Filmen Shame skildrar Brandons mer och mer okontrollerbara jakt efter sex. Då vi har diskuterat sexmissbruk på masterprogrammet i sexologi har starka känslor väckts och diskussionen blivit livlig. En av studenterna, Kalle Reilert, skrev tillsammans med Helena Öberg uppsatsen Droga med sex (2008) och är en av dem som brukar poängtera svårigheten i just beroende/missbruk av sex och de smärtsamma konsekvenser som det kan ha för individen. Andra studenter har varit noga med att lyfta en problematisering av just synen på ett dysfunktionellt förhållningssätt till sex. Vem bestämmer vad som är ett missbruk/beroende? Vilka sociala normer kring sexualitet styr den synen? Varför talar vi om kvinnor som kärleksberoende och män som sexmissbrukare när flera, bland annat intervjuade i Reilerts och Öbergs uppsats talar om ett könlöst missbruk? I recensioner av Shame kan jag läsa om Brandons omättliga sexaptit och Sissys ömhetstörstande.
Under psykoterapiutbildningen läser jag om etik och moral och att flytta sina egna gränser genom att vara exempelvis otrogen. De beskriver en process där vi gång på gång handlar mot det som vi från början upplever som rätt. I den processen så tystas samvetet och upplevelsen av rätt och fel ändras. En gång är ingen gång, ett flertal gånger leder till förändring av dina värderingar. Efter att ha sett Shame frågar jag mig om det är så enkelt. Brandons spiral av användande av internet för porr, sexchattande och hans köp av sex ger honom uppenbart i studen njutning, men strax därefter anar vi desperationen, skammen och skulden hos honom. Just baksmällan efter sexuella handlingar är något som kännetecknar sexmissbruk. Kanske kan alla människor i någon form beskrivas som beroende av sex, men den skam och tomhet som följer den ständiga jakten på njutning är just det symtomatiska för sexmissbruk. Jag tänker att precis som vid alkohol eller annat substansmissbruk så blir det just konsekvenserna som definierar missbruket.
I Shame anar vi att Brandons och Sissys förhållande till sex är starkt knutet till deras uppväxt. Ett av synsätten på just utveckling av sexmissbruk är att det sker i efter trauma i barndomen eller dysfunktionella uppväxtförhållanden. Det är något som kan problematiseras, varför letar vi efter trauman då det handlar om missbruk som inte är knutna till en substans som alkohol eller droger? Sexmissbruk beskrivs också av Reilert och Öberg som något som är nära förknippat med självkänsla. Reilert och Öberg beskriver i sin uppsats tre olika faser genom vilka missbruket utvecklas. Första fasen är Romans och inlärning, där individen genom förälskelse, onani och tillfälliga korta sexuella förbindelser präglas in i ett beteendemönster. Till en början leder mönstren till smärtlindring och tillfälligt ökad självkänsla. I andra fasen Sökande och spekulation får den missbrukande inte samma kick. Beteendet accelererar och ofta är det i den här fasen som internet och fantasirollspel gör sitt intåg. Sista fasen; Nedgång och förfall tillika destruktionsfasen kännetecknas av att konflikter och kriser avlöser varandra. Missbruket dominerar individens personlighet. I efterhand är det intressant att tänka på Shame utifrån dessa faser. När jag läser mer om sexmissbruk så blir det tydligt för mig vilken skicklig skildring filmen är. Subtiliteten i beteenden och de små förändringarna som pekar på hur de olika faserna avlöser varandra.
Jag talar med en terapeut om det som han menar är gräddfilen till intimitet. Sex. Både Sissy och Brandon kastar sig ut i den och glider i sexuell lust mot det som ska bli närhet och bekräftelse på att de finns, är och duger. För några veckor sedan skrev jag om identiteten i att vara i förhållande eller inte vara det. Jag tänker på det när jag skriver om Shame. På hur det är att ha ett problematiskt förhållande till just sex. När sex blir något som identiteten byggs kring, du är sex. Vår kulturs svärmande kring just sex. Uppbyggandet av relationer och äktenskap med sex som bas. Jag tänker på problem med alkohol och det sociala stigma som det kan leda till att inte på ett okomplicerat sätt tacka ja till glaset vin. Hur är det då med att inte kunna förhålla sig till sex på ett funktionellt sätt? Den behandlingsmetod som rekommenderas av terapeuterna som vi möter i Reilerts och Öbergs uppsats är 12-stegs metoden med sin avhållsamhet. Det är intressant att ställa i förhållande till det behov av sex som många människor har. Även om vi inte ser sexualiteten som en drivkraft utan kanske mer som något som är socialt viktigt för oss så blir total avhållsamhet komplicerat. Jag tänker på de mer moderna behandlingsmetoderna för alkoholmissbruk och synen på att målet med behandlingen istället är att individen ska få ett mer avslappnat förhållande till alkohol. Ett liknande mål är kanske mer rimligt även för sexmissbruk. I Reilerts och Öbergs artikel jämförs det med matmissbruk i just det att det är något som är ett måste för att leva. Det kan problematiseras, men får många är det nog önskvärt att de ska kunna ha sex som en del av sitt liv.
