Saga om Sexologi

Jag har precis läst en mycket intressant artikel (kan läsas om ni tecknar en testversion) om högsexuella kvinnor. Under skapandet av mitt inlägg kring sexmissbruk så saknade jag en beskrivning av människor som helt enkelt bara gillar sex, väldigt mycket, utan att det klassas som sjukt eller tvångsmässigt. I artikeln The lives and voices of high sexual woman av Eric S. Blumberg finner vi en studie gjord på 44 högsexuella kvinnor. Studien är genomförd i intervjuform och med högsexuella menas två saker, dels att de önskar sexuell stimuli minst 6-7 gånger per vecka, med sig själva eller en partner samt att de ser sig själva som en högsexuell individ, att det påverkar deras liv, livsval, livskvalitet och tillfredställelse med livet.

Studien menar att dessa kvinnor i övrig forskning ofta blir ignorerade eller stigmatiserade och författarnas mål är att undersöka vad det innebär att vara en högsexuell kvinna i det moderna amerikanska samhället, hur kvinnorna uppfattar sig själva och hur det påverkar deras relationer till andra människor.

Åldrarna för de intervjuade kvinnorna varierade mellan 20 och 82 år. Frågorna gällde både hur de hade det sexuellt, men också hur de skulle vilja ha det. Hur ofta de ville ha sexuell aktivitet varierade mellan 3+ gånger per vecka till 70. Vad kvinnorna rapporterade gemensamt var att deras önskan om sex påverkade deras liv i mycket hög utsträckning, de organiserade sitt liv kring sex och behovet av sex. Artikeln betonar att detta faktum inte kan överdrivas, många människor hämtar sin inspiration och sina extra endorfiner från löpning, kanske skulle man kunna se sex som aktivitet som något jämförbart för dessa kvinnor.

Kvinnorna berättar om hur de har funderat på detta, på om det är normalt att vara så intresserade av sex. Om deras behov av sex är ett bruk eller ett missbruk. En kvinna beskriver behovet av sex som att vara diabetiker som behöver sitt insulin. Förutom kopplingen till en sjukdom så tycker jag att det är en bra jämförelse, kvinnorna kan inte styra sitt behov av sex, det bara finns där som ett faktum.

Jag tycker att det är intressant hur jag själv direkt gjorde en koppling till sexuellt risktagande, oskyddat sex, men självklart behöver det inte innebära det. Det är också intressant hur man ser högsexualitet som likvärdigt med missbruk. Det blir att göra ett antagande om att mycket sex är skadligt. Behöver det vara det, om vi pratar sexuell hälsa så handlar det kanske snarare om att utveckla ett sexuellt förhållningssätt som vi mår bra av, och det kan i sin tur innebära mycket eller lite sex.

På samma sätt som vi accepterar att vissa människor inte är så väldigt intresserade av sex så måste vi acceptera att andra är väldigt intresserade. En vän frågade mig häromdagen vad jag tyckte att man skulle göra om man i sitt förhållande har olika stort behov av sex. Det är en väldigt vanlig fråga i frågespalter, och oavsett vilket kön vi har så blir det en fråga som vi måste förhålla oss till i förhållandet. För kvinnorna som jag beskrivit i texten blir denna frågan dragen till sin spets och vissa löste det genom att ha mer än en partner. Av de 44 kvinnorna rapporterade dock 15 att de var sexuellt tillfredställda i sin nuvarande relation som var en tvåsamhetsrelation.

Kvinnorna beskriver också en speciell kamratskap med män, som de upplevde var särskild från andra kvinnors relationer till män. Min favorit Carolina Gynning har ett flertal gånger beskrivit detta förhållande, till det hör även att de flesta män mötte kvinnorna positivt, men en liten grupp män föreföll sig känna sig obekväma med dem. Ett citat från en kvinna

“Smart doesn’t scare them half as much as selfconfidence that’s stemming from sexuality”

(Fritt översatt: Intelligens skrämmer dem inte hälften så mycket som självförtroende som härstammar från sexualitet).

