Bild från http://artisticporn.tumblr.com/
I begynnelsen av den här bloggen skrev jag om det som tidigare kallades “mödomshinnan” och som nu går under benämningen slidkrans. Genom att ändra språket om den så kallade “mödomshinnan” så skapades utrymme för acceptans av att det inte handlar om en hinna som täcker utan om ett slemhinneveck, som kan täcka mer eller mindre och mycket sällan helt. Ni kan läsa mer om slidkransen på RFSU’s hemsida. Jag kommer ihåg den insikten, att jag hade haft en bild av fittans anatomi som jag hade tagit som en sanning, även om den inte stämde med andra saker som jag kunde. Jag kommer t ex ihåg en diskussion som tonåring med en jämnårig vän. Vi funderade över hur mensen kom ut, om där nu fanns en hinna. Slutsatsen blev att antingen fanns där ett till hål, ett menshål som vi inte kunde hitta, eller så kanske det i hinnan fanns ett litet, litet hål där mensen kom ut.
Min andra uppenbarelse när det gäller fittan kom en tid senare. Den handlar om klitoris, jag växte upp med den anatomiska föreställningen om att klitoris var en knapp som var väldigt viktig att hitta. Liten, liten så många heterosexuella män missade denna knapp. Jag tror att insikten om hur klitoris egentligen ser ut kan revolutionera personer med klitoris och personer som har sex med personer som har klitoris sexliv totalt. Klitoris är ingen knapp nämligen. Klitoris har skänklar och nervtrådar som sträcker sig långt utanför det lilla område som vi fick utpekat på biologin. Här är en bild som visar klitoris som jag lärde mig, dvs enbart klitoris ollon.
Vilket ju stämmer om vi ser till den synliga delen av klitoris, men om vi istället vill förstå njutning och vad som kan vara intressant att smeka och stimulera så är den här bilden bättre.
Klitoris är en jäkla fantastiskt isberg under havet! Det blir lättare att förstå en massa olika dimensioner av sexuell njutning med den här bilden.
Att det tog så lång tid för slidkrans att bli ett begrepp och klitoris att få lov att vara den fantastiska kroppsdel som det är tror jag att vi kan lära oss mycket av. Det finns “sanningar” om vår kropp och vår sexualitet som inte stämmer och vi måste ifrågasätta dem.
Den här sammanställningen av 21 saker som vi skulle veta om klitoris är ganska klockren.
Läs även andra bloggares åsikter om anatomi, fitta, klitoris, lust, njutning, sex, Sexologi, slidkrans
Under våren har jag burit runt på Esther Perels Vill ha dig i väskan. En medeltjock pocket som har revolutionerat min syn på parförhållandet och erotiken och lusten. Boken ingår i kursen Sexualupplysning, prevention och rådgivning som vi läser den här våren på masterprogrammet i sexologi. Vid första anblick skiljer sig inte Perels bok från andra självhjälpsböcker om hur våra förhållanden ska bestå, men efter att ha läst något kapitel så inser jag att detta är något annat. Perel för en analyserande, ibland nästintill filosofisk diskussion kring erotik och lust i långa förhållanden. Utifrån olika områden som bland annat otrohet, föräldraskap och maktspel så presenterar Perel förhållningssätt och funderingar som startar något i tanken om den långa relationen. Perel formulerar t ex finurligt att vi förväntas vara monogama i ett promiskuöst samhälle.
Ett av de vanligaste problemen som jag stöter på hos vänner i långvariga relation är att paret i början haft ett levande sexliv, men redan efter något år knappt har sex längre. Inte sällan är det dessutom så att någon av partnerna vill mer, vilket skapar en obalans som ofta tar sig uttryck på fler sätt än bara i förhållande till sexualiteten.
Perel presenterar en intressant teori kring detta knuten till ett revolutionerande resonemang kring närhet och osäkerhet. Hon beskriver hur trygghet och behovet av trygghet påverkar vårt förhållningssätt till den andre parten i förhållandet. Hur jakten på den andre övergår i ett tillstånd av ömsesidig fångenskap, ett tillstånd som på få sätt ger utrymme för erotiken. Perel skriver så här
“I vuxna relationer återspeglas denna dynamiken bara alltför väl. Vi söker en partner som är ett stabilt, pålitligt ankare. Samtidigt förväntar vi oss att kärleken ska vara en gränsöverskridande upplevelse som lyfter oss i den grå vardagen.“
Perel beskriver hur vi ofta strävar efter en villkorslös närhet i förhållandet, detta blir dock problematiskt eftersom närheten, till motsats vad många tror, inte nödvändigtvis ger bra förutsättningar för erotik. Istället kräver erotiken ett visst mått av avstånd, att aktörerna är skilda individer och kan definieras som detta. Vi knyter den andre tätt till oss på jakt efter den sanna närheten, men egentligen kanske vi då istället eliminerar erotiken. Sättet vi gör detta på beskriver Perel som att vi
”penetrerar vår partner mentalt. Vi pratar, vi lyssnar, vi bekänner och vi jämför. Vi visar upp vissa delar av oss själva samtidigt som vi förskönar, förändrar och döljer andra delar”
Istället kanske vi kan välja att leva med osäkerheten, och på så sätt kan behålla erotiken i förhållandet? Genom att låta den andre vara en avgränsad individ och samtidigt definiera oss själva som individer så kan vi behålla den spänning som initialt gjorde oss intresserade av den andre. Vi måste helt enkelt stå ut med den osäkerhet som avståndet som definierar oss skapar.
Det är inga universallösningar som presenteras, men förhållningssätten som utifrån Perels 20-åriga erfarenhet som parterapeut kan vara intressanta att ha i åtanke. Jag känner dock att jag kan lyfta viss kritik kring att boken kretsar kring en västerländsk kulturell syn på sexualitet och förhållanden och att de kliniska exempel som presenteras nästan uteslutande behandlar heterosexuella relationer, något som skulle kunna sägas osynliggöra homo- och bisexualitet. Med en medvetenhet om detta så är Perels bok läsning som jag rekommenderar.
Läs även andra bloggares åsikter om Esther Perel, förhållanden, litteratur, lust, njutning, relationer, sex, sexualitet, terapi, Vill ha dig
