Det var mycket bröst i Sydsvenskan i veckan, Anna Hellsten kommenterade Pluras nakna matalagande bröst och jag kan läsa att regissören Claudia Llosa infor Oscarsgalan inte får lov att säga bröst i titeln på filmen hon regisserat, inte ens på spanska. Därför börjar jag fundera lite över bröst. Över utskällda bröst. I exempelvis debatten kring rörelsen Bara Bröst så kan man ibland läsa att bröst som inte skildras i ett sexuellt sammanhang är fel i kulturen. Jag undrar om det inte är så att de flesta bröst är fel, bara de visas lite mer än vad som för situationen anses acceptabelt. Jag funderar på en person som blivit uppmärksammad för sina bröst, nämligen Prinsessan Madeleine. Särskilt en kreation från en Nobelmiddag gjorde att hon hamnade i hetluften.
Prinsessan Madeleine på maskerad
Prinsessa eller inte tydligen kan det bli för mycket boobies. Jag tänker på en incident som inträffade i min bekantskapskrets för några år sedan. En vän menade att jag som något äldre och kvinna skulle berätta för en annan vän hur mycket bröst som är accepterat att visa och i vilka fall det är socialt acceptabelt med en urringning.
Lee Miller och sällskap på picnic
Nu blir även Plura skälld på, debattartiklar i kvällstidningar menar att det är äckligt att han lagar mat så avklädd, men han lyckas i a f komma lite längre mot vardagen med sin nakna bringa. Kanske skulle man kunna säga att resonemanget kring om en man får visas mer naken i en vardaglig situation i TV blir kontraproduktivt, i och med debattartiklarna så visas ju att det inte är helt socialt accepterat med en halvnaken medelålders manskropp. Vi har ett ganska komplext förhållande till den fysiska kroppen, särskilt den åldrande kroppen. Jag funderar också över ideal gällande mansbröst, för de finns också.
David Beckham
Förpubertala pojkar utvecklar ibland bröst övergående och de verkar vara en källa till löje i omklädningsrum. I träningsinstruktioner kan vi läsa om hur de snyggaste brösten skapas på bästa sätt. För kvinnor som bygger muskler så ses det ofta som ett problem att brösten i och med träningen blir formade på ett visst sätt, därför har många kvinnor som sysslar med kroppsbildning silikonbröst.
Bröst blir ganska utskällda och problematiserade. De faller under sociala normer och anses signalera olika saker till omgivningen beroende på hur de framställs. Ett sammanhang där bröst framställs positivt och uppmärksammas är i Rosa bandet-kampanjer. När det handlar om sjukdom, då tar brösten revansch.
Jag har tidigare skrivit om bröstens kulturella status i Trashiga bröst.
Läs även andra bloggares åsikter om bröst, Rosa Bandet, prinsessan Madeleine, Plura
[…] har tidigare skrivit om både tankar kring bröst, i anslutning till Anna Hellstens krönika om Plura och hans matlagande bröst, och trashiga […]