Saga om Sexologi

Bild från http://artisticporn.tumblr.com/

I begynnelsen av den här bloggen skrev jag om det som tidigare kallades “mödomshinnan” och som nu går under benämningen slidkrans. Genom att ändra språket om den så kallade “mödomshinnan” så skapades utrymme för acceptans av att det inte handlar om en hinna som täcker utan om ett slemhinneveck, som kan täcka mer eller mindre och mycket sällan helt. Ni kan läsa mer om slidkransen på RFSU’s hemsida. Jag kommer ihåg den insikten, att jag hade haft en bild av fittans anatomi som jag hade tagit som en sanning, även om den inte stämde med andra saker som jag kunde. Jag kommer t ex ihåg en diskussion som tonåring med en jämnårig vän. Vi funderade över hur mensen kom ut, om där nu fanns en hinna. Slutsatsen blev att antingen fanns där ett till hål, ett menshål som vi inte kunde hitta, eller så kanske det i hinnan fanns ett litet, litet hål där mensen kom ut.

Min andra uppenbarelse när det gäller fittan kom en tid senare. Den handlar om klitoris, jag växte upp med den anatomiska föreställningen om att klitoris var en knapp som var väldigt viktig att hitta. Liten, liten så många heterosexuella män missade denna knapp. Jag tror att insikten om hur klitoris egentligen ser ut kan revolutionera personer med klitoris och personer som har sex med personer som har klitoris sexliv totalt. Klitoris är ingen knapp nämligen. Klitoris har skänklar och nervtrådar som sträcker sig långt utanför det lilla område som vi fick utpekat på biologin. Här är en bild som visar klitoris som jag lärde mig, dvs enbart klitoris ollon.

Vilket ju stämmer om vi ser till den synliga delen av klitoris, men om vi istället vill förstå njutning och vad som kan vara intressant att smeka och stimulera så är den här bilden bättre.

Klitoris är en jäkla fantastiskt isberg under havet! Det blir lättare att förstå en massa olika dimensioner av sexuell njutning med den här bilden.

Att det tog så lång tid för slidkrans att bli ett begrepp och klitoris att få lov att vara den fantastiska kroppsdel som det är tror jag att vi kan lära oss mycket av. Det finns “sanningar” om vår kropp och vår sexualitet som inte stämmer och vi måste ifrågasätta dem.

Den här  sammanställningen av 21 saker som vi skulle veta om klitoris är ganska klockren. 

Läs även andra bloggares åsikter om anatomi, fitta, klitoris, lust, njutning, sex, Sexologi, slidkrans

Föreläsning i sexologi 1929?

Personer som jag är ihop med brukar få frågan av omgivningen hur det egentligen är att vara ihop med en sexolog, hur är sexet följt av ett höhö-ande och insinuationer om att det måste vara något riktigt speciellt. De som är kloka brukar svara med en parallell till andra yrken som inte leder till att vi drar slutsatser om hur någon är privat. Just sexolog och psykolog är yrken som ofta ger som en tillåtelse att uttala sig om hur någon är privat, andra yrken kopplas aldrig samman med personens egenskaper eller identitet.

Ibland lyfter jag in personliga erfarenheter i bloggen, men jag brukar vara noga med att skriva ut att just de är personliga erfarenheter för att det ska gå att skilja från alla de gånger som jag skriver om saker som jag inte alls angriper ur ett personligt perspektiv. Jag tror att det är omöjligt att arbeta med ett kreativt uttryck utan att det ibland blir personligt, men det är viktigt att kunna skilja på när jag skriver om en egen erfarenhet och när jag skriver om något som inte berör mig personligen men som är viktigt att lyfta.

En av de mer obehagliga upplevelserna som mitt bloggande har lett till är den medelålders mannen i bekantskapskretsen som hade läst mitt inlägg om högsexuella kvinnor och tolkade det som en direkt inbjudan till sex. Vilket resulterade i att han utsatte mig för sexuellt ofredande, som gjorde att jag under flera år reagerade med ett bultande hjärta på alla män med vitt hår som påminde om honom och systematiskt undvek kvarteret där han arbetade. Andra erfarenheter är den avlägset bekanta mannen som på Kulturbolaget i Malmö en sen kväll lutade sig fram och stönade i mitt öra om hur snuskig jag var som skrev om alla mina snuskiga tankar i en blogg eller journalisten som ville skriva om BDSM och skickade ett mail med frågor om hur jag utövade den praktiken.

De allra flesta i min omgivning är fantastiska på att förstå att jag inte skriver Sagas sexblogg utan en blogg med reflektioner kring sexualitet och sexologi. För mig är den skillnaden viktig för jag vill kunna skriva om allt utan att bli sammankopplad med olika sexuella praktiker eller identiteter. Det positiva som kommit ur mitt bloggande överväger med råge de negativa erfarenheter som jag fått och en stor del av alla idéer och vinklar kommer från personer i min omgivning som delar med sig av sina erfarenheter och tankar. Det vill jag tacka för och hoppas att ni fortsätter med det!

