I höstas kom en undersökning från World Internet Insitute som visade på att 17 % av de vuxna internetanvändarna tar del av sexuellt innehåll på nätet. En artikel i Svenska dagbladet berättar om hur formuleringen i undersökningen ändrats från pornografiskt innehåll till sexuellt innehåll. Jag tror att detta säger något om hur vi ser på sexsurfande, kanske att acceptansen ökar för att göra det.
Under mitt arbete i sexologin väcktes frågan vad internet egentligen har för inverkan på sexualiteten och hur vi använder internet i sexuellt syfte. I ett sökande efter mer kunskap gällande frågorna så hittade jag artikeln The Internet’s impact on sexuality: A critical review of 15 years of research (Döring, 2009). Efter en granskning av ett antal artiklar rörande internet och sexualitet så definierar Döring sex underrubriker i hur människor använder internet till kopplat till sexualitet. Dessa är pornografi, sex shops, säljande av sex, sexualupplysning, sexuell kontakt samt sexuella subkulturer. Detta visar ytterligare på hur bilden av porrsurfande = sexsurfande inte längre stämmer.
Sexualupplysning via internet innebär enligt Döring två olika arbetssätt. Det handlar om att sprida och få information om sexualitet, men också om att uppmärksamma och förändra attityder och beteenden gällande sexualitet.
I artikeln konstateras också att då datorer spärras för pornografi så spärras de också i stor utsträckning för information om sexualitet. Tänk exempelvis på filter som ska skydda barn från porr, i och med dessa filter så skulle man alltså också kunna sägas förhindra ett spridande av information gällande sex.
En viktig aspekt av spridandet av information angående sexualitet på internet är den att informationen ska vara korrekt. Internet kan användas för att sprida redan existerande felaktiga påståenden angående sex som exempelvis ”homosexuality can and should be cured” eller att sexuell avhållsamhet är ett bra preventivmedel för tonåringar. Men spridandet av felaktig information på internet är givetvis inte enbart avgränsad till information gällande sexualitet, de flesta vet att det krävs ett kritiskt granskande när det gäller internet precis som av litteratur.
Studien lyfter även fram att bloggarna likt Lillaxtras som jag tidigare nämnt också kan fylla en sexualupplysande funktion i det att bloggarna genom att dela med sig av sitt eget sexliv visar på en mångfald inom sexualitet, det skulle kunna bidra till att läsare känner mindre skam över sitt eget sexliv. Möjligheten till anonymitet är också något som betonas i artikeln, som tidigare nämnt så valde jag att inte vara anonym, men visst kan anonymiteten ha en funktion i form av att den kanske bidrar till en större öppenhet gällande sexualitet . Denna punkt tycker jag är intressant eftersom man sällan talar om positiva effekter av “sexbloggande”. Ofta ligger fokus på ett självutlämnande och de problem som man ser att det skulle föra med sig.
Dörings artikel är intressant eftersom den ger en helhetsbild över internet och sexualitet. Forskningen visar på att internet inte enbart är sexuellt i form av porrsurfande utan att det finns en mängd andra aspekter att väva in. Kanske kan man på många sätt se internet som det moderna offentliga rummet. Vad vi möter där måste vi kunna diskutera och ifrågasätta. Precis som de sociala medierna som Facebook och Twitter har en inverkan på mångas vardagsliv så färgas även sexualiteten av det som vi möter och gör på internet. Sydsvenskan skriver om “Kollektivt kvittrande” och jag tror att man kan dra liknande paralleller till skapandet av individens sexualitet på nätet.
Att sexsurfa kan innebära att söka efter porr, men det kan också innebära ett sökande efter information, kunskap och kontakter med koppling till sex. Den sexsurfande svensken är inte längre någon främmande fågel utan twittrar för full hals.
[…] Jag tycker även att det är värt att notera hur Wikander har delat in bloggarna under olika rubriker beroende på vilket sätt de skriver om sexualitet. Det får mig att tänka på Dörings forskning kring sexsurfande som jag skrev om i inlägget Att sexsurfa. […]