Saga om Sexologi

Marilyn Monroe och Arthur Miller

– Elva år skiljer det.

– Ja, du är sånt där lammkött, vad var det nu hon i Paris kallade mig?

– Cougarman.

Jag funderar över ålder och relationer med åldersskillnader. Skiljer sig relationer med parter som är olika gamla sig från relationer med jämnåriga? Jag får en tanke om att relationer med åldersskillnader är lite som en tidsresa. Både bakåt i tiden och mot framtiden. Du befinner dig antingen på en punkt där du kan blicka på din partner och se tillbaka på ditt liv, på en tid som du lämnat bakom dig, eller på en punkt där du kan se på din partner och tänka dit kanske jag tar mig. I båda resorna kan det ligga en fundering kring vad vi skulle gjort annorlunda. Du kommer att lära dig med tiden eller så där ska jag aldrig någonsin bli.

Ibland avslutar vi relationer med motiveringen att vi inte befunnit oss på samma plats i livet, vi kanske eftersträvar den där symbiosen där vi sitter i soffan i villan eller bostadsrätten, ser på varandra och tänker här är vi nu, tillsammans mitt i livet. Frågan är hur mycket tid som det är rimligt att vi befinner oss på samma plats och kanske är en relation med åldersskillnader ett krasst accepterande av det att vi väldigt sällan gör det men att det kan vara bra ändå. Kanske kan t o m de olika platserna i livet inverka positivt på relationen?

I filmerna Med stängda ögon, Black Swan och Till det som är vackert möter vi det manliga geniet som förför eller blir förförd av sin adept, om och om igen. Den äldre kvinnan och den yngre mannen har de senaste åren skildrats i amerikansk film och tv-serier, begreppet cougar, som nämndes inledningsvis, har etablerats och används främst om kvinnor som träffar yngre män. När det handlar om relationer med åldersskillnader så är skildringarna ofta ganska stereotypa och fokus ligger på sex, att det genom rollerna som den äldre kvinnan/mannen och den yngre kvinnan/mannen skulle ligga olika former av sexuell spänning. I Med stängda ögon hintas om att mannen återvänder till den äldre kvinnan för att kunna tala, för att få intellektuellt utbyte av en partner, det antyds att detta inte ges i relationen till den yngre kvinnan, men där får han vilt sex. Jag läser artikeln Older women/younger men (Proulx, Caron & Logue, 2006) och slås av att de fördelar som de intervjuade personer lyfter fram i sina åldersöverskridande relationer inte handlar specifikt om sex. Istället talar de åtta paren om fördelar som

– ena parten har livserfarenhet och mognad

– den äldre parten har en stabil karriär/ekonomi

– håller en aktiv

– inte fast i traditionella könsroller

Zlatan Ibrahimovic och Helena Seger

Som nackdelar lyfts främst omvärldens stigmatisering av relationen samt åldrande, som ett hot mot deras tillvaro. Det är också intressant att större delen av kvinnorna eller deras partners inte upplevde att åldersskillnaden påverkade deras intimitet (jag gissar att detta är en amerikansk omskrivning av sexualitet) eftersom det som tidigare nämnt ofta ligger ett fokus på just sexualitet när det handlar om åldersöverskridande relationer. Detta lyfts även i svenska tidningsartiklar om ämnet, unga killars önskan om att ha sex med en äldre kvinna.

Christopher Isherwood och Don Bachardy

Något som är helt osynligt i debatten är homosexuella förhållanden med åldersskillnader, Proulx, Caron och Logue lyfter heterosexuella äktenskap och menar att det finns lite forskning på ämnet. Vi saknar även relationer som inte är äktenskap, blir personer i sambo- eller särboförhållanden med stora åldersskillnader annorlunda bemötta?

I Older women/younger men (Proulx, Caron & Logue, 2006) får paren dela med sig av råd till andra par med åldersskillnader, här är några av dem

Know what you want: Don’t try to make people younger or older, just let them be who they are.

Be prepared for the nasty comments.

If the guy gets hung up on the fact that the girl is older then it won’t work.

Follow your heart and don’t stop talking: Communicate.

While it may not be an issue for you, it may be for others so you need to be secure in your relationship.

Put the age issue behind them. A relationship isn’t based on numbers. Any relationship is built on morals and important commonalities.

Don’t let social conventions about older women and younger men get in the way.

Det största hotet mot en relation med stora åldersskillnader är kanske inte som oftast personerna i relationen utan istället omgivningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Black swan, cougar, förhållanden, Med stängda ögon, relationer, sex, sexualitet, Till det som är vackert, ålder, äktenskap

Under hösten kommer jag att påbörja arbetet med min masteruppsats i psykologi vid Karlstads Universitet. Jag behöver därför er hjälp. Min tanke är att skriva om begreppet vita äktenskap (dvs romantiska förhållanden/relationer, inte enbart äktenskap, där parterna inte har sex, sex kan än så länge definieras ganska brett som samlag, hångel, kyssar, närhet etc). Jag behöver därför tips om internetforum där romantiska relationer utan sex diskuteras, i stil med exempelvis Familjeliv. Vill ni inte kommentera här så kan ni mejla mig på saga.alm.martensson@gmail.com . Jag är enormt tacksam om ni ville hjälpa mig med det här/sprida efterlysningen.

Jag är också intresserad av tidigare forskning, tidigare skrivet om ämnet.

Robert Heide’s The Bed (1965)
(Photo: Billy Name) från http://www.warholstars.org/caffe_cino.html

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, internet, Karlstads Universitet, master, psykologi, Saga om Sexologi, sex, Sexologi, uppsats, vita äktenskap

En solig försommarsöndag i Lund. Två iPhones hopklistrade mellan lakanen. Jag vet inte själv när det började, men det började med stor sannolikhet med min iPhone. Den första Sony Ericsson-mobilen i guld och beige fick snällt ligga och sova bredvid sängen, gärna några meter bort. Min iPhone däremot, sover som ett bortskämt husdjur helst så nära huvudkudden som möjligt. Med jämna mellanrum under natten uppdaterar den mejlen så att jag ska känna mig ajour när morgonen kommer.