Många av kvinnorna beskriver en svårighet i relationer till andra kvinnor. De känner sig ifrågasatta i sina livsval och det visade sig att många högsexuella kvinnor sökte sig till likasinnade för relationer. Många höll sin sexualitet döljd eftersom de annars var rädda för att bli drabbade av sanktioner. Kvinnorna uttryckte en frustration över hur kvinnors sexualitet skildras i amerikanska sitcoms. De var frusterade över bilden av kvinnan gör en inköpslista i tanken medan hon knullar med sin man då de såg den som ännu ett sätt för de högsexuella kvinnorna att känna sig konstiga i sin sexualitet.

Slutligen konstaterar författarna till artikeln att varken termen missbruk eller tvång kunde appliceras på kvinnornas förhållningssätt till sex. Visserligen påverkade det deras liv och livsval, men inte på ett sätt som kunde sjukdomsförklaras. Termer som nymfoman och sexmissbrukare passade inte in på kvinnorna. Avslutningsvis skriver författarna att

“I believe that knowing that they are not alone in their experience of high sexual desire will be useful for some women”

(Fritt översatt: Jag tror att medvetenheten om att de inte är ensamma i sin upplevelse av hög sexuell lust kommer att vara till nytta för vissa kvinnor).

Läs även andra bloggares åsikter om högsexuella kvinnor, mycket sex, sexmissbruk, sexualitet

(I Want to be in Justice’s top playlist, have Gaspard’s hand on my thigh)

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=awL4upLeOQo]

När jag såg den här videon så började jag fundera på de senaste årens debatt kring hur kvinnors kropp används i musikvideor för att sälja. Jag vill fråga er om det här inte är en ganska provocerande, men hoppfull, utveckling av musikvärlden? Tjejerna spelar inga biroller, det är de som har huvudrollen och fokus är starkt och rakt fram. Mathilde, Sarah och Marine är inga nakna offer, och jag tycker att den här  videon väcker intressanta frågor. Det är lite för enkelt att var gång som kvinnor skildras nakna i populärkultur avskriva det som sexism och antifeministiskt. Jag vet inte om det är avsaknaden av män kring brudarna som gör den här videon ok. Kanske är det fortfarande så att en naken brud själv är en sak, ställs hon i samband med en man så blir det en annan. Sen är samtliga brudar smala och snygga, men fuck it, jag gillar det ändå. Jag anser inte att vi kan göra det så enkelt att vi låter utseendet på brudarna avgöra graden av sexism.

Min enda invändning är hur muttan bara säger BABY BABY BABY, lite fantasilöst enligt mig.

Videon hittad på Rebecca & Fionas blogg. Är min för långsam så kolla där istället.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, Frankrike, Justice, musik, Rebecca & Fiona

I Ystad stormar det kring politikern Kristina Jönsson. Jönssons flytt som kommunalråd från Tomelilla till Ystad. Den sticker i ögonen på vissa och under en intervju med journalisten Ulf Mårtensson så kommenterade hon ryktena som menade att hon gått sängvägen för att få sin tjänst. Konsekvenserna av att Ystad Allehanda valde att skriva om ryktena blev större än väntat. Två parallella debatter följer, det handlar dels om huruvida det var rätt att uppmärksamma ryktena i tidningen, men också om hur sexualitet används för att förminska unga kvinnor.

Jag skulle vilja säga att användandet av sexualitet för att förminska offentliga personer går långt bak i tiden, i den första tryckta pornografin skildrades präster och politiker i explicita situationer som skulle verka förlöjligande. Att anspela på någons sexualitet är ett effektivt sätt att förminska och få tyst på människor. Kritiken blir så intim att den är omöjlig att bemöta på ett seriöst sätt. Det är också synd att vi 2010 fortfarande på vissa håll har en sexualsyn som innebär att kvinnan ses som en lockerska som får fördelar med hjälp av sex. Den synen är förringande inte bara för kvinnor utan även för män.

Jönsson menar att

“– Den sortens rykten hade aldrig spridits om en ung man”

det kan vi inte veta, men jag tror precis som Jönsson att maktstruktur måste vägas in när vi funderar på varför ryktena uppkommer. Ulf Mårtensson besvarar synpunkterna från läsarna i en krönika. Där skriver han

“När det gäller en ung kvinna som gör politisk karriär är det, anser jag, i högsta grad relevant att berätta att hennes motståndare väljer att använda lögner och ryktesspridning för att förminska henne, kanske för att till och med få henne att lämna sin post. Jag tycker att det säger obehagligt mycket om villkoren för politiker i allmänhet – och kanske unga kvinnliga politiker i synnerhet. Vi har normalt en syn på att Sverige är ett jämställt land, där vi bedöms efter vem vi är, inte vilket kön vi råkar ha.”

