Joan Baez och Bob Dylan
Med låten Resten av ditt liv på skivan Sagolandet hoppar Timbuktu, Jason Diakité, på tåget med Oskar Linnros och ger sig in i en trekant à la Linnros-Maggio-Diakité. Är det så att svenska artister har hittat en ny källa att ösa ur? Det handlar inte om den olyckliga kärleken, eller den stora, eller den första, den handlar om den före detta och det är svart och bitvis hatiskt.
“Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort
Min kamera försvann, du skyllde på min före detta vän
Som du dessutom knulla i min säng
Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar”
Där Maggio och Linnros båda bygger på en illusion om sig själva som ett vi så bygger Timbuktu på att sätta ord på det där fula, det där som inte är rätt, det långsinta, det ledsna och uppgivna i att ha blivit sviken av den som vi släppte närmast. När Timbuktu sjunger
“Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör”
så tror jag honom och därför blir jag extra glad av att läsa flickvän som civiltillstånd i en av intervjuerna med honom. Och kanske svarade Säkert honom med låten Är du fortfarande arg redan förra året, för arg är han. Timbuktu,
“Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?”
För någon månad sen skrev jag om separationer, då skrev jag
“Kanske är det så att ingen annan händelse i våra liv blottlägger våra svagheter så som en separation. Våra mindre smickrande sidor ställs plötsligt i starkt strålkastarljus. Vi stalkar våra partners, är snikna, snåla och oärliga, egenskaper som tidigare setts under en slöja av en välinarbetad tvåsamhet står vi helt plötsligt ensamma med.”
Allt detta finns där i texterna av Maggio-Linnros-Diakité-Norlin, men också dubbelheten i att exen varit så nära varit så varma. Kanske är det i den värmen som hatet så småningom växer fram och gemensamt för de två är passionen.
Leave a Reply