickor knullar lagom.

Källa: Language and sexuality – Deborah Cameron & Don Kulick

Läs även andra bloggares åsikter om aktiv, feminism, fitta, genus, normer, passiv, relationer, sex

Jag och skådespelaren och teaterpedagogen Maria Grudemo El Hayek bjuder  in till ett samtal om sexuell identitet, olika slags relationer, lust och njutning på Kontxt i Malmö!

Vi träffas söndagen den 26 januari antingen kl. 12.00-14.00 eller kl. 16.00-18.00 med möjlighet till fler samtal om vi vill fortsätta. I varje samtalsgrupp finns plats för åtta personer. Vi bjuder på fika. Vill du vara med anmäl dig på någon av länkarna:

Anmälan 12-14
https://docs.google.com/forms/d/1YoEC8fptn-vWi08Sr_6VwdGcpbF1HFw_TiO_HAVk9mA/viewform

Anmälan 16-18
https://docs.google.com/forms/d/1VtxtfDryjKeYsWMLVxDkeFAxhYPSiNW1v2a-me03R1w/viewform

De åtta som anmäler sig först kommer med. Vi kommer fortsätta att diskutera ämnena i podcasts. En teaterföreställning baserad på samtalen planeras under våren. Givetvis kommer podcastsen och föreställningen att vara anonymiserade.

Marias blogg kan ni läsa här: http://minhemligablogg.blogspot.se/.

Projektet har fått stöd från RFSU’s Ottarfonden.

Läs även andra bloggares åsikter om lust, relationer, samtal, sex

Bild från apocalypse-chic.tumblr.com.

Några veckor sedan, innan Husby. Min vän ser på mig. Vi sitter på en balkong och natten är ljum. Du vet, Saga, ingen kommer någonsin ge ifrån sig makt frivilligt. Så är det. Senare under natten talar vi om förhållanden och makt. Jag har länge funderat över det där. För maktaspekten är enligt mig central inom alla våra relationer. Ändå är den lite ful att tala om. Som att samtliga av våra nära relationer är jämna. Jämställda, jämlika.

Min tanke är att maktrelationerna i sig inte är något problem. De är en naturlig del av att förhålla sig till andra människor. Ibland är det din partner som har övertaget, ibland är det du. Någon är lite mer förälskad och någon har ett större behov av sex. Ni förhåller er till sociala, ekonomiska och erotiska kapital och ibland vet ni inte ens vem som har övertaget, ibland är det väldigt tydligt för er. Jag tänker och har beskrivit det här tidigare, att problemet blir när maktrelationen blir statisk. När den svage alltid är den svage i relationen. En position som är enormt frustrerande att befinna sig i. Lika frustrerande är det att ständigt vara den starke och behöva förhålla sig till detta. Samtidigt är just den positionen den som vi sällan vill ge efter i.

En relation är ohållbar om maktförhållandet är statiskt, för det kommer att innebära antingen att den i underläge lägger sig ner, slickar den starkes fötter och sakta tynar bort, eller att den svage reser sig och gör uppror med våld. Tvingar sig till en position som är bättre än den i ständigt underläge. Vad kan vi ställa för krav på den som är starkare i en relation? Kan det finnas något att vinna för den starke i att leka mer med makten och förhandla om rollerna? Jag tror det. Är det rimligt att lägga hela ansvaret för att luckra upp maktpositionerna på den i underläge i relationen?

Your own acts tell the world who you are

and what kind of society you think it should be

Ai Weiwei menar att vi med våra handlingar definierar oss själva och samhället som vi lever i. Vårt samhälle just nu kan kanske ses om en metafor för det statiska maktförhållandet i den nära relationen. I förorterna reser sig motståndet. Vi med det sociala, ekonomiska och kulturella kapitalet håller så hårt i våra tillgångar att vi definierar ett samhälle som vi sedan vantrivs i. Personen med makt i förhållandet håller i sin makt tills relationen fylls av förakt och sakta tynar bort. Ditt överläge är en kortsiktig väg mot kontroll och tillfredsställelse som långsiktigt skapar en giftig miljö för dig att leva i.

Jag vill ha rörliga samhällen, rörliga relationer. Möjligheter och utveckling, ansvar. Att klamra sig fast vid makt innebär ett statiskt passivt läge. Till sist brister det. I nära relationer och i samhällsstrukturer. Jag vill ha en lek med makten.

Ann Heberlein om våld och makt.

Johanna Langhorst text i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ai Weiwei, BDSM, Husby, makt, relationer,revolution, sex, våld

Tagged Ai Weiwei, BDSM, Husby, makt, relationer, revolution, sex, våld

Läs även andra bloggares åsikter om Ai Weiwei, Husby, makt, relationer, revolution, sex, våld

Jag är på middag med några vänner. Två av fyra har krossade hjärtan och vi diskuterar relationer och kärleken. En av vännerna utbrister

“Ja, men vissa förhåller sig ju precis likadant till relationer som de gör till nyårsevent på Facebook. Först svarar de inte på lång, lång tid, sedan kan de sträcka sig till att trycka ett “maybe attending” för att försäkra sig att de slipper ifrån åtagandet att gå på festen om de skulle hitta någon annan, roligare fest. Till slut har det inte dykt upp någon roligare fest och de får krypa till korset och ändå gå på festen”

Hans kommentar får mig att fundera över ett sådant förhållningssätt till livet, relationer och kärleken. Jag gissar att personerna med ett kroniskt “maybe attending” får exakt samma chanser till romanser, relationer och sex som andra. Skillnaden blir kanske snarare de chanser som de missar i sin tvekan och i känslan av otillfredsställelse i att inte göra några egna val. För när du står på den där nyårsfesten som du aldrig tryckt attending till så undrar du om det fanns någon annan, roligare fest att gå på. Som du missar genom att vara där du är just nu. Istället för att fatta det medvetna valet och ta ansvar för det så skapar du själv en osäkerhet och grämer du dig över något som du kanske missade.

