Den här bilden kommer från filmen Girl Interrupted med Angelina Jolie. Filmen ska skildra en ung kvinna med en personlighetsstörning som förr benämndes som borderline, men nu mer i allt större utsträckning kallas för emotionellt instabil personlighetsstörning, därför kommer jag att välja att tala om det sistnämnda. Denna personlighetsstörning har i stor utsträckning kulturellt varit förknippad med sexualitet så därför blev det intressant för mig att utforska om det verkligen förelåg något sammanband och att fundera på hur vi i så fall ska ta hand om det. Historiskt sätt har många kvinnor farit illa på grund av kopplingen psykiskt ohälsa och sexualitet, min förhoppning är att man istället kan utnyttja ett eventuellt samband till något positivt.
Nu har jag börjat mitt arbete om sexualitet och mental ohälsa på riktigt. Har plöjt igenom den första artikeln, som behandlade ämnet emotionellt instabilpersonlighetsstörning och sexualitet. Artikeln Borderline Personality Disorder and Sexuality av Michel W. Wiederman och Randy A. Sansone berättar om personlighetsstörningen som redan från början varit förknippad med just begreppet sexualitet, trots det är ytterst lite forskning gjord på ämnet.
Mitt intresse för att föra in variabeln sexualitet i omvårdnadsarbetet med psykiskt sjuka vaknade i somras då jag arbetade på en avdelning med bl a psykospatienter. Det blev tydligt för mig att det fanns ett uppdämt behov av att diskutera dels hur patienterna handskades med sin egen sexualitet, men också hur personalen tog hand om vissa av psykospatienternas sexuella utåtagerande. När jag frågade personalen hur man pratade om sexualitet med patienterna så visade det sig att detta var något som skedde, eftersom många av personalen hade intresse av att göra det, det fanns dock inga gemensamma styrdokument för hur det skulle göras, en gemensam struktur för hur sexualiteten ska belysas i vårdarbetet. Så, för att kunna argumentera för att upplysning och samtal om sexualitet är viktigt som en del av rehabiliteringsarbete för psykiskt sjuka så tänkte jag att jag behövde lära mig lite mer om det.
En viktig faktor i arbetet är att man behandlar individer, inte diagnoser, det går alltså inte att bara börja utveckla program utifrån diagnoserna, utan det måste finnas gott om rum för att utveckla personliga handlingsplaner.
Personlighetsstörningen emotionellt instabil färgas av dramatiskt och känslostyrt beteende, hos kvinnor kan man även se histrioniska drag och självskadebeteende är vanligt. En av orsakerna till att emotionellt instabil personlighetsstörning utvecklas kan ses vara trauma i barndomen, det finns många fler möjliga förklaringar. Störningen är vanligast hos kvinnor, men även män kan ha den. En anledning att den kanske diagnostiseras mer sällan hos män är att den där korrelerar med andra personlighetsstörningar.
I forskning speciellt knutet till sexualitet har det visat sig att personerna med emotionellt instabil personlighetsstörning hade haft fler sexpartners än den friska kontrollgruppen. Värt att notera är att delar av forskningen är gjord för ca 30 år sedan och att man då använde sig av just termen promiskuitet. I dessa situationer då promiskuitet framkom var ofta alkohol inblandat, här vill jag föra in aspekten med ett impulsivt handlande så har vi flera faktorer som kanske gör att steget att ha sex med någon som man inte hade tänkt ha det med från början är ganska litet. Just självmedicinering med alkohol är en faktor som måste tas i beaktning när vi undersöker psykisk ohälsa och sex, missbrukare och psykiskt sjuka tror jag kan vara de i vårt samhälle som far mest illa när vi inte förmår att vägleda och hjälpa människor till en frisk sexualitet.
Kvinnor med personlighetsstörningen rapporterade en tidigare ålder vid första samlaget, ett ökat sexuellt självförtroende, att de kände sig säkrare med att uttrycka sina sexuella önskemål, de tänkte mer på sex och kände sig mer attraktiva än kontrollgruppen. De rapporterade dock sig i högre grad ha sexuella problem och känna sig otillfredställda sexuellt. En ökning av homosexuell aktivitet sågs också. Förklaringar till kopplingen borderline och sexualitet som ges är övergrepp i barndomen, impulsivitet och dåligt omdöme. Där reagerar jag lite eftersom det främst är negativa kopplingar och då finner jag ingen förklaring till de positiva känslorna angående sex. Man bör också notera att artikeln redovisar ett psykodynamiskt sätt att se på bakgrund till problematiken.
Den här forskningen tror jag främst bör tjäna som en påminnelse om vikten av att ha ett sexualitetsperspektiv vid behandling av personlighetsstörningen. Patienterna har ofta problem med nära relationer och jag tror att särskilt efter ett tillfrisknande så är det viktigt att tänka över sin sexualitet. Kommunikationssvårigheter kan också leda till svårigheter i en sexuell relation. Har vi en ung människa som använt sin sexualitet som en del i ett självskadebeteende så är det av yttersta vikt att visa på ett alternativt förhållningssätt till sex. När individen kommer bort från sitt självskadebeteende så tror jag att “skämskänslor” kan utvecklas kopplade till tidigare sexuellt beteende, det blir därför viktigt att kunna möta dessa känslor i behandlingen och bearbeta dem. Jag tror att det finns en bild av att inte väcka den björn som sover när det gäller patienter med psykisk problematiks sexualitet, min teori är dock att denna bild bara skapar mer skada eftersom det är viktigt att behandla patienten utifrån ett holistiskt perspektiv där sexualiteten är en del av personen. Patienternas sexuella historia tror jag är minst lika viktig som resten av sjukdomshistorian. Då man tidigare haft en inställning där det handlat om att tygla patienternas sexuella beteende tycker jag snarare att det bör handla om att medvetandegöra och arbeta med sexualiteten och framför allt känslor.
