Två saker som revolutionerade min bild av fittan

April 3rd, 2014 § 0 comments § permalink

tumblr_m9zr0bpuwx1r7k3bio1_500Bild från http://artisticporn.tumblr.com/

I begynnelsen av den här bloggen skrev jag om det som tidigare kallades “mödomshinnan” och som nu går under benämningen slidkrans. Genom att ändra språket om den så kallade “mödomshinnan” så skapades utrymme för acceptans av att det inte handlar om en hinna som täcker utan om ett slemhinneveck, som kan täcka mer eller mindre och mycket sällan helt. Ni kan läsa mer om slidkransen på RFSU’s hemsida. Jag kommer ihåg den insikten, att jag hade haft en bild av fittans anatomi som jag hade tagit som en sanning, även om den inte stämde med andra saker som jag kunde. Jag kommer t ex ihåg en diskussion som tonåring med en jämnårig vän. Vi funderade över hur mensen kom ut, om där nu fanns en hinna. Slutsatsen blev att antingen fanns där ett till hål, ett menshål som vi inte kunde hitta, eller så kanske det i hinnan fanns ett litet, litet hål där mensen kom ut.

Min andra uppenbarelse när det gäller fittan kom en tid senare. Den handlar om klitoris, jag växte upp med den anatomiska föreställningen om att klitoris var en knapp som var väldigt viktig att hitta. Liten, liten så många heterosexuella män missade denna knapp. Jag tror att insikten om hur klitoris egentligen ser ut kan revolutionera personer med klitoris och personer som har sex med personer som har klitoris sexliv totalt. Klitoris är ingen knapp nämligen. Klitoris har skänklar och nervtrådar som sträcker sig långt utanför det lilla område som vi fick utpekat på biologin. Här är en bild som visar klitoris som jag lärde mig, dvs enbart klitoris ollon.

external

 

Vilket ju stämmer om vi ser till den synliga delen av klitoris, men om vi istället vill förstå njutning och vad som kan vara intressant att smeka och stimulera så är den här bilden bättre.

581px-Clitoris_inner_anatomyKlitoris är en jäkla fantastiskt isberg under havet! Det blir lättare att förstå en massa olika dimensioner av sexuell njutning med den här bilden.

Att det tog så lång tid för slidkrans att bli ett begrepp och klitoris att få lov att vara den fantastiska kroppsdel som det är tror jag att vi kan lära oss mycket av. Det finns “sanningar” om vår kropp och vår sexualitet som inte stämmer och vi måste ifrågasätta dem.

Den här  sammanställningen av 21 saker som vi skulle veta om klitoris är ganska klockren. 

Läs även andra bloggares åsikter om anatomi, fitta, klitoris, lust, njutning, sex, Sexologi, slidkrans

Pleasure – en annan dimension av porr

March 20th, 2014 § 0 comments § permalink

pleasure_ninja_thybergFoto: Pleasure. Foto: Gabriel Mkrttchian.

I måndags startade SVT Kortfilms serie Sex och makt. Först ut var Ninja Thybergs Pleasure. I filmen möter vi Marie som är porrskådis i förberedelserna innan teamet ska filma.

I en intervju i DN berättar Thyberg att hon ville skildra andra dimensioner av den färdiga produkt som porr är när vi möter den på exempelvis en porrsajt. Känslorna bakom, samspelet mellan porrskådisarna innan de går in i den tillrättalagda roll är en del, en annan är de fysiska förberedelser som Marie gör för att klara av att göra en “double anal”. Hon börjar själv med att värma upp med en buttplug för att vi sedan ska få se sminkösen hjälpa henne att töja ännu mer med en större version. Det fysiskt slitiga jobb som sexarbete är glöms ofta bort som aspekt i diskussionen. I förberedelserna finns nästan något rituellt och en tolkning av Maries beslut att göra en “double anal” är att det är en form av uppror.

I flera av scenerna i filmen skildras det patriarkala sammanhang som inspelningsplatsen är, hur Marie gång på gång förlöjligas och förringas av sina manliga motspelare. Där det finns makt finns det motstånd, Maries beslut kan givetvis ses som att hon är ett offer som inrättar sig i strukturen, men en alternativ tolkning är att hon är jävligt stark. Och utifrån det sammanhanget som hon befinner sig i demonstrerar den styrkan genom handling. Jag tänker att det här kan generaliseras, idén om kvinnan som det svaga könet, offret, är en enorm förenkling. Vi har genom historien kämpat utifrån de förutsättningar som funnits, kämpat med våra kroppar och vårt intellekt. Att se den kampen som svaghet är för mig helt orimligt oavsett om den utspelar sig på en porrfilmsinspelning eller förlossningsavdelning.

Filmen är sevärd, hos mig väckte den starka känslor och Thyberg lyckas i sin avsikt att skildra något annat än det 15 minuter långa klippet som du hittar på en porrsajt.

Robert Jacobsson skriver också om Pleasure.

Läs även andra bloggares åsikter om Ninja Thyberg, Pleasure, porr, SVT

Brunch – tema sexuellt självförtroende

March 10th, 2014 § 0 comments § permalink

tumblr_mxnzdkYgbM1qzhn4uo1_500Bild från http://queering.tumblr.com/.

På lördag kommer jag gå på brunch kl 11.00-13.00 hos Sexvägledarna i Suellska Villan i Malmö med tema sexuellt självförtroende. Daniel Foxhage föreläser och bland annat kommer följande frågeställningar att diskuteras; Vad är sexuellt självförtroende? Hur bygger vi upp sexuella självförtroendet? Kan en öva på relationer?

Facebookeventet hittar ni här.

