Saga om Sexologi

I lördags tog sexologen Robert Jacobsson med mig på Erotica Show på Slagthuset. Vi satt lite spända och finklädda på bussen tillsammans, Robert med mustaschen vaxad och jag i paljettklänning. Mässhallen såg ut som mässor gör, olika bord att gå runt mellan, skillnaden var att allt handlade om sex. Där fanns allt från de mest porriga underkläderna till omsorgsfullt handgjorda piskor. Precis efter att vi kommit äntrar en man i 20-30-årsåldern scenen. Han är klädd som brandman och juckar livligt mot strippstången. Kvinnor ropar exhalterat mot honom, de stoppar pengar innanför hans kläder som successivt åker av.

Vi får nys på en workshop i Shibari, en japansk form av bondage, där det lika delar handlar om estetik som om en lek med kontroll och makt. Under en stund lär vi oss olika knutar och tips för säkerhet, exempelvis att inte binda där armar eller ben är tunnast, vid lederna, att ha en säkerhetssax beredd, inte binda för hårt och kolla så att personen kan röra sina fingrar för att nämna några råd.

Vid workshopen fanns också BDSM-podden på plats. Ni hittar deras program här, jag och Robert är intervjuade de sista minuterna. En av de mer bisarra upplevelserna är mannen som kommer fram till oss då vi andas ut efter Shibariworkshopen, han frågar mig om jag vill kolla på orgasmmaskinen Sybian. Det låter lite som något från tiden då Hysteri fortfarande klassades som en diagnos säger en vän senare och jag håller med. När vi kommer till männens bås står där något som ser ut som en svart ridsadel med en hudfärgad gummiattrapp på toppen.

– Vill du sitta?

frågar mannen och jag skakar bestämt på huvudet. En orgasm i en mässhall står inte på min lista den här kvällen. De demonstrerar maskinen och dess kraftiga vibrationer, något som jag verkligen kan förstå att de säljer in som en orgasmmaskin eftersom många kvinnor som har svårt att komma kan vara hjälpta av just en kraftig vibrator.

Med mig från Sexmässan tar jag vissa kunskaper i Shibari och ett par brösttofsar. Tyvärr tar jag också med mig vetskapen om att detta inte var en kontext som jag som ensam kvinna skulle ha velat vara i, inte heller som homosexuell man tror jag att jag hade känt mig trygg, mot de senare timmarna låg en alkohol- och testosteronstinn aggressivitet i luften.

Det finns dock mycket viktigt för oss sexologer att hämta där i mässhallen. Vi befinner oss ofta på ett teoretisk nivå ganska långt från fysiskt sex, på Erotica Show är det fysiskt, i princip alla sexuella uttryck utom penetrativ sex är tillåtna. Något som känns smått absurt, att vi fortfarande lever i en tid där sex definieras som dildo eller kuk i någonting och bara vi inte gör det så har inget sexuellt skett. Samtidigt är just den normen kanske i nuläget en förutsättning för att vi ska hitta sexmässan på en central plats i Malmö och lära oss mer om exempelvis BDSM.

Vill ni lära er hur en dansar med brösttofsar finns här en instruktionsvideo.

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, Erotica Show, sex

Under en middag i veckan gick diskussionen varm kring sexuella maktspel. Det som avsågs var maktspel där rollerna inte var tydligt formulerade från början utan kanske mer någon form av Svenssonsex med BDSM-tendenser. En av middagsdeltagarna uttryckte viss förvirring kring vad den passiva rollen innebar. Passiv i sängen var för personen något dåligt, att “bara ligga där”, synonymt med att inte anstränga sig. I diskussion med den mer dominante parten uttryckte denne att hen såg det mer som att personen följde med och blev förd, vilket var positivt och hett enligt henom. Denna bild av den undergivna rollen styrktes av andra middagsdeltagare som pekade på skillnaden mellan att vara passiv och att vara undergiven, där den undergivna roller var minst lika ansträngande och aktiv som den dominanta.

