Under våren har jag burit runt på Esther Perels Vill ha dig i väskan. En medeltjock pocket som har revolutionerat min syn på parförhållandet och erotiken och lusten. Boken ingår i kursen Sexualupplysning, prevention och rådgivning som vi läser den här våren på masterprogrammet i sexologi. Vid första anblick skiljer sig inte Perels bok från andra självhjälpsböcker om hur våra förhållanden ska bestå, men efter att ha läst något kapitel så inser jag att detta är något annat. Perel för en analyserande, ibland nästintill filosofisk diskussion kring erotik och lust i långa förhållanden. Utifrån olika områden som bland annat otrohet, föräldraskap och maktspel så presenterar Perel förhållningssätt och funderingar som startar något i tanken om den långa relationen. Perel formulerar t ex finurligt att vi förväntas vara monogama i ett promiskuöst samhälle.
Ett av de vanligaste problemen som jag stöter på hos vänner i långvariga relation är att paret i början haft ett levande sexliv, men redan efter något år knappt har sex längre. Inte sällan är det dessutom så att någon av partnerna vill mer, vilket skapar en obalans som ofta tar sig uttryck på fler sätt än bara i förhållande till sexualiteten.
Perel presenterar en intressant teori kring detta knuten till ett revolutionerande resonemang kring närhet och osäkerhet. Hon beskriver hur trygghet och behovet av trygghet påverkar vårt förhållningssätt till den andre parten i förhållandet. Hur jakten på den andre övergår i ett tillstånd av ömsesidig fångenskap, ett tillstånd som på få sätt ger utrymme för erotiken. Perel skriver så här
“I vuxna relationer återspeglas denna dynamiken bara alltför väl. Vi söker en partner som är ett stabilt, pålitligt ankare. Samtidigt förväntar vi oss att kärleken ska vara en gränsöverskridande upplevelse som lyfter oss i den grå vardagen.“
Perel beskriver hur vi ofta strävar efter en villkorslös närhet i förhållandet, detta blir dock problematiskt eftersom närheten, till motsats vad många tror, inte nödvändigtvis ger bra förutsättningar för erotik. Istället kräver erotiken ett visst mått av avstånd, att aktörerna är skilda individer och kan definieras som detta. Vi knyter den andre tätt till oss på jakt efter den sanna närheten, men egentligen kanske vi då istället eliminerar erotiken. Sättet vi gör detta på beskriver Perel som att vi
”penetrerar vår partner mentalt. Vi pratar, vi lyssnar, vi bekänner och vi jämför. Vi visar upp vissa delar av oss själva samtidigt som vi förskönar, förändrar och döljer andra delar”
Istället kanske vi kan välja att leva med osäkerheten, och på så sätt kan behålla erotiken i förhållandet? Genom att låta den andre vara en avgränsad individ och samtidigt definiera oss själva som individer så kan vi behålla den spänning som initialt gjorde oss intresserade av den andre. Vi måste helt enkelt stå ut med den osäkerhet som avståndet som definierar oss skapar.
Det är inga universallösningar som presenteras, men förhållningssätten som utifrån Perels 20-åriga erfarenhet som parterapeut kan vara intressanta att ha i åtanke. Jag känner dock att jag kan lyfta viss kritik kring att boken kretsar kring en västerländsk kulturell syn på sexualitet och förhållanden och att de kliniska exempel som presenteras nästan uteslutande behandlar heterosexuella relationer, något som skulle kunna sägas osynliggöra homo- och bisexualitet. Med en medvetenhet om detta så är Perels bok läsning som jag rekommenderar.
Verkar vara en intressant bok, även om den inte är aktuell för mig då jag föga befinner mig i en långtidsrelation (eller seriös relation öht). Men som med så mycket annat i livet kräver väl relationer sin balans & som med så mycket annat i livet misslyckas vi människor med den balansen som krävs. Utan jämnvikt tippar allt över.
Hej Marielle!
Det var en annan kommentar som jag hade till den här boken, att den med vissa få undantag, understyrker tvåsamhetsnormen och ger få alternativa sätt att leva på. Jag tänker dock som du är inne på att den kan ses i ett bredare perspektiv och användas som ett mer allmänt förhållningssätt i relationer. Jag gissar att även vänskapsrelationer kan bli väldigt tajta och ibland kvävande.
[…] eller följer de med till andra sociala situationer? Om jämställdhet och lek med makt skriver Esther Perel så […]
[…] Sundström och tänker på den process genom vilken vi blir ett par. Den process som även Esther Perel beskriver i Vill ha dig. Hur vi ringar in varandra, nosar på varandra tills vi vant oss vid lukterna och sedan förvånas […]