Föreläsning och brunch kostar 150 kr och du kan förköpa biljetter hos Sexvägledarna på Suellska Villan, Barkgatan 15 i Malmö. Maila på info(a)sexvagledarna.se. RFSU Malmö har ett antal platser kostnadsfritt till medlemmar i RFSU, maila i så fall sara.alfredsson(a)rfsu.se i så fall. Först till kvarn gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om RFSU, RFSU Malmö, sex, Sexvägledarna, självförtroende

App för att slicka fitta?

March 6th, 2014 § 0 comments § permalink

tumblr_m9zqenvS671r7k3bio1_500Bild från artisticporn.tumblr.com

Ett av de områden som jag tror kan utvecklas mycket inom sexologin är kunskap om hur vi har sex. Det där fysiska sexet. Under masterutbildningen i sexologi lär vi oss mycket om teoretiska referensramar som är väldigt användbara när vi sedan kommer ut, men många av de frågor som människor som vi möter i vårt yrke som sexologer har frågor om praktik. Hur slickar jag fitta? Hur suger jag kuk? Hur har vi analsex? Vad är BDSM?

Idag hittade jag en ny app i min feed. Appen heter Lick This och marknadsförs som ett sätt att träna sin tunga inför att slicka fitta. Du tränar på olika tungrörelser genom att klä din telefon i plastfolie och slicka på skärmen. I den här artikeln frågar de skaparna om de verkligen tror att appen kan göra någon bättre på att slicka fitta, svaret blir nej, men att appen kan fungera för att sätta igång tankar och en diskussion om sex och på så sätt påverka människor.

3027145-slide-s-2-lick-app-tongue-safe-sex

En av de bästa svenska böckerna som jag läst om sexpraktik är Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer av Helene Delilah och Malinda Flodman. Den riktar sig till tjejer som jag sex med tjejer och många av delarna går att översätta även till andra sexuella läggningar och könstillhörigheter. Ibland tror jag att det finns en föreställning om att sex är något som vi bara ska kunna utan att prata om det, men jag tror att många människor skulle  njuta mer om de hade mer kunskap om hur kroppen och olika sexpraktiker fungerar. Den fysiska delen av sex är så klart bara en del, samtidigt en minst lika viktig del som t ex tankar eller känslor.

Vill du lära dig mer om att slicka fitta så rekommenderar jag Robert Jacobssons Fittslickarskola delux.

På tisdag 11/3 bjuder RFSL och Justine & Juliette in till Fingrarna i fittan, en föreläsning i Malmö med Suzann Larsdotter.

Här är ett annat inlägg som jag skrivit om en app med sextema: Spännande sexapp från Kinsey Insitutet.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, fitta, Lick This, oralsex, sex

Medicinera bort olycklig kärlek?

March 5th, 2014 § 2 comments § permalink

tumblr_kz3na5HAc81qzcfw4o1_500

Kärleken och alla lögnerna. Särskilt kärleken, dess gift är som ormarnas, går raka vägen till hjärtat utan att det gör ont, plötsligt är man bara förlorad. – Anne Swärd

För några år sedan skrev jag ett inlägg om olycklig kärlek och smärta, kanske ett av mina personligaste någonsin här på bloggen. Jag tänker på det inlägget när jag läser en intervju med Brian D Earp om möjligheten att medicinera bort olycklig kärlek genom att biokemiskt påverka hjärnan.

Medikalisering är ett fenomen som diskuteras flitigt inom sexologin. Konstruerar vi olika åkommor för att läkemedelsföretag ska kunna sälja medicinering för dem, eller finns det möjlighet att hjälpa människor med sexologiska problem genom medicinering på ett sätt som vi tidigare inte ägnat oss åt? Eller en kombination av de två. De biokemiska processer som kärlek och förälskelse skapar i hjärnan kan liknas med de som sätts igång vid olika former av beroende (här är ett inlägg om förälskelse och kärlek ). Trots att du rationellt kan tänka att något är destruktivt för dig så kan du inte riktigt hålla dig borta. Det är dock intressant att Earp i intervjun drar en parallell till beroende eftersom beroende av sex och kärlek är ett problematiserat fenomen som tåls att diskuteras.

En terapiform som jag älskar att arbeta med är ACT, Acceptance and Commitment Therapy. Jag tror att vi har en problematik i samhället där vi i allra möjligaste mån vill undvika smärta, såväl fysisk som själslig, vilket kan leda till att vi istället skapar lidande för oss själva.  Jag tror att kan finnas en funktion i att ta sig igenom olika upplevelser i livet, som olycklig kärlek, eftersom alla upplevelser formar oss och påverkar oss på sätt som vi ibland inte kan föreställa oss när vi är mitt i det. Samtidigt kan medicinering vid exempelvis ångest eller depression skapa förutsättningar till ett liv för någon som annars inte skulle kunna leva så som de vill leva.

En obehaglig tanke om medicinering mot oönskad kärlek och förälskelse är användande av den för religiösa och/förtryckande skäl, för att få någon att passa in i samhällets normsystem.

I slutet av intervjun slängs en fundering ut kring en medicinering för att kunna vara monogam, det har jag skrivit tidigare om i det här inlägget.

Tipstack Tanja Suhinina.

Läs även andra bloggares åsikter om beroende, Blogg100, förälskelse, kärlek, medikalisering, sexualitet

Hämndporr del 2

January 21st, 2014 § 0 comments § permalink

I den andra delen i min serie om hämndporr tänkte jag skriva om de två stora stridande diskurser som jag identifierade kring fenomenet hämndporr.