I DN läser jag att 35 procent av alla Android- och iPhoneanvändare kollar nätet och då helst Facebook redan innan huvudet lämnar kudden. Som blivande sexolog frågar jag mig hur detta inverkar på sexualiteten och nära relationer. I bloggen har jag tidigare testat appar som ska piffa upp sexlivet, där iPhone integreras med sexualiteten .IPhone och surfande i sängen kan dock lika gärna kan ha en negativ inverkan. Kanske mest på grund av fokus och brist på koncentration.

Hur vi sjunker in ner i skärmen i bloggstatistik eller Facebookuppdateringar. Hur fokus flyttas från omvärlden och människorna runt oss ner i internetvärlden. Samtidigt ger just nätet och de sociala medierna enorma möjligheter till flört, sexuella spänningar och kommunikation. Jag funderar lite till och tänker så här; när det gäller den där klibbiga, nära, fysiska sexualiteten som iPhones ska hållas utanför. Sexapparna lever inte upp till vad de lovar och närvaro är en högt skattad sexig egenskap. Men innan sexet, mellan sexet och efter sexet är iPhone välkommen in!

Läs även andra bloggares åsikter om iphone, sex, sexualitet

Under de senaste dagarna har jag nördat loss på vad den nya versionen av DSM, DSM V, kan tänkas innehålla för förändringar i diagnostisering av psykiatriska sjukdomstillstånd med koppling till sexualitet, fick ett tips i form av en länk av en av mina vänner. På en föreläsning från Stockholm Psychiatry Lectures berättar Katherine Phillips om arbetet med nyutgåvan av DSM.

Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) används alltså för att diagnostisera psykiatriska sjukdomstillstånd. Arbetet med DSM IV, den nuvarande versionen började 1990 och som Phillips säger i sin föreläsning så har otroligt mycket förändrats, både i en kulturell kontext och inom forskning, i hur vi ser på exempelvis sexuella psykiatriska sjukdomstillstånd.

Några av skillnader som presenteras på DSM.org’s hemsida är födseln av nya diagnoser, exempelvis  Hypersexual Disorder samt Paraphilic Coercive Disorder, en upprensning bland diagnoserna som ger mer samlade namn på liknande sjukdomstillstånd, en ändring i språk exempelvis fetischism heter inte enbart fetischism utan fetishistic disorder. Gällande fetischism så ändras även vad personen har som objekt för sin fetisch, det i DSM IV föreslagna “kvinnliga underkläder” är utbytt till “non-genital body part(s)”. Ursäkta att jag ändrar från svenska till engelska, men sitter med DSM IV på svenska och förslagen till DSM V på engelska och vill inte förlora något i en slarvig översättning.

Det verkar alltså inte som att de omtalade parafilierna (fetischism, pedofili, exhibitionism, sadism och masochism) kommer att försvinna i DSM V. I den nuvarande svenska versionen av ICD 10 (en annan diagnosmanual) har de gjort det. Vad som förändras är enbart vissa formuleringar i beskrivningen av sjukdomstillståndet samt det ovan nämnda tillägget disorder. Att lägga till disorder kan dock tolkas som en markering att tillståndet ex. fetischism kan finnas utan att det är ett sjukdomstillstånd.

Vill ni läsa mer om förslagen till de olika diagnoserna kan ni göra det här. I förlängningen är givetvis en diskussion kring om det är relevant att klassificera sexualitet som frisk eller sjuk, normal eller onormal, intressant. Här redovisas ett sätt att se på saken, det är värt att markera att en förutsättning för diagnoserna är ett lidande hos individen som har dem. Det ska bli intressant att se hur den slutgiltiga versionen av DSM V kommer att se ut. DSM V beräknas vara färdig i maj 2013.

Läs även andra bloggares åsikter om DSM IV, DSM V, sjukdom, fetischism, diagnos, sexualitet, forskning.

Häromveckan behandlade vi på masterprogrammet i sexologi ämnet att fejka orgasm. Det tipsades om boken Fejkad orgasm, som dock enbart handlar om kvinnor som fejkar orgasm. Jag är intresserad av att veta hur det ser ut bland män och har tidigare gjort lite mycket ovetenskapliga studier och frågat grabbar om de fejkat orgasm, de flesta som jag frågat svarar ja. Jag saknade dock forskning för att påstå att både vissa män och kvinnor fejkar orgasm. I det nya numret av tidskriften Journal of Sex Research kan vi inte bara läsa de svenska sexualitetsforskarna Lotta Löfgren-Mårtenson och Sven Axel Månssons forskning kring unga och pornografi utan även en studie i män och kvinnors fejkande av orgasm.

Under diskussionen i min klass reagerade jag på tonen. Den skilde sig från tonen då jag diskuterat att fejka orgasm med grabbar, de pratade lite skamset om att det var synd om tjejen som de var tvungna att fejka med, hon räckte inte riktigt till. Samma uttrycksätt finner jag i artikeln “I was getting tired and she wasn’t that cute so my dick couldn’t stay hard”. Diskussionen i min klass kretsade kring kvinnans offerroll och förtrycket av kvinnans sexualitet då hon blev tvungen att fejka orgasm.

Muehlenhard och Shippiee finner att 25 % av männen i deras studie fejkat orgasm, det kan ställas i jämförelse med att 50 % av kvinnorna hade fejkat orgasm. Det är alltså dubbelt så många kvinnor som män i studien som fejkat orgasm, men det är också hälften så många män, inte inga män.

Lite hårddraget kan slutsatsen dras, att i diskussionen kring fejkandet av orgasm, oavsett vem som fejkar, är den heterosexuella kvinnan en förlorare. Hon är antingen inte tillräckligt söt för att mannen ska komma eller ett offer för det sexuella förtrycket av kvinnan. Chanserna att sägas bestämma över sin sexualitet är alltså lika med noll för kvinnan. Både i förtrycket av henne och motståndet mot förtrycket är det kvinnans sexualitet som blir lidande.

I studien är skälen till att fejka orgasm hos kvinnor och män relativt lika. Det handlar om att det inte var troligt att orgasmen skulle komma, eller att den skulle ta för lång tid, deltagarna ville att sexet skulle ta slut, ville undvika negativa konsekvenser som exempelvis att inte såra sin partner samt för att få positiva konsekvenser som exempelvis att få sin partner att känna att de presterat bra.

