På BUFF’s näst sista dag ser vi den prisbelönta filmen Apflickorna, Lisa Aschans debutfilm. När vi går ut från salongen är vi kvar i den suggestiva stämningen som varar filmen igenom. Med en dov underton problematiserar filmen Apflickorna genus på ett sätt som väcker kittlande fjärilar i magen på mig. Kvaliteten är så genomgående hög att enskilda scener skulle kunna göra hela filmupplevelsen. Skildringen av sjuåriga Saras relation till sexualitet och kärlek är provocerande, vacker och unik.
Jag går från biosalongen tom på ord med en ny känsla för kön. Det är först några dagar senare som jag kan försöka sätta ord på upplevelsen. Sexualiteten genom filmen är rå och så där som det är, fast jag var inte medveten om att det var så det var. Jag kan inte undgå att jämföra de unga kvinnornas spel kring makt och sexualitet med Till det som är vackert och Black Swan, men där de filmerna bekräftar en bild jag misstänkte fanns så utmanar istället Apflickorna mig att omskapa mina idéer om vad genus innebär.
Slutligen vill jag rekommendera det här mycket läsvärda blogginlägget om varför tjejer rider som jag fick tips om av Tanja Suhinina.
[…] sex så att vårt perspektiv vrids något utan att vi egentligen blir medvetna om det, som filmen Apflickorna som jag såg under BUFF, tänker jag att det sker något i vårt förhållningssätt till […]