Den franske skådespelaren Jean Paul Belmondo
Våra två första kvällar i Paris blir magiska. Vart vi än går så vill de pussa oss på båda kinderna X3, ha långa samtal om musik och tipsa oss om uteställen och restauranger som vi måste uppleva. De franska männen visar sig från sina allra bästa sidor och jag glömmer nästan bort jämförelsen som jag läste för några år sedan. Där Paris skildras som den där älskaren som man drömmer om, som på ytan förefaller vara perfekt. När man skrapar lite och äter frukost tillsammans så inser man dock att relationen på Facebook skulle klassas som
it’s complicated
Det slår mig att på många sätt så accentueras den svenske mannen i den franske mannen. Den franske mannen är alla de där sakerna som den svenske mannen är, gånger hundra. Den franske mannen har inte präglats av den svenska jämställdhetsdebatten, han visslar gärna efter ben från uteserveringar och ser en ogenerat djupt i ögonen när han kommer med sina skamliga förslag. Istället för att som den svenska mannen ge komplimanger som “vad du är fin i håret” så säger den franske mannen “vad otroligt vacker du är ikväll, kan du ta av dina trosor och ge dem till mig?”. Han är inte rädd för att vara omodern i sin klassiskt rockiga stil och skulle inte få för sig att att kleta ner håret med produkter som luktar frukt. Den franske mannen söker bekräftelse i sin omgivning och skäms inte för att visa det.
Filmen Une femme est une femme
Kanske ligger det något där i samspelet med den franska kvinnan. Jag känner inga franska kvinnor. När jag försiktigt närmat mig kvinnorna som är vänner till mina manliga franska vänner så kysser de mig snabbt på kinderna och vänder ryggen till. Min relation till franska kvinnor är inte ens
it’s complicated
Den är inte.
Under arbetet med vår kandidatuppsats så har vi gått in i hur mansrollen i det västerländska samhället är i förändring. Hur är han, den moderne mannen? I en fransk psykologitidning, Psychologies hittar jag ett antal artiklar. Skribenterna arbetar sig igenom den franske mannens olika roller, viril, ömtålig, pappa, son, älskare och vän. I ett antal djupdykningar så berättar män och kvinnor om ämnen som vad som gör män till män, hur det är att köpa sex, relationen till modern och fadern, sex och känslor samt hur det är att vara en ful man.
Filmen Le Mépris
I boken Genuspsykologi kan vi läsa följande om den moderne mannen
“Känsligare än den äldre modellen, mer villig att hjälpa till hemma eller tillbringa tid med sina barn. Han är mer civiliserad och mild och klorna är klippta. Han kan naturligtvis fortfarande vara stark, men hans styrka manifesteras genom tålamod och emotionell värme. Hans beteendemönster låter misstänkt som en kvinnas; det sägs ofta att den nye mannen har ”kontakt med sin kvinnliga sida” […] kryssar över gränsen mellan sexuella identiteter och besitter de bästa dragen från båda utan några av den gamle mannens olägliga fel”
(Staiton Rogers & Staiton Rogers)
Även den franske mannen är i förändring. När jag frågar dem om deras otrohetsaffärer (som jag brukar) svarar de lite annorlunda än tidigare. Blicken viker undan och någon menar att otrohet sårar och är inte alls är accepterat. Så var det inte för bara några år sedan. Då mötte de min blick och sa -såhär gör vi!
Min psykologitidning bjuder på elegant läsning om män. De lyckas balansera mellan rollerna och beskriva en komplexitet i att vara man. Tillsammans med insikten att det bakom varje fransman eller fransyska finns en iPhone slås vi efter vårt tredje dygn i Paris av insikten att män är märkliga oavsett om de bor i Paris, Stockholm, eller London. I förlängningen är även vi lite märkliga och relationen till Paris återgår från
in a relationship
till normalläget
it’s complicated.
Läs även andra bloggares åsikter om Paris, kärlek, sex, Frankrike, Facebook, relationer, kultur, otrohet.
Tjo,
skulle gärna sett att du utvecklade “kanske det ligger något i samspelet med den franska kvinnan” och går på djupet mer skillnaden svensk vs fransk man.
Känner en svensk kvinna som sedan 15 år är lyckligt gift med en fransk man och jag förundras alltid hur “tradiotionellt” de lever. Med traditionellt menar jag den bild man ser från 50-60-talets Sverige. Mannen gör sitt, gärna på sitt håll, med sina kompisar. Han hjälper sällan till hemma, träffar inte barnen speciellt mkt, är värden på festerna mm. Kvinnan är absolut inte svag, snarare tvärtom. Hon styr och ställer, men förvånas över hur mkt som männen här i Sverige hjälper till med. Hon gifte sig som ung och är alltså under 40 och “borde” ha ett modernt synsätt men har så klart influerats av det franska synsättet på relationer. När vi pratat om det så visar det sig vara så i hela hennes bekantskapskrets, dock är hon mer självständig och får lov att bestämma mer.
Så, utveckla gärna, det är ett klart intressant ämne. För några undersökningar jag sett genom åren har också visat att fransmännen, trots eller tack vare sitt reptilaktiga beteende, som ses på som världens främsta älskare, visat sig var inte alls så bra i sängen som mer jämnställda länders män.
Min erfarenhet är att många lever enligt de traditionella roller som du beskriver, det finns ganska klara roller hemma vem som gör vad, men jag frågar mig om det inte ofta är likadant i Sverige, vi är bara inte lika öppna med det. Jag tänker framförallt på en studie “Det kallas kärlek” av Carin Holmberg.
Jag tror dock att förändringarna är lite mer tungrodda i Frankrike. Där finns ekonomiska strukturer i samhället som gör att kvinnorna i högre grad kan vara hemmafruar och männen och kvinnorna kanske måste tillbringa väldigt mycket tid på sina arbetsplatser för att avancera karriärmässigt. Då krävs antingen en bra au pair eller att någon stannar hemma, i Frankrike blir det enligt min uppfattning oftare kvinnan. Det var intressant att få höra en historia om hur en svensk kvinna ser på sitt liv med en fransk man.
Sen finns det såklart alltid undantag, i vissa av de familjer där jag arbetat där det handlat om svensk kvinna/fransk man så har deras familjebild snarare genomsyrats av någon sorts ideal svensk jämställdhet (som kanske inte ens efterlevs i Sverige). Det är ibland lättare att se strukturer i en annan kultur än sin egen, det blir lite klarare…