Sexuella skript hos deltagarna i studien:

En idé om hur ett samlag går till, hon får orgasm, han får orgasm, sen är det slut

Sex = samlag och under samlag förekommer orgasm

En man ska ge en kvinna orgasm

Män vill alltid ha sex och det är kvinnans skyldighet att ta hand om mäns sexdrift

Fejkade alla orgasm på samma sätt? Vissa fejkade genom att kroppsligt ge sin partner idén om att de hade kommit, andra använde sin röst för samma sak, i form av skrik och stön, vissa verbaliserade sin orgasm genom att exempelvis säga att de kommit eller hade deltagarna mer vaga beskrivningar av hur de fejkade orgasm.

Studien var gjord i USA, det skulle vara intressant att se en studie i en annan kulturell kontext. Jag är också intresserad av hur fejkandet av orgasm ser ut när det handlar om annat sex än heterosexuella samlag. Studien omfattar även fejkande under oral- och telefonsex, men beskrivningarna är ofta i en heterosexuell kontext.

Fejkande av orgasm kan diskuteras utifrån kulturella strukturer, som skripten jag presenterade ovan, det kan också diskuteras på ett interpersonellt plan, mellan de som har sex. Är att fejka en orgasm att lura sin eller sina partners? Handlar det om oärlighet? De som hade fejkat orgasm hade erfarenheter av fler olika sexuella beteenden än de som inte hade fejkat, som exempelvis att ge oralsex, få oralsex, analsex, få orgasm med en annan person, onanera, få orgasm genom att onanera. De formerna av sex där flest fejkade orgasm var samlag och oralsex. Artikeln Men’s and Women’s Reports of Pretending Orgasm av Charlene L. Muehlenhard and Sheena K. Shippee gav en nyanserad och intressant bild av fejkande av orgasm.

Jag tänker att se hela sexet som misslyckat och falskt eftersom en part fejkat orgasm är att fortplanta bilden av det riktiga samlaget som slutar med en samtidig orgasm. I kritiken av oärligheten i att fejka orgasm tror jag att det blir ännu mer fokus på orgasmen som mål och andra delar av sex glöms bort.

Läs även andra bloggares åsikter om orgasm, fejka, sex, sexualitet, forskning, sexologi.

När jag läste sexologi 15 hp på Malmö Högskola hade jag Niklas Eriksson som föreläsare. Från Studenter för Säkrare Sex facebooksida blev jag idag guidad till ett forskningsprojekt som Niklas jobbar på tillsammans med socionomen Jack Lukkerz och folkhälsovetaren Emma Skarpås. Projektet undersöker erfarenheter av sex i Köpenhamn och övriga Själland hos unga boende i Skåne. På deras hemsida sexiDK.nu finns mer information och en enkät som du, boende i Skåne med erfarenhet  av sex i Danmark, kan svara på.

Läs även andra bloggares åsikter om sex, Danmark, Köpenhamn, Niklas Eriksson, Jack Lukkerz, Emma Skarpås, forskning, sexologi.

Jag blir tipsad om ett avsnitt av Kropp & Själ av en vän. Just samma vän brukar säga, då vi diskuterar karriär och yrkesliv, att vi inte får glömma den fördel som ett attraktivt utseende innebär i karriärsammanhang. Jag blir alltid lika förvånad, det är liksom inte riktigt accepterat att prata om hur rätt utseende skulle förmedla jobb.

Kropp & Själ handlar om något som omnämns av sociologen Catherine Hakim som erotiskt kapital. En tillgång precis som pengar eller utbildning, en resurs som kanske fungerar som en maktkälla. Jag funderar över ordet kapital. Det signalerar något som kan investeras i, förvaltas kanske även ärvas. Samtliga egenskaper stämmer även för erotiskt kapital. Ett erotiskt utseende är inte något statiskt, det är föränderligt och påverkbart. Du kan forma det med attribut och kanske i viss mån styra din utstrålning. I programmet råder en viss förvirring kring om begreppet erotiskt kapital avser snygghet eller sexighet, eller är det alltid samma sak? Erotiskt kapital beskrivs dock som lika mycket fysisk attraktivt utseende som en social utstrålning. Det formuleras också en undran om erotiskt kapital är något som alla kan skaffa sig?

Hakim nämner David Beckham, Carla Bruni, Madonna samt Michelle och Barack Obama som människor med erotiskt kapital. Jag funderar lite över branschen som jag utbildar mig för och de människor som jobbar inom den. Den här kvinnan har varit med länge

Malena Ivarsson

jag tänker även på den här mannen

Olle Waller

Är det så att vissa branscher har högre krav på erotiskt kapital än andra? Kan man säga att erotiskt kapital är ett måste för att släppas in i de branscher som ska handla om sex? Samtidigt är erotiskt kapital en balansgång, det är ofta mer anat än blottat och om de som har det vet om det, ska det inte framgå. Finns det precis som man talar om nyrika i form av människor som flashar sina tillgångar på ett sätt som vissa upplever smaklöst en form av nyrikt erotiskt kapital? Är hur vi förvaltar vårt erotiska kapital mer betydelsefullt än de utseendemässiga förutsättningar vi föddes med?

Programmet hittar ni här. Här finns ytterligare en artikel om erotiskt kapital.

Läs även andra bloggares åsikter om erotik, kapital, sexig, Malena Ivarsson, Olle Waller, Kropp & Själ, radio.

Under några restaurangbesök så växer idén fram. Jag vill skriva något om flirtande. Jag frågar min man som glatt erkänner, han flirtar. Vi kommer överens om att det ligger mycket mer i flirtande än försök till sexuella kontakter. För vissa kan det vara som en livsstil, med en mängd motiv till att flirta. Jag hittar en studie av David Henningsen, Mary Braz och Elaine Davis. Där får jag vatten på min kvarn. Henningsen et al. beskriver sex olika motiv till flörtande.