Är det så att vi förmedlar en negativ tolkning av ordet passiv som sedan hänger med i vår syn på olika sexuella roller? Är de sexuella rollerna isolerade till sexlivet eller följer de med till andra sociala situationer? Om jämställdhet och lek med makt skriver Esther Perel så här

“Vissa skulle säga att Elisabeths smak för undergivenhet bara speglar den gamla vanliga manliga dominansen. De skulle hävda att sexuella beteenden där den ena partnern är dominant och har kontroll medan den andra är passiv och svag, till sin natur är hierarkisk, förtryckande och egentligen föga mer än ett extra sexistiskt uttryck för patriarkatet”

Perel skriver om hur strävan efter jämlikhet och jämställdhet inverkar negativt på sexlivet, hon pekar på hur de t o m kan leda till tråkig sex. Att värderingar som samförstånd, kompromisser och rättvisa kan påverka sexualiteten negativt. Hon understyrker dock skillnaden på sexuellt maktmissbruk och sexuella maktlekar. Om den passiva rollen skriver hon så här

“I vår kultur förknippas passivitet med kvinnlighet och svaghet. Följaktligen skapar passiviteten stora emotionella konflikter hos män (och även hos många kvinnor).”

Det blir någon form av moment 22 där män med passiv roll inte lever upp den den manliga sexuella stereotypen och kvinnan med passiv roll är förtryckt. Kan den passiva rollen vara rätt eller är passivitet något fult i den västerländska kulturen? Jag frågar mig var lösningen ligger, går det att bortse från könsrollerna i resten av livet och frikoppla dem från sexualiteten? Ska vi fokusera på rollen som individ med en sexualitet och inte problematisera könstillhörigheten? Är det möjligt?

Kanske är kärnan att leken med roller och leken med makt får ta plats, jag funderar dock på rörligheten i rollerna. Kan vi tänka oss att byta roll om vår partner efterfrågar det, och hur länge i så fall? Hur djupt rotat är det sexuella maktspelet och är rollerna statiska eller föränderliga?

Här kan ni läsa en klassiker om när jag gick på fetischfest.

Jag har även skrivit om våldsamt sex eller sexuellt våld.

Ligga med P3 har tema BDSM den här veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, dominans, fetisch, lek, makt, S&M, sex, sexualitet

När jag skriver det här sitter jag i ett irländskt kök, långt, långt upp på ett berg. Det vimlar av rödhåriga människor, en mormor, en liten flicka, några tonåringar, en mamma, en moster, hela Mark vän Stevens härliga familj! Det är totalt vansinne och en hund som bara pratar iriska. Snart kommer min obligatoriska kopp thé och eventuella småfel i texten kan tillskrivas den rödhåriga maffian.

Hur tänkte vi på sex under året 2009? Jag skulle vilja beskriva det som en mängd strömningar, med något gemensamt, nämligen ett paradigmskifte i reglerandet av sexualitet. Från patologi till juridik.

Först kommer avskaffandet av fetisch och BDSM som diagnos i systemet ICD 10. Under en av mina föreläsningar i sexologi diskuterade vi om det kanske handlar om ett paradigmskifte i synen på sex. Om att vi istället för att sjukförklara oönskat beteende går mot att normalisera och istället styra sexuellt beteende med lagen som hjälpmedel. Juristen Linnea Wegestad föreläste för oss om sexualitet och juridik och det blev tydligt att detta är ett område som bara kommer att växa. Ju fler fall som juristerna har att se till desto klarare blir det vad lagarna egentligen innebär. Kanske var 2009 året då den oönskade sexualiteten gick från sjuk till olaglig. Året då patologiserandet klev ut ur rutan och kriminaliserandet klev in. Blir det lättare, nej, det tror jag inte. På samma sätt som ett diagnossystem kan tolkas på en mängd olika sätt så kan lagen det. Tings- och Hovrätt menar olika, men kanske har som sagt arbetet bara börjat och gränserna kommer att bli tydligare och tydligare. Kanske vill vi inte längre styra vad folk gör i sängen, gillar de piskor, lack eller pälskostymer så är det deras ensak. Vad vi nu vill styra är istället att personerna som knullar är överens om det, om någon betalar för sexet och att inte den ena är ett barn och den andra en vuxen. Frågan som väcks är också om vi behöver gränserna och tabun? Vad händer om allt blir ok och tillåtet och kommer det någonsin att bli det? Vilken om någon funktion fyller tabun för ett samhälle?

