I Sydsvenskan i måndags läste jag om hur Malena Ivarsson gett sig ut på turnering med en kampanj som kallas Mannens Bästa angående impotens. Hon åker från stad till stad tillsammans med Eddie Sandström och pratar med män och deras partners om impotens och medicinering. Deras resa skildras i bloggen Mannens Bästa Bloggen. Jag läser några av historierna på bloggen om mötena som de är med om och också om hur Malena berättar om männens impotensproblem som något som tystas ner och inte pratas om. När männen väl söker hjälp så har de ofta försökt själva i flera år att hantera sina problem. De kanske har försökt att förtränga dem eller att beställa naturpreparat på internet för att få bukt med dem.
Jag försökte under några dagar skriva en text om männen och Malena. Det visade sig vara svårare sagt än gjort. När jag ska skriva om impotens så blir det svårt för jag kan inte förstå. Jag försöker, men hittar inte orden för jag vet inte hur männen känner sig och jag har svårt att föreställa mig det. Jag skrev och visade en manlig vän, han sågade och påpekade att jag valt helt fel bild, en bild på en grekisk staty med en kuk som såg lite konstig ut. Han förklarade för mig att det som männen med impotensproblem skulle se i den bilden var sin egen deformerade kuk och må ännu sämre. Utan att tänka på det så hade jag gjort världens tabbe. Jag tänker på hur mina yngre manliga vänner ibland berättat om misslyckade försök till samlag när ståndet svikit dem, men det är ofta med skrattet i rösten och i samband med festkvällar och hemsläp. De återbygger snabbt sitt sexuella självförtroende med någon annan. När blir det då en annan sak? När mannen väntar med att lägga sig för att inte behöva utsättas för fruns kontaktförsök som han inte tror att han kan möta? När han gång på gång erinrar sig att han inte får stånd. Det handlar kanske inte om penetration, det handlar kanske om något mer. Om hur vi känner oss sexiga både känslomässigt och funktionellt. Om hur vi kan känna våra kroppar svara på sexuell stimulering och känna att vi fungerar.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OBLLBaS8fGg]
Malena berättar hur impotensen blir extra tydlig för männen i juletider, när det ska mysas och ledigheten kanske känns som ett fängelse. Kanske leder en känsla av misslyckande och dåligt samvete över ståndet som inte infinner sig till dyra presenter och många extra julsnapsar. Vi kan prata om att bredda sex till mer än bara penetration, men en kropp som fungerar sexuellt är ändå lika viktig. Malenas tour är en kommersiell grej för potenshöjande medel. Gång på gång betonas läkemedel som boten. Det är bra, ge männen sitt stånd, men för alla de som inte söker hjälp så måste vi också diskutera hur vi ser på den impotente mannen. Vad vi lägger i begreppet impotent och varför det är så svårt att prata om.
Jag vet inte hur andra känner, men jag själv bryr mig inte så mycket när ståndet sviker. Både jag och dom jag har sex med tycker inte ståndet i sig är särskilt viktigt. Ibland är det trevligt, men det är inget nödvändigt och det finns så mycket annat att göra. Så även om det inte handlar om penetrationen i sig så handlar det väll om synen på vad sex innebär och vad man vill göra?
Jag tror absolut det stora problemet med slak kuk handlar om synen på sex som penetration och synen på manlig sexualitet som att den sitter i kuken hos dom allra flesta.
Sen om det är det man tycker om att göra och den synen man vill ha så blir det ju ett problem, men jag tror också att det i viss utsträckning handlar om påtryckning utifrån.
Vad glad jag blir när jag läser detta. Det är inte alla som har självförtroende att dela med sig av sina erfarenheter på det öppna sätt som du gör. Jag tror att din kommentar öppnar för en tanke på hur mycket av sexualiteten som sitter i hjärnan, den tankemässiga upplevelsen av sex. Som du är inne på i slutet av din kommentar så handlar upplevelsen av ens sexuella förmåga om vad man vill och förväntar sig. Att aldrig eller mycket sällan få stånd blir ett stort problem om det är stånd man vill ha. Jag tror dock att en bredd i vad som räknas som sex är en väldigt sund sak, att räkna manlig sexualitet som enbart penetrationsförmåga är ganska farligt tror jag.
Det är just så jag känner, min sexualitet sitter mest i hjärnan. Det jag tycker om mest med sex har väldigt lite med min hårda kuk att göra, eller iaf väldigt sällan.
Självförtroendet har jag inte alltid haft, ett tag i början av mitt partneraktiva sexliv kände jag att jag inte kunde, men, sen när jag kunnat en del så märkte jag verkligen hur oviktigt det var för mig. Det var tidigare det en press att prestera något som förväntades av mig, kanske inte ens av min partner, men av samhället och normerna. Väldigt få personer jag har sex med tycker det där med penispentration är viktigt eller ens särskilt intressant.