Den första diskursen, definierar jag utifrån tidigare tankar kring sexualmoral och religion som färgat rättsväsendet och individens attityd till sexualitet. I denna diskurs finns en tydlig uppdelning av mannens mer aktiva roll sexuellt och kvinnans mer passiva. I handlingen att ta en sexuellt utmanande bild eller att låta någon annan ta en sexuellt utmanande bild bryter du mot de normer och konventioner som i denna diskurs omgärdar sexualiteten. Ansvaret för den handlingen ligger hos dig och det verkar finnas en tanke om att du på grund av din oförsiktighet får bära ett visst mått av skam. Sexualiteten ses som något intimt som sker i en relation mellan två personer enligt en heteronorm. Denna diskurs möter jag i de kommentarer som omgärdar bilderna/filmerna på nätet.

Skärmavbild 2014-01-17 kl. 11.57.12

 

Den diskursen har också tidigare varit mer dominerande inom rättsväsendet. Inte i den uttalat känslomässiga form som vi möter i kommentarsfältet utan kanske mer i en praktisk form där den påverkar möjligheten att anmäla kränkningen och hur den faktiska lagstiftningen har sett ut. Min tanke är också att ytterligare en aktör som kan definieras i förhållande till denna diskurs är de kommersiella aktörer som ligger bakom hemsidor som inriktat sig på hämndporr. De ekonomiska vinster som dessa gör på sidorna, på att dela bilderna och få personer att kommentera bilderna och på så sätt öka trafiken eller att helt enkelt utöva utpressning innebär att tidigare moraliska, juridiska och kulturella systemet är något som gynnar dem. Min tanke är dock att den här tredje gruppen skiljer sig från konsumenterna/kommentatorerna och rättsväsendet i det att de inte egentligen överensstämmer i form av värderingar och moraliska ideal, här är det istället en ekonomisk struktur som gör det gynnsamt att fortsätta i den diskurs som tidigare funnits.

Den andra stridande diskursen som jag möter i förhållande till hämndporr är en diskurs ur ett feministiskt perspektiv.  Då bilder också kan ses som en del i en diskurs vill jag exemplifiera med en bild från den amerikanska rörelsen mot hämndporrs hemsida

Skärmavbild 2014-01-16 kl. 13.08.32

De aktörer som jag definierar i förhållande till den här diskursen är aktivister som engagerat sig i frågan, vi hittar bland annat den amerikanska rörelsen End Revenge Porn och claims-makers inom svensk media samt politiker och forskare som engagerat sig. I den feministiska diskussionen kring hämndporr finns ett tal om skifte från offrets ansvar till samtycke liknande den diskussion som förs vid andra sexualbrott, exempelvis våldtäkt. Råd om att vara försiktig med vilka bilder/filmer som du delar med dig av jämförs med råd till unga kvinnor för att undvika att bli utsatta för sexuella övergrepp i den fysiska världen. Exempelvis att inte klä sig utmanande, inte vara för berusad och inte gå ensam hem om kvällen. Kanske sker här också en strid i synen på kvinnans sexualitet.

Något som jag upplever i talet om hämndporr är att det parallellt med diskussionen om samtycke finns ett tal om allvarligheten i den kränkning som hämndporr innebär. Allvarligheten i kränkningen betonas i flera av reportagen ”om någon googlar mig så är det ju kört” uttrycker Anna i P3 Nyheters hämndporrspecial (2013). I flera fall möter jag också en känsla av hopplöshet och ett tal om suicid i förhållande till att ha blivit exponerad på internet i ett sexuellt sammanhang.

Läs även andra bloggares åsikter om diskurs, feminism, hämndporr, juridik

Den aktiva fittan

January 19th, 2014 § 0 comments § permalink

antique-porn-girl-on-top-1800s-sex

Egentligen började jag formulera det här tydligare för mig själv under Fittfestivalen som jag var på i slutet av förra året. Robert Jacobsson visade under sin föreläsning ett klipp från en porrfilm där en kvinna knullar en man som halvligger i en soffa. Hon knullar honom, ganska hårt dessutom. När jag sedan läste om språket och sexualiteten, och hur vi genom språket kan sägas skapa sanningar om sexualiteten så fortsatte jag att fundera över det där med fittan som aktiv och passiv. I engelska språket kartlade feministen Catharine A. Mackinnon hur verb som ‘fuck’, ‘screw’ ‘make love to’ användes i beskrivningar av heterosex i mycket högre grad användes med mannen som subjekt och kvinnan som objekt. När kvinnor sattes som subjekt i förhållande till uttrycket ‘make love’ följdes det i mycket högre utsträckning av ‘with’.

Häromdagen hamnade jag i ett samtal om den aktiva fittan. Vi hade alla fått med oss bilden av att det som tjej är fult att vara passiv när en har sex. I heterosammanhang så talas ibland om tjejer som ‘ligger där som döda fiskar’ och med det menas dålig sex. Så vi har varit aktiva, under flera år har vi satt upp små föreställningar i form av sex. Ofta har vi njutit, ibland inte. Sedan beskriver flera av oss att något förändrades. En formulerar det så här:

– Jag knullar min kille, ja han är inte så bekväm med att jag säger så, han menar att jag inte kan göra det, men det är ju precis det jag gör. Jag knullar honom. 

Quotation-Catharine-A-Mackinnon-woman-feminism-man-Meetville-Quotes-44599

Catharine A. Mackinnon skrev detta 1982. I den ‘sanningen’ fastnar vi ofta. Innan har jag nog inte riktigt på allvar förstått hur begränsande det blir att fortsätta att tala i termer av att, i heterosex, mannen penetrerar kvinnan. Fittan är i allra högsta grad aktiv, om vi låter den vara det. Den är anatomiskt uppbyggd med möjlighet att vara aktiv, med svällkroppar och muskler. Fittan är inte ett inget, inte ett hål. Vad jag tror blir revolutionerande sexuellt är när vi med fitta skiftar från att vara aktiva sexuellt som en form av skådespel (vi behåller objektsrollen) till att vara aktiva som aktörer, att definiera sig själv som subjekt i sin sexualitet.

