Nu har jag påbörjat mitt arbete på allvar inom sexologin. Som jag tidigare nämnt så gör jag en forskningsöversikt över hur sexualiteten ser ut inom den psykiatriska sjukvården. Tidigare har jag skrivit om emotionellt instabil personlighetsstörning och sexualitet, nu kommer turen till en irländsk studie.
Sexuality and mental health nursing in Ireland: Weaving the veil of socialised inhibition (Begley, C.M., Barker, P., Higgins, A. 2008) beskriver resultatet av intervjuer utförda på 27 sjuksköterskor (10 män och 17 kvinnor) arbetandes inom psykiatrin i Irland. Intervjuerna berättar om hur deras syn på sexualitet och klienternas sexualitet formas genom tre diskurser. Försökspersonerna intervjuades under 18 månader under 2005-2006. I studien beskrivs formandet av synen på sexualiteten som en slöja och de tre följande diskurserna som att beslöja, att lyfta slöjan och att åter beslöja. Först kommer arbetet med att väva slöjan, detta sker genom de kulturella normer och värderingar som individerna lärs in igenom sin kulturella fostran. Mer specifikt sker detta exempelvis genom att sexualiteten inte är närvarande som samtalsämne i hemmen samt individerna lär sig att koppla samman sexualitet och skam från sin omgivning. Sexualitet ses i dessa sammanhang, ex i skolan, som en källa till synd snarare än lust, detta tros bero på den katolska kyrkans starka inflytande på Irland.
I skolan talas det om en de-erotisering av sexualiteten, genom att omnämna den i mer kliniska och abstrakta ordalag så ofarliggörs den och förs upp på ett mer biologiskt plan. Istället för att tala om njutning så talar man om fortplantning. På detta sätt lyfts slöjan och sexualiteten förs upp i ljuset. Inom utbildningen till psykiatriska sjuksköterskor så fokuseras det mycket på den sjuka sexualiteten, med hjälp av diagnossystemet DSM IV beskrivs de olika sjukdomstillstånden kopplade till sexualitet och fokus ligger på en abnorm sexualitet, ex på det transsexualitet, parafilier och våld kopplat till sexualitet.
Så sänks åter slöjan över sexualiteten när sköterskorna kommer ut och ska arbeta på avdelningar. Eftersom de inte ser någon av den tidigare personalen som uppmärksammar sexualitet så gör de inte heller själva det. Tystnaden kring sex tolkas som att det inte är något som behöver tas upp. Här följer ett mycket talande citat
”I suppose there’s the kind of feeling that the patients have no sexual feelings and have no sexuality as such. Sexuality doesn’t matter once they are in a hospital…they would have no sexual needs”
Studien föreslår därför att alla som arbetar med klienters syn på sexualitet är en frukt av ett flertal diskurser. Dessa diskurser bidrar till att beslöja sexualiteten hos klienterna. Synen på sexualiteten i den här studien är färgad av den katolska kyrkan eftersom studien är utförd på Irland, det bör tas i beaktning. Slutsatsen av studien blir att diskurserna bidrog till att antingen förneka klienternas sexualitet eller att patologisera den.
Med tanke på hur stor del av sitt liv som vissa tillbringar i psykiatrisk behandling så är resultatet av denna studie skrämmande. Var finns den friska sexualiteten om vi ens kan prata om en sexualitet på institutionerna? Jag funderar också på vad som händer med en individs självförtroende då dennes sexualitet antingen sjukförklaras eller förnekas, vad gör det för det övriga behandlingsarbetet?
Saga: det här är intressant. Det är ju faktiskt så illa att många dock inte alla som lever på “institutioner” eller för den delen lever själv och är väldigt ensamma och till och med saknar nästan all fysisk kontakt med andra människor. För att inte tala om hur långt dom har till en sexuellrelation med en annan människa… / Lotta
Absolut, det där med att utveckla en sexuell relation till sig själv är ju minst lika viktigt som att skapa en till andra och en bra ände att börja i :). Jag håller precis på att skriva ihop lite frågor till dig! Hoppas det är ok. Tycker det är viktigt att förankra arbetet i verkligheten också…
Absolut är det ok!!
[…] har skrivit två tidigare delar i min serie om sexualitet i Irland samt en text om psykvård och sexualitet i det gröna landet. Är ni mer nyfikna på Claire Tully eller boken Occasions of SIN så lovar jag […]