Läs även andra bloggares åsikter om Saga om Sexologi, Sexologi

I tisdags var jag på Fingrarna i fittan, en kväll på Justine & Juliette anordnad av RFSL om säkrare sex för kvinnor och har sex med kvinnor. Kvällen var upplagd som ett samtal mellan de deltagande med sakkunskap från Malinda Flodman och Suzann Larsdotter. Under kvällen framkom att sex mellan kvinnor överlag är något som vi upplever osynliggörs i samhället. Om det talas om sex mellan kvinnor så handlar det antingen om kvinnor som har sex med varandra för att tillfredsställa män eller så ligger fokus på hur kvinnor egentligen har sex med andra kvinnor.

Ja, hur gör kvinnor när de har sex med andra kvinnor? Min tanke är att frågan uppkommer eftersom vi har en stark heteronorm i samhället och en stark norm om att sex är penetrativa samlag som innebär kuk i fitta. Kvinnor som har sex med kvinnor knullar, på olika sätt som vi tycker är upphetsande och sköna. Exempelvis oralsex, anala eller vaginala samlag med dilos, analsex i form av smekningar och slickande av anus, sex med lekar kring makt och underkastelse som smiske eller att binda någon, smek- och gnidsex som att saxa varandra och gnida fittorna mot varandra, föra in fingrarna vaginalt eller analt för att nämna några alternativ.

Kritik riktades också av ett slentrianmässigt rekommenderande av slicklapp (en slicklapp är en tunn duk av gummi eller latex som läggs över fittan eller anus innan du ger din partner oralsex).

Det finns många potentiella problem med att använda slicklapp. Slicklapparna är ofta för små för att egentligen täcka något, en måste flytta runt slicklappen, vilket kan vara jobbigt. Att klippa upp en kondom som det tipsas om ibland beskrevs som ganska värdelöst eftersom den då blir ännu mindre än de slicklappar som finns färdiga att köpa. Det kan vara svårt att veta vilken sida som en slickat på om en först slickar och sen kanske gör något annat en stund för att återgå till slickande. Samtidigt kan slicklapp vara användbart om din partner har synliga sår eller vårtor samt funkar bättre rent praktiskt vid rimming (att slicka någons anal) än då du slickar någons fitta.

Det jag kanske mest tar med mig är Suzanns kloka ord om att själv göra bedömningar och förhålla sig till säkrare sex; Skaffa kunskap och ta sen egna beslut om vad du känner dig bekväm med att ta för risker. Exempelvis så är risken att smittas av hiv som kvinna som ligger med en annan kvinna väldigt liten, det finns bara några få dokumenterade fall i hela världen, utifrån den kunskapen är det du som bestämmer om denna lilla risk är något som du kan ta eller om du vill använda dig av olika sätt för att minimera den.

Om säkrare sex och sexuell hälsa för kvinnor som har sex med kvinnor kan följande sammanfattningsvis sägas:

– Gå och ta cellprov regelbundet

– Testa dig med jämna mellanrum

– Använd slicklapp om du känner att det känns bra

– Om ni delar dildo, använd kondom som ni byter till ny person

– Håll lite koll på var fingrarna har varit, tvätta av, eller torka av med en våtservett om du vill känna dig säker efter att ha penetrerat din partner med fingrarna

Suzann Larsdotters rapport Som att slicka på en regnkappa om kvinnor som har sex med kvinnor och sexuellt överförbara sjukdomar/säkrare sex

Läs även andra bloggares åsikter om HBTQ, KSK, sex, säker sex

Idag var jag på den första filmen för mig i år på BUFF Filmfestival i Malmö. Talea är en film som skildrar Jasmins relation till sin mamma som stora delar av Jasmins liv har suttit i fängelse. Filmen var också en fin skildring av hur det kan vara att ha varit isolerad från samhället och sedan komma tillbaka i sociala sammanhang kring sexualitet och relationer. Jag har länge funderat över missbruk, droger och sex och har tidigare skrivit om kokain och sex, det kommer snart ett nytt lägg på det ämnet för jag tror att det är ett område där det finns mycket att göra. Filmen väckte tankar hos mig om hur nära relationer är något som vi övar på och ibland behöver stöttning i hur vi ska hantera. Social färdighetsträning handlar inte bara om att hantera icke-sexuella situationer utan skulle också kunna kretsa kring hur vi t ex närmar oss någon som vi vill ha sex med.

Kvällen tillbringade jag med Robert. Vi hörde fantastiska Suzann Larsdotter och Malinda Flodman tala på Justine & Juliette om säkrare sex för kvinnor som har sex med kvinnor. Mer om det i morgon.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, BUFF, Talea

Screenshot från: http://www.expressen.se/halsa/gar-sexlivet-knackigt/

Varje söndag svarar jag på frågor om sex och relationer i Expressen Söndag. Ni kan också läsa vissa av frågorna på nätet. Skicka gärna era frågor till mig på: sex@expressen.se

Några av frågorna som jag redan besvarat:

Vad ska jag göra åt min svåra svartsjuka?

Min sambo har hellre sex med sig själv

Min kille kollar på porr – tycker det är äckligt

Vi har inte haft sex sedan barnet kom

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Expressen, relationer, Saga Alm Mårtensson, sex

Bild från artisticporn.tumblr.com. 

Ett av de områden som jag tror kan utvecklas mycket inom sexologin är kunskap om hur vi har sex. Det där fysiska sexet. Under masterutbildningen i sexologi lär vi oss mycket om teoretiska referensramar som är väldigt användbara när vi sedan kommer ut, men många av de frågor som människor som vi möter i vårt yrke som sexologer har frågor om praktik. Hur slickar jag fitta? Hur suger jag kuk? Hur har vi analsex? Vad är BDSM?

