Vi håller på med ett projektarbete i sexologin kring begreppen sexdebut/oskuld. Jag har börjat skriva nu och arbetet ger upphov till så mycket funderingar. Under 90-talet låg det hos mina vänner mycket fokus på som vi uttryckte det, att förlora oskulden. Man pratade om hur det skulle gå till, vad som skulle hända, sidenlakan och tända ljus eller inte. Det pratades mycket i förväg. Omkring den stora händelsen som skulle ske. När det väl skedde, så blev det tyst. Först flera år senare, med en av mina vänner som väntat med “att förlora oskulden” tills hon var 20, så snackade vi. Det var fantastiskt att få prata om erfarenheter kring första gången, så långt senare. Med andra ögon och erfarenheter få uppleva nervositeten och pirrigheten igen. Att äntligen få känslorna och de fysiska erfarenheterna.
Sexdebut skulle också kunna omskrivas som att förlora oskulden. Att förlora oskulden kan upplevas som ett problematiskt begrepp eftersom det förutsätter att något går förlorat och är nära sammankopplat med myter kring en påstådd mödomshinna som spricker vid ett eventuellt första penetrerande samlag (RFSU, 2009). Att mödomshinnan i själva verket är en slidkrans är information som jag tycker det är viktigt att sprida. Användandet av begreppet oskuld är även problematiskt då det blir nära sammankopplat med en heteronormativ syn på sexualiteten, att förlora oskulden uppfattas som att ha ett penetrerande samlag, man och kvinna. Att sex ofta är så mycket mer än det glöms liksom bort i förlorandet av oskulden.
Även begreppet sexdebut anser jag kunna problematiseras. Vad innebär en sexuell debut egentligen? Om vi ser även barn som individer med en egen sexualitet, både med varandra och självständiga (RFSU, 2009) borde den sexuella debuten komma betydligt tidigare än i tonåren, postpubertalt. Att utforska sexuella upplevelser förekommer enligt RFSU (2009) genom hela uppväxten, dock på olika sätt beroende på ålder och utvecklingsnivå. Alltså skulle man kunna se sexdebuten mer som ett kulturellt begrepp än en faktisk debut av sexuella beteenden. Jag anser att man genom att tala om sexualitet som något som vaknar i tonåren förnekar många barns sexualitet och sexuella upplevelser.
Läs även andra bloggares åsikter om oskuld, sexdebut, barn, sexualitet, ungdomar, slidkrans.
Jag hoppas att du har läst Ottars senaste nummer, det handlade om ett flertal olika perspektiv på oskulden. Det är viktigt att prata om varför vi tycker att vissa saker är tabu men andra saker okej, och varför t.ex. oskulden kan ses som så problematisk men också så åtråvärd.
Ja! Så bra! Två av mina kursare hade med numret när vi skulle skriva förra gången. Ottar är en fantastisk tidning.
Det är ju lustigt att man betecknar en sexuell erfarenhet som en skuld istället för att man vinner en erfarenhet. Skuld i denna diskurs står för något fult med en ålderdomlig samhällssyn på folkets sexualitet. Och som du skriver, barns sexualitet vill man knappt se.
Är det inte snarare den penetrativa sexualdebuten med annan person som det egentligen syftar på att “förlora oskulden”?
Lika väl som RFSU infört slidkrans och snippa kanske de ska jobba med att ta bort oskuldbegreppet eftersom det egentligen inte finns, eller?
Ja äntligen!! Oskulden Är en myt
Ja, oskulden är antagligen det. Att vi sedan konstruerar en sexdebut är en annan femma…