Saga om Sexologi

Kvällen innan sitter jag i min soffa, slötittar på en svensk deckare och svajpar i en dejtingapp, detta är själsdödande tänker jag och tänker på olika romantiska möten jag haft med människor i mitt liv. Vad är det vi befinner oss i och hur blev det såhär?

Liv Strömquist Den rödaste rosen slår ut

Jag återgår till att skriva med en gammal kärlek om vårt fantastiska möte och förvirrar mig in i nostalgin. Det är min revolution tänker jag. Jag vägrar lämna det som varit, jag vägrar konsumera mer.

När jag läser Strömquists senaste bok så tänker jag att vi är ovana vid kvalitet, vi är ovana vid att få filosofer, forskare invävda i de texter som vi läser. I tyckandets tid är Strömquist bok något exceptionellt, men det ligger också ett ansvar i det. Hur reagerar vi när vi väl möter referenser – är vi kritiskt granskande eller är vi så ovana vid det att vi köper allt direkt då? Ändå håller Strömquist snarare en resonerande, utforskande ton än en mässande.

Jag funderar på vad jag ska göra med det jag läser, samma känsla som det kan ge en att läsa genusvetenskap eller som forskaren Carin Holmberg bakom Det kallas kärlek ställdes inför. Hur lever vi i den heterosexuella tvåsamheten, eller jakten på den när vi är smärtsamt medvetna om de strukturer som omgärdar den? Vad gör vi med det vi lärt oss? Och finns det något hopp om kärleken? Det hade kunnat bli deprimerande, om Strömquist bara lämnade oss med vetskapen om att det är skit och skitsvårt. I en tid av extremt fokus på individens ansvar att vara sin egen lyckas smed ger hon oss strukturerna bakom att du inte fått den där relationen, det där barnet, den där kärleken. Och det känns som en lättnad. Folkbildare läser jag i en text om henne och är redo att hålla med. I serieform så ger hon tröst. Det är inte ditt fel.

I Strömquists tidigare böcker tycker jag att hon har skildrat den manliga och kvinnliga könsrollen var för sig, i den här boken ligger fokus på interaktionen mellan människor och det gör det ännu mer intressant. För i en tid av jakt på Hollywoodkärleken lever vi i just den interaktionen. De teman som jag möter bland annat lidandet som kärlek kan ge upphov till. I en tid av smärtlindring är det lidandet provocerande. I den djupa kärleken till en annan person lider vi. Och det är helt ok. Det är ett lidande att under en rimlig tidsperiod vila i och ett lidande att vara stolt över. För oavsett slutresultat eller produktionstal har vi vågat, vi har vågat i en tid av utrotningshot mot kärleken, att sätta jaget och självförverkligandet åt sidan och helt gå upp i en annan person.

Strömquists Den rödaste rosen slår ut ger mig trots sitt faktaspäckade innehåll mer frågor än svar. Jag plågar mina vänner med boken en hel helg och när den är över är boken redan framtida utlånad gånger fem. Det finns mycket jag skulle kunna skriva här, men jag tänker jag lämnar över till själva boken för den är läsvärd.

Den kvällen slutar jag svajpa. För att nästa morgon återuppta det. Kanske kommer den inte finnas i appen – den livsomvälvande kärleken, men jag är inte redo att ge upp riktigt än. Och jag känner mig stärkt i vetskapen att fast det kommer att göra ont igen och igen så är det värt. För jag har klivit utanför mitt konstruerade jag och helt hängivit mig en annan person. Och det är kärlek.

Andra texter av mig på liknande teman:

Medicinera bort olycklig kärlek

Den olyckliga förälskelsen

Ett ”maybe attending” till kärleken

Saga om Sexologi dissekerar begreppet kärlek med hjälp av Timothy M. Tays

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, litteratur, sexualitet

Bild från https://lifedesignedbyimagination.wordpress.com/.