Idag hittade jag en ny app i min feed. Appen heter Lick This och marknadsförs som ett sätt att träna sin tunga inför att slicka fitta. Du tränar på olika tungrörelser genom att klä din telefon i plastfolie och slicka på skärmen. I den här artikeln frågar de skaparna om de verkligen tror att appen kan göra någon bättre på att slicka fitta, svaret blir nej, men att appen kan fungera för att sätta igång tankar och en diskussion om sex och på så sätt påverka människor.

En av de bästa svenska böckerna som jag läst om sexpraktik är Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer av Helene Delilah och Malinda Flodman. Den riktar sig till tjejer som jag sex med tjejer och många av delarna går att översätta även till andra sexuella läggningar och könstillhörigheter. Ibland tror jag att det finns en föreställning om att sex är något som vi bara ska kunna utan att prata om det, men jag tror att många människor skulle  njuta mer om de hade mer kunskap om hur kroppen och olika sexpraktiker fungerar. Den fysiska delen av sex är så klart bara en del, samtidigt en minst lika viktig del som t ex tankar eller känslor.

Vill du lära dig mer om att slicka fitta så rekommenderar jag Robert Jacobssons Fittslickarskola delux.

På tisdag 11/3 bjuder RFSL och Justine & Juliette in till Fingrarna i fittan, en föreläsning i Malmö med Suzann Larsdotter.

Här är ett annat inlägg som jag skrivit om en app med sextema: Spännande sexapp från Kinsey Insitutet.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, fitta, Lick This, oralsex, sex

Idag har jag tillbringat dagen med att skriva på en projektplan för min kommande masteruppsats om sexuell lust. Bland annat har jag studerat modeller över sexuell respons. Det är spännande eftersom modellerna färgar vår syn på sex, sexuell lust och olust. I den första modellen, Master & Johnsons linjära modell över sexuell respons, fanns inte sexuell lust med alls. Den lades sedan till som ett första steg av Kaplan.

Här ser ni: 1. Lust 2. Upphetsningsfasen 3. Platåfasen 4. Orgasmfasen 5. Återgångsfasen

En modifierad modell över sexuell respons är Bassons cirkulära modell. Där öppnas upp för att sex kan motiveras av andra faktorer än lust, vilket jag tror är smart. Lust ses också som något som kan komma under tiden som en har sex, responsiv lust, till skillnad från synen att lusten alltid kommer spontant och föregår sex.

Jag har ritat till er, hoppas ni kan läsa, klicka på bilden för större version. 

Bassons modell kommer dock med lite föreställningar om hur mäns och kvinnors sexuella lust ser ut. Den tidigare forskning som jag har studerat består till stor del av studier kring kvinnors lust i långvariga relationer och potentiella faktorer som bidrar till minskad lust. Där väcks en tanke hos mig att vi kanske skapar en lustproblematik genom att välja att studera en könstillhörighets problematik kring sex.

Därför är en intressant artikel den enda som jag hittat som fokuserar enbart på män; Men in love: living with sexual boredom. Där intervjuas 12 män i långvariga relationer om sexual boredom (sexuell uttråkning? Säg gärna till mig om ni kommer på ett bättre begrepp.). Samtliga män i studien ser tråkig sex som en oundviklig konsekvens av att ha en längre sexuellt exklusiv relation. Att hett sex är något som byts mot långvariga relationer och äkta kärlek. Samtidigt problematiseras och analyseras deras ståndpunkt utifrån ett socialkonstruktivistiskt och diskursivt perspektiv där författarna lyfter fram en norm kring “hot monogamy” och att ha ett aktivt sexliv, alltid.

Vill ni ha en populärkulturell beskrivning av hur Master & Johnson utvecklade sin modell över sexualitet genom att göra fysiologiska mätningar på personer som hade sex, med sig själv och andra, så kan jag tipsa om serien Masters of Sex.

Källa bl a: Sexualitetsstudier red. Lars Plantin & Sven-Axel Månsson

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, lust, Masters of Sex, Saga om Sexologi, sex

Igår var Robert hemma och mig och vi pratade om raggning utifrån ett KBT-perspektiv till Ligga med P3, ni kan lyssna på intervjun med mig här. För mig har utbildningen i kognitiv beteendeterapi (KBT) gjort att jag har fått praktiska verktyg att arbeta med sexologi, som ibland kan vara ett väldigt teoretiskt ämne.

Här är några av mina raggningstips:

– Ha en generell nyfikenhet på andra människor, du vet aldrig vilka kontakter som leder till vad. Genom att skapa nya sociala kontakter så ökar du chansen att få sex, en relation eller det du vill.

– Fastna inte i tankefällor, t ex negativa tankar om hur du är som person, att det alltid blir på ett visst sätt eller att du kan “läsa” vad andra tänker om dig. Om du gör dig själv uppmärksam på sådana tankar om dig själv så ökar chansen att du kan genomskåda dem och inte behöver förhålla dig till dem som sanningar.

– Närma dig andra stegvis, utmana dig själv på ett sätt där du ändå känner att du har kontroll över situationen. Skriv ner katastroftankar och känslor om du känner dig orolig innan och utvärdera efteråt om det blev så som du tänkte.

– Om någon verkar ointresserad behöver det inte innebära att det är dig som det är fel på. Kanske ville de bara vara med sina vänner just den kvällen – då behöver inte du ha gjort något fel utan timingen var inte rätt. Många olika faktorer som ligger utanför dig kan påverka hur du lyckas ragga.

– Var uppmärksam på dina egna och andras gränser – fysiska som sociala, hur nära du står någon eller om personen verkar inbegripen i ett intimt samtal med en vän. Känns det svårt att avgöra, fråga någon som du litar på hur de tänker.

– Vänta inte på att allt ska kännas perfekt, att du vara mer lyckad, självsäker eller snygg, lev livet som du vill leva det, nu. Om vi hela tiden känner att vi måste att förbättras innan vi börjar göra det som vi drömmer om finns risken att missa många drömmar.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, KBT, Ligga med P3, raggning, Sexologi

I den andra delen i min serie om hämndporr tänkte jag skriva om de två stora stridande diskurser som jag identifierade kring fenomenet hämndporr.

Den första diskursen, definierar jag utifrån tidigare tankar kring sexualmoral och religion som färgat rättsväsendet och individens attityd till sexualitet. I denna diskurs finns en tydlig uppdelning av mannens mer aktiva roll sexuellt och kvinnans mer passiva. I handlingen att ta en sexuellt utmanande bild eller att låta någon annan ta en sexuellt utmanande bild bryter du mot de normer och konventioner som i denna diskurs omgärdar sexualiteten. Ansvaret för den handlingen ligger hos dig och det verkar finnas en tanke om att du på grund av din oförsiktighet får bära ett visst mått av skam. Sexualiteten ses som något intimt som sker i en relation mellan två personer enligt en heteronorm. Denna diskurs möter jag i de kommentarer som omgärdar bilderna/filmerna på nätet.

Den diskursen har också tidigare varit mer dominerande inom rättsväsendet. Inte i den uttalat känslomässiga form som vi möter i kommentarsfältet utan kanske mer i en praktisk form där den påverkar möjligheten att anmäla kränkningen och hur den faktiska lagstiftningen har sett ut. Min tanke är också att ytterligare en aktör som kan definieras i förhållande till denna diskurs är de kommersiella aktörer som ligger bakom hemsidor som inriktat sig på hämndporr. De ekonomiska vinster som dessa gör på sidorna, på att dela bilderna och få personer att kommentera bilderna och på så sätt öka trafiken eller att helt enkelt utöva utpressning innebär att tidigare moraliska, juridiska och kulturella systemet är något som gynnar dem. Min tanke är dock att den här tredje gruppen skiljer sig från konsumenterna/kommentatorerna och rättsväsendet i det att de inte egentligen överensstämmer i form av värderingar och moraliska ideal, här är det istället en ekonomisk struktur som gör det gynnsamt att fortsätta i den diskurs som tidigare funnits.

Den andra stridande diskursen som jag möter i förhållande till hämndporr är en diskurs ur ett feministiskt perspektiv.  Då bilder också kan ses som en del i en diskurs vill jag exemplifiera med en bild från den amerikanska rörelsen mot hämndporrs hemsida

De aktörer som jag definierar i förhållande till den här diskursen är aktivister som engagerat sig i frågan, vi hittar bland annat den amerikanska rörelsen End Revenge Porn och claims-makers inom svensk media samt politiker och forskare som engagerat sig. I den feministiska diskussionen kring hämndporr finns ett tal om skifte från offrets ansvar till samtycke liknande den diskussion som förs vid andra sexualbrott, exempelvis våldtäkt. Råd om att vara försiktig med vilka bilder/filmer som du delar med dig av jämförs med råd till unga kvinnor för att undvika att bli utsatta för sexuella övergrepp i den fysiska världen. Exempelvis att inte klä sig utmanande, inte vara för berusad och inte gå ensam hem om kvällen. Kanske sker här också en strid i synen på kvinnans sexualitet.

Något som jag upplever i talet om hämndporr är att det parallellt med diskussionen om samtycke finns ett tal om allvarligheten i den kränkning som hämndporr innebär. Allvarligheten i kränkningen betonas i flera av reportagen ”om någon googlar mig så är det ju kört” uttrycker Anna i P3 Nyheters hämndporrspecial (2013). I flera fall möter jag också en känsla av hopplöshet och ett tal om suicid i förhållande till att ha blivit exponerad på internet i ett sexuellt sammanhang.

Läs även andra bloggares åsikter om diskurs, feminism, hämndporr, juridik

Egentligen började jag formulera det här tydligare för mig själv under Fittfestivalen som jag var på i slutet av förra året. Robert Jacobsson visade under sin föreläsning ett klipp från en porrfilm där en kvinna knullar en man som halvligger i en soffa. Hon knullar honom, ganska hårt dessutom. När jag sedan läste om språket och sexualiteten, och hur vi genom språket kan sägas skapa sanningar om sexualiteten så fortsatte jag att fundera över det där med fittan som aktiv och passiv. I engelska språket kartlade feministen Catharine A. Mackinnon hur verb som ‘fuck’, ‘screw’ ‘make love to’ användes i beskrivningar av heterosex i mycket högre grad användes med mannen som subjekt och kvinnan som objekt. När kvinnor sattes som subjekt i förhållande till uttrycket ‘make love’ följdes det i mycket högre utsträckning av ‘with’.

Häromdagen hamnade jag i ett samtal om den aktiva fittan. Vi hade alla fått med oss bilden av att det som tjej är fult att vara passiv när en har sex. I heterosammanhang så talas ibland om tjejer som ‘ligger där som döda fiskar’ och med det menas dålig sex. Så vi har varit aktiva, under flera år har vi satt upp små föreställningar i form av sex. Ofta har vi njutit, ibland inte. Sedan beskriver flera av oss att något förändrades. En formulerar det så här:

– Jag knullar min kille, ja han är inte så bekväm med att jag säger så, han menar att jag inte kan göra det, men det är ju precis det jag gör. Jag knullar honom. 

Catharine A. Mackinnon skrev detta 1982. I den ‘sanningen’ fastnar vi ofta. Innan har jag nog inte riktigt på allvar förstått hur begränsande det blir att fortsätta att tala i termer av att, i heterosex, mannen penetrerar kvinnan. Fittan är i allra högsta grad aktiv, om vi låter den vara det. Den är anatomiskt uppbyggd med möjlighet att vara aktiv, med svällkroppar och muskler. Fittan är inte ett inget, inte ett hål. Vad jag tror blir revolutionerande sexuellt är när vi med fitta skiftar från att vara aktiva sexuellt som en form av skådespel (vi behåller objektsrollen) till att vara aktiva som aktörer, att definiera sig själv som subjekt i sin sexualitet.

I slutet av vårt samtal säger en av personerna

– Ja, men sen kan en ju tända på att vara passiv också.

Och så är det ju också. Och vi ska ha den valmöjligheten och alla alternativen att välja mellan.

Läs också gärna mitt tidigare inlägg Fina flickor knullar lagom.

Källa: Language and sexuality – Deborah Cameron & Don Kulick

Läs även andra bloggares åsikter om aktiv, feminism, fitta, genus, normer, passiv, relationer, sex

De senaste veckorna och särskilt de senaste feberdimmiga dagarna har jag tillbringat med fenomenet Hämndporr. Den första känslan när jag började att undersöka internet som arena för sexuella kränkningar var direkt obehag. Det blir snabbt för personligt, arbetet kom också i anslutning till att jag fick uppleva min första kanske ministorm av twitterhat och förhålla mig till ett tal om bland annat min inkompetens. Som ung, kvinna och exponerad i media vet jag att jag har en utsatt position och det krävdes otaliga diskussioner med min omgivning för att kunna lyfta blicken och undersöka fenomenet utifrån den teoretiska referensram, diskurs och claims-making, som jag behövde använda i mitt paper. Jag låter bli att förklara teorin närmre och ger er istället en bild av mitt intryck av fenomenet hämndporr uppdelat i tre olika delar:

1. Bakgrund och lagstiftning i Sverige

2. Förlegad sexualmoral möter feminism

3. Sexualitet, makt och frihet

Hämndporr blev 2013 utsett till ett nyord av Svenska språkrådet och definieras som bilder eller filmer av en person i en sexuell situation som laddas upp på internet utan samtycke från personen på bilden/filmen av en före detta partner. Uppladdningen och spridningen blir ett kränkande av integriteten som fungerar som en hämnd. Det är också i slutet av 2013 som den mediala debatten kring fenomenet startar och hämndporr lyfts som ett socialt problem. Diskussionen kan kopplas till flera tidigare mediala stormar, som Instagramupproret och debatten kring näthat i samband med Uppdrag gransknings program på temat.

Lagstiftning i Sverige

Det finns en problematik mellan definieringen av hämndporr och den svenska lagstiftningen då att enbart ladda upp en bild föreställandes någon naken eller lättklädd på internet, under förutsättning att personen antingen tagit bilden själv eller samtyckt till att den tagits, i nuläget i de flesta fall inte är en kriminell handling. Det ses inte som kränkande att enbart vara naken eller lättklädd, möjligen kan uppladdningen av bilden/filmen klassas som ett brott mot personuppgiftslagen berättar professor i civilrätt Mårten Schultz i P3 Nyheter.

Det som spelar in är den kontext som bilden laddas upp i, om det exempelvis finns en text i anslutning till bilden där det beskrivs hur personen på bilden är sexuellt. Ett exempel på ett sådant mål är det tidigare nämnda Instagrammålet, där handlade det om bilder som kanske egentligen inte alla klassades som kränkande, men där texterna i samband med bilderna satte dem i en sådan kontext. Ett annat mål som är intressant i förhållande till rubriceringen förtal, i detta fall grovt förtal är ett mål där en person blivit smygfilmad (domen föll innan lagen om Kränkande fotografering kom). Det uttalande som hovrätten gjorde i det fallet har fått mycket uppmärksamhet, skadeståndet sänktes med bland annat motiveringen

”Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avsende sina sexuella vanor.“

Att utan någons samtycke ladda upp en bild/film med sexuellt innehåll på internet i en sådan kontext som uppfattas som kränkande kan idag klassificeras som förtal, vilket regleras i brottsbalken 5 kap 6 §. I de fall där personen som förekommer på bilden eller filmen med sexuellt innehåll har blivit fotograferad eller filmad utan att ge sitt samtycke till fotograferingen eller filmningen kan handlingen vara kriminell enligt lagstiftning om Kränkande fotografering brottsbalken 4 kap 6a § som trädde i kraft 1 juli 2013.

Efter en sökning i Karnov (databas för rättsfall) kan jag konstatera att de flesta av de fall som vi möter i rätten är antingen är fall där personen på bilderna varit under 18 år eller då det handlat om Kränkande fotografering. När personen på bilderna är under 18 år så regleras istället brottet under rubriceringen Utnyttjande av barn för sexuell posering 6 kapitlet 8 § i brottsbalken.

Kritiker till nuvarande lagstiftning menar att förtalslagstiftningen inte går att applicera på hämndporr och att det finns en stor okunskap om hur internet fungerar som arena för kriminella handlingar. En idé som presenteras är att tillsätta specifika lagar för brott på internet, alternativt att anpassa redan existerande lagar så att de även kan appliceras på brott begångna på internet. De konkreta åtgärder som tagits är att regeringen har gett Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppgift att utreda problematiken och efter den utredningen komma med förslag på åtgärder och förbättringar. I samband med detta skrevs även en proposition med förslag för att bland annat öka den personliga integriteten. Ett av dessa förslag är att ärekränkning vid förtal och förolämpning ska ligga under allmänt åtal. Här kan ni läsa Beatrice Ask uttalande om detta på Dagens Juridik.

Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen kring lagstiftning om kränkande fotografering, förtal och utnyttjande av barn för sexuell posering är intressant att följa i framtiden. Flera av lagarna påverkar också information- och yttrandefrihet, vilket är något som jag kommer att återkomma till.

I nästa del kommer jag att kartlägga de två större diskurser som jag identifierat i frågan, den första diskursen med en sexualmoral baserad på (enligt mig) förlegade moraliska och juridiska normer och värderingar och en stridande feministisk diskurs kring kvinnans sexualitet, sexualpolitik och aktivism.

Läs även andra bloggares åsikter om hämndporr, Instagramupproret, juridik, lagstiftning, näthat, Sexologi, sexualitet

I boken Sex is not a natural act & other essays från 2004 resonerar Leonore Tiefer om vilka sexuella problem som kommer att ge upphov till ett viagra för kvinnnor, kommer det handla om orgasmstörning, lustproblematik eller kanske båda två? Enligt Tiefer startar jakten på ett läkemedel för kvinnor motsvarande viagra i samma stund som läkemedelsföretagen inser de ekonomiska vinster som finns i en medicinering och nyligen publicerade DN en text med nyheten att ett viagra för kvinnor förväntas göra intåg på läkemedelsmarknaden. Texten, som jag uppfattar som lika delar en reklamtext från ett läkemedelsföretag som skrämselpropaganda från någon sexualfientlig rörelse, tar bland annat upp problematiken med de potentiella kvinnliga nymfomaner som läkemedlet kan tänkas skapa. Med nymfomani menas ofta överdriven sexualdrift, en diagnos i ICD 10.

Kommentaren om faran med nymfomani tror jag inte är någon tillfällighet. Det är säljande att reproducera bilden av den sexuellt utagerande kvinnan som innebär någon form av samhällsfara. Att prata om nymfomani går också i samma riktning som den samhällsdiskurs som vi ibland möter i media när det gäller sexmissbruk. Vissa praktiker lyfts som ofarliga, normala, önskade, andra praktiker som problematiska, abnorma och oönskade. Samma sak med frekvens av sexualitet. Vi ska absolut vilja ha sex, men inte för mycket. Då skulle det kunna påverka samhället till det negativa. Samtidigt får vi inte vara sexuellt tråkiga, vi ska utforska fast i en lagomgrad som motsvarar de light-BDSM-kit som du kan hitta i de större underklädesaffärerna. Du får gärna konsumera sexualitet, det är en livsstil, men när det gäller t ex frekvens eller antal partners så är det viktigt att inte gå utanför ramarna.

För några år sedan skrev jag om forskning om högsexuella kvinnor. Då kanske främst med vinkeln att de faktiskt finns. Intresset för sex är antagligen lika individuellt som intresset för andra fenomen. Nu kanske jag behöver lyfta de högsexuella kvinnorna igen, den här gången för att de framtälls som en samhällsfara. Jag önskar plats åt alla de som inte passar in i den smala ram av lust och förmåga som normen innebär. De som inte har så mycket lust och de som har lust i överflöd. Skapa nyanser och tolerans. Det sista vi behöver för att främja sexuell hälsa är fler smala normer att förhålla oss till.

Slutligen, med utgångspunkt i Tiefers resonemang om sexualitet och hälsa så tänker jag att precis som det kan vara aktuellt att vid depression att fråga dig hur din kontext, de du omger dig med och din omgivning, ser ut så kan det kanske också vid brist på lust och sexuell förmåga vara aktuellt att undersöka var problematiken du upplever kommer ifrån. Sedan kan du bestämma om du kan vara hjälpt av en medicinering, eller om du helt enkelt bara vantrivs i ditt sammanhang, i kulturen och kan blomstra i en annan kontext än den som du befinner dig i just nu. Är det strukturerna kring sex som skapar din dysfunktionalitet eller finns det ett reellt medicinskt problem?

Ursprungsartikeln från Daily Mail hittar ni här.

Kommentar till artikeln av Naomi McAuliffe.

En tidigare bloggpost om högsexuella kvinnor.

För en problematisering av en medikalisering av sexualiteten läs Leonore Tiefer, exempelvis Sex is not a natural act & other essays.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, kvinnor, Leonore Tiefer, medikalisering, män, normer, nymfomani, sexualitet, viagra

“Kanske, tänker jag, borde vi fundera över den romantiska kärlekens idé om evighet och ägande. Kanske, tänker jag, borde respekt för den andre, hennes vilja och hennes individ vara grundläggande också i kärleksrelationer.”

