Jag läser om Nemo som inte fick jobbet som han blivit lovad på grund av att chefen ansåg det vara olämpligt att han jobbade med barn och bloggade om sex. Nemo skriver om historien i sin blogg och har nu blivit erbjuden ett utbildningsalternativ som plåster på såren, men det verkar inte kunna motsvara det som han blev erbjuden från början.
Jag tycker att hela historien är lite sorglig eftersom jag drivit tesen här i bloggen att vad man gör sexuellt på internet kanske inte påverkar så mycket som vissa vill säga. Som exempel gav jag sexbloggarna och Paradise Hotell. Tyvärr verkar det vara så i Nemos fall att hans privata blogg har spelat in i bedömningen av hur han skulle fungera som professionell. Det är en glädje att läsa barnens föräldrars kommentarer på Nemos blogg angående historien, de vill ha kvar Nemo på sin förskola.
Det inlägg där Nemo pratar om sitt sexliv är inte särskilt explicit och jag tycker att det är mer anmärkningsvärt av chefer att googla blivande anställda än av 22-åriga Nemo att skriva om sina osäkerhetskänslor gällande sex. Jag undrar också vad chefen vill ha för anställda, munkar? Nunnor? Eller kanske en katolsk präst? För att kräva avhållsamhet av sina anställda har ju fungerat utmärkt genom tiderna. Jag raljerar lite, men jag står fast vid att Nemos blogg är hans privatliv och där har chefen inget att göra. Det hade varit en annan sak om Nemo bloggade som yrkesperson, om hans blogg hette Betraktelser från en förskola, men det gör den inte. Jag kan tycka att precis som att man som anställd har en skyldighet att skilja sitt professionella jag från sitt privata så har en chef också skyldigheter. Visst kan man vara nyfiken på sina anställda, men kan man inte hantera informationen så kanske det är bättre att låta bli att läsa bloggarna.
Vill ni stödja Nemo så kan ni skriva på hans namninsamling.
Leave a Reply