Jag kommer att fortsätta att skriva om det här då jag har mycket mer att läsa och tycker att ämnet är väldigt viktigt. Har jag gjort någon tabbe i min text vill jag gärna veta det, detta är ett ganska tungrott och komplicerat ämne att skriva om.
ska bli jävligt intressant att läsa det du skriver om detta 🙂
tack, jag är väldigt spänd på att höra vad ni tycker om det!
[…] över hur sexualiteten ser ut inom den psykiatriska sjukvården. Tidigare har jag skrivit om emotionellt instabil personlighetsstörning och sexualitet, nu kommer turen till en irländsk […]
Det finns mycket intressant att läsa på din blogg och jag är självklart mycket intresserad av just sexualitet och hur psykisk hälsa kopplas till denna. Sexualitet är som du säger en del av människan och därför en viktig aspekt i förståelsen. Speciellt av intresse är detta med att ha haft ett destruktivt sätt att använda sin sexualitet och hur man sedan hanterar sin sexualitet under och efter “tillfrisknande”. Vad har du läst för litteratur om detta? Finns det någon?
Mitt intryck är att det är ett väldigt outforskat område, ofta ligger fokus på problem och sexualitet i forskning. En mer allmän bok om sexualitet och hälsa som jag tycker är riktigt bra är Birgitta Hulters Sexualitet och hälsa, finns här bland annat. Om jag någon gång kommer forska i framtiden så är just det här ämnet något som jag skulle vilja undersöka, vad händer sedan, hur bygger man upp/om sexualiteten efter ett tillfrisknande?
Promiskuitet kan (ofta) vara en symptom på borderline (och därav följande frekventa partnerbyten med tex. gruppsex). Andra symptom kan vara mer subtila. Vissa yttringar kan vara så triviala att många inte reflekterar över dom, så tex olika former av självskadebeteenden som är socialt acceptebelt, tex. tatueringar. Det har visat sig att nästan alla individer med någon grad/form av borderlineproblematik har tatuerat sig. En tankeställare kanske?
Hej Roger!
Tack för din kommentar!
Jag tror absolut att sexualitet kan fungera som en variabel att mäta psykisk ohälsa på, om individen mår dåligt så kan det mycket väl hända att det märks även på dennes sexuella uttryck. På samma sätt som exempelvis aptit kan fungera som ett tecken på att en person inte mår bra i det att den antingen är förhöjd eller nedsatt. Jag tror dock att vi ska dra oss för att dra värderande slutsatser utifrån en individs inställning till sexualitet, promiskuitet är ett begrepp som är värdeladdat och det är viktigt att inte bara se individens sexualitet utan även kulturen i vilken den finns. Hur vi bedömer en annan persons sexualitet måste ställas i förhållande till hur vi själva tänker om sexualitet, vad har vi för fördomar och föreställningar om vad som exempelvis är friskt eller sjukt?
Gällande tatueringar så tror jag att det är viktigt att även här kontrollera andra variabler (exempelvis kulturell tillhörighet) innan det går att dra några eventuella slutsatser kring tatueringar som självskadeproblematik. Jag har inte läst så mycket om just tatueringar som självskadebeteende, det är möjligt att det finns mycket forskning kring detta. Vad jag menar är att det är inte självklart att vi kan klassa tatueringar som självskadeproblematik bara för att en person har andra former av självskadebeteende, exempelvis skär sig. Jag skulle, om jag misstänkte att fallet var så, vilja göra en utförlig utredning med den personen innan några slutsatser kunde dras.
Ja håller med om att det ämnet vore intressant att forska på. Det handlar ju om att förändra en del av sin personlighet. Tack för tipset av bok!
I am from Sweden and live with a doctor who suffer from the disorder. He told he lived a wild sexual life. Have had no feelings of regrets or shame about it. He had several woman at the same time he visited and explained they were his emotional security. He never thought about faithfulness, it did not exist. He said he followed his emidiate impulses of attractions or opportunities to have sex, as following reflexes. Only thing which scared him was the risk to get a veneric deceise, he luckily never got it so far as he says. He is now 56 years old and he is as much emotional insecure as before, it has controlled his life and draines his energy. He only work 50 % because he is not able to do more. He has never been able to make comitments with a woman. We have been together for about 4 years and it is the longest relation he have had. He is unfortunately gone most of the time while he is working as a rental doctor in the health service. He also directly visits his homeland when he is free, because of homelonging. He get hit by crisis for what it seems like for no reasons at all. It takes hours to get him out of it and sometimes it take days. He get help from stimulies like sex, driving cars, retreats, reading, writing and doing art. The total focus is on him and he demands it by manipulative behaviours. His needs comes first and a person living with him has to give up his or her life to fit. He is not able to go to sleep alone, he says it is boring. He always need sexual satisfaction.