Feminismen har velat bli sexig i år. Det statliga bidraget till filmerna Dirty Diaries blev sensommarens snackis. Kan porr vara feministisk? Filmerna försökte tilltala så många som möjligt i fråga om sexuella böjelser och kanske visar det väldigt tydligt på det faktum att feminister inte är en enhetlig flock som gillar samma saker. Har du tur så hittar du något i filmerna som tilltalar just dig. Några som också talade om den feministiska sexualiteten var Feministiskt Initiativ. De stödde sig på forskning och menade att den var bättre. Smart PR, men vad som exakt definierade den feministiska sexualiteten var fortfarande oklart. Medan debatten om sexköpslagen och sexsäljande fortsatte så fortsatte andra rörelser att sälja sig med sex. FI med sin bättre sexkampanj och Arvikafestivalen med en delikat reklamfilm föreställande en onanerande 20-åring.  Kanske var det inte sexualiteten ensam som vann nya marker 2009, utan den kommersiella sexualiteten.

Hollywoodfruarnas liv skapade debatt. Vad handlade det om egentligen? När säljer någon sex, vad kan man betala med för sex, vem vann och var fanns makten. Vissa Hollywoodfruar verkade vara mer accepterade än andra, en klassfråga menade några. Vad var skillnaden på Anna och Elin? Anna Anka sög av Paul varje morgon och världen antog att det handlade om hans preferenser. Min lärare Niklas vände på pannkakan och sa så här:

– Varje morgon så kommer hon där med sitt sugande, hon vill bara suga och suga, han orkar snart inte mer.

De unga och deras internetvanor gällande sexualitet hamnade också i hetluften. Rapporten Sexualitet: unga om sex och internet väckte uppmärksamhet. Det konstaterades att det såldes sex och att internet fanns, men såldes sex för att internet fanns? Antagligen inte. De flesta unga visade sig ha utmärkta strategier för att hantera sexuellt innehåll på nätet som de inte ville ha kontakt med. Blocka personen menade de. Strunta i den menade de andra. Den något ojämna sex- och samlevnadsundervisningen kom på tal. RFSU pratade analsex och föräldrar blev upprörda. Frågan om vem som ska hålla i undervisningen och var ansvaret ligger kvarstår. Kanske får vi acceptera att sexualitet måste integreras i all undervisning och fördela arbetet mellan lärarna så att inte arbetet med sex- och samlevnadsundervisningen faller ensamt på naturkunskapsläraren. Sexologi på universitetet är ett tvärvetenskapligt ämne och det är väl alldeles utmärkt om det är det även i grundskolan och på gymnasiet. Släng in lite sexsurfande i IT-undervisningen!

Slutligen blev det lite jobbigt, blicken vändes mot vuxenvärldens sexualitet. Tiger var otrogen mot Elin och vi visste inte vad vi debatterade. Handlade det om etik och respekt i relationer, om relationsanarkism, om sexmissbruk eller om att män och kvinnor skulle ha olika sexbehov. Klart var att i och med avslöjandet om otroheten så tvingades vi vända blicken mot våra egna förhållanden. Vi konfronterades med jobbiga fakta om 50 % otrohet och skilsmässor. Att prata om Tiger kanske gjorde saken lite lättare, när fokus flyttas till någon annan var det lättare att snacka. Vad blev kontentan? Är det möjligt att älska en person för resten av livet, eller är det ett ideal som ska ses som just det. Något som vi strävar efter men mycket sällan uppnår. Förhållanden är jobbiga. Det är svårt att vara småbarnsförälder och sexig. Yrkeskåren sexologer har kommer att ha jobb i framtiden också.

