Saga om Sexologi

Idag var jag på den första filmen för mig i år på BUFF Filmfestival i Malmö. Talea är en film som skildrar Jasmins relation till sin mamma som stora delar av Jasmins liv har suttit i fängelse. Filmen var också en fin skildring av hur det kan vara att ha varit isolerad från samhället och sedan komma tillbaka i sociala sammanhang kring sexualitet och relationer. Jag har länge funderat över missbruk, droger och sex och har tidigare skrivit om kokain och sex, det kommer snart ett nytt lägg på det ämnet för jag tror att det är ett område där det finns mycket att göra. Filmen väckte tankar hos mig om hur nära relationer är något som vi övar på och ibland behöver stöttning i hur vi ska hantera. Social färdighetsträning handlar inte bara om att hantera icke-sexuella situationer utan skulle också kunna kretsa kring hur vi t ex närmar oss någon som vi vill ha sex med.

Kvällen tillbringade jag med Robert. Vi hörde fantastiska Suzann Larsdotter och Malinda Flodman tala på Justine & Juliette om säkrare sex för kvinnor som har sex med kvinnor. Mer om det i morgon.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, BUFF, Talea

Tillsammans med bland annat Robert och Linda var jag förra veckan Levande bok under Sexdagarna. Sexdagarna är ett återkommande arrangemang  som möjliggör möten mellan människor för samtal och information om sex och sexualitet. Att vara Levande bok innebar att jag fanns till hands för samtal över en fika om masterprogrammet i sexologi och hur det är att blogga om sexualitet. Under två dagar fick jag uppleva intressanta möten med människor som berättade minst lika mycket för mig som jag för dem om sexualitet och kultur. Jag träffade bland annat en av personerna bakom sidan Kåtspråk, ett projekt kring digital sexuell kommunikation av studenter på Malmö Högskola. Deras sida hittar ni här. Arrangörerna uppmuntrade oss att tala om aktivitet och inte identiet, dvs vad vi gör och inte hur vi är. Diskussionen kring just komplexiteten i det privata, personliga och professionella en av de spännande dikussioner som vi förde under dagarna. Vad är det privata och vad är det publika? Jag fick bland annat flera gånger frågan hur min omgivning reagerar på mitt yrkesval. En fråga som skulle kunna sägas vara privat och personlig, men i svaret finns också information om hur samhället ser på sexualitet.

Ett annat arrangemang som pågick samtidigt som Sexdagarna var BUFF (Barn och ungdomsfilmfestivalen). Jag har växt upp med filmerna på BUFF och även det här året bjöd festivalen på spännande upplevelser som jag tänker återkomma till, bland annat filmer som Identity card och 17 girls. I fredags satt jag på prisutdelningen för festivalens filmer, flera av filmerna hade tema sexualitet och där fanns bland annat titlar som Ligg med mig. Då titlarna med sexuellt innehåll lästes upp skrattade stora delar av publiken. Skratt är en av de reaktioner som jag får på mitt val att utbilda mig inom sexologi. Skratt och mer eller mindre lyckade skämt. Humor och sexualitet verkar ligga väldigt nära för många människor och det är en av de saker som jag tar med mig från Sexdagarna och något som jag tänker återkomma till och skriva om. Jag funderar på vad som göra att sexualitet och skämt ligger så nära och hur det ser ut i olika kulturer? Handlar det om lust, handlar det om försvar eller handlar det om något helt annat? Ytterligare reaktioner är nyfikenhet och frågor om vad sexologi är och under vilka former det går att arbeta med sexologi.

Ett annat tema, mycket tack vare de utbytesstudenter som fanns på plats, var hur attityden till sexualitet ser ut i Sverige. En av frågorna var en undran över den öppna diskussion som finns kring sexualitet i förhållande till hur lite vi talar om känslor och hur känslomässigt stängd den svenska kulturen kan uppfattas, om det nu kan sägas finnas någon typisk svensk kultur.

Sexdagarna var ett fantastiskt äventyr som uppmuntrade mig enormt i mitt yrkesval. Behovet att prata om sexualitet är stort och det gör att jag ser mycket fram emot en framtid inom sexologin. Från Sexdagarna tar jag också med mig en medvetenhet om att sexualitet är ett ständigt föränderligt begrepp och ett begrepp i ständigt behov av rörlig diskussion. Sanningarna måste omprövas och jag tror att få sätt är så effektiva för det som samtalet.

Här pratar jag om Sexdagarna i TV4 Malmö.

Intervju med mig i City.

Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, humor, Malmö, Malmö Högskola, Saga om Sexologi, sex, Sexdagarna, Sexologi, sexualitet

Sydsvenskan.

På BUFF’s näst sista dag ser vi den prisbelönta filmen Apflickorna, Lisa Aschans debutfilm. När vi går ut från salongen är vi kvar i den suggestiva stämningen som varar filmen igenom. Med en dov underton problematiserar filmen Apflickorna genus på ett sätt som väcker kittlande fjärilar i magen på mig. Kvaliteten är så genomgående hög att enskilda scener skulle kunna göra hela filmupplevelsen. Skildringen av sjuåriga Saras relation till sexualitet och kärlek är provocerande, vacker och unik.

Jag går från biosalongen tom på ord med en ny känsla för kön. Det är först några dagar senare som jag kan försöka sätta ord på upplevelsen. Sexualiteten genom filmen är rå och så där som det är, fast jag var inte medveten om att det var så det var. Jag kan inte undgå att jämföra de unga kvinnornas spel kring makt och sexualitet med Till det som är vackert och Black Swan, men där de filmerna bekräftar en bild jag misstänkte fanns så utmanar istället Apflickorna mig att omskapa mina idéer om vad genus innebär.

Slutligen vill jag rekommendera det här mycket läsvärda blogginlägget om varför tjejer rider som jag fick tips om av Tanja Suhinina.

Läs även andra bloggares åsikter om Apflickorna, BUFF, hästar, kontroll, makt, sex, sexualitet

I går invigdes BUFF filmfestival 2011 och jag såg filmerna The Last Norwigan Troll och The Liverpool Goalie. Filmfestivalen pågår till lördag 19/3 och biljetter till föreställningarna kan köpas på hemsidan. Jag träffar bland annat Victor Lindgren som deltar med sin kortfilm Var du där då?.

En kvinna jag känner brukar säga att hon ständigt blir förvånad då hon möter sin spegelbild, eftersom bilden av den 60+ kvinna som möter henne inte överensstämmer med hennes upplevelse av att vara 16 år. Under finstämda åtta minuter talar Var du där då? till mitt tonårsjag. Filmens reflektioner kring identitetsskapande, från den tid då vi inte hade något annat val än att vara där i landet mellan barn och vuxen, känns lika mycket i mitt 25-åriga jag som i mitt 13-åriga. Att ställa frågorna kring essensen av identiteten undviker vi kanske helst som vuxna. Eftersom risken finns att resan, att ta sig från punkten där vi är till punkten dit vi vill, känns oändlig. Filmen väcker många funderingar om identitet, kärlek och livet. Var du där då? kommer att användas som undervisningsmaterial, kontaktuppgifter till Victor hittar ni på Filmarbetarns hemsida.

Var du där då? och andra kortfilmer går att se på fredag kl 13.30 på Biograf Spegeln i Malmö.

Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, film, identitet, tonår