I slutet av vårt samtal säger en av personerna

– Ja, men sen kan en ju tända på att vara passiv också.

Och så är det ju också. Och vi ska ha den valmöjligheten och alla alternativen att välja mellan.

Läs också gärna mitt tidigare inlägg Fina flickor knullar lagom.

Källa: Language and sexuality – Deborah Cameron & Don Kulick

Läs även andra bloggares åsikter om aktiv, feminism, fitta, genus, normer, passiv, relationer, sex

Fina flickor knullar lagom

June 2nd, 2013 § 4 comments § permalink

I boken Sex is not a natural act & other essays från 2004 resonerar Leonore Tiefer om vilka sexuella problem som kommer att ge upphov till ett viagra för kvinnnor, kommer det handla om orgasmstörning, lustproblematik eller kanske båda två? Enligt Tiefer startar jakten på ett läkemedel för kvinnor motsvarande viagra i samma stund som läkemedelsföretagen inser de ekonomiska vinster som finns i en medicinering och nyligen publicerade DN en text med nyheten att ett viagra för kvinnor förväntas göra intåg på läkemedelsmarknaden. Texten, som jag uppfattar som lika delar en reklamtext från ett läkemedelsföretag som skrämselpropaganda från någon sexualfientlig rörelse, tar bland annat upp problematiken med de potentiella kvinnliga nymfomaner som läkemedlet kan tänkas skapa. Med nymfomani menas ofta överdriven sexualdrift, en diagnos i ICD 10.

Kommentaren om faran med nymfomani tror jag inte är någon tillfällighet. Det är säljande att reproducera bilden av den sexuellt utagerande kvinnan som innebär någon form av samhällsfara. Att prata om nymfomani går också i samma riktning som den samhällsdiskurs som vi ibland möter i media när det gäller sexmissbruk. Vissa praktiker lyfts som ofarliga, normala, önskade, andra praktiker som problematiska, abnorma och oönskade. Samma sak med frekvens av sexualitet. Vi ska absolut vilja ha sex, men inte för mycket. Då skulle det kunna påverka samhället till det negativa. Samtidigt får vi inte vara sexuellt tråkiga, vi ska utforska fast i en lagomgrad som motsvarar de light-BDSM-kit som du kan hitta i de större underklädesaffärerna. Du får gärna konsumera sexualitet, det är en livsstil, men när det gäller t ex frekvens eller antal partners så är det viktigt att inte gå utanför ramarna.

För några år sedan skrev jag om forskning om högsexuella kvinnor. Då kanske främst med vinkeln att de faktiskt finns. Intresset för sex är antagligen lika individuellt som intresset för andra fenomen. Nu kanske jag behöver lyfta de högsexuella kvinnorna igen, den här gången för att de framtälls som en samhällsfara. Jag önskar plats åt alla de som inte passar in i den smala ram av lust och förmåga som normen innebär. De som inte har så mycket lust och de som har lust i överflöd. Skapa nyanser och tolerans. Det sista vi behöver för att främja sexuell hälsa är fler smala normer att förhålla oss till.

Slutligen, med utgångspunkt i Tiefers resonemang om sexualitet och hälsa så tänker jag att precis som det kan vara aktuellt att vid depression att fråga dig hur din kontext, de du omger dig med och din omgivning, ser ut så kan det kanske också vid brist på lust och sexuell förmåga vara aktuellt att undersöka var problematiken du upplever kommer ifrån. Sedan kan du bestämma om du kan vara hjälpt av en medicinering, eller om du helt enkelt bara vantrivs i ditt sammanhang, i kulturen och kan blomstra i en annan kontext än den som du befinner dig i just nu. Är det strukturerna kring sex som skapar din dysfunktionalitet eller finns det ett reellt medicinskt problem?

Ursprungsartikeln från Daily Mail hittar ni här.

Kommentar till artikeln av Naomi McAuliffe.

En tidigare bloggpost om högsexuella kvinnor.

För en problematisering av en medikalisering av sexualiteten läs Leonore Tiefer, exempelvis Sex is not a natural act & other essays.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, kvinnor, Leonore Tiefer, medikalisering, män, normer, nymfomani, sexualitet, viagra

Mera än IKEA-soffans tystnad

April 17th, 2013 § 0 comments § permalink

Bild från weheartit.com .

I vintras var jag på en föreläsning om parterapimetoden IBCT (Integrative Behavioral Couple Therapy) på Psykologpartners. Ola Jameson talade om kärlek som beteende och användning av KBT vid relationsproblem. Jameson beskriver att problemet med samlevnadsproblematik är stort i Sverige och det korrelerar med flera andra tillstånd som ångest, depression och hjärt- och kärlsjukdomar. Samlevnadsproblem har av vissa beskrivits som ett folkhälsoproblem. Vid ett tillfälle under dagen så beskrev Jameson den destruktiva process som personer i nära relationer kan hamna i som en depression.

En del i detta var att personerna i relationen minskade sin beteenderepertoar. Det innebär i praktiken att de slutade att göra aktiva saker tillsammans. Jag har pratat om det här med flera av mina vänner som levt i nära relationer och de beskriver ett händelseförlopp där parterna sitter allt mer i soffan, vid sina datorer eller tittandes på TV-serier. Att inte längre göra aktiva saker tillsammans kan leda till att positiva element i förhållandet minskar. Vi skapar en bild av “myset” – ett mys är i verkligheten ganska passivt och kontaktlöst. Kanske har vi efter en tid skapat en situation där ett nytt avsnitt av Mad Men skapar mer upphetsning än tanken på personen/personerna som du valt att dela ditt liv med.

