För många människor är det svårt att tänka att barn har en sexualitet, men de som arbetar med barn eller har barn vet att så är det. En av de bästa i Sverige att lyssna på om det är Anna Kosztovics, jag hade en föreläsning med henne i höstas som skapade många tankar. Idag pratade vi om hur homo- och bisexuella påverkas i ett hälsoperspektiv. Hur deras sexuella läggning påverkar den fysiska och psykiska hälsan. Då väcktes frågan om när identitetsarbetet kring sexualitet börjar. Någon tänkte puberteten, men börjar det inte redan långt innan dess? Barnen på dagis som håller hand och leker i kuddrummet, är det pojke-flicka talar man ofta om att de är kära, vad gulligt. Två flickor som håller hand är bästisar.
Ibland förefaller det sig som att vi redan där applicerar våra egna tankemönster på barnen. Vi förutsätter en heterosexualitet innan de ens hunnit utforska sin egen sexualitet. En kvinna i min klass berättar om hur det i intervjuer med homo- och bisexuella framkommit att de väldigt tidigt visste vilket eller vilka kön de blev kära i och ville ha sex med helst.
I diskussionen kring den franska filmen Månkyssen, som är tänkt som en informationsfilm kring homosexualitet för barn i låg- och mellanstadiet så menade vissa att barnen inte var mogna för att prata om homo- och bisexualitet. En syn att det handlar om något mer avancerat än heterosexualitet. Jag undrar varför det är så? Kan det vara så att det är en rädsla för att prata om sex som inte är för fortplantning med barn? Kosztovics berättade för oss hur en bok som hon skrivit om barns sexualitet inte blir utgiven eftersom förlaget väntade sig en bok om hur barn blir till. När de förstod att boken handlade om sex som sex är i de flesta fall, inte i fortplantningssyfte, så var de inte längre intresserade.
Vad gör vårt styrande av barns sexualitet? Komma ut-processen är för många homo- och bisexuella en långdragen process, är en del i den fördröjningen vårt sätt att förutsätta barnets heterosexualitet? Jag förstår att alla inte vill prata sex med ungar, men prata då i alla fall kärlek, som kärlek ser ut. När en av mina småbröder var liten så var han mycket nyfiken på världen. Han älskade spännande ord och homosexuella fick heta vesiv i hans barnvärld. Barn funderar mycket och de behöver någon som möter deras tankar. Homo- och bisexualitet är inte en avancerad sexuell inriktning utan en del av identiteten för minst 10% av vår befolkning. Det är absurt att försöka hemlighålla det för barn.
Läs även andra bloggares åsikter om
Hela grejen med att hålla allt kring sex hemligt för barn är så konstig. Att man inte är redo för det, att man inte förstår sig på det, att man behöver skyddas ifrån det. Ja, så länge man hela tiden snappar upp lite bitar här och lite bitar där. Som barn ser dom flesta sex på väldigt många olika ställen, men man ser bara små delar. Det är klart att man inte förstår vad det handlar om. Men att undanhålla information gör ju bara saken värre. Det skapar bara förvirring och psykisk ohälsa.
Jag blir så arg på sånt.
Visst blir man! Jag skrev det här efter att ha fått ta del av väldigt skrämmande siffror angående hälsosituationen för HBT-personer och man blir mörkrädd. Det finns dock en debatt och bra människor, både föräldrar och professionella som brinner för frågan, men det kommer nog att ta lite tid. “Pedofilskräcken” är en del i rädslan att prata om sexualitet med barn och vi har fortfarande ett samhälle där det inte krävs mycket för att det ska bli hetsjakt på manliga förskolelärare. Jag tror att den här frågan går hand i hand med hur vi ser på könsroller, det ena kommer inte att komma utan en diskussion kring det andra..
Mina två stora pojkar, 5 och 6 år, lekte med lego och pratade om samkönade förhållanden häromdagen. Jag snappade upp följande:
– de här bor tillsammans i huset?
– vaddå? är de ihop?
– nej det är två killar.
– men två killar kan faktiskt vara ihop. känner du mammas kompis Rickard? Han bor ihop med en kille och de är ihop.
Helt underbart och inget konstigt. Jag tror att det handlar mycket om att de är barn av sin tid. Hoppas jag i alla fall.
Jag blir så glad! Det här blir frukten av att man pratar med sina barn om hur världen ser ut, att de kan berätta för andra barn att mammas kompis Rickard bor med en kille som han är ihop med. Härligt att höra!