Shame lämnar mig med många känslor. Brandons och Sissys skam, skuld och dåliga samvete. Jag tänker på något annat som jag läste i häftet om etik. Problemet med att prata om ett dåligt samvete. Eftersom just känslan av dåligt samvete borde vara det yttersta beviset på att samvetet finns där. Känslan som inte innebär att samvetet fungerar illa utan kanske snarare att det fungerar.
Dylik problematik som vad gäller sexberoende finns väl vad gäller även andra typer av beroenden? NÄR är det ett beroende av droger, spel, sex &.s.v man har? Jag ser det som så: att det är bruk då det sker ‘utan direkta problem’ under kontroll, ett riskbruk då bruket ökats/har fått betydligt större värde men sker under kontroll (om än kanske minskad) & missbruk då större kontrollförlust har skett.
Vad gäller sexberoende/missbruk skulle jag önska att förståelsen för att missbruk ej alltid pågår trots beroende, skulle öka runt om. Jag var beroende av sex kring 19-års ålder. Efter att par dagar utan var ångesten extrem. Jag klättrade på väggarna & ville dö (hade även andra psykiska problem, därav så kraftig reaktion). Men jag missbrukade inte. Jag onanerade inte sönder klittan (onani & sex skiljer sig för stort för att tillfredsställa ordentligt) & jag sprang inte ut & hade lössläppt sex (eftersom det inte är tillfredsställande för mig att ligga med ickeattraktiva/ främlingar). Ändå kallades jag för sexmissbrukare, trots att där bara fanns ett beroende.
För att könsgeneralisera: stor aptit/stort behov av sex förknippas med män. Män förknippas med en mindre kräsen attityd till sexpartners än vad kvinnor gör. Stor aptit = maskulint = vilket kön som helst går för sig. Känns som om det kan vara någon form av sådan tankegång som gör att människor inte har förståelse för att ett beroende inte ledde till att alla kukar automatiskt var fantastiska för mig. Den som är beroende av kokain vill ju knappast ha weed för att stilla sitt begär, & detsamma tankesätt bör man ha vad gäller den som är beroende av sex. Det handlar inte alltid om att där ska finnas ett kön att leka med. Det könet ska fortfarande vara ett tillfredsställande kön (på en tillfredsställande person).
Annat ämne i kommentaren:
Jag ser sex som en viktig del i ett förhållande, för egen del. Men.. i somras dejtade jag en man ett par månader. Jag gav honom oralsex ibland men vi hade inte ‘vanligt’ sex. En vän till mig sa att vi inte dejtade eftersom vi inte hade sex.. 😐 då kände han nog inte till dom orala lekarna, men det var inte relevant för min irritation: så det är bara på riktigt då man knullar? & sexuell spänning kommer sig bara av att ha faktiskt sex? Trams på båda punkterna. Vi hade en sexuell spänning – vi hade bara inte sex.
“Jag tänker på de mer moderna behandlingsmetoderna för alkoholmissbruk och synen på att målet med behandlingen istället är att individen ska få ett mer avslappnat förhållande till alkohol” Mja har du hört talas om någon behandling med den inriktningen som fungerar? Jag har det inte.Och jag tänker iaf inte spela roulette och försöka.
Jag vet inte vad ni får lära er om 12 steg i er utbildning men så här det(från min ringa kunskap)På min behandling ritade min terapeut upp två olika förhållande.Det ena började med sex det andra slutade med sex.Frågar du mig så är det att gå “baklänges” in i ett förhållande att börja med sex.Ärligt talat om mitt enda syfte med att träffa en människa är att ha sex vad blir det då mer än en “gemensam onani”?Väldigt egoistiskt om du frågr mig.
Jag har en vän som är sexmissbrukare och det följer samma mönster som hans narkomani.”kickandet” består i jakten och bekräftelsebehovet når sin kulmen med sex.Sedan falnar intresset och jakten börjar om igen.Missbruk eller ej men ett sunt beteende är det inte.Ang avhållsamhet:Någon total avhållsamhet har vi inte.Men aa mfl rekommenderar att “hålla byxorna på” i ett år detta för att få tid och ta hand om sig själv och inte genast fly in ett förhållande.Tyvärr finns det en destruktiv sida av sex jämförbart med andra missbruk de som förnekar det är mkt naiv.
Take care
Peter nykter alkoholist o narkoman
[…] Här har jag skrivit tidigare om sexmissbruk. […]