Saga om Sexologi

På min föreläsning ikväll började vi diskutera sexualitet som en del i Maslows första trappsteg bland kroppsliga behov. Jag försökte propagera för att sex även stod för en intimitet och närhet, inte enbart samlag. En pappa till en expojkvän till mig hade en teori att för att få vår egen existens bekräftad så krävdes kroppskontakt från andra. Att det var först i samspel med en annan människa som vi verkligen kände att vi levde. Vissa menade att sexualitet inte alls kunde räknas in bland hunger, törst, sömn… Vad tycker ni? [polldaddy poll=2090484]

Kommentar från Abbe på Facebook: jag blev förrvirrad; att leva utan sexualitet är betydligt svårare än att leva utan sex… men man kan försöka.

Jag svarar: du är så bra! det var lite min tanke, att man själv skulle få fundera på hur man definierar sin egen sexualitet.. tänkte kolla det senare, vad ni menar med sex egentligen. om det bara innefattar samlagssex eller mer bred sexuell aktivitet

Abbe: härligt att höra! Man får ge sig själv lite hemläxa och tänka via könsorganen lite mer analytiskt… många vet inte att man har en mental replika av sitt könsorgan i hjärnan, den fungerar i samspel med det fysiska ungefär som katoden och anoden i ett batteri – ingen elektricitet med bara det ena.

Läs även andra bloggares åsikter om Maslows behovshierarki

Jag läser på Idas blogg att jag fick introducera hur slidkransen ser ut för henne. Tack för det, det gör mig glad!

Läs även andra bloggares åsikter om Ida Maria Gunnarsson, slidkransen

Den här cirkeln av Gayle S Rubin visar på sexuell aktivitet hierarkiskt indelad där den inre cirkeln kallas “den välsignade cirkeln” och den yttre cirkeln som står för mindre accepterat sexuellt beteende. Jag kommer antagligen att återkomma mer till den då den i sig är ett väldigt intressant fenomen, men i det här inlägget vill jag fokusera på språk.

Jag tror att en anledning till att sexualitet ofta blir svårt att prata och skriva om är det gapet som finns mellan språkbruket som vi använder oss av privat och språkbruket som anses vara professionellt och mindre värdeladdat. När jag satt och svarade på mina instuderingsfrågor i sexologin så kom jag på mig själv med att först skriva exempelvis stånd, vilket var ett ganska lätthanterligt ord för mig för att sedan ändra det till erektion som kändes svårare att relatera till. Då började jag fundera över språkets betydelse i sexuell kommunikation, finns det precis som i Rubins cirkel ett finare och ett fulare sexspråk och kan vi hitta något sätt att få dem att mötas? För mötas måste de nog göra eftersom vissa uttryck enbart finns på det “dåliga” språket.Vilka ord befinner sig innanför cirkeln och vilka utanför? Är det viktigt för oss att markera tabun och samhällsnormer även i vårt språk?

Blir det lättare i t ex terapisammanhang att få människor att prata om sin sexualitet om de får lov att använda sig av sitt eget språkbruk? Om vi öppnar för att de får säga kuk eller fitta, eller mutta och pitt  om det är det som känns mest naturligt för dem? När jag har läst litteratur på engelska eller norska om sexualitet så har jag funnit det ganska befriande att jag inte har så klara idéer om vilken värdeladdning orden har.

Jag tror också att vi måste vara mer noga med definitioner av begrepp kopplade till sex, vad är vad? Att sätta ord på sina handlingar är ett utmärkt sätt att undvika missförstånd och obekväma situationer. Det är också ett väldigt bra sätt att förmedla vad man vill och inte vill. Jag tror att alla Svensson-par hade mått bra av att kunna säga

– Älskling, idag känner jag bara för lite vaniljsex!

Så vet den andre vad partnern har för förväntningar, kanske stoppar in handklovarna i garderoben, men ges också en möjlighet att berätta om de själva var ute efter lite S&M. Mycket kan kommuniceras med enbart kroppsspråk, men för att möta det sexuella tryck som finns i vår vardag tror jag att ett fungerande språk är ett måste. Väldigt många kvinnor får aldrig orgasm och jag tror att deras partners vill veta det. Nu blir jag lite arg på mig själv för jag kan inte komma på något motsvarande kommunikationsproblem för män, men det får ni hjälpa mig med.

Läs även andra bloggares åsikter om Gayle S Rubin, orgasm, S&M, sexualitet, språk, vaniljsex

Studenttidningen Lundagård skriver och förfasar sig över annonser angående arbete som strippa i Danmark som publicerats i Metro Student Magazine. På ett sätt tycker jag att det är ganska skönt att man i artikeln inte känner något behov av att argumentera eller göra några vidare efterforskningar vad gäller hur det egentligen ser ut att arbeta som strippa i Danmark. Det är som att det redan är självklart för läsare att en annons om strippor är förnedrande för de som läser och oetisk. Eftersom det fanns en klar koppling till prostitution, då det enkelt även gick att köpa sex på klubbarna, så kanske fördömandet blir ännu enklare. Jag saknar dock nyanser i Lundagårds artikel. När vi gång på gång läser om studenter (tjejer och killar) som strippar eller säljer sex så kanske vi får gå lite djupare in på fenomenet. Det kanske hade varit på sin plats att intervjua någon som jobbar som strippa i Danmark, eller ställa sig frågan varför just studenter anses vara en lukrativ målgrupp?