Om personerna hade umgåtts med sina vänner, tränat eller gjort något annat aktivt projekt tillsammans så hade det kunnat ge positiva konsekvenser som att se olika sidor av varandra, få igång produktion av härliga signalsubstanser och skapa fler positiva relationer. När jag arbetar med deprimerade patienter så finns det ofta en tanke om att få vila bort sin nedstämdhet, hos paren tänker jag att det handlar om en tanke om att mysa sig till en varm och nära relation. Personen vill helst ägna sig åt det som vi kallar passiva aktiviteter, som att se på film, sova, eller sitta vid sin dator på Facebook. Det blir också ofta svårare och svårare att ta steget och göra en aktiv aktivitet. När jag arbetar med dessa patienter så arbetar jag med beteendeaktivering. Genom det kan personen hitta tillbaka till saker som innan brukade fylla livet med glädje. Till en början är det ofta motigt. Känns konstlat. Vi planerar in fler och fler aktiviteter – efter relativt kort tid brukar förändringen börja synas. Personen börjar leva. Blir piggare och gladare, vårdar sina relationer och vågar allt oftare kliva ur sin trygghetszon. Min råd till personer i deprimerade relationer är att skapa er egen beteendeaktivering – vänd blicken från skärmen mot den/de du älskar och gör något tillsammans som får er att se varandra och verkligen se varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om depression, IBCT, kärlek, Ola Jameson, Psykologpartners, relationer

Nätdejtandets kostymdrama

May 26th, 2012 § 2 comments § permalink

Bild från iheartmyheart.tumblr.com.

I början av året var vi många som skrattade år pseudonymen Kommissarie F. Curiosas krönika i The Local om dejting i Sverige. I krönikan beskrivs en dejtingprocess i Sverige som statiskt följer sina steg och verkar mot sin egen omöjlighet. Processen börjar med att ni träffas på en väns fest, mycket alkohol är inblandat, ni hånglar och/eller har sex, byter nummer (förhoppningsvis rätt siffror och namn), ett sms skickas med texten “vad fint det var att ses igår, vill du ta en kaffe någon dag”, smset analyseras till förbannelse, gärna med vänner engagerade, ni träffas igen över en mycket märklig fika. Efter att ha avslutat fikan med en obekväm kram så tillbringar du den närmsta veckan med att ha ångest över vilka ord du ska använda i ditt nästa sms. Efter detta upprepas föregående steg av fylla och sex, konstig fika och efter 20 år av att närma er varandra på något fler sätt så gifter ni er.

När det gäller nätdejting så får jag en helt annan process beskriven för mig. Där är det som att vi förflyttas tillbaka i tiden. Dejtandet börjar inte med ett one night stand utan med att ett textutbyte. Det finns konstiga fikor, men de föregås inte av hångel eller sex, de föregås av ett intellektuellt utbyte. Vi beskriver oss själva som personer och ställer frågor om den andre, skriver om intressen, framtidsdrömmar och egenskaper. Det är inte riktigt möjligt att vara full eftersom du måste hålla uppe nivån på det som du skriver för att intresset ska fortsätta. Efter några mejl fram och tillbaka kan dejtandet ta olika vägar. Antingen kör ni hardcore och ses direkt över en kaffe eller ett glas eller fortsätter ni den virtuella relationen ett tag i olika kanaler. Middag rekommenderas inte av mina vänner som ger följande förklaring; du vill ha en väg ut, på en middag är du fast i flera timmar med någon som du kanske inte ens tycker om. Kroppsspråk, kroppslukt och röstläge är inget som kan förmedlas i mejl. En något mer rutinerad vän förklarar vikten av Facebook för mig. Du vill bli vän med sin nätdejt så snart som möjligt på Facebook för att se hur personen interagerar med sina vänner och kanske inte minst för att få fler bilder, kanske t o m filmer. Genom videochatt är det också möjligt att ta reda på kroppspråk och röstläge, kvar finns då lukt och känsel att utforska.

På vissa sätt blir nätdejtandet som att ta tillbaka något av spänningen som vi kan se i kostymdramer som Downton Abbey. Vi skapar en känsla av distans och onåbarhet som kanske kittlar oss bort från slentrianen i den mängd one night stands som vi annars skulle lyckas få med oss från stadens klubbar och barer. Baksidan av nätdejtande är känslan av ett resonemangsäktenskap, när du inte kan sluta välja och vraka bland de profiler som erbjuds dig. När du letar egenskaper och karaktärsdrag för att hitta perfektion i det som i slutändan är varma, fysiska människor med lika många fel och brister som du själv har.

Oavsett hur de eventuella relationerna föds så kanske slutprodukten är den samma? Det skulle vara intressant att se forskning på utfallet i förhållande till sättet som relationer börjat. Påverkas en eventuell relation av att ha börjat i en fysisk process triggad av signalsubstanser påverkade av sex och alkohol? Händer det andra saker om den börjar med de belöningssystem som nätdejting triggar? Som individer i samhället är vi i full gång med att utforska det här. I forskning från 2010 så hade 23 % av 1100 tillfrågade svenskar träffats på internet, 13 % träffades på krogen. Min gissning är att andelen som träffats på nätet idag har ökat. Det väcker också frågan om det är möjligt att bli förälskad på nätet och om det finns en virtuell kärlek vid första ögonkastet?

Läs även andra bloggares åsikter om dejting, Downton Abbey, förälskelse, internet, kärlek, nätdejting, relationer, The Local

Mindfulness, relationer & sex

May 6th, 2012 § 7 comments § permalink

 Bild från http://queering.tumblr.com/

Som avslutning på den tvååriga grundläggande psykoterapiutbildning som jag gått så hade vi två dagar med gruppterapi. Dagarna fylldes av mindfulnessmeditation och yoga. Jag har länge funderat över hur mindfulness skulle kunna kopplas till sexologi och under dagarna med minfulness började jag tänka på hur mindfulness skulle kunna fungera som verktyg att arbeta med i förhållande till sexualproblematik.