Så avslutade Ann Heberlein en krönika för några veckor sedan. När jag sitter i Victorias minsta biosalong och vrider mig i stolen framför filmen Vi så det de orden som jag tänker på. I filmen får vi möta Ida och Krister och följa dem i en relation som rör sig i en tydligt nedåtgående ångestspiral. Redan inledningsvis planteras små tecken och obehaget ökar successivt till den gräns att jag och min vän under filmen söker kontakt för att bekräfta varandra i att det här är nästintill olidligt att se på.

Vad är bakgrunden? Hur blir relationer så kontrollerande, ägandefokuserade och stängda? Utifrån min bakgrund inom kognitiv beteendeterapi så tänker jag att det handlar om en oförmåga att hantera känslor av obehag. Min idé är att vi i våra liv upplever ytterst lite obehag och därför är ganska ovana vid det. Vi har skalat bort negativa fysiska stimuli som att frysa, vara hungrig eller känna smärta. Att i en nära relation förhålla dig till en annan person är komplext och bitvis smärtsamt. Det innebär ofta en osäkerhet och ovisshet och vår reaktion blir att försöka undvika obehaget. Vad gör vi då? Med ofta subtila tecken påverkar vi vår relation och vår partner så att denne slutar med beteenden som väcker obehag hos oss. Det kan handla om exempelvis att tala om vissa saker, vara ute med sina vänner och förhållningssätt till sociala medier. Jag vet också personer som nästintill tvångsmässigt håller koll på sin partners mail och sms.

Finns det då någon lösning? Jag tror det, jag tror att vi genom att acceptera och tolerera känslorna av ovisshet och obehag kan påverka riktningen i vilken vår relation rör sig. Ge din partner frihet, respekt och personen kommer att kunna fortsätta vara den individ som du blev förälskad i.

I filmen Vi är rollerna statiska. Det är en man som utövar sin äganderätt över en kvinna. Så är det också i Heberleins text. Vad jag tror är vanligt är att båda parter i en relation försöker kontrollera och äga den andre. Det är inte en klar uppdelning utan ett kontrollbeteende som vi alla bär på och måste förhålla oss till. Kanske är beteendet i vissa fall kopplat till en könsroll och könsmaktsordning, men jag tror att beteendet är vanligt hos alla individer och förekommande i relationer oavsett om du är homo- bi- eller heterosexuell.

En film på liknande tema är Le Mépris, en av mina favoritfilmer. Där tvivlar en man på sin fru i den utsträckningen att hon tillslut inte kan något annat än förakta honom och relationen genomsyras av detta. För att undersöka hur det går att förhålla sig mer öppet och accepterande i dina relationer, läs Kärlekens ACT av Russ Harris. Även terapeuten Esther Perel är intressant att läsa, hon redovisar i sin bok Vill ha dig, en idé om att vi genom att omfamna osäkerheten i relationer kan hålla sexualiteten levande.

Tidigare inlägg om ACT och relationer.

Läs även andra bloggares åsikter om ACT, Ann Heberlein, kontroll, kärlek, makt, relationer, Russ Harris, Vi, ångest

Det här kommer nog vara den svåraste och den viktigaste bloggposten jag skrivit. Genom Suzann Larsdotter fick jag tag på en artikel om ett ämne som jag tycker är otroligt viktigt att lyfta. Artikeln handlar om ofrivillig sexuell upphetsning och orgasm vid sexuella övergrepp. Jag har inte kunnat släppa tanken på att blogga om den sedan dess. Samtidigt tycker jag att det är ett komplicerat ämne att närma sig eftersom det känns som en utmaning att formulera mig utan att några missförstånd uppstår.

Kunskapen om vad som kan ske i kroppen i samband med sexuella övergrepp är viktig, viktig för alla de som någon gång haft sex mot sin vilja och som brottas med de upplevelserna och inte får ihop sina fysiska upplevelser, tankar och känslor.

Egentligen börjar mitt intresse för sexuella övergrepp och kroppens automatiska sexuella funktion långt tidigare, under kursen Hälsa och välbefinnande på Lunds Universitet. Vår föreläsare berättade då om hur kroppen, i samband med sexuella övergrepp, genom den rent fysiska retning som ofrivilligt sex kan innebära kunde svara med en respons som liknar den som vi kan uppleva när vi blir upphetsade och kåta vid frivillig sex. Den responsen, att exempelvis bli våt eller hård, har ingenting att göra med att personen skulle vilja egentligen att göra, utan kommer som sagt enbart av den fysiska retningen. Precis som det är möjligt att känna sig psykiskt upphetsad utan att vara fysiskt upphetsad så är motsatsen också möjligt, dvs det går att vara fysiskt upphetsad utan att vara psykiskt upphetsad.