Via ett kommentarsfält på Facebook ramlar jag över en artikelserie i Svenska Dagbladet om personer som ångrat sig efter att de fått barn. Särskilt mammor. I kommentarsfältet är stämningen hätsk och kommentarer om att fan se till att skydda sig blandas med berättelser från människor med liknande erfarenheter av att ångra sig. Det fångar mig.

Jag tänker att en stor del av uppståndelsen handlar om just vårt förhållningssätt till att ångra sig. Länge har detta varit ett skäl som lyfts i förhållande till att begränsa möjligheten till t ex könskorrigering. Tänk om en ångrar sig. Att inte vara säker på något och att tänka annorlunda om det senare är belagt med en form av skam. Och ses som något otroligt provocerande, oavsett om det handlar om sexualitet eller könsidentitet.

Några dagar senare skriver Psychology Today om vad personer som identifierar sig som män respektive kvinnor brukar ångra sexuellt. Artikeln inleds med olika biologiska förklaringsmodeller för att sedan glida över i sociokulturella förklaringar till vad vi ångrar. Kontentan av studierna var att personer som identifierar sig som kvinnor ångrar det som de gjort sexuellt, personer som identifierar sig som män ångrar det som de inte gjorde.

Mer och mer talar vi kring en mer flytande sexualitet, alltså sexualitet som är mer rörlig genom livet. I terapi brukar jag ofta tala om att det är få val som inte ger oss någon möjlighet att välja om. Oftast går det att vid ett senare tillfälle tänka annorlunda och fatta ett nytt beslut.

Att ha fått barn blir inte ett sådant beslut. Såvida du inte väljer att låta någon annan ta hand om ditt barn så är det beroende av dig under stor del av början av sitt liv. Vår syn på föräldraskap, könsidentitet och vad det innebär blir ytterligare en tyngd i föräldraskapet.

För att fostra ett barn krävs en hel by.

Vi har ingen by. Förutsättningarna ser otroligt olika ut beroende på hur din socioekonomiska situation är och det finns en mängd föreställningar om vad ett föräldraskap innebär. Därför är det viktigare än någonsin att beslutet att få ett barn är ditt. Inte på grund av begränsad tillgång på preventivmedel eller stigmatisering kring abort, som en av mina bekanta så klokt skriver i sin kommentar.

När jag läser om vilka saker som personer ångrar, som att ha ”förlorat oskulden” till fel person, haft sex för snabbt med en ny person eller att inte ha tagit tillfället att ha sex med den där heta personen så blir det tydligt för mig att ångrandet är väldigt knutet till normer kring sexualitet. Känslan av ånger blir alltså dubbelt negativ för personen– den är dels knuten till en emotion som ofta upplevs som obehaglig och skamfylld, den är dels knuten till föreställningar om fin respektive ful sexualitet.

Att ångra sig är en känsla. En känsla som en person kan känna en eller flera gånger i sitt liv utan att det betyder att personen är en ”dålig” person. Att ångra sig är en känsla i ett stort känslospektrum och en känsla som vi kan känna i förhållande till en mängd saker. Känslor kan ge vägledning om att vi måste förändra något, men de kan också vara skapade av en smal syn på vad som är önskvärt och inte önskvärt gällande sexualitet och identitet.

Why Men and Women Have Different Sexual Regrets

“Älskar min son – vill inte vara mamma”

Läs även andra bloggares åsikter om föräldraskap, normer, sexualitet, ånger

Kärleken och alla lögnerna. Särskilt kärleken, dess gift är som ormarnas, går raka vägen till hjärtat utan att det gör ont, plötsligt är man bara förlorad. – Anne Swärd

För några år sedan skrev jag ett inlägg om olycklig kärlek och smärta, kanske ett av mina personligaste någonsin här på bloggen. Jag tänker på det inlägget när jag läser en intervju med Brian D Earp om möjligheten att medicinera bort olycklig kärlek genom att biokemiskt påverka hjärnan.

Medikalisering är ett fenomen som diskuteras flitigt inom sexologin. Konstruerar vi olika åkommor för att läkemedelsföretag ska kunna sälja medicinering