Det första För att etablera sexuell kontakt. Människor flörtar med varandra för att så småningom ha sex, kanske är det här det första skälet vi tänker på, men det är inte det enda. Studier har även visat att flörtande även förekommer i relationer som klassas som helt platoniska. Det andra skälet att flörta går under rubriken För att öka intimiteten i en relation. Flörtandet användes för att intensifiera en relation och göra den mer intim. I vissa fall sågs flörtande som något som skulle hållas inom en tvåsamhetsnorm och flörtande med en tredje part ansågs vara otrohet, så behöver det givetvis inte vara. Ofta har par väldigt personliga egenformade inte alltid uttalade regler om vad som gäller i just deras relation. För att det är roligt. Människor flörtade för att fördriva tid, roa sig eller distrahera sig. Den här formen behöver inte ha med sex att göra och kan mycket väl förekomma på arbetsplatser.

I utforskande syfte. Är andra intresserade av mig? Flörtande användes för att ta reda på sitt sociala värde och hur intresserade andra individer var av en. Vill den här personen ha en relation med mig? Detta leder över till det femte skälet I självkänslosyfte genom flörtande så prövas ens sociala värde. Får jag kontakt? Respons på det här beteendet? Slutligen användes flirtande

I instrumentellt syfte, under denna rubriken fann vi flörtande som gav instrumentella vinster, som kanske ett bättre bord på restaurangen. Här sorteras även mer sociala abstrakta vinster in, genom flirtande så kanske människor blir mer benägna att tillgodose mina behov… Livet blir lite lättare med vänligt sinnade människor runt dig.

Jag slängde ut frågan på Facebook och det visade sig att mina vänner svarade att flirtande användes i instrumentella syften och att de trodde att det fungerade sämre i sexuellt syfte. Jag funderade lite på vad jag ansåg gjorde en bra flirtare. En av saker är just en medvetenhet om att beteendet inte behöver leda till sex. Många inom restaurangbranschen är bra på att flirta, ofta är de skyddade av sin yrkesroll och om någon går över den gränsen så finns andra sysslor att rymma till. En bra flirtare finns där i stunden utan förväntningar på framtiden, att bjuda på ett leende eller en blick utan krav på något tillbaka.

Läs även andra bloggares åsikter om flirta, jobb, sex, forskning.

Under arbetet med enkäten kring lundastudenters sexualitet så har jag funderat mycket på hur vi forskar kring sexualitet. Vem, hur och vad frågar vi? Genom Kinsey Institutets hemsida hittar jag en spännande intervju med Dr Erick Janssen kring hur sexualitetsforskning ofta studerar individen. Vi kanske frågar om upplevelser med andra, men vi frågar inte par, vi frågar människan som individ. Janssen berättar också om hur när det gäller exempelvis forskning kring äktenskap sexualiteten glöms bort helt. Vi får reda på individens upplevelse, men missar sexualiteten då den sker i samspel med andra människor.

Janssen lyfter ett mer komplext perspektiv där även sexualiteten tillsammans med en eller flera partners skulle studeras. Hur fungerar samspelet i en relation? Om den ena är mer sugen än den andra? Hur fungerar samspelet kring kärlek? Makt? Upphetsning? Ett konkret exempel på detta skulle kunna vara att jämföra upplevelsen av två individers senaste kontakt med varandra. Hur kände de och delade de känslorna? Jag tänker också på Master & Johnsons forskning där exempelvis lubrikation och orgasm mättes i laboratorier. Deras forskning genererade exempelvis teori kring den sexuella responscykeln med fyra faser, upphetsning, platå, orgasm och återhämtning.

Jag funderar på om sexualitetsforskning blir mer delikat om den behandlar fler än en person, eller om det handlar om att studera vad människor gör sexuellt istället för att fråga dem om de har gjort det? Är det ett stigma kring sexualitet som är boven i dramat? Kanske är en avdramatisering kring sexualitet i avseendet beteende ett måste för att forskningen ska kunna bli så bred som den har potential till? Vi kan också fråga oss om det ens är möjligt att kontrollera alla de variabler som en forskning på två eller flera personer skulle innebära, men tänk vilka möjligheter komplexiteten skulle kunna bjuda på!

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, sexologi, Kinsey.

Jag sitter i stolen hos min frisör och hon gör blonda slingor i mitt hår. Vi pratar om vad jag studerar och hon blir glatt överraskad och utbryter att hon tycker att sexualitet är ett enormt viktigt ämne som vi borde prata mer om. Sedan gör hon som de flesta gör och drar en parallell till unga människor och deras behov av sexuell kunskap och vägledning. Hon släpper bomben

Jag pratar t ex mycket sex med mina barn, det är viktigt för tjejerna att lära sig att säga nej!

När jag sitter där folieinpackad så orkar jag inte ta diskussionen, men här kommer några synpunkter. Oavsett om det handlar om en ren välvilja, en vilja att skydda kvinnans sexualitet från en idé om ett manligt sexuellt våld så är inställningen mycket farlig. Jag tycker inte det är någon större skillnad på det sättet att skapa en mindre luststyrd och tillbakadragen kvinnlig sexualitet och sättet som beskrivs nedan. Att genom skällsord som hora och slampa mena att ett kvinnligt sexuellt utåtagerande inte är välkommet och ska bestraffas. Unga kvinnor och män behöver utforska sin sexualitet utan att känna sig som offer eller förövare oavsett vilket kön de råkar ha.

Båda blir förlorare om sexualiteten skildras som nedan, om vi fortplantar bilden av den potente dominante mannen och den sexuellt tillbakadragna kvinnan. Verkligheten ser inte ut så, de flesta lever inte på det sättet med varandra. Även män våldtas och kvinnor kan vara enormt sexuellt utåtagerande utan att det är något tecken på psykisk sjukdom eller självdestruktivt beteende (om högsexuella kvinnor).

Studien Complicating hetero-femininities: young women, sexualities and ’girl power’ at school (Charles, 2010) tar sig an en kvinnlig heterosexuell identitet. Studien (Charles, 2010) utgår från iakttagelser och interaktion i ett klassrum under åtta veckor.

