Under veckan har det talats mycket om hår. Jag har dragit mig lite för att skriva något om det här eftersom jag känner ett stort obehag inför den massa av hat som möter mig på Facebook. Så, vad var det då som hände? Under ett euforiskt ögonblick fångar tv-kameror en kvinna som valt att inte raka sig under armarna. Bilden sprids sedan av en privatperson på Facebook. Många människor delar bilden och flera av kommentarerna handlar om hur äckligt det är att kvinnan valt att inte ta bort håret under armarna. Hanna Fridén fångar upp händelsen och skriver en kritisk replik. Efter det startar ett motstånd i form av personer som lägger upp bilder på sina mer eller mindre håriga armhålor. Detta för att visa sympati med kvinnan vars bild ofrivilligt blivit delad av över tusen människor. I gruppen Ta håret tillbaka! rör sig grupper mot varandra. Jag möter en person som gör mig uppmärksam på att kommentarerna till bilderna ofta handlar om huruvida personen på bilden är vacker eller inte med sitt hår. De handlar om utseende. Kommentarerna kan på så sätt sägas förstärka den struktur som till en början lett till en problematik. Problemet med att definiera människor utifrån deras yta, utifrån deras utseende. Särskilt kvinnor. Istället menar jag att vi borde belysa det fria valet, och möjligheten att bara vara. Utan att bli bedömd eller kommenterad. Utan att känna att blicken riktats mot ditt utseende och inte mot din person. Att själv få välja hur mycket eller hur lite hår, utan att behöva värdera det.
Diskussionen kring de håriga armhålorna kan också handla om hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Om vi visar dem den tolerans och värme som de behöver. Det är min uppfattning att ett samhälle inte enbart byggs uppifrån. Det är vi, samhällets medborgare som anger tonen och skapar den miljö där vi ska finnas. Det privata och personliga är det politiska, det privata och personliga är samhället. Internet är inte ett undantagssamhälle, Facebook är på riktigt. Jag tror att vi i högsta grad påverkas av den virtuella miljön. Det borde inte finnas specialregler för hur etik och moral fungerar på nätet, en strävan efter respekt och tolerans borde finnas även där.
Ibland upplever jag att det finns en rädsla för att tala om etik och moral. I diskussion på en av mina utbildningar lyfts en fråga om det handlar om att etik och moral förknippas med religion, något som vi aktar oss för att röra i vårt sekulariserade samhälle. Ändå är frågorna i högsta grad aktuella. Problematiken där människor gömmer sig i massor för att kunna uttrycka hatiska åsikter är långtifrån ny, den har bara förflyttats till en ny plats. En plats som ännu inte riktigt omfattas av ett system som kan främja ett respektfullt bemötande av varandra.
Före det att jag skrev den här texten arbetade jag med en text om hur mycket jag tror att internet betytt för mig och mitt förhållande till sexologi. Den positiva roll som internet spelar i många sammanhang är också viktig att komma ihåg. Internet är inte dikotomt gott eller ont, det finns betydligt fler nyanser i användande av internet. Därför behövs en flexibilitet i förhållningssättet och ett kritiskt tänkande, inte bara i förhållande till den information som du möter utan även i förhållande till dig själv och den del av internet som är du.
Pöblen är inte van att se tjejer som valt behålla håret.
Därför blir reaktionen kraftig