Som jag tidigare skrev så går kritik av den sort som riktats mot Jönsson inte att besvara på ett seriöst sätt, men genom att hon får lov att själv ge sin syn på saken och frågan lyfts till debatt så tror jag att Jönsson ändå blir den som i slutändan vinner. Pornografin kallad libelles som jag tidigare nämnde fanns på 1700-talet. Det är synd att vissa i Sverige fortfarande befinner sig på den nivån.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristina Jönsson, libelles, Ulf Mårtensson, Ystads Allehanda

Foto: Yu Tsai

Ebba von Sydow uppmärksammade i mitten av december en diskussion gällande Lindsey Lohans nya nakenbilder i tidningen Muse. Tydligen har debatten gått varm på modebloggarna, är det nyskapande och heta bilder eller trashigt och sunkigt? Von Sydow frågar vem som får vara naken.

Von Sydow ställer Lohans bilder mot liknande bilder föreställande Kate Moss och Caroline Winberg, bilder som är minst lika nakna. Varför är då några av bilderna trashiga och de andra heta? Jag skulle vilja dra en parallell till Hollywoodfruarna. Vissa är accepterade, andra inte. Elin och Anna. Fina flickor och dåliga? Har Lohans trashiga nakenhet mer med hennes rykte att göra än det faktum att hon visar brösten?

Foto: Yu Tsai

I andra sammanhang i Sverige blir bara bröst politiska. Är nakna bröst bara ok om de är politiskt laddade inte sexuellt? Är det någon skillnad i hur de nakna brösten ser ut, hur socialt accepterade de är? Är silikonbröst för evigt dömda eftersom de är modifierade?

Carolina Gynning med konstnärliga bröst?

Har vissa kvinnor levt på ett sätt om omöjliggör att de blir konstnärliga? Hade bilderna varit mer ok om Lohan haft små bröst och varit mörkhårig med lugg?

Jag frågar mig också om det inte är möjligt att se Lohans bilder som ett uttryck för en utåtlevande sexualitet och om de sexuella brösten inte kan vara minst lika politiska om de asexuella?

Läs även andra bloggares åsikter om Bara Bröst, bröst, Carolina Gynning, Caroline Winberg, Ebba von Sydow, Kate Moss, Linsey Lohan

Nu har jag befunnit mig i Irland i tolv dagar. Hur ser då den irländska sexualiteten ut? Jag har pratat och intervjuat, läst tidningar och böcker och iakttagit. Sakta men säkert har en bild av en ganska modern irländsk sexualitet växt fram. Jag finner mer bevis för mina tankar i en bokhandel, tegelstenen Occasions of SIN: sex and society in modern Ireland av Diarmaid Ferriter åker hem i mitt bagage för vidare läsning. Den skildrar hur sexualiteten har förändrats under de senaste hundra åren i Irland.

Men precis som vår vän berättar för oss att irländarna inte är så vana vid att bo i lägenheter, deras hem ser ut som en samling grovsopor, det går knappt att hitta två matchande möbler i dem, så är den irländska sexualiteten fortfarande lite vilse i hur inredningen ska se ut. Vår vän berättar om hur han på 1990-talet då Blurs låt Boys & girls spelades på radion kunde höra programledaren säga till den andra, du gillar inte den här låten va? Nej, jag gillar ju inte de där transgrejerna.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KXKzscs_Xpk]

Den irländska sexualiteten är också mycket manlig. Den tycker inte om att bära kalsonger, inte ens i hyrsmoking, älskar att börja dagen med page 3 tjejernas ”knockers” (bröst) och skämtar gärna om samlag. På utsidan kan den tyckas ganska kaxig och grabbig, men skrapar man lite så är den fortfarande ganska osäker. För när det kommer till frågan om kvinnor också får vara med i grabbigheten så blir det lite skiftande svar. Till en början hänger tjejerna med, men någonstans på vägen tappas de bort, kanske i problematiserandet i och med abortfrågan, men också enligt vår vän för att de måste vara fina, och sex är inte fint än på Irland. Det är skönt, roligt och relativt öppet, men inte fint.  Tilläggas bör dock att jag bara pratat med ett begränsat antal irländskor, men mitt intryck bygger också på hur sexualitet skildrats. Den irländska sexualiteten är också mycket heteronormativ. Precis som i andra europeiska länder, ex Spanien så existerar homosexualitet öppet, men den finns på gay-klubbar och i speciella statsdelar. Vi har ännu inte kommit till klarheten att homo- och bisexualitet är en självklar integrerad del i samhället.

