Igår deltog jag i demonstrationen Ta natten tillbaka. Tillsammans vandrade vi glittriga och dansandes Malmös gator genom natten och jag var inte rädd. Vi tog det utrymme som vi har blivit tillsagda att inte ta, för om vi gör det är det vårt oansvariga beteende som leder till att vi blir våldtagna. Runt mig fanns bara personer som identifierar sig som kvinnor. Samlade och starka. En intensiv lyckokänsla när jag ser mig omkring i gruppen strax efter ljudbilen och möter all värme, ilska, glädje och kamp. Upplevelsen var en av de mest positiva, starka, upplevelser jag haft av feminstisk kamp.
Efter demonstrationen går jag Kristanstadsgatan med ett lugn i kroppen. Förrädiskt trygg i tanken att gatorna är fyllda av mina systrar och vår kamp. Det måste ha varit några minuter efter jag gick där som fyra personer på väg från demonstrationen blev attackerade, misshandlade, knivskurna av nazister från Svenskarnas parti. När jag nästa dag fick veta vad som hänt byttes den varma känsla som genomsyrat min kropp ut mot ilska och sorg.
Jag står i eftermiddagssolen på Möllevångstorget omgiven av människor som är där för att visa stöd för de som blivit attackerade och vårt motstånd mot den fascism som växer i samhället. Det är viktigt att vi drar parallellerna som vi måste dra, vi har ett parti i Sveriges riksdag vars sexualpolitiska agenda genomsyras av förtryck av kvinnor och hbt-fientlighet. Det utrymme som Sverigedemokraterna får där, i debatten och i fikarummet är inte frikopplat från det hat och våld som nazisterna riktade mot våra kamrater. Det är en del av samma fascistiska struktur och den måste krossas.
Mitt område är sexualitet och mitt mål frihet. Frihet att uttrycka din sexualitet och kärlek utan att utsättas för våld. Det kommer jag att slåss för och jag kommer att försvara mig och mina kamrater när det behövs. Antifascism är alltid självförsvar.
Kampen fortsätter och jag hoppas att vi ses på Möllevångstorget kl 14.00 på söndag för att visa vårt motstånd.
Förbundet Allt åt alla: Kämpa Showan!
Leave a Reply