Jag gör en snabb artikelsökning och hittar stöd för min idé hos Brotto och Heiman, som i sin forskning redovisar tidigare forskning som visar att mindfulness kan kopplas samman med större sexuell upphetsning och högre sexuell tillfredsställelse. Brotto, Basson och Lyrias forskning visar att  mindfulness förbättrade upplevelsen av sexuell lust och upphetsning hos deltagarna i studien. Särskilt de kvinnor med erfarenhet av sexuella övergrepp upplevde en förbättring i sin sexuella funktion. Burpee och Langer fann en koppling mellan mindfulness och tillfredsställelse i äktenskapet. Att vara mindfull som personlighetsdrag är något som också Krusemark, Cambell och Rogge menar på bidrar till en högre tillfredsställelse i relationen. Mindfulness gav en bättre förmåga att hantera stress i relationen och bättre kommunikation vid konflikter. Wachs och Cordova menar också att mindfulness hjälpte parterna att identifiera och kommunicera känslor och reglera ilska.

Min tanke är att mindfulness kan användas för att arbeta med tre komponenter i vår vardag och som kan knytas till sexualproblematik. Den första är den prestationsinriktade hållning som vi kulturellt skolas in i, en ständig strävan efter förbättring av oss själva, som individer. Ett forcerande av utveckling som i sin tur kan leda till stress och prestationsångest. Den andra är tidsaspekten, i vilken tid vi väljer att befinna oss i. Min tanke är att många ofta lever i framtiden. Vi planerar och organiserar och glömmer vår nuvarande tillvaro. Vi tillbringar också stor del av tiden på sociala medier och internet, det är sällan vi är här och nu. Något som jag tror att otroligt viktigt i relationer och inte minst sexuella sådana. Den tredje komponenten är vårt förhållningssätt till den fysiska kroppen. Jag tror att den västerländska kulturen innebär ett enormt komplext och komplicerat förhållningssätt till den fysiska kroppen. Vi ser inte kroppen, tycker inte om den och känner inte heller den. Istället innebär vår inställning till kroppen en strävan efter perfektion och förbättring. Vi kan sägas odla ett självhat, skam och skuld i förhållande till hur vi ser ut. Det är sällan vi iakttar vår kropp, konstaterar dess funktion och värde i det att det bara finns.

Det skulle även vara intressant att se vad det skulle innebära att förhålla sig sexuellt till de sju attityder som mindfulness innebär; att inte döma, ha en tålmodig inställning, en nybörjares sinne, ha tillit/tilltro, inte sträva, acceptera och att släppa taget. Min tanke är att detta skulle kunna handla om att exempelvis se sin kropp, acceptera och inte döma den, släppa taget om de krav på prestation som kan finnas i förhållande till sex, ha en tålmodig inställning och inte sträva efter det perfekta sexlivet, hysa tillit och tilltro till sig själv och en/eller flera eventuella partners och vara medvetet närvarande i den sexuella situation som vi befinner oss i. Att utforska sin sexualitet med en nyfikenhet och undersökande attityd, att tillåta sig själv att vara nybörjare och utforska sexualitet.

En bra bok att läsa om ni är nyfikna på mindfulness är Ola Schenströms Mindfulness för nybörjare.

Läs även andra bloggares åsikter om förhållanden, mindfulness, relationer, sex, sexualitet, terapi

Sexbrottslagen – juridik med Saga om sexologi

April 3rd, 2012 § 1 comment § permalink

Nästa vecka påbörjar jag kursen Politik, kultur och sexuallagstiftning på masterprogrammet i sexologi. Därför tycker jag att det är extra intressant att läsa Åsa Regnér och Thomas Bodström i dagens Svenska Dagbladet om lagstiftningen kring åldersgräns vid sexuellt umgänge. Lagstiftningen är till för att skydda unga sexuellt i förhållande till vuxna personer. Det är en mycket viktig ansats. Vad som blir problematiskt är att lagen kan tolkas som att unga, som ligger nära varandra i ålder, inte kan ha sex med varandra eftersom det då handlar om ett övergrepp. Om en sextonåring till exempel har sex med en fjortonåring. Under grundkursen i sexologi hade vi en föreläsning om bland annat liknande rättsfall, vi fick läsa domar och det var inte alltid helt lätt att följa resonemangen. Jag tänker på en föreläsning med åklagare Ulrika Rogland som jag var på under Sexdagarna. Hon talade om svårigheten med okunskap kring sexualitet hos domare och efterlyste domare med spetskompetens som tog hand om fall som rörde sexualitet.

När jag läser Åsa Regnér och Thomas Bodströms kommentar på lagstiftningen kan jag inte låta bli att fundera över den attityd mot unga och sex som jag möter, också i vissa fall på min utbildning. En idé om att unga inte ska ha sex eftersom de inte är mogna. Kanske är det så, kanske inte. Kanske är det viktigare att bredda vad sex innebär – oralsex, sex på Facebookchatten, smekningar etc – än att försöka förhindra ett penetrerande samlag. Jag kan inte låta bli att fundera över hur den synen på sex och unga skulle kunna påverka en dom. Särskilt om lagstiftningen är otydlig.

Då jag har diskuterat sex och juridik så brukar jag betona hur viktigt jag tycker det är med en lagstiftning kring sex. För mig är det viktigt att sex inte ses som ett isolerat, exotiskt fenomen som står utanför de ramar som vi annars sätter upp  vårt samhälle. Vad som är viktigt är dock att lagstiftningen är ständigt granskad och att det pågår en diskussion kring den. Sexualitet är ett föränderligt fenomen och det måste vi omfamna på olika sätt. Som nu, märker vi att vår lagstiftning kring unga, sex och gränser gör ungdomsmottagningarnas arbete svårare och gör att unga blir felaktigt dömda då det egentligen handlat om sex med samtycke så är det kanske dags att se över den. En lag som ska skydda unga och fungerar på ett kontraproduktivt sätt måste formuleras om. Kanske är det ofrånkomligt att en lag tolkas utifrån individen som läser den, men jag tror att det finns gradskillnader och när egna moraliska föreställningar om sexualitet lyser igenom i domarna så har vi ett problem.

