Saga om Sexologi

Bild från http://queering.tumblr.com/.

På lördag kommer jag gå på brunch kl 11.00-13.00 hos Sexvägledarna i Suellska Villan i Malmö med tema sexuellt självförtroende. Daniel Foxhage föreläser och bland annat kommer följande frågeställningar att diskuteras; Vad är sexuellt självförtroende? Hur bygger vi upp sexuella självförtroendet? Kan en öva på relationer?

Facebookeventet hittar ni här.

Föreläsning och brunch kostar 150 kr och du kan förköpa biljetter hos Sexvägledarna på Suellska Villan, Barkgatan 15 i Malmö. Maila på info(a)sexvagledarna.se. RFSU Malmö har ett antal platser kostnadsfritt till medlemmar i RFSU, maila i så fall sara.alfredsson(a)rfsu.se i så fall. Först till kvarn gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om RFSU, RFSU Malmö, sex, Sexvägledarna, självförtroende

Jag vill tipsa er om tidningen Genant som elever på Humfryskolan i Malmö har skapat. Tidningen behandlar temat sex och samlevnad och är skriven med könsneutralt språk. Genant finns i olika former, även som radio och tv. Några av ämnena som eleverna avhandlar i första numret är sexdebut, mens – första gången och andra gånger, vad händer på ungdomsmottagningen, hur dumpar du någon och första dejten – så här lyckas du!

Tidningen kan laddas ner och beställas på genant.se där finns även lärarhandledning för hur pedagoger kan arbeta med tidningen tillsammans med sina elever. Genant som radio och tv nås också via hemsidan. Även till dessa finns det lärarhandledning.

I Genant tar eleverna bland annat reda på vad som menas med mononorm, vad RFSU’s Jack Lukkerz tycker om månggifte och om det alltid gör ont första gången men har penetrativt sex.

Läs även andra bloggares åsikter om Genant, hen, Humfryskolan, Jack Lukkerz, RFSU, sex- och samlevnad

Jag har under min influensatid sett dokumentären Fyra decennier av sex som SVT har visat de senaste lördagarna. Den fick mig att fundera på analsex eftersom det är ett fenomen vars betydelse och värdering har skiftat totalt under bara tio års tid. Under slutet av 1990-talet drev tidningen Darling kampanjen Vägra Analsex. I kampanjen konstateras följande: analsex är överexponerat, analsex gör bara ont och kan inte framkalla någon njutning för tjejen samt att bara en liten klick av befolkningen (jämförbar med den lilla klick som sysslar med S&M) hänger sig åt analsex. Överallt talades det om hur oskyldiga tonårsflickor gick med på analsex eftersom deras pojkvänner ville ha det, Aftonbladet kallade in experter för att undersöka farorna med analsexet. Det talades om en ökning av skador på ringmuskeln på sjukhusen och andra hemskheter som var frukten av ökningen av analsex. Porrindustrin sågs som bovar i dramat.

Inom sexologin hör man ofta uttrycket “inget nytt under solen” i vårt fall innebär det att människor antagligen alltid experimenterat och haft analsex, det har bara inte varit något som man pratat om öppet. Jag kan komma på minst två kulturella (religiösa?) skäl till att man även tidigare haft analsex. Dels för att undvika graviditeter, dels av en tanke att behålla slidkransen intakt.

Här är ett verk av Édouard-Henri Avril från sekelskiftet 1800-1900

Idag låter det lite annorlunda. Hanna Fridéns svar 2008 på en fråga om analsex är mer präglat av en informativ ton och befinner sig långt borta från fördömandet under 1990-talet. Där Darling kanske problematiserade i lite väl hög grad finner vi istället 2008 en total avsaknad av densamme. Samma sak med Vecko Revyns analsexspecial som iofs väckte många upprörda röster, men inte från unga tjejer utan snarare från deras mammor (läste de Darling?). I Vecko Revyn möter vi 2008 följande punkter om analsex: information om varför man kan uppleva analsex som skönt samt hur man har analsex utan att skada sig.