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, Lundagård, Metro Student Magazine, strippor, studenter

Då hade du fortfarande något att förlora, om nu det kan gratuleras att förlora något. RFSU gör ett tappert försök att skrota myten om mödomshinnan eller slidkransen som dess nya namn är med häftet Slidkransen som går att ladda ner gratis på deras hemsida.

Själv minns jag frågespalternas diffusa svar om mödomshinnan, då tonårsflickor med all rätt undrade var mensblodet kom ut ifall det fanns en hinna där? Tydligen hade även denna kompakta mödomshinna ett litet hål, speciellt för mensblod. Förklaringarna till att man ändå inte blödde vid först samlaget, trots hinnan som skulle brista, var många, man hade ridigt på häst (då kunde den spricka av sig själv) eller så hade man varit lite för vild på skolgympan. Här vill jag se hur många flickor som skräckslaget undrade om de skulle behöva sluta på ridningen eller kände en ilning i magen när de tänkte på senaste gympalektionen när de hängt i rep?

När jag 2006 gick sjuksköterskeutbildningen pratade barnmorskor om svårigheterna att neka kvinnor som hotades av hedersrelaterat våld att återskapa mödomshinnan. Nu i efterhand undrar jag hur det skulle se ut, samt möjligheten att återskapa något som inte funnits där från början? Då måste vi ta bort åter- och bara behålla skapa. Alltså skulle vi få läkare som skapade mödomshinnor på kvinnor för att de inte skulle bli utsatta för våld. Även i Sonessons anatomibok från samma år spricker mödomshinnan eller hymen med annat ord, det gör den inte längre. Eventuell blödning vid samlagsdebut beror antingen på att man tillhör den lilla skara som har en smal slidkrans eller att man helt enkelt var nervös, inte tillräckligt lubricerad och det därför bildades små sprickor i slemhinnan vid samlaget. För vissa kvinnor kanske det inte spelar någon roll om det fanns en mödomshinna eller inte, men för vissa blir det livsavgörande. Då kan vi inte låta myter diktera villkoren, vi kan inte låta myten om en mödomshinna avgöra liv.

Så här ser slidkransen ut i RFSU’s häfte:

Illustration: Lottis Karlsson

Läs även andra bloggares åsikter om mödomshinna, RFSU, slidkransen

Något som verkar vara nästintill onämnbart är allt relaterat till de ålderstabun som finns angående sex. När jag som 20-åring jobbade som barnflicka i Paris så kom jag och min vän i kontakt med något som jag innan dess inte visste existerade, nämligen barns sexualitet. Den femåriga flickan i min väns familj onanerade så fort vi kommit innanför dörren. Vi blev mycket konfunderade och visste inte riktigt hur vi skulle hantera situationen. Kvinnan bakom namnet Snippa på det kvinnliga könsorganet, Anna Kosztovics, föreläste på min kurs i sexologi för ett antal veckor sedan. Hennes mycket frimodiga inställning till hur barns sexualitet ska hanteras fick mig att tänka mycket. Barn är sexuella och enligt Anna så är detta något som ska ses med öppet sinne. Barnen ska få lov att ge uttryck för sin sexualitet, får de inte detta skapas trauman senare i livet.

Min tidigare inställning att det ändå kunde vara på sin plats att visa barnen var sexualiteten var tillåten, i vilka sociala situationer, var inte ens den ok. Barn ska utan gränser få lov att testa sig fram eftersom vi ändå har en relativt stark social fostran i vårt samhälle. Kanske kommer insikten om sociala tabun redan innan vi ens hinner berätta för barnen om sex. Sexualiseringen av barn som finns är tragisk, inte bara för att den orsakar så mycket lidande i form av övergrepp och skam utan också för att den nästintill omöjliggör en seriös diskussion om barns sexualitet som är just det, barns sexualitet. Anna har skrivit en bok för barn om deras sexualitet, men ingen vill trycka den. När de trodde att den handlade om Hur barn blir till var det många som ville, men när det kom fram att den handlade om barns alldeles egna sexualitet backade samtliga. Den finns dock att köpa på RFSU’s hemsida.

Mammorna i min klass berättar om hur de av rädsla för pedofiler som filmar och fotar inte vågar låta sina barn gå nakna på stranden, då är något väldigt fel och vridet! Även inom familjen krymper nakenheten, kanske mer av kulturella skäl, och praktiska, när alla badkar försvinner ur lägenheterna kommer inte längre syskon att kunna bada tillsammans och ett väldigt naturligt sätt att lära oss att vi ser olika ut försvinner.