Jag har tidigare skrivit om sex mellan syskon och lagstiftning kring det.

Här är paragrafen i Brottsbalken som avses

4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en myndighets beslut.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2005:90).

 

Läs även andra bloggares åsikter om brott, juridik, moral, politik, sex, sexuallagstiftning, unga

Saga om Sexologi hos Justine & Juliette

April 1st, 2012 § 2 comments § permalink

I skrivande stund har jag precis avslutat kursen Sexualitet i ord och bild på masterprogrammet i sexologi. Under en föreläsning om kontextens betydelse för sexuellt material så kom vi att tala om sexbutiker och hur hela bild- och formspråket förändrats  hos de butiker som öppnas nu. Ett exempel som gavs, på en nyare butik, var Malmös Justine & Juliette. En butik med sexuellt material, allt från buttplugs till erotisk litteratur, i centrala Malmö.

Ofta talas i relativt negativa ordalag om att sex finns överallt och att vårt samhälle har blivit sexualiserat. Jag tycker att utformandet av Justine & Juliette är intressant att ställa i förhållande till det påståendet. Emma, som tillsammans med Thomas driver butiken berättar för oss att det ofta händer att kunder kommer in och tror att det handlar om en antikaffär. Det är inte så märkligt, butiken ligger centralt i Malmö och är inredd på ett välkomnande sätt. Det märks att varorna som ligger framme är noggrant utvalda och jag ser inte en enda plastförpackad dildo med en tjej i leopardkläder på förpackningen. Skyltfönstret mot gatan är stort och då vi utforskar butiken kan förbipasserande se oss som på display. Det finns inte några mörka bås och jag hittar snart till hyllan med erotisk litteratur av kvalitet. Då jag kommer hem tänker jag att något som kännetecknar mitt besök är en avsaknad av skam i förhållande till sexualitet. Det är intressant att jämföra med påståendet att sexualisering av det offentliga skulle vara negativt och bara kan se ut på ett sätt. Jga får en tanke om att det kan finnas olika sätt som sexualitet är synligt i det offentliga rummet. I butiken tror jag också att jag hittar något som jag tycker att vi förlorar i många sammanhang när det gäller sex. Jag vänder mig till min vän och Emma och frågar dem varför vi inte leker mer. Det jag tycker mig ana i butiken som jag saknar på så många andra platser är lust och lekfullhet.

Ibland får jag höra att sex är sexigast då det är lite hemligt och smygigt. Det funderar jag på när jag går runt inne i affären. Sällan har sex känts så exponerat för mig som hos Justine & Juliette. Vår föreläsare Mariah Larsson berättar för oss om hur studier visat att kvinnor som kommer in i sexbutiker inte beter sig så som var kotym bland männen som besöker butiken. Kvinnorna var  högljudda och förstod inte alls koderna. Ändå verkar kvinnor vara en nyupptäckt målgrupp för sexbutiker. Vi frågar Emma vilka som handlar. Det är både ensamma och par/flera, män och kvinnor. Vissa vet precis vad de vill ha, andra behöver lite betänketid. Min uppfattning är att Justine & Juliette stimulerar. Både sexuellt och intellektuellt. Butiken är ett ställe där du kan komma in och diskutera normer kring sexualitet, bli informerad om och klämma på visuellt attraktiva sexleksaker och gå därifrån med en snygg påse som du håller högt på after worken.

Justine & Juliette ligger på Friisgatan 10. Deras hemsida hittar ni här. Under våren kommer de att ha en föreläsningsserie, Sex gånger sex, som går att anmäla sig till, mer info hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om Justine & Juliette, lust, Saga om Sexologi, sex, sexbutik, sexualitet

Hår – om den virtuella demokratin

March 15th, 2012 § 1 comment § permalink

Under veckan har det talats mycket om hår. Jag har dragit mig lite för att skriva något om det här eftersom jag känner ett stort obehag inför den massa av hat som möter mig på Facebook. Så, vad var det då som hände? Under ett euforiskt ögonblick fångar tv-kameror en kvinna som valt att inte raka sig under armarna. Bilden sprids sedan av en privatperson på Facebook. Många människor delar bilden och flera av kommentarerna handlar om hur äckligt det är att kvinnan valt att inte ta bort håret under armarna. Hanna Fridén fångar upp händelsen och skriver en kritisk replik. Efter det startar ett motstånd i form av personer som lägger upp bilder på sina mer eller mindre håriga armhålor. Detta för att visa sympati med kvinnan vars bild ofrivilligt blivit delad av över tusen människor. I gruppen Ta håret tillbaka! rör sig grupper mot varandra. Jag möter en person som gör mig uppmärksam på att kommentarerna till bilderna ofta handlar om huruvida personen på bilden är vacker eller inte med sitt hår. De handlar om utseende. Kommentarerna kan på så sätt sägas förstärka den struktur som till en början lett till en problematik. Problemet med att definiera människor utifrån deras yta, utifrån deras utseende. Särskilt kvinnor. Istället menar jag att vi borde belysa det fria valet, och möjligheten att bara vara. Utan att bli bedömd eller kommenterad. Utan att känna att blicken riktats mot ditt utseende och inte mot din person. Att själv få välja hur mycket eller hur lite hår, utan att behöva värdera det.