Vi är alla barn av vår tid, varför vi tycker att vissa saker är tabu är ofta mer knutet till de kulturella strömningar som finns just nu än till fakta. Därför är information viktigt, därför är det viktigt att unga och gamla som funderar på vad analsex innebär och hur det går till kan få tillgång till den kunskapen. Unga människor kollar på porr och då har de redan sett analsex. De har däremot inte sett förberedelserna eller fått veta varför det fysiskt kan vara skönt eller göra ont. Det känns inte rätt att slakta Darling tio år efter att något skrivits, men jag vill uppmärksamma en sak som lever kvar hos vissa av oss nämligen synen på kvinnan som offer för mannens sexualitet. Att det är viktigt att lära unga tjejer att säga nej till alla hemskheter som män försöker tvinga dem till? Eftersom rädslan är för vad de säger ja till så föreslår jag att vi istället lär dem vad det är de kan säga ja till så får de själva ta beslutet.

Vill ni veta mer om analsex så finns RFSU’s praktika här

Läs även andra bloggares åsikter om analsex, Darling, RFSU, SVT, Vecko Revyn

Första gången som jag tvingades ompröva min syn på prostitution var när jag satt med en vän på Stortorgets uteservering i Lund och fick ta del av en helt annan bild av frågan efter att hon läst Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. Min väns funderingar tog skruv och jag började fundera på varför jag helt köpt bilden av den utnyttjade, missbrukande kvinnan som prostituerad. Mina argument i början av diskussionen var inget som jag är stolt över idag Ja men det fattar man ju att ingen mår bra av att sälja sin kropp.

För det första vill jag motsätta mig begreppet att sälja sin kropp, mig veterligen är det inte särskilt många prostituerade som lämnar kvar sin kropp hos torskarna och går ifrån den. Handlar det om en sorts leasingavtal?

Sen det där med den lyckliga och den olyckliga horan. Kräver vi av något annat yrke att det ska delas upp i antingen lycklig eller olycklig? Hur många människor som går till sina jobba kan säga att varje dag är de lyckliga, eller olyckliga. Givetvis kan man vara mer eller mindre nöjd med sitt yrkesval, men att kräva någon stabil lycka som krav för att få behålla sitt yrke håller inte i praktiken. Jag raljerar lite, men mitt syfte är att ifrågasätta påståenden som vi bara accepterat utan att fundera närmre över dem.

Inför föreläsningen om sexköp på min sexologikurs får vi läsa ett urval av texter som behandlar ämnet. Vi får ta del av Susanne Dodillets beskrivning om hur synen på prostitution utvecklade sig helt annorlunda i vårt grannland Tyskland. Istället för att få vår Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster så har Tyskland Lagen för regleringen av de prostituerades rättsförhållanden. I texten läser jag socialdemokraten Nancy Eriksson om hur prostituerade

”kommer allt längre bort från möjligheten att bli vanliga människor igen”.

Jag tror att det alltid ligger en fara i att dela upp vår befolkning i de vanliga och de ovanliga, särskilt när Socialstyrelsen rapporterar om att 20 000 ungdomar säljer sex på nätet. Om vi klassat dem som ovanliga och abnorma, hur ska vi då kunna närma oss dem utan att stigmatisera gruppen? Niklas Eriksson och Hans Knutagård skriver om detta som begreppen etablerade och outsiders i sin rapport hämtade från Elias & Scotson 1999.

Jag tycker då att det är ett större problem med bilden av den prostituerade som kvinna, i samhällets bottenskikt än vem som är vanlig eller ovanlig. När jag och några vänner diskuterade prostitution för några månader sedan slog det mig efteråt att den enda rollen vi försökte kliva in i var kvinnans som prostituerad, vi frågade oss själva om vi kunde tänka oss att sälja sex, men hade inte en tanke på att vi skulle kunna köpa sex. Vad gör att vi som universitetsstudenter tycker att det känns mer naturligt att identifiera oss med sexsäljare än sexköpare? Det fick mig att fundera över om det var för att det saknas män som säljer sex eller för att vi bara får se kvinnor som gör det?