I morgon fyller Saga om Sexologi tre månader. Nya spännande äventyr väntar 2010. Jag fortsätter skriva här, med er, arbetar med en kandidatuppsats om lundastudenters sexvanor och skriver i Man Magazine. Bloggen kommer att utvecklas och förhoppningsvis växa. Sex, i bloggform, fortsätter att vara en stor del av era liv.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Anka, BDSM, feminist, Feministiskt Initiativ, fetisch, hollywoodfruar, Hollywoodfruarna, Linnea Wegerstad, nyår, sex, Tiger Woods

Obs! Det går inte längre att fråga Darling

Jag har den senaste tiden sett en trend i att kritisera tidningssidornas sex- och relationsrådgivare. Vi kan läsa det här, här och här. Jag har också gjort det själv, här. Det görs även här och här.

En vän till mig reagerar spontant på ordet sexrådgivare med att konstatera att det oftast inte ges några råd alls, det handlar om att säga känn efter själv och det kan bara ni bestämma. Den senare tiden tycker jag mig ha kunnat se en annorlunda trend, en trend att mer och mer uttala sig utifrån sitt eget tyckande i spalterna. Jag tror att det går att koppla dels till att det går mer i takt med hur vi ser på terapi i modern tid, något som ska ge svar, ska hjälpa oss konkret, men också som ett svar på ett sensationssökande även inom rådgivning. Att ge någon råd om deras sexliv handlar om att balansera på en tråd av etik. Jag skrev precis så här om mitt arbete med bloggen

“I mitt arbete med bloggen så var frågor om etik ständigt närvarande. Det var viktigt för mig med en medvetenhet om mina reaktioner inför olika fenomen och sexuella företeelser. I Sexologi (Lundberg, 2002) läser jag ”När vi i vår yrkesroll konfronteras med sexologiska frågeställningar sätts inte bara vår sexologiska kunskap på prov, utan också vårt etiska förhållningssätt, våra subjektivt färgade sexuella normer, värderingar och vår sexualmoral kommer i dagen.”

Jag arbetade också med mig själv för att öka medvetenheten om de sexuella script. Dessa formar vårt samhälle i form av sexualideologi, den svenska kan sägas utmärkas av heterosexism och restriktiv sexualsyn (Ibid, 2002). Den vilar också på synen om en kärleksideologi, vilket innebär att erotik är tillåten under förutsättningen att det finns kärlek (Ibid, 2002). Lundberg (2002) drar också de paralleller som jag tidigare beskrivit mellan människors rättigheter och rörelser som kämpar för dem och synen på sexualiteten.

Även Hulter (2004) betonar vikten av en professionell hållning i mötet med klienters sexualitet. Hulter (2004) är även inne på de processer som viss information av sexuell karaktär kan framkalla hos de som arbetar professionellt med rådgivning.”

Linn Heed, vars svar angående bdsm kritiseras i vissa av bloggarna ovan, är en av Sveriges mest välutbildade sexrådgivare, det är därför extra sorgligt att läsa hennes svar. För mig blir det väldigt tydligt att hon fallit i fällan. Hon drar slutsatser utifrån en kort text om saker som vi rimligtvis inte kan veta något om. Kanske måste vi acceptera att en sexrådgivningsspalt är vad den är. Den fyller en fin funktion bara genom att upplysa andra om att de inte är ensamma om sina problem. Jag tror också att det är viktigt att tänka på att även kritiken som vi ger av spalterna är färgad av värderingar, i det fallet våra egna. Jag gillar definitioner. Här är WHO’s av sexualitet

”Sexualitet är en väsentlig del av att vara människa genom hela livet och innefattar kön, könsidentiteter och roller, sexuell orientering, erotik, njutning, intimitet och reproduktion. Sexualitet upplevs och uttrycks genom tankar, fantasier, önskningar, normer, attityder, värderingar, beteenden, praktiker, roller och relationer. Medan sexualitet kan omfatta alla dessa dimensioner, upplevs och uttrycks inte alltid alla av dem. Sexualitet påverkas av interaktionen mellan biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, etiska, legala historiska, religiösa och andliga faktorer.”