En konflikt kring tjejernas sexuella identitet i fråga om en roll där de dels förväntas vara sexuella attraktiva, dels sexuellt återhållsamma beskrivs. Med hjälp av citat gällande förebilder och kända kvinnor som exempelvis Britney Spears så identifierar Charles (2010) hur den heterosexuella feminina identiteten övervakas och återreproduceras i skolan. I studien (Charles, 2010) separeras en sexuell identitet från en sexuell praktik, men studien skildrar hur skapandet av den sexuella identiteten påverkar den sexuella praktiken. Den neoliberala feminina identiteten beskrivs som någon som ”is self-determined and responsible for her own well-being as well as acting in the interest of her nation, and assisting those less privileged” (Charles, 2010). Vi får beskrivet hur denna form av feminin identitet sedan fortplantar sig i fråga om sexuell identitet. Användandet av ord som slut och slag reglerar tjejernas sexuella praktik i det att de används som ord på deras sexuella identitet. Deltagarna i studien markerar tydligt oönskat och önskat sexuellt beteende i fråga om huruvida det är trashiness eller respectability. En klar parallell till synen på kvinnan som hora/madonna kan dras utifrån dessa begrepp.

Om exempelvis Paris Hilton säger en deltagare ”Paris Hilton is a slut” ordet ”slut” används eftersom Hilton förekommit på filmer där hon haft sex. I studien (Charles, 2010) visas hur skapandet av sexualiteten sker på ett liknande sätt som skapandet av könet sker. Här sker också en intressant parallell till girl power som ses som något önskvärt och som hotas i ett sexuellt utåtagerande som exempelvis Britney Spears står för, om hur Spears enligt en deltagare i studien förhåller sig till girl power ”I think she disgraces it” (Charles, 2010).

I Young Men’s Vulnerability in Constituting Hegemonic Maskulinity in Sexual Relations (Brady et al, 2008) ges en skildring av hur den sexuella hälsan hos unga män påverkas av ett skapande av en hegemonisk manlig heterosexuell identitet. Studien (Brady et al, 2008) samlade in data genom gruppintervjuer i Irland bestående av 124 unga män i åldrarna 14 till 19. Syftet låg i att utforska eventuell sårbarhet hos individerna i fråga om osäkerhet, rädsla samt sexuellt bortstötande. Dessa punkter kunde identifieras i intervjuerna, men även en utåtagerande sexuell dominans (Brady et al, 2008).

De teman som framkom i samtalen var en homofobi, en rädsla för att bli uppfattad som homosexuell på grund av ett visst sexuellt beteende, att inte ”räcka till” sexuellt. Att ens förmåga skulle väcka löje bland eventuella partners samt bland vänner och bekanta. Ordet slagging användes och innebar att män i grupp retade en individ för att denne exempelvis sagt nej till sex. En mycket stark social kontroll gällande vad som var accepterat sexuellt beteende och vad som inte var det beskrevs. En man förväntades alltid vilja ha sex, om det var så att han inte ville så användes ursäkter som att man saknade preventivmedel. Det var inte socialt accepterat att endast säga nej. Bröt någon mot de sociala koderna kring manligt sexuellt beteende så användes slagging för att uppmärksamma och straffa individen (Brady et al, 2008).

Mannens sexualitet definierades genomgående bland deltagarna i studien som förmåga till penetrerande sex. Vissa beskrev hur en rädsla för att inte kunna genomföra ett samlag gjorde att sexuella kontakter som innebar penetrerande sex undveks. En rädsla för att kvinnor skulle skvallra om deras sexuella förmåga fanns hos vissa (Brady et al, 2008). På så sätt skapades en diskurs där kvinnor utgjorde ett potentiellt hot mot mannen. En tanke om mannens sexuella uppgift att tillfredsställa sin partner var väldigt stark.

Det är min uppfattning att manliga sexuella problem inte sällan kopplade till bilden av den sexuellt dominante parten. Prestationsångest och rädsla för att inte kunna prestera sexuellt förlamar något som skulle vara kopplat till njutning.

Jag återkommer med mer, heterosexualitetsveckan fortsätter!

Läs även andra bloggares åsikter om heterosexualitet, Britney Spears, Paris Hilton, sexualitet, sex, män, genus

Jag sitter och skriver ett paper om heterosexualitet och blir ganska tagen av det jag läser. Tre studier som består av antingen observationer av studenter eller intervjuer kring heterosexualitet ger en bild av en sexualitet som är relativt outforskad och ganska utskälld. Jag får ta del av två socialkonstruktivistiska teorier om hur den heterosexuella kvinnan respektive mannens identitet skapas och regleras och det får mig att fundera över vad det är som gör individer till heterosexuella. Jag tänkte att ni skulle få ta del av mitt paper i fyra delar, först ut är en mer allmän inblick i vad det innebär för ett antal studenter att vara heterosexuell. Studien är från USA och det bör vägas in i hur den tolkas och analyseras, kulturella skillnader bör tas i beaktning när det handlar om sexualitetsforskning. Ni får också tänka på att det endast är en studie som granskas i texten, därför ska vi vara försiktiga med att dra generaliseringar!

Den första studien jag läser behandlar hur heterosexuell medvetenhet hos studenter ser ut. A Qualitative Examination of Heterosexual Conscioussness Among Collage Students (Cole & Mueller, 2009) skildrar vad det kan innebära för studenter att vara heterosexuella i mer allmänna ordalag. Deltagarna i studien är 10 kvinnor och 4 män i åldrarna 20 till 24, samtliga heterosexuella. Studien var en explorativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Forskningsfrågan som färgade studien var hur heterosexuella studenter förstår och meningsgör sin heterosexualitet. Utifrån denna fråga framkom fyra teman.

Att inte vara homosexuell

Studenterna identifierade sig själv som heterosexuella eftersom de varken hade utforskat sin sexualitet i fråga om samkönade relationer eller hade känt sig sexuellt attraherade av någon av det motsatta könet. De kunde beskriva skillnader i hur de förhöll sig i sina samkönade relationer i förhållande i motsats till sina erotiska relationer med någon av det motsatta könet. Gemensamt var också en frånvaro av ett problematiserande av deras sexualitet, den hade aldrig ifrågasatts, de bara var (heterosexuella) helt enkelt. Ett intressant begrepp som framkom i intervjuerna var heteroflexibility vilket enligt skaparen av det innebar att individen identifierade sig som heterosexuell, men var öppen för att utforska sin sexualitet i fråga om samkönade sexuella kontakter. Det motsäger den statiska definitionen av heterosexuell som någon som endast intresserar sig för det motsatta könet. Här är också första gången i studien som en jämförelse görs med att vara vit i fråga om etnicitet. Att för många vita så innebär etnicitet att man är färgad eller asiat, inte deras egen etnicitet som vit, en jämförelse dras således till hur heterosexuella menar bi- eller homosexualitet när man talar om sexuell läggning, att även heterosexualitet är en sexuell läggning glöms bort (Cole & Meuller, 2009).