Något som jag tog med mig från det här var att utrymmet att fundera på vad man kan och vill göra sexuellt måste komma samtidigt man lär sig vad man vill säga nej till. Ifall tonårsflickor inte i lugn och ro har fått lov att lära sig vad de tycker är skönt, hur ska de då veta vad de vill säga nej till?

Här skriver Anna om sina erfarenheter från arbete med förskolepersonal angående barns sexualitet. Vi måste fundera på varför vi reagerar så starkt när våra barn visar sig sexuella och vad det får för konsekvenser. Är det verkligen så farligt? Exempel på detta från Annas text:

“Mitt råd har oftast varit – prata med varandra. Kan det vara så farligt att stoppa in en glasspinne i snippan?”

Skulle det vara det? Vad kan hända om barnen tillåts leka doktor? Vad händer om de får vara ensamma i kuddrummet lite längre? Rädslan som vi upplever nu fanns inte alls på samma sätt bara för 20-30 år sedan. Under 70-80-talet fanns exempelvis speciella “knull-rum” på dagis där barnen kunde stänga in sig och ha mysigt.

För att undvika onödiga missförstånd så vill jag bara poängtera att mina tankar gäller barns sexualitet med sig själva eller andra barn, inte med vuxna.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Kosztovics, barns sexualitet, onani, snippa

Välkomna till min blogg om sexologi! Idén föddes när jag googlade sexologi + blogg och endast fann en http://sexologi.blogg.se/ som verkade intressant. Kanske blir det mest naturliga att börja med att förklara vad sexologi innebär och varför jag har valt att studera det. Sexologi som begrepp definieras såhär av National Encyklopedin

”sexologi, läran om människans sexualitet. Sexologin etablerades och utvecklades i Europa som vetenskap och kunskapsfält på 1800-talet. Klinisk sexologi utgör en tillämpad del av ämnet och arbetar med utredning, bedömning, rådgivning och behandling av sexuella problem och funktionshinder.”

I den här definitionen riktas sexologin in på klinisk sexologi, som kanske är det som ni tänker på först då ni hör ordet. Blonda yppiga tanter som ska hjälpa olyckliga Svensson-par till ett bättre sexliv genom exotiska övningar, som gärna inbegriper även den blonda yppiga kvinnan. Så är det för det mesta inte. Sexologi är ett såkallat tvärvetenskapligt ämne, många nyare universitetsämnen är det. Det innebär att man inte kan sortera in ämnet under exempelvis rubriken Psykologi, utan även måste se till exempelvis sociologiska, historiska eller medicinska perspektiv. Därför skulle jag vilja se sexologi som en större naturlig del av Psykolog –, Sjuksköterske- och Läkarutbildningar. Idag innehåller exempelvis Psykologutbildningen i Lund ingen sexologi. Precis som att genus har förts in som en integrerad del i utbildningar skulle jag vilja att sexologi blev det.

I ämnet sexologi studeras hur begreppet sex inverkar på vårt liv. Där har vi något som de flesta kan komma överens om, även om de inte vill erkänna sexologi som ett vetenskapligt ämne att studera. Sex rör och berör, oavsett om du väljer till sex i ditt liv eller väljer bort. Sex kan föra dig till platser som du inte visste fanns när du växte upp i exempelvis Bjuv.

Sex som handelsvara upprör när det förs upp i ljuset, men kanske är det något som finns i många svenska pars samliv fast i mindre skala? Fast handlar Anna Ankas avsugningsmaktspel om sex?

Sex kan vara en ytterst diskret och privat del av ditt liv, men också något som blottas för en hel nation och skakar presidenter. Sex är intressant ur ett idéhistoriskt perspektiv eftersom vi ofta blir hemmablinda och inte ser att våra åsikter och bilder om t ex kvinnors sexualitet inte är grundat på ett djupt historiskt synsätt utan något som växt fram det senaste århundradet. Tidigare sågs kvinnans sexualitet som något vilt och okontrollerbart som behövde tyglas hårt, idag anses kvinnor av de flesta ha en lägre och svagare sexualdrift.

I vårt samhälle talar vi gärna om sex på ett plastigt ytligt plan med exempel som är groteskt vridna för att skapa uppståndelse gärna i dokumentärform på Kanal 5. Det tror inte jag att vi behöver göra, det räcker med att bara prata om sex på ett plan som de flesta kan identifiera sig med så väcker vi uppståndelse. Sexualitet är i vårt samhälle något som föds den dagen vi fyller femton och försvinner när rynkorna kommer eller?

Så, det sexigaste ni får ur mitt privatliv är bilden under rubriken (tagen av Malin Falk, lillesneck@gmail.com, som en del i hennes Pin Up-projekt), där har ni den yppiga blondinen så nu kan vi prata om sex!

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Anka, Kanal 5, Lunds Universitet, psykologutbildning, sexolog, Sexologi, tvärvetenskap