Under en middag i veckan gick diskussionen varm kring sexuella maktspel. Det som avsågs var maktspel där rollerna inte var tydligt formulerade från början utan kanske mer någon form av Svenssonsex med BDSM-tendenser. En av middagsdeltagarna uttryckte viss förvirring kring vad den passiva rollen innebar. Passiv i sängen var för personen något dåligt, att “bara ligga där”, synonymt med att inte anstränga sig. I diskussion med den mer dominante parten uttryckte denne att hen såg det mer som att personen följde med och blev förd, vilket var positivt och hett enligt henom. Denna bild av den undergivna rollen styrktes av andra middagsdeltagare som pekade på skillnaden mellan att vara passiv och att vara undergiven, där den undergivna roller var minst lika ansträngande och aktiv som den dominanta.
Är det så att vi förmedlar en negativ tolkning av ordet passiv som sedan hänger med i vår syn på olika sexuella roller? Är de sexuella rollerna isolerade till sexlivet eller följer de med till andra sociala situationer? Om jämställdhet och lek med makt skriver Esther Perel så här
“Vissa skulle säga att Elisabeths smak för undergivenhet bara speglar den gamla vanliga manliga dominansen. De skulle hävda att sexuella beteenden där den ena partnern är dominant och har kontroll medan den andra är passiv och svag, till sin natur är hierarkisk, förtryckande och egentligen föga mer än ett extra sexistiskt uttryck för patriarkatet”
Perel skriver om hur strävan efter jämlikhet och jämställdhet inverkar negativt på sexlivet, hon pekar på hur de t o m kan leda till tråkig sex. Att värderingar som samförstånd, kompromisser och rättvisa kan påverka sexualiteten negativt. Hon understyrker dock skillnaden på sexuellt maktmissbruk och sexuella maktlekar. Om den passiva rollen skriver hon så här
“I vår kultur förknippas passivitet med kvinnlighet och svaghet. Följaktligen skapar passiviteten stora emotionella konflikter hos män (och även hos många kvinnor).”
Det blir någon form av moment 22 där män med passiv roll inte lever upp den den manliga sexuella stereotypen och kvinnan med passiv roll är förtryckt. Kan den passiva rollen vara rätt eller är passivitet något fult i den västerländska kulturen? Jag frågar mig var lösningen ligger, går det att bortse från könsrollerna i resten av livet och frikoppla dem från sexualiteten? Ska vi fokusera på rollen som individ med en sexualitet och inte problematisera könstillhörigheten? Är det möjligt?
Kanske är kärnan att leken med roller och leken med makt får ta plats, jag funderar dock på rörligheten i rollerna. Kan vi tänka oss att byta roll om vår partner efterfrågar det, och hur länge i så fall? Hur djupt rotat är det sexuella maktspelet och är rollerna statiska eller föränderliga?
Här kan ni läsa en klassiker om när jag gick på fetischfest.
Jag har även skrivit om våldsamt sex eller sexuellt våld.
Ligga med P3 har tema BDSM den här veckan.
Leave a Reply