Att vara i konflikt med sin tro

Då många av deltagarna i studien (Cole & Mueller, 2009) menar att de genom att erkänna sig som heterosexuella erkänner att det även existerar homo- och bisexualitet så innebär deras heterosexuella identitet att de ställdes i en konfliktrelation med sin tro eftersom många religioner beskrev som heterosexistiska och homofoba. Deltagarna upplevde därför en konflikt mellan sin egen värdegrund och den som deras religion vilade på. Här leds vi över till det tredje temat.

Att vara heterosexuell innebär att distansera sig från homofobi

Studenterna identifierade sin roll i ett samhälle med en mångfald av sexuella identiteter och på så sätt väcktes frågor kring heterosexism och homofobi. Att omfamna mångfalden inom sexuella identiteter var viktigt för deltagarna i studien och de var bekväma med att prata om homofobi och heterosexism. Vissa beskrev en personlig utveckling mot en större öppenhet om de som de beskrev som sexuella minoriteter (Cole & Mueller, 2009).

Att vara heterosexuell innebär att vara osynlig

Då jag för någon vecka sedan såg filmen A single man där homosexuella i 1960-talets USA benämns som osynliga blev den här punkten extra intressant för mig. Särskilt som vår kurs i HBT-kunskap öppnat upp för en mängd diskussioner kring synlighet/osynlighet i samhället av bi- och homosexuella. I Cole & Muellers studie (2009) så menas med osynlighet av heterosexuella att identiteten i sin roll av norm sällan uppmärksammas eller ifrågasätts. Återigen kommer en parallell till hur etniciteten som vit inte skärskådas på samma sätt som etniciteten som färgad i förhållande till hur identiteten som heterosexuell till bi- och homosexuell. Studenterna i den här studien (Cole & Mueller, 200) gjorde intressanta reflektioner kring homo- och bisexuella och beskrev mer negativa egenskaper när det gällde heterosexuella. En uppfattning fanns av att homo- och bisexuella i egenskap av en kulturell identitet hade fördelar som heterosexuella inte hade. Den här idealiseringen av homo- och bisexuella skulle kunna komma utifrån en mycket självkritisk ståndpunkt i egenskap av heterosexuell där en känsla av att tillhöra en heterosexistisk del av samhället skapar ett behov av att idealisera och höja upp homo- och bisexualitet (Cole & Mueller, 2009). Det beskrevs även i förlängningen ett behov hos studenterna av att få identifiera och konkretisera vad det innebar för dem att vara heterosexuella.

Nästa del i serien om heterosexualitet blir en djupdykning i hur en feminin heterosexuell identitet kan se ut. Därpå tänkte jag dela med mig av en studie kring heterosexuella mäns sårbarhet och avsluta med en diskussion kring vad en heterosexuell identitet kan innebära.

Heterosexuella veckan har börjat hos Saga om Sexologi!

Läs även andra bloggares åsikter om heterosexualitet, homosexualitet, bisexualitet, HBT, genus, rasism, religion, forskning.

Jag läser artikeln Women’s Sexual Satisfaction as a Predictor of Well-Being in Same-Sex Versus Mixed-Sex Relationships och funderar på det där med hälsa och sex.

Hur viktigt är sex? Kan man prata om sexuell lycka eller välbefinnande och vad innebär det i så fall?

Under mitt arbete med bloggen så har jag pratat sex med många människor. Jag tycker mig helt ovetenskapligt ha kunnat se skillnader i hur viktigt sex är för människor. För vissa fyller deras sexualitet stora delar av livet, det kan nästan ses som en hobby, för andra är sex en stor del av livet, men något som de inte reflekterar över särskilt mycket. De är intresserade av den fysiska och psykiska delen av sex, men inte av att analysera den. För andra är sex inte alls viktigt, vare sig som hobby, fysisk aktivitet eller tankeverksamhet. Så om man skulle prata om sexuell hälsa så kanske det handlar om något väldigt individuellt.

En jämförelse till psykisk eller fysisk hälsa, där begreppet ibland blir relativt eftersom människan har olika förutsättningar att klassas som frisk. Det är kanske inte bara avsaknaden av sjukdom utan även känslan av välbefinnande som kännetecknar hälsan, även den sexuella. Som HIV-positiv kan du kanske inneha sexuell hälsa trots din sjukdom eftersom din subjektiva upplevelse av din sexualitet är välbefinnande?

Vad mår vi bra av? I studien jag läser om har författarna funnit ett samband mellan sexuell tillfredsställelse och känsla av välbefinnande i relationen till partnern, men också i förhållande till psykisk hälsa. En indikator för psykiskt välbefinnande är alltså sexuellt välbefinnande. Jag vill att ni här funderar på vad sexuell tillfredsställelse skulle innebära, handlar det om mycket sex eller om sex i den grad som man finner tillfredsställande?

Vilka olika krav det kan finnas på sexualitet. Är det möjligt för ett samhälle, en kultur, att ställa krav på individerna i fråga om sexualitet? Är det möjligt att individens krav på sexualitet integreras med kraven från en eventuell partner och samhället?

Jag ser Sissela Kyles dödssynder där frågan om sexualiteten kan ses skild från kulturellt sammanhang ställs. Jag instämmer och tror inte heller det. Vår sätt att vara, asexuella, högsexuella, vara med oss själva, en eller flera partners, vad vi fantiserar om drömmer om är intressant att granska ur ett kulturellt perspektiv.