Nätdejting tror jag är en arena där den här problematiken är stor. Vi överväldigas av alla valmöjligheter och som i förlamning  stannar vi kvar, runtklickandes bland profilbilderna på sajten, månad efter månad. För det kan ju hända att vi missar någon som hade varit bättre. Snyggare, mer lyckad och harmonisk.

Så är det kanske också med kärleken och sexet. Att fatta ett medvetet val leder livet i en riktning och då måste vi ta ansvar för den riktningen. Det är läskigt. Att istället vara en “maybe attending” som av slumpen blev “attending” är kortsiktigt skönare. Vi har inte behövt ta ansvar för något val. Frågan är dock hur livet blir på lång sikt och vilka möjligheter vi upplever att vi har.

Precis innan jag somnar i min säng den natten så funderar jag över hur jag försöker förhålla mig till livet. Jag konstaterar med ett litet leende att det är jag som är personen som bjuder in till nyårsfesten, så lever jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, kärlek, relationer, sex, val

Via Tanja Suhinina blir jag tipsad om en artikel i DN om forskning där forskarna i form av manipulation av hormoner hos sorkar gjort sorkarna ointresserade av andra än sin partner. DN talar i sin rubriksättning om att skapa en livslång romans. Jag funderar på om en medicinering för att möjliggöra monogami skulle kunna innebära att människor inte i lika stor utsträckning behöver förhålla sig till den förändring som finns i förhållanden. Maktskiftningarna, attraktionen till andra än din partner, de fantastiska stunderna och stunderna som är skit. Det dynamiska tillstånd som en relation är. Den senaste tiden har jag varit mycket fascinerad av en terapimetod inom KBT som kallas för ACT. En del i ACT handlar om att inte ha som mål att eliminera all smärta utan acceptera den som en del av livet och förhålla sig till den. Jag tänker på det när jag läser om idén att skapa en monogamimedicin. Forskarna talar om det sociala, ekonomiska och känslomässiga lidande som separationer ofta innebär, ACT talar om lidande som en produkt av att inte konstatera smärta som en del av livet. Att älska någon gör ont, ibland. Gör det för ont för ofta så överväger vi om det är värt det, om vi genom att stanna respekterar det som är värdefullt för oss och fattar beslut utifrån det. Bara ordvalet med vilket DN talar om skilsmässor säger något om synen på dessa. Det talas om en oförmåga att hålla samman. I ordet oförmåga finns inte plats för nyanser, för alla de par som kämpar och sedan bestämmer sig för att gå skilda vägar. Där separationen ger utrymme för något annat än den bitterhet och svärta som kan växa fram efter år av ouppklarade konflikter.

I slutet av artikeln talas det om en kombination bestående av medicinering för monogami och parterapi. Inom parterapi är inte upprätthållandet av relationen ett självklart mål, parterapi kan lika gärna leda till en separation. När Anders Sandberg (här hittar ni en artikel av honom) säger “Terapin är till för inpräntningen, så att vi fortsätter att vara fästa vid rätt partner” blir jag lite fundersam. Terapi som inpräntning? Finns det människor som är rätt eller fel för oss? Eller är alla både rätt, fel och något däremellan och det är det som vi lär oss att förhålla oss till? Forskning visar att mycket av våra känslor styrs av hormoner, i augusti förra året skrev jag om de signalsubstanser som kan påverka upplevelsen av kärlek. Jag frågar mig om nyckeln till ett förhållande verkligen ligger i en manipulation av kroppens biokemiska processer? Jag tänker att den kanske snarare ligger i en medvetenhet om de processerna och att sedan förhålla sig till skiftningarna.

I förhållande till att skapa ett tillstånd av monogami på medicinsk väg så tänker jag också på den starka norm som finns kring att definiera ett relation. Jag vet att människor i min omgivning som inte riktigt vill göra det ofta utsätts för stark press utifrån. Trots att de egentligen inte vill säga att de är ihop eller inte. Kanske är den bristen på flexibilitet i förhållande till relationer en del i problematiken. Relationer ser väldigt olika ut, ändå talar vi bara om vissa, statiska, former. Det finns litet eller inget utrymme att själv sätta ord på det förhållande som just du har. Det är som att vi i förhållande till relationer hör Heidi Klums röst i den där dokusåpan om designers, där hon säger “one day you’re in, the next day you’re out”. Alla de där andra tillstånden i förhållande till en eller flera partners räknas inte.

Kärleksideologin, att sexuella relationer legitimeras av kärlek är fortfarande stark i det västerländska samhället, trots att vi ser vissa tendenser till uppluckring. Kanske bidrar det till att människor en bit in i förhållanden vaknar i chock över att förälskelsen och/eller kärleken har försvunnit. Fler som jag talat med, som har relationer på över tjugo år bakom sig vittnar om den föränderlighet som jag tidigare beskrivit. Jag undrar vad det öppnar för dörrar att förhålla sig mer flexibelt till den föränderligheten, kanske till och med uppskatta den? Att förhålla sig med nyfikenhet till det som ska komma, istället för en rädsla för att det inte känns likadant som tidigare, att vi inte hittat en hållbar form för våra relationer och att allt ska förloras. Är det våra faktiska känslor i relationen som ställer till det för oss eller är det föreställningen om hur det ska kännas?

Också Lotta kommenterar forskningen kring medicinering och monogami.

Läs även andra bloggares åsikter om ACT, DN, hormoner, KBT, monogami, relationer, sex