Min lärare i sexologi Niklas Eriksson har tillsammans med Hans Knutagård skrivit sexmänsäljer.se/x om internet som arena för prostitution för män. Män som säljer sex är nästan osynliga i forskningssammanhang, men innebär det att de inte finns? Här finns Niklas och Hans rapport att läsa i sin helhet.

Ett citat från rapporten

” Vi kan illustrera detta genom exempel som ligger nära vår framställning. En yngre man erbjuds pengar för den sex han ändå vill ha. Han tackar ja till erbjudandet och upplever en dubbel ”betalning”. Dels fick han den sex han ville ha, dels fick han de pengar han behövde.”

Det här tycker jag är tänkvärt eftersom vi ofta utan att reflektera över det antar att den sexualitet som finns inom prostitution är ofrivillig och ickelustfylld. Måste det vara så eller kan en prostituerad också njuta av sex?

Så till bilden av den missbrukande prostituerade, är det hönan eller ägget som kom först. Missbrukar individen eftersom den prostituerar sig eller prostituerar individen sig för att den missbrukar. I texten Sexualitet och missbruk (Nilsson, I., Heijbel, C. 1985) hittar vi citatet

”Alla kvinnor som prostituerar sig är inte heroinmissbrukare, men de flesta kvinnor som missbrukar heroin prostituerar sig”

Personligen tycker jag dock att detta blir en helt annan diskussion, nämligen den om sexualitet och missbruk och vad ett drog- och alkoholmissbruk gör för sexualiteten, men det tar vi en annan gång. Värt att notera är också att bland de 25 prostituerade kvinnor som RFSU arbetar med i arbetet med projektet Sex på köpet hade inga av kvinnorna vid den aktuella tidpunkten något missbruk, ett fåtal hade en tidigare missbruksproblematik i bagaget.

Eriksson och Knutagård tar även de hål på fördomar gällande prostituerade

“Män som säljer sex till män har inga möjligheter att komma in på den vanliga arbetsmarknaden och är därmed i en utsatt finansiell situation. Alla männen i vår undersökning hade en annan huvudinkomstkälla, åtminstone ett deltidsarbete eller studiebidrag. De hade också möjligheten att ta extra arbeten, även om de inte var så väl betalda.

Män säljer sex till män för de haft dåliga uppväxtvillkor, bristande vuxenkontakter och upplever social isolering. Respondenterna i vår undersökning kom från stabila medelklassfamiljer och beskriver sin uppväxt som stabil och kärleksfull. En av dem ville inte uppge något om sin ursprungsfamilj.

Män säljer sex till män för att man är hemlös och har ingenstans att ta vägen. Samtliga respondenter hade eget ordnat boende. “

Det har inte varit min avsikt att argumentera vare  sig för eller emot prostitution, bara ge en mer nyanserad bild av de som väljer att tjäna pengar på att sälja sex. Jag känner mig långt ifrån färdig med ämnet och kommer med all säkerhet återkomma till det.

Läs även andra bloggares åsikter om Hans Knutagård, Niklas Eriksson, Petra Östergren, prostitution, RFSU, sexköp, Susanne Dodillet

Foto: Malin Falk (lillesneck@gmail.com)

Mina föreläsningar i sexologi och samtal med vänner har fått mig att fundera på det där med sexuella preferenser och att ha en fetisch. En tjej som jag jobbade med i somras, Rebecka Persson,  skrev sin uppsats på psykologprogrammet i ämnet BDSM med anledning att det aktualiserats genom att det i Sverige sedan årsskiftet inte längre räknas som en psykisk diagnos. RFSU uppmärksammar borttagandet av diagnoser för parafilier här. Ett problem är dock att det kvarstår som diagnos i systemet DSM VI vilket innebär att sjukdomsbegreppet blir relativt, beroende på vilket diagnossystem som man arbetar utifrån räknas parafilier som sjukt eller inte.

