Jag och en vän går och ser filmen Att skiljas av Karin Ekberg. Under den dryga timme som filmen varar sitter vi och vrider oss i biostolarna för att sedan så småningom andas ut. Omtumlade lämnar vi salongen. En skilsmässa är något som ofta framkallar ett spontant beklagande hos omgivningen. Jag har funderat över det där “vad synd”, en del är säkert ett bekräftande av den smärta som en skilsmässa ofta innebär, men en del tror jag handlar om att vi ser en relation eller ett äktenskap som ett mål i sig. Det finns ett egenvärde i det, som gör att vi oavsett hur relationen egentligen är ser den som eftersträvansvärd. Själv har jag försökt att träna bort det spontana beklagandet och istället läsa in hur personen som går igenom en separation känner inför det. Det tar oftast inte många minuter att avgöra om det är läge att beklaga eller peppa. För precis som relationen som skildras i Att skiljas så finns det många relationer, många äktenskap som likt Karins pappa uttrycker det i filmen faktiskt inte får oss att vara så som vi vill vara. Känslan att en partner lockar fram sidor hos en som en inte tycker om kan greppa förlamande och den starka smärta och sorg som en separation skulle innebära undviks till varje pris och resulterar i ett långdraget lidande.
Vi vill oftast undvika smärta och ibland gör vi det till den grad att vi istället skapar ett lidande. Det finns ett tal om att människor kämpade mer förr i sina relationer, de ansträngde sig. Det talet tror jag är direkt destruktivt för många för ibland är den där smärtan och sorgen värd för att sedan kliva ut och antingen vara själv eller med någon/några som lockar fram de bästa sidorna av dig. En relation kan inte vara ett egenvärde, den måste fyllas med något och det ska vi till största delen må bra av.
Så tillbaka till omgivningens reaktioner på separationer, jag tänker att det är en del i varför det blir så svårt och att det på ganska enkla går att göra den antagligen redan tunga situationen lättare för människor. Beklaga inte innan du vet hur personen själv känner inför sin separation, det kan vara ett stort och svårt steg som de till slut har samlat mod för att ta. Tyng inte någon som redan är ledsen med din egen rädsla och sorg, jag tänker att det är inget fel i att visa att en är ledsen, men om din sorg dominerar så blir det väldigt svårt för personen som är i en separation att få ge uttryck för sina känslor. Och slutligen bete er inte illa, jag har flera gånger hört historier om vänner till separerade par som fryser ut en av de som tidigare varit en i paret. Människor som inte längre befinner sig i ett äktenskap eller i en relation är ändå de personerna som ni känt under år och delat upplevelser med. Den vänskapen kan inte vara sekundär till ett system för hur vi lever tillsammans.
På samma tema kom för några år sedan boken Happy, happy – en bok om skilsmässa.