Jag pratar sex med en irländsk doktorand i fysik och jag kan inte låta bli att fråga, är jag oartig om jag frågar om inte övergreppen som skett inom katolska kyrkan kan påverka sexualiteten också? Nej, inte alls svarar han. För här har vi ytterligare ett trauma för sexualiteten. Ska man prata sex i Irland så kanske man måste avhandla övergreppen. De har lett till en diskussion kring synd och sex, kring religion och hur det fungerar i praktiken med en religiöst reglerad sexualitet.

När jag berättar att jag studerar sexologi på universitetsnivå så har de svårt att förstå, är det genusvetenskap du läser frågar de? Nej, svarar jag och försöker förklara det tvärvetenskapliga perspektivet.

I tidningen Village hittar jag en intervju med Irlands enda page 3 modell, Claire Tully. Hon är en biologi och immunologistudent som tjänar extrapengar på att visa sina bröst. Jag och mina vänner diskuterar page 3 sidorna som ofta visar en lättklädd kvinna. De finns i England, Danmark och Irland, i tidningar som motsvarar Aftonbladet och Expressen. Att vi inte har dem i Sverige skapar frågan om den svenska synden egentligen är så syndig? Och även frågan om page 3 flickorna är ett uttryck för en mer öppen sexualitet eller något annat?

Är det så att vi på grund av att vi inte längre ser sexualitet som något syndigt i Sverige har dödat synden. Jag undrar efter någon vecka i Irland om den irländska synden egentligen inte är större än den svenska? Efter mina dagar i Irland så är jag positivt överraskad av det öppna och intelligenta samtal kring sex som jag fått ta del av. Mina tidigare fördomar om en strikt reglerad katolsk sexualitet har helt kommit på skam. Den irländska synden är i mycket stark utveckling och är lika livfull som dansen på ett irländskt bröllop.

Jag har skrivit två tidigare delar i min serie om sexualitet i Irland samt en text om psykvård och sexualitet i det gröna landet. Är ni mer nyfikna på Claire Tully eller boken Occasions of SIN så lovar jag er texter om dessa mycket snart!

Läs även andra bloggares åsikter om Claire Tully, Diarmaid Ferriter, Irland, katolicism, page 3, sexualitet

Jag kom hem från Irland idag och såg det här:

Jag har fått pris som årets förnyare med den här härliga motiveringen:

“Jag har ingen aning om vem Saga Alm Mårtensson är, men jag vet att hon bor i Lund och pluggar sexologi. Nu tror ni, barn, att jag desperat var ute efter att läsa om en 24-årig, blond, lundensiskas sexdrömmar – och det kanske jag också var. Sanningen om detta kommer aldrig fram, men en sak är säker: den finns ingen människa på denna planet som skriver mer intressant, nyanserat och stilistiskt snyggt om sexologi. Hon blandar kärlek, sex och relationsanarki med post-moderna genusteorier som ingen annan. “Det intressanta är egentligen inte målet utan resan dit. Förförelsen bygger kanske på illusioner som dör i samma stund som målet uppnås”, skriver Saga. Min bloggresa hos Saga har bara börjat – och det utan att bli sådär genant kåt som bara jag kan bli. Det är ett obehagligt högt betyg.”

Jag rodnar lite och blir väldigt lycklig, tack så väldigt mycket Patrik!

Här hittar ni Patriks blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, pris, Pudding

Bland mina julklappsböcker hittar ni Du ska vara spännande och varm av Anna Bengtsson. Det är en helt fantastisk liten bok om hennes upplevelser av nätdejting. Tonen är torr och humoristisk och jag tror att det är helt rätt sätt att närma sig ämnet. Det är spännande hur hon blandar ett torrt akademiskt språk med internetspråket. Jag hörde någon tala om internetspråket häromdagen, om hur det var olikt både tal- och skriftspråk, en hybrid olikt andra sätt att uttrycka sig.

Första gången som jag förstod att äldre människor, hehe, då menar jag människor över 50 nätdejtar var när jag var på en teaterföreställning med en grupp som min farmor är engagerad i. De kallar sig Teater Trots och samtliga är pensionerade, den äldsta skådespelerskan över 80. I deras föreställning förra året nämnde de nätdejting som något som de sysselsatte sig med.

Bengtsson skildrar sina äventyr dels i text med flitigt användande av citat, men också små teckningar. Hon inleder boken såhär

”Det finns en längtan. Inte efter passion, jag vill ha lugn och ro. Men jag saknar det ständigt pågående samtalet med en man! Och sex, om jag kommer ihåg hur man gör. Den ende jag har fått titta djupt i ögonen på senare år är min optiker.”

Kanske har tidigare äldre generationer nöjt sig med att avsexualiseras när partnern försvinner, men jag tror att dagens äldre och framtida äldre känner annorlunda. Många är barn av den sexuella revolutionen i slutet av 60-talet och jag tror inte att den marken som de vann för sin sexualitet då är något som de känner för att ge upp. Men var ska man träffas? Om man tar staden Lund där jag bor så är många uteställen hopplöst åldersegregerade, och frågan väcks om krogen är en bra arena för att träffa någon.

Jag pratar med någon av min mans vänner som är singlar, de är 30+ har långa förhållanden bakom sig och stabila jobb, men berättar att det är svårt att träffa någon. Kvinnorna som de träffar på nattklubbarna är inte några som de känner att de vill eller kan bygga vidare med och jag brukar föreslå internet. De brukar rynka lite på näsan och fråga om där inte bara finns konstiga människor, jag svarar att jag inte tror att det är så längre. Bengtssons bok är ett bra exempel på det. Visst finns det många olika roliga citat från människor, men de visar också på den mångfalden som finns på nätet. På en hemsida på en dejtingsajt så får du en unik chans att framställa dig själv så som du vill att folk ska se dig. Du kan också beskriva i detalj vad du söker.

”Ärlighet och trohet är viktigt. Du får inte vara allergisk mot höns”

Du kan sitta och klura på meningar och välja dina bilder noggrant. Frågan är dock om det ger en sannare bild av dig själv eller en bild som är som du vill vara. Kanske skriver du inte om ditt alkoholmissbruk eller din ovana att äta i sängen. När ni skrivit till varandra och lärt känna varandra genom ord så kan ni ta steget och träffas. Bengtssons bok innehåller många skildringar av dessa möten, de är okonstlade och olika precis som alla andra möten i livet. Här är några citat

”Vilken besvikelse: den man jag blivit förälskad i per mejl skulle äntligen besöka mig. Han bor i en annan stad. Jag mötte honom vid tåget och när han klev av var han dyngrak.”

ett mer lyckat möte

”Jag dejtade tio på en gång! Vi hade skittrevligt.”

eller

”Vi har varit gifta tidigare, nu hittade vi varandra igen här på dejtingsajten”

Sen har jag också förstått efter att pratat med mina vänner och läst den här boken att det för människor som levt ett tag kan finnas en aspekt av platsbrist i livet. Kanske har man en stor familj redan som kräver mycket och man måste hitta andra arrangemang för att få sexuell samvaro. Kanske handlar det då snarare om att göra överenskommelser. Vi träffas, har mysigt tillsammans men har inga drömmar eller krav om ett nytt liv tillsammans. Man har redan skapat sitt liv med människor som man älskar, men den sexuella biten saknas och då ordnar man den, inte ett nytt liv.

Och förälskelsen, finns den på nätet? Efter läsning av Anna Bengtssons bok är jag övertygad om att den kan finnas där. Hon fastnar för en T. som inte vill försvinna från hennes tankar. För precis som i verkliga livet så kanske vi fastnar lite extra för vissa personer och då bleknar de andra, oavsett om de finns bakom en skärm eller i en bar.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Bengtsson, Du ska vara spännande och varm, nätdejting