Jag funderar också på hur individualiteten i sexuell hälsa kan göra att det som någon klassar som obehagligt blir välbefinnande för någon annan. Homosexualitet var sjukdomsförklarat fram till 1979 i Sverige, BDSM och fetischism till årsskiftet 2008/2009. Vilken inverkan har vården på individens uppfattning om sexuell hälsa? Vilka förväntningar och drömmar ligger i sjukvårdspersonalens sätt att se på sexualitet? Blir det svårare för individen att acceptera sin sexualitet som hälsosam, som sexuellt välbefinnande, på grund av samhällets och kulturens förväntningar på den?

Sexuell hälsa förefaller vara så mycket mer än avsaknad av sjukdomar och ganska komplext. Kanske är inte ens avsaknad av sjukdom ett måste för sexuell hälsa. Kan sexuell hälsa ses i ljuset av en modell där vi pratar om sexuell identitet, praktik och preferens? Där sexualiteten innebär olika delar, där ett eventuellt utlevande av en sexualitet endast är en del. Sexuell hälsa, inte i form av en statisk modell för vad som är en hälsosam sexualitet utan som en subjektiv känsla av välbefinnande. Där både det fysiska, sociala och psykiska välbefinnandet vägs in och vi kanske kan prata om individens sexuella lycka!

För mig framträdde de här punkterna

– Acceptans (av sin egen och andras sexualitet)

– Sexuell identitet, preferens och praktik

– Ensam – fantasier, drömmar, onani

– Tillsammans med andra – en eller flera

– Betydelsen av psykisk och fysisk hälsa för den sexuella hälsan

– Från asexualitet –> högsexualitet (allt där emellan)

– En kulturell aspekt av sexuell hälsa/lycka

Fyll gärna på med fler punkter som ni tror spelar in!

Läs även andra bloggares åsikter om sexualitet, sex, hälsa, Sissela Kyle, kultur

Min helg tillbringade jag till stor del med att prata med olika människor om sociala medier. Alla var överens om att Facebook, Twitter och andra communities spelade stor roll i deras liv, men också om att det inte fanns så många strategier för hur de använde sig av dem. Många var ständigt uppkopplade i sina telefoner och samtal med andra avbröts ofta av att de kollade sin iPhone. Vissa hade bestämt sig för att ha mobil- och datorfria kvällar, och hade en tanke om att sådana lösningar skulle bli allt vanligare i deras förhållningssätt till internet. Jag har tidigare varit inne på att internet kanske kan ses som vårt nya offentliga rum, men på många  sätt är internet även ett privat rum. Gränser mellan offentligt och privatliv suddas ut och det som man trodde var privat är offentligt för andra. Kanske är vi helt enkelt nya på spelplanen och lite okunniga om reglerna fortfarande. Det tror jag även gäller internet i sexuellt syfte.

Sydsvenskan intervjuar doktoranden Pernilla Nigård angående ungas aktivitet på erotiska communities som exempelvis porrigt.se. Slutsatserna efter Pernillas intervjuer blir att tjejerna är ute efter bekräftelse och killarna efter sex. Man har också sett ett könsstereotypt mönster i hur bilderna ser ut, tjejerna uppmärksammas för bröst och blottade kön och killarna för spänst och muskler. I ett samtal med Ina Alm (mediepedagog på Pedagogiska centralen i Malmö) får jag en bild av att många unga inte säger sig lägga upp lättklädda bilder om man frågar dem. Ina menar att det kan handla om att de helt enkelt inte ser sina bilder som “nakenbilder”, kanske har deras intentioner från början inte varit att ladda upp en “naken” bild utan nakenheten kan förklaras med ett allt mer avklätt bildspråk i reklam och kultur. Kanske är definitionen av en mer eller mindre avklädd bild svår att göra, vad är naket och vad är lättklätt. Är lättklätt ett blottat kön?

Jag funderade lite på hur man kan förhålla sig till behovet att lägga upp mer eller mindre nakna bilder på internet. Jag kan se minst tre olika förhållningssätt som drivs i media, på bloggar, i tidningar, gemensamt är att vi nog måste börja förhålla oss. Frågan om uppladdning av lättklädda bilder gäller inte bara unga människor, kanske är unga människor de som har de mest välutvecklade förhållningssätten i det att de är uppväxta med internet och har internet som en del av sitt vardagsliv.

1. Motverka att bilderna läggs upp på nätet

De som går på den här linjen menar att individen har mycket liten eller ingen kontroll över bilder som laddats upp på internet. Bilder kopieras och sprids även om du ställt in att de bara ska vara tillgängliga för ett begränsat antal individer. Hur många kan säkert säga att ingen av deras 300 Facebookvänner skulle sälja vidare bilder på dem? Vissa menar att explicita bilder kan förstöra framtida karriärer och utbildningsmöjligheter. Genom att upplysa om negativa konsekvenser av att ladda upp lättklädda bilder så hoppas man kunna motverka det.

2. Informera om hur man kan lägga upp bilder på ett smart sätt

I artikeln nämns att många av de som laddar upp lättklädda bilder själva har strategier för hur de gör det. Att inte visa både ansikte och kropp på bilderna. Att försöka reglera och begränsa vem som ser bilderna samt att pixla ansikten och ta bort födelsemärken som kan göra individen mer identifierbar. Någon nämner även att göra bilderna svart/vita skulle vara ett sätt att göra dem mer konstnärliga och på så sätt mer ok. Om det är du som laddar upp bilderna så har du också en möjlighet att styra hur de ska se ut. Kanske skulle man kunna sammanställa råden i en guide, att tydliggöra kunskap om bildspråk på internet för fler? Jag tror att det hade varit utmärkt att vända sig till ungdomar för att få hjälp med hur den guiden ska se ut. Kanske är det en bra idé att erotiska forum på internet innehåller en sådan guide? Att prata om det på it-undervisningen i skolan kanske också är en bra idé.

3. Det spelar ingen roll

Att hävda som exempelvis Johanna Sjödin gör att det inte spelar så stor roll om det florerar nakenbilder på en. Att mena att det är en kulturyttring av vår tid som inte innebär några begränsningar för den som är naken utan är något som alla unga mer eller mindre gör. I det att det är så många som laddar upp bilder ligger att det inte längre kommer att förstöra jobbchanser eller utbildningsmöjligheter.

