Jag befinner mig i Östergarns bygdegård på Gotland för att se min morfar Anders Alm spela i föreställningen Kärlek… så in i Norden. Temat är kärlek, men i pausen slår det mig att temat även är något annat. Kärleken som skildras i texterna är nära knuten till drömmar och tankar. För ofta är kanske en kärlekshistoria till större del uppbyggd av de förhoppningar och drömmar som vi har på och om den.
Jag tänker på känslan då du sitter mittemot någon som berättar om en av nattens drömmar. En situation som ofta är obegriplig och långtråkig för den som inte befann sig i drömvärlden. Så tänker jag på något som jag läste i en tjejtidning som tonåring.
Du ska aldrig fråga vad han tänker på
Relationer består till stora delar av tankar om det som varit, drömmar om det som varit eller det som kunde bli, det som aldrig varit. Då vi ibland nästan med tvångsmässighet berättar för varandra över frukostbordet om de oförklarliga händelser som utspelat sig i våra tankar under natten borde vi kanske istället ge tid åt att synkronisera de dagliga drömmarna, berätta om dem, dela dem. Istället behåller vi ofta våra drömmar i vår tankevärld utan att dela dem. Vi sitter där och låter osäkerheten krypa längre och längre in i dem. Ibland är vi så rädda för våra drömmar att vi väljer att skapa nya drömmar att tro på. Tankarna och drömmarna blir som helig mark som vi inte bör närma oss, men hur ska vi då veta?
En man jag känner brukar då vi talar om drömmar säga att människan inte låter bli att förverkliga sina drömmar eftersom hon är rädd för att misslyckas, utan eftersom hon är rädd för att lyckas. Kanske är det samma sak med många av våra relationer. Vi håller dem på säkert avstånd från drömmen, eftersom potentialen i dem är skrämmande. Istället blir det som i visan i föreställningen, Olle Adophlsons Vad tänker hon på?
Vad tänker hon på, vem tänker hon på
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här tillsammans efter middan
Vid en TV-kanna och gör slut på en kväll
Ja, inte är det på mig, det vet jag
I alla fall inte på mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när
Vart tänker hon gå, till vem vill hon gå
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här och snart tänker lägga oss
Och snacka lite grann och ha det bra
Ja, inte är det till mig, det vet jag
I alla fall inte till mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när
Gör nånting, säg nånting, det är snart försent
Hon har redan hittat någon annan
TV-kväll för TV-kväll klipps trådarna av
Snart finns bara tystnaden och kvällarna kvar
Vart tänker hon gå, till vem vill hon gå
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här och snart tänker lägga oss
Och snacka lite grann och ha det bra
Ja, inte är det till mig, det vet jag
I alla fall inte till mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när
Vad tänker hon på, vem tänker hon på
Just nu, när hon sitter där och låtsas
Att vi sitter här tillsammans efter middan
Vid en TV-kanna och gör slut på en kväll
Ja, inte är det på mig, det vet jag
I alla fall inte på mig
För det har hon inte gjort sen vem minns när