När jag ser på vad mina vänner faller för hos partners är det ofta så att de har vissa saker som de konsekvent tycker är tändande. Någon gillar tatueringar, en annan unga killar, någon bara blondiner och någon rakade killar. Jag tror att om vi tänker efter hittar vi alla något som vi tycker är lite extra attraktivt, på det sättet kanske förståelsen för andra fetischer som ses som mer ovanliga kan öka. Det är ofta lättare att acceptera drag hos andra om vi kan förstå dem och på något sätt se dem hos oss själva. Skillnaden mellan de mer vanliga sakerna som vi tänder på (hårfärger, frisyrer, snygga tänder eller ögon) och att kalla en fetisch kanske inte är så stor. Även beteendemässigt har vi saker som vi finner mer eller mindre sexuellt upphetsande, någon vill bli jagad, en annan föredrar att ta initiativ själv, någon gillar mer hård sex medan en annan vill ha det mjukt. Min teori är att BDSM och fetischism egentligen bara är våra vanliga sexuella önskemål dragna lite längre. Fetishism definieras av RFSU

“Fetischism innebär att en specifik kroppsdel eller ett eller flera föremål förstärker eller är en källa till sexuellt välbefinnande”

Några av de vanligare sakerna är lack, läder eller gummi. Det finns dels forum på nätet för människor med intresse av fetischism och BDSM, men också föreningar som Fetish Party People. FPP har även en gård med lägerverksamhet. I Skåne, där jag bor, vet jag att det med jämna mellanrum ordnas fester med temat. Veberöd är en ort känd för detta. Darkside är ett annat forum på internet med inriktning BDSM och fetisch.

Då tror jag att vi alla kan hitta något som vi tänder till lite extra på utan att vi behöver koppla det till något sjukdomsbegrepp. Varje kultur har sina tabun och föreställningar om vad som hör till normen, kanske behövs vissa tabun för att upprätthålla någon sorts ordning i samhället, men jag tycker att man bör fundera på varför man anser något vara sjukt respektive friskt. När man reagerar på någons sexuella preferenser bör man fråga sig själv varför man reagerar. Har ni själva någon speciell fetischism?

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, Darkside, fetisch, Fetish Party People, parafili, RFSU

Då hade du fortfarande något att förlora, om nu det kan gratuleras att förlora något. RFSU gör ett tappert försök att skrota myten om mödomshinnan eller slidkransen som dess nya namn är med häftet Slidkransen som går att ladda ner gratis på deras hemsida.

Själv minns jag frågespalternas diffusa svar om mödomshinnan, då tonårsflickor med all rätt undrade var mensblodet kom ut ifall det fanns en hinna där? Tydligen hade även denna kompakta mödomshinna ett litet hål, speciellt för mensblod. Förklaringarna till att man ändå inte blödde vid först samlaget, trots hinnan som skulle brista, var många, man hade ridigt på häst (då kunde den spricka av sig själv) eller så hade man varit lite för vild på skolgympan. Här vill jag se hur många flickor som skräckslaget undrade om de skulle behöva sluta på ridningen eller kände en ilning i magen när de tänkte på senaste gympalektionen när de hängt i rep?

När jag 2006 gick sjuksköterskeutbildningen pratade barnmorskor om svårigheterna att neka kvinnor som hotades av hedersrelaterat våld att återskapa mödomshinnan. Nu i efterhand undrar jag hur det skulle se ut, samt möjligheten att återskapa något som inte funnits där från början? Då måste vi ta bort åter- och bara behålla skapa. Alltså skulle vi få läkare som skapade mödomshinnor på kvinnor för att de inte skulle bli utsatta för våld. Även i Sonessons anatomibok från samma år spricker mödomshinnan eller hymen med annat ord, det gör den inte längre. Eventuell blödning vid samlagsdebut beror antingen på att man tillhör den lilla skara som har en smal slidkrans eller att man helt enkelt var nervös, inte tillräckligt lubricerad och det därför bildades små sprickor i slemhinnan vid samlaget. För vissa kvinnor kanske det inte spelar någon roll om det fanns en mödomshinna eller inte, men för vissa blir det livsavgörande. Då kan vi inte låta myter diktera villkoren, vi kan inte låta myten om en mödomshinna avgöra liv.

Så här ser slidkransen ut i RFSU’s häfte:

Illustration: Lottis Karlsson

Läs även andra bloggares åsikter om mödomshinna, RFSU, slidkransen