Sydsvenskans artikel är en i en serie.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, Johanna Sjödin, naken, Pernilla Nigård, Sydsvenskan

Unga Humanister har lanserat kampanjen Vi tror att du vet bättre som ska uppmärksamma religion och HBT-frågor. Det förefaller vara en trend inom olika organisationer att använda olika frågor gällande sex (FI’s kampanj som jag tidigare skrivit om). Genom att beskriva sexualiteten som en mänsklig rättighet så drivs hos Unga Humanister en diskussion om skuld och skam kopplat till sexualitet upp till ytan. I QX-debatt kommenterar Erik Wadenius kampanjen, han beskriver en sexpositiv syn där sex ses som något berikande. I slutet av texten dras en parallell till forskning gjord av Benjamin Edelman kring porrsurfande i USA och en koppling till de kristna staterna där porrsurfandet tydligen var högre. Här blir jag lite förvirrad, är porrsurfande verkligen ett tecken på en skam och skuldfylld sexualitet? Kan man inte se porrsurfande som ett modernt uttryck för sexualitet? Mer och mer försvinner bilden av den ensamme fula gubben framför datorn och vi vet att sex på internet konsumeras av många och av många olika anledningar. Ibland är det svårt att på ett värderingsfritt sätt beskriva sexuella handlingar eftersom man kanske är omedveten om sina egna skript, som hur man ser på porrsurfande.

Då jag just nu läser forskningsmetodik och en del i min kurslitteratur behandlar just hur forskning skildras i media så hajade jag till lite mer. Vad man kan göra om man tycker att något forskningsresultat verkar lite märkligt som presenteras i media är bland annat att gå till ursprungskällan, genom att läsa forskningen i sin helhet så kan man få en bättre bild av studiens resultat. En slutsats (kristna stater konsumerar mer internetporr än andra mindre kristna) kan verka logisk och se spännande ut, men utan att ha läst artikeln i sin helhet så är det väldigt svårt att med säkerhet säga att det just är det faktum att de är kristna som gör att de konsumerar internetporr. Det kan finnas alternativa förklaringar som påverkar resultatet, för att veta med säkerhet måste vi läsa hela artikeln. Att dra slutsatsen att det handlar om skam och skuld är också lite tveksamt, vi kan spekulera i det, men inte dra några slutsatser om vi inte fått just det bevisat. Efter läsning av ett abstract tillhörande studien så finner jag att det är vissa religiösa påståenden som har korrelerat med porrtittandet, ex “I never doubt the existence of God” samt “Even today miracles are performed by the power of God”. Jag vet inte om det är dessa påståenden som lett till kopplingen till skam och skuld, men är det så är det intressant att de omvandlats till något annat.

En del i kampanjen var en föreläsning med historikern Dick Wase om sexualiteten under förkristen tid och nu, den var igår i Stockholm och jag hade hemskt gärna gått på den! På affischen kan vi läsa ett orspråk från Mehinacufolket, Sydamerika

“God fisk blir dålig men knulla är alltid roligt”

Här kommenterar Wadenius föreläsningen på sin blogg.

Min analys av kampanjen är att det är lite svårt att definiera vad den handlar om. Några intressanta punkter är uppmärksammandet av sexualiteten som en rättighet och en mer sexpositiv syn. Andra inslag är ifrågasättandet av religiösa normer gällande sexualitet, då kanske främst i fråga om HBT. Det där med att dra egna slutsatser från forskning (som även FI gjorde i sitt uttalande om feministers bättre sex) kan kännas lite farligt. Den historiska tillbakablicken gällande sexualitet tror jag är mycket viktigt, den ger ett djup i många frågor. Jag kan passa på att tipsa om Lunds Universitets kurs i Sexualitetens idéhistoria som går på vårterminerna.

Läs även andra bloggares åsikter om Dick Wase, Feministiskt Initiativ, kampanj, Lunds Universitet, Ung Humanisterna, Vi tror att du vet bättre

Under min föreläsning i forskningsmetodik idag så började jag fundera på hur man skulle kunna applicera en historisk och sociokulturell analys på sexologin. Min föreläsare berättade om hur teorierna inom forskning är barn av sin tid. Med det menas inte nödvändigtvis att forskningen inte är giltig utanför sin tid, men att de ämnen som man studerar skiftar efter vad forskarna fäster vikt vid. Att fästa fokus på sexmissbruk och inte individens dolda drifter kanske mer har att göra med hur vi samhällsmässigt ser på sexualiteten än vad som är mest fruktsamt att forska på.

Freuds soffa för psykoanalys

Som exempel på detta kan man ta Freuds forskning kring drifter som kan ses färgad av en tid av samhällelig kontroll av sexualiteten, forskningen kring auktoriteter efter andra världskriget, kanske som ett försök att förstå vad som hände, samt i vår tids forskning kring internet,  digitala medier och sexualitet. Min föreläsare beskriver en förändring från att granska enstaka fall och kartlägga driften (som Freuds Anna) till att studera allt större sammanhang för att på så sätt kunna generalisera om sexualiteten. Nyss avslutades en sådan stor kartläggande undersökning gällande sexualitet (UngKAB).

I en tid där många menar att vi mer och mer betonar individen så är det intressant hur förklaringarna till individen förväntas finnas i samhället. I det stora sammanhanget så söker vi svaren på de små frågorna. Vi lyfter upp frågor som exempelvis hur vi ska leva tillsammans, är monogami möjligt? och undersöker möjliga vägar. Kanske har problematiken alltid funnits, men på ett Mad Men-aktigt sätt så löste människorna sina sexuella konflikter själva. Stämmer inte ens syn på sexualitet överens med partners så löser man det med någon annan. Vi söker nu sanningar tillsammans, hur ska vi göra, finner vi inte svaren så kommer ett ifrågasättande av samhällsnormer helt naturligt. Kanske söker vi i forskningen råd för vad som är normalt och hur vi ska leva tillsammans.

Ett sätt att hantera parrelationen – triaden?

Vad blir då frukten? Antagligen mer kunskap, år av forskning kring sexualitet kommer att komplettera varandra. Eftersom sexualiteten förefaller vara i ständig rörelse så blir vi antagligen aldrig klara och jag ser fram emot att vara en del av skapandet av kunskap.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, Mad Men, sexualitet, Sigmund Freud