Idag vill jag tipsa er om Sydsvenskans Orvar Säfströms krönika. Krönikan är ett svar på en text kring spelet RapeLay av Aftonbladets Malin Wollin.
Säfström har skrivit en alldeles utomordentlig text, Wollin verkar vara av uppfattningen att endast grabbar spelar TV- och dataspel samt att räddningen för en kille är att träffa en “tjej som är snäll och trevlig”. Antagligen behöver jag inte säga det, men spelet har även det en vidrig människosyn.
Läs även andra bloggares åsikter om RapeLay, Malin Wollin, Orvar Säfström, våldtäkt, spel
Orvar kan sin sak.
En liknande sak hände redan i början av 80-talet när försäljningen av videobandspelarna sköt fart efter att TV-programmet Studio S, i ett anfall av spelad indignation, i kombination med total moralpanik visade klipp ur diverse skräck och splatter/gore-filmer.
Resultatet blev att folket gick man ur huse för att köpa spelarna och hyra filmerna samtidigt som en liten men högljudd grupp satt på kammaren och vaggade förfärat av och an.
Jag är rädd att Malin Wohlin lyckas med samma sak, att det blir kontraproduktivt och att det skapas ett avsevärt större intresse för detta smaklösa spel än vad som hade blivit fallet om inte hon hade uppmärksammat fenomenet i sin spalt. Allt enligt principen “All news is good news”.
Bra parallell! Jag tänker också spontant på upprörda röster kring ungas användande av internet, problemet är ofta okunskap och de upprörda rösternas kamp precis som du skriver, kontraproduktiv…
Tycker faktiskt inte Orvar Säfströms krönika är så bra. Han missar det kanske viktigaste poängen, nämligen, att det är skillnad mellan att göra något i ett spel och göra det i verkligheten. Detta verkar visserligen ha gått båda krönikörerna förbi.
Orvar försvarar dock sin kära “tv-spelskultur” genom att påpeka att Rapelay inte har så mycket med den att göra vilket iofs är sant. Problemet är att han dessutom känner sig manad att poängtera att spelet är “smaklöst” och “motbjudande”. Orvar recenserar pornografi han inte har konsumerat (spelet finns bara på japanska, så detta är bara en gissning).
Han skjuter från höften bara för att spelat berör ett så stigmatiserat ämne. Jag undrar om det också anses lika smaklöst och “vidrigt att t.ex. utagera sina våldtäktsfantasier i ett tvåsamt rollspel med sin partner. Är det mer smakfullt att skjuta människor i tv-spel än att våldta dem?
Slutligen undrar jag verkligen om ett spel kan ha en vidrig människosyn, och vad det är som gör den så vidrig?
Malin Wollins krönika är dock så dum att man undrar varför hon får överhuvudtaget blogga för en tidning.
Tack för din kommentar Mattias! Jag satt länge med meningen om hur spelet hade en vidrig människosyn, den kändes lite fel, men jag förstod inte varför förrän efter ditt svar. Anledningen att jag ändå valde att ha med den var att säkra så att ingen skulle kunna beskylla mig för att uppmuntra våldtäkt, det var lite fegt, jag borde ha problematiserat lite till istället. Frågan kring om det är mer ok att skjuta än att våldta människor i spel är verkligen berättigad, jag gillar hur du fördjupade resonemanget. Jag är inte av uppfattningen att en våldtäktsfantasi som levs ut mellan två införstådda parter är smaklös eller vidrig.