I dokumentären Virtual Adultery and Cyberspace Love lever Carolyn i en värld med sin make och deras fyra barn men också i en annan värld i Second Life där hon har en relation med en annan avatar (figur) vid namn Elliot. I mitt inlägg Sneaky Fuckers så var jag inne och nosade på begreppet otrohet på internet, men jag vill ägna lite mer tid åt det. Vad är otrohet, är otrohet något som definieras i varje enskilt förhållande eller är det något universellt? På Vårdguidens hemsida finns en definition från en ordbok
“att icke vara trogen, att bryta den trohet som man är pliktig att visa någon”
Jag diskuterade frågan med några kursare och de menade att internet bestod av ord och aldrig blev fysiskt så därför kunde det inte räknas som otrohet. I dokumentären talar Carolyn om hur hennes hjärta bankar lite hårdare när hon loggar in på Second life och om hur Elliot upptar stora delar av hennes tankar. Det väcker frågan om internet kan förmedla en så stark känslomässig kontakt att förälskelse uppstår? Ja, skulle nog många svara som träffat sin partner genom chatt eller dejtingsidor, nej säger vissa och menar på att den riktiga världen är här ute och att det är här de verkliga känslorna finns.
Kanske man ska tala om olika sorters otrohet, om en fysisk, en verbal, en känslomässig otrohet? Kanske är det inte nödvändigt att täcka in alla olika aspekter för att det ska räknas som otrohet?
Aftonbladet skriver om en kvinna som räknade sin mans Second Life-sex som otrohet.
Är det kanske istället en filosofisk fråga om vad som är verklighet? En kvinna i dokumentären talar om hur hon i Second life är allting som hon velat vara i verkliga livet. Snygg, smal och ung. Den bilden överensstämmer med en bild av människor i vårt samhälle som räknas som sexuellt aktiva som man brukar prata om inom sexologin, de kallas för, SAPHY, vilket står för sexually attractive physical healthy young. Vissa menar att endast människor som uppfyller dessa krav skildras som sexuellt aktiva. Kanske hintar hon om att hon egentligen inte räknar Second Life som verklighet. Ändå träffar hon sin livspartner genom den världen och väljer att gifta sig i Second Life.
Man skulle kunna se livet i Second Life som en verklighetsflykt. Som ett sätt att slippa ta itu med jobbiga förhållande, otränade kroppar och skitiga lägenheter, men när Carolyn talar om de stundtals svåra känslor som hennes förhållande till Elliot skapar, de bråkar och lämnar varandra så tycker jag mig förstå att det här är hennes verklighet. Hon stannar kvar och bråkar, hon stänger inte av datorn och går in till sin familj. När man ser Carolyns förhållningssätt till Second Life så är det lätt att tänka på missbruksproblematik, alternativt räknar hon Second Life-världen som den riktiga och tycker att det känns overkligt att kliva tillbaka till sin familj.
Jag är inte så insatt i det men jag har förstått att även andra virtuella världar bjuder på sexuella och känslomässiga erfarenheter (WOW). Berätta för mig!
Det här med otrohet alltså, varför är det så viktigt att hitta en universell gräns? Är det vid en kyss, vid sex, med känslor, på internet? Det framställs ofta som att det skulle finnas en otrohetsgräns, och den måste man hålla sig innanför. “Trohet” är att få och ge och respektera ett förtroende, och förtroenden har man i massa olika sammanhang i livet. Vilka villkor som gäller (exempelvis “Lova att inte säga det här till någon men…”) vet ju bara den som gett en sitt förtroende. Man får väl ju känna efter (eller fråga) vad som känns schysst för en själv och för ens kille eller tjej. Och varför litar vi inte på vår förmåga att känna vad som känns rätt och fel när det gäller otrohet, som vi gör i så många andra sammanhang? Kanske för att vi är rädda för att vår partners rätt och fel inte är densamma som vår egen definition. Men om så är fallet är det nog en smidaigare väg att synka ett förtroende sin älskade än att tycka att båda ska följa en universell gräns för vad som ÄR otrohet. Eller?
Et “fjernforhold” mellom 2 personer kan uansett plattform (brev, telefon, mail eller virtuell verden) bli så tett at en partner vil kunne føle det som et svik.
For mange vil den grafiske fremstillingen av sex i SL gi en så sterk ekstra dimensjon på forholdet at det krysser grensen til utroskap. For andre vil det bare være en lek.
Det er kanskje så enkelt som at alt du kan fortelle din partner om og som du tror hun/han vil være komfertabel med ikke er utroskap. Og det er bare en selv som kan kjenne på den grensen.
Noen “leker” jo bare sex i SL; “hands on keyboard” som det heter. Men man kan jo også legge til voice og bruke hendene andre steder enn på tastaturet, og da skal man vel ha en veldig tolerant partner for å passere denne regelen.
[…] inlägg om ”oss”" Hoppa till kommentarer Tina kommenterar mitt inlägg om vitruell otrohet. Tinas blogg är skriven av hennes avatar i Second Life och som hon uttrycker det henne som […]
[…] det är också det ämne som väcker mest reflektioner. Mia skrev så här i en kommentar apropå otrohet i Second Life. ”Det här med otrohet alltså, varför är det så viktigt att hitta en universell gräns? […]
l?rt en masse
tack!