(Hulter, 2004)

Så brett kan man se sexualitet. Då är det inte så konstigt att vi inte kan rymma den i en frågespalt eller blogg, men jag tycker ändå att vi kan göra ett ärligt försök. Snart kan ni fråga Saga.

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, Helena Bergman, Linn Heed, Pillowtalk, sexualitet, Tanja Suhinina

Foto: Malin Falk (lillesneck@gmail.com)

Mina föreläsningar i sexologi och samtal med vänner har fått mig att fundera på det där med sexuella preferenser och att ha en fetisch. En tjej som jag jobbade med i somras, Rebecka Persson,  skrev sin uppsats på psykologprogrammet i ämnet BDSM med anledning att det aktualiserats genom att det i Sverige sedan årsskiftet inte längre räknas som en psykisk diagnos. RFSU uppmärksammar borttagandet av diagnoser för parafilier här. Ett problem är dock att det kvarstår som diagnos i systemet DSM VI vilket innebär att sjukdomsbegreppet blir relativt, beroende på vilket diagnossystem som man arbetar utifrån räknas parafilier som sjukt eller inte.

När jag ser på vad mina vänner faller för hos partners är det ofta så att de har vissa saker som de konsekvent tycker är tändande. Någon gillar tatueringar, en annan unga killar, någon bara blondiner och någon rakade killar. Jag tror att om vi tänker efter hittar vi alla något som vi tycker är lite extra attraktivt, på det sättet kanske förståelsen för andra fetischer som ses som mer ovanliga kan öka. Det är ofta lättare att acceptera drag hos andra om vi kan förstå dem och på något sätt se dem hos oss själva. Skillnaden mellan de mer vanliga sakerna som vi tänder på (hårfärger, frisyrer, snygga tänder eller ögon) och att kalla en fetisch kanske inte är så stor. Även beteendemässigt har vi saker som vi finner mer eller mindre sexuellt upphetsande, någon vill bli jagad, en annan föredrar att ta initiativ själv, någon gillar mer hård sex medan en annan vill ha det mjukt. Min teori är att BDSM och fetischism egentligen bara är våra vanliga sexuella önskemål dragna lite längre. Fetishism definieras av RFSU

“Fetischism innebär att en specifik kroppsdel eller ett eller flera föremål förstärker eller är en källa till sexuellt välbefinnande”

Några av de vanligare sakerna är lack, läder eller gummi. Det finns dels forum på nätet för människor med intresse av fetischism och BDSM, men också föreningar som Fetish Party People. FPP har även en gård med lägerverksamhet. I Skåne, där jag bor, vet jag att det med jämna mellanrum ordnas fester med temat. Veberöd är en ort känd för detta. Darkside är ett annat forum på internet med inriktning BDSM och fetisch.

Då tror jag att vi alla kan hitta något som vi tänder till lite extra på utan att vi behöver koppla det till något sjukdomsbegrepp. Varje kultur har sina tabun och föreställningar om vad som hör till normen, kanske behövs vissa tabun för att upprätthålla någon sorts ordning i samhället, men jag tycker att man bör fundera på varför man anser något vara sjukt respektive friskt. När man reagerar på någons sexuella preferenser bör man fråga sig själv varför man reagerar. Har ni själva någon speciell fetischism?

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, Darkside, fetisch, Fetish Party People, parafili, RFSU