Den tropiska värmen ligger över Sverige och appen Tinder gör sitt intåg i svenskarnas sex- och dejtingliv (funkar också runt om i världen). Länge har det saknats en motsvarighet till bögarnas Grindr för flator, bi och heteros, men så med en frenesi som jag sällan skådat så introducerar mig min vän på en uteservering för appen.
Data hämtas från din Facebookprofil. Du ställer in preferens, män, kvinnor, män och kvinnor (ännu ingen annan könstillhörighet) och vilket avstånd personen får befinna sig på. Med snabba klick bläddrar du förbi olika personer i din närhet och klickar ja eller nej på dem. När ni matchar så får du en notifikation och möjlighet att skicka ett meddelande. Du kan bara kontakta de som “gillat” dig. Kanske kan det sägas vara ytligt, på några få bilder, en kort beskrivning och gemensamma likes på Facebook så ska du kunna avgöra om personen är något för dig, samtidigt är det inte med samma ytlighet som vi spanar in någon på krogen?
Ja ja ja ja nej ja ja ja, vi går genom fulla uteserveringar och min vän överför taktiken till den fysiska världen. Vem vet, kanske kan det göra oss lite modigare, kanske kan vetskapen om att många skulle klicka ja på dig på nätet ge den där självkänslan som gör att du tar chansen. Internet är bra för självorganisering säger en annan vän och kanske kan vi dra slutsatsen att internet är bra för ditt sexliv.
Tillägg: Givetvis fungerar Tinder också för dig som definierar dig som man som söker efter en man.