När jag senare läste artikeln Sexual arousal and orgasm in subjects who experience forcedor non-consensual sexual stimulation kände jag att den kunskap kring nervsystemet och sexuell upphetsning som min föreläsare hade förmedlat djupnade ännu mer. Att kroppen också kunde reagera på fler sätt kändes rimligt, också med orgasm. Jag blev tipsad om en tråd på Reddit, en IAMA (I am a…) av en terapeut som arbetar med traumabearbetning vid sexuella övergrepp. I tråden svarar hen på frågor om just att få orgasm i samband med sexuella övergrepp. Terapeuten gör en liknelse till när någon blir kittlad, tycker att det är obehagligt och ändå skrattar. Det fysiska uttrycket behöver inte motsvara den psykiska upplevelsen. Utifrån det jag läser så ökar min förståelse för de svåra känslor och tankar som kan uppkomma hos personer som blivit utsatta för sexuella övergrepp. När upplevelserna inte stämmer överens till fullo med de normer som vi har kring sexuella övergrepp så kan jag förstå att verkligheten bli svår att pussla ihop. Ofta är personerna ensamma i sina upplevelser och tankar. Det kan vara svårt att öppna sig om tankarna för andra och på så sätt få kunskap som skulle öka förmågan att förklara sin upplevelse av den egna kroppens reaktioner.

Varför är detta då viktigt? Finns det risker med att prata om det här? Terapeuten på Reddit uttrycker viss oro att behöva vittna i rättegångar – till den som begår övergreppens försvar. I Reddittråden så läser jag också att terapeuter inte gärna talar om ofrivillig sexuell upphetsning och orgasm vid våldtäkt eftersom det sägs uppmuntra bilden av att personen som blir utsatt för våldtäkt njuter av det. Det skulle vara otroligt olyckligt om den här kunskapen om kroppen användes för att försvara sexuella övergrepp, därför funderade jag länge innan jag skrev om det här.

Min tanke kring ofrivillig sexuell upphetsning och orgasm i samband med sexuella övergrepp blir ändå, utifrån att den erfarenhet som jag har av att ha arbetat med personer utsatta för övergrepp och sexuellt våld, att vi måste förmedla den här kunskapen för att minska lidande. Jag har mött de som blivit utsatta för sexuella övergrepp, deras skuld, skam, ångest och smärta. Jag tror att det sista som dessa personer behöver är att undanhållas något som kan hjälpa dem att förklara sin upplevelse av den egna kroppens reaktioner. Att lyfta skam och skuld kring upplevelserna är enligt mig en av de viktigaste delarna i arbetet med personer som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det finns också exempel på förövare som använder den fysiska responsen, hos den som de begår övergrepp mot, som försvar för sina handlingar – du blev ju våt, jag vet att du ville. Detta kan bli en del i traumat som kan vara otroligt svår att tala om då personen sedan bestämmer sig för att berätta vad de varit med om, ännu en del som gör att en felaktigt anklagar sig själv för de övergrepp som en blivit utsatt för. För att minska skam och skuld hos de som blivit utsatt för övergrepp behövs kunskap. Hur kroppen fungerar, nervsystemet, psyket, viljan och komplexiteten i det som är sexualitet.

I samband med sexuella övergrepp så är det, på grund av kroppens fysiska funktion, möjligt att kroppen visar tecken på sexuell upphetsning, som att bli våt eller hård, och ibland också orgasm, dessa fysiska responser sker automatiskt och betyder absolut inte att du ger ett samtycke till sex. 

Reddittråden där en terapeut svarar på frågor kring sexuell upphetsning och orgasm i samband med sexuella övergrepp finns här.

Den vetenskapliga artikel som Suzann tipsade mig om kan ni läsa här.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, orgasm, sexuella övergrepp, terapi, våldtäkt

För några veckor sedan kontaktade lektor Ingela Steij Stålbrand mig och frågade om jag ville komma och svara på frågor om sexualitet, bloggande och sexologi på psykologprogrammet vid Lunds Universitet tillsammans med Charlotte Rudenstam. Ingela, som jag träffade första gången när jag själv läste på psykologiska institutionen i Lund, har ett starkt engagemang i sexologi och psykologi och gör ett stort och viktigt arbete när hon lyfter dessa frågor bland psykologstudenterna.

Studenterna hade en mängd frågor om bland annat porr, etik, tabun, terapeutiska relationer och poly. Frågorna täckte in en mängd områden och jag tyckte att det var särskilt intressant att höra deras funderingar kring sexologi och terapi.

Eftersom jag hade ett helt rum med blivande psykologer framför mig så passade jag på att lyfta ämnet pedofili. Vi som arbetar terapeutiskt med personer med pedofila preferenser måste våga skapa utrymme för dem att tala om sina tankar och känslor i terapi för att förhindra att personerna kanske senare agerar på tankarna och känslorna i form av övergrepp mot barn. Om vi som behandlare kan möta patienter/klienter med dessa frågor på ett tydligt sätt utan att bli rädda så tror jag att vi i framtiden kan förhindra att övergrepp mot barn sker.

Några av studenternas funderingar

Att arbeta tillsammans med Charlotte var intressant eftersom vi kommer från olika fält när det gäller sexualitetsfrågor, hon som sexabilitycoach och jag med en akademisk syn på ämnet. Vad som slog mig i samtalen var dock att vi delade en grundsyn på sexualitet kring exempelvis normer och problematiken med skuld och skam. Väldigt spännande samarbete!

Preventell heter en hjälplinje vid oönskad sexualitet. Dit kan du ringa om du känner att du tappat kontrollen över din sexualitet, oroar dig över den och/eller är rädd för att göra andra eller dig själv illa.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, pedofili, Psykologprogrammet, Saga om Sexologi, Sexologi