Diskussionen kring de håriga armhålorna kan också handla om hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Om vi visar dem den tolerans och värme som de behöver. Det är min uppfattning att ett samhälle inte enbart byggs uppifrån. Det är vi, samhällets medborgare som anger tonen och skapar den miljö där vi ska finnas. Det privata och personliga är det politiska, det privata och personliga är samhället. Internet är inte ett undantagssamhälle, Facebook är på riktigt.  Jag tror att vi i högsta grad påverkas av den virtuella miljön. Det borde inte finnas specialregler för hur etik och moral fungerar på nätet, en strävan efter respekt och tolerans borde finnas även där.

Ibland upplever jag att det finns en rädsla för att tala om etik och moral. I diskussion på en av mina utbildningar lyfts en fråga om det handlar om att etik och moral förknippas med religion, något som vi aktar oss för att röra i vårt sekulariserade samhälle. Ändå är frågorna i högsta grad aktuella. Problematiken där människor gömmer sig i massor för att kunna uttrycka hatiska åsikter är långtifrån ny, den har bara förflyttats till en ny plats. En plats som ännu inte riktigt omfattas  av ett system som kan främja ett respektfullt bemötande av varandra.

Före det att jag skrev den här texten arbetade jag med en text om hur mycket jag tror att internet betytt för mig och mitt förhållande till sexologi. Den positiva roll som internet spelar i många sammanhang är också viktig att komma ihåg. Internet är inte dikotomt gott eller ont, det finns betydligt fler nyanser i användande av internet. Därför behövs en flexibilitet i förhållningssättet och ett kritiskt tänkande, inte bara i förhållande till den information som du möter utan även i förhållande till dig själv och den del av internet som är du.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, Hanna Fridén, hat, hår, internet, näthat

Pretty woman – en studie i kapital

March 11th, 2012 § 4 comments § permalink

När jag ser om Pretty woman kanske femton år efter det att jag sett filmen första gången är det många tankar som väcks. Att jag inte ens förstod första gången att det handlade om sexköp och sexsäljande är en, vad jag såg var att hon hade spännande kläder och sen blev de kära. Filmen är en intressant resa i olika sociala roller som vi spelar. Jag studerar hur Vivian lutar sig in i bilen med en intention och sedan ändras dialogen och rollerna. Helt plötsligt är det hon som kör bilen och undervisar honom. Sedan skiftas rollerna tillbaka igen när han erbjuder henne den överenskomna summan hundra dollar för att hon ska följa med honom till hans rum.

När de väl kommer till hotellrummet är rollerna oklara. Ska hon vara kvinnan som körde bilen eller kvinnan som han betalar? De liksom dansar fram och tillbaka i sin interaktion. Hon försöker närma sig honom sexuellt – han backar. Slutligen kliver de in i rollerna som sexsäljande och sexköpande och efter en antagen avsugning somnar de tillsammans.

Då jag ser Pretty woman kan jag inte låta bli att tänka på Catherine Hakims forskning kring kapital. Forskningen och teorierna kring erotiskt kapital är en vidareutveckling av Bourdieus teorier om socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. När Edward beställer in alla former av frukost funderar jag på om det handlar om omtänksamhet eller en uppvisning i det kapital som han besitter – socialt, kulturellt och främst ekonomiskt.

Hakim beskriver sex olika former i vilka erotiskt kapital visar sig. Jag definierar fyra av de sex hos Vivian. Hon har skönhet, sex appeal, social kompetens och är livfull. Den första av de två andra formerna, stil, får hon med hjälp av Edward. Den andra, att vara “bra i sängen” visar sig enligt Hakim bara för de som kommer så nära och den kan vi bara spekulera om.

Är kärlek en biokemisk process eller passion, eller båda? Vad som är tydligt är att det är kärlek som ändrar definitionen på vad Vivian och Edward är. De går från rollerna som den sexsäljande och sexköpande till de älskande. Kanske möjliggörs detta av deras tafatthet. Vivian förefaller visserligen vara van vid sin roll som sexsäljande men hon flyter gärna över i tjejen som tandtrådar bort jordgubbskärnor eller skrattar rått åt en gammal film, barfota på golvet. Det är intressant att se paret gå från ett förhållande som ses som ett praktexempel på maktstrukturer till något som räknas som det vackraste vi vet – kärleken. Och kyssen på munnnen som får symbolisera skillnaden. Den symboliska getsen som bekräftar kärleken. Som förändrar dynamiken och leder till något annat. Vad som mer är intressant är hur Vivian genom att inte inrätta sig i rollen som sexsäljande vinner Edwards hjärta. Det är då hon är lite gulligt töntig och ligger med hörlurar och vrålar i badkaret som hans ögon glänser till och vi ser att han faller.

Slutligen kostaterar jag att Vivian i Pretty women genom Edward får tillgång till de andra kapitalformerna; socialt, kulturellt och ekonomiskt. Vad jag undrar är vad som skulle krävas för att Vivian själv skulle tillskansa sig de andra kapitalformerna? Eller är det så att erotiskt kapital fungerar som en antidot till socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital? Att beskriva våra sociala roller utifrån kapital kan synas en smula cyniskt, men inte desto mindre intressant. Att prata om relationer i ekonomiska termer är allt annat än ovanligt; vi satsar på och investerar i varandra. Det är dock sällan som jag upplever att kapitalformerna blir så tydliga som i Pretty woman. Vad är då vårt värde och vem definierar det? Jag vill tro på ett värde i det att du finns till och en möjlighet att själv definiera dig. Oavsett vilka kapitalformer du besitter, oavsett vem som frågar dig om vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om Bourdieu, Catherine Hakim, erotiskt kapital, film, kärlek, Pretty woman, relationer, sexköp, sexualitet

Where Am I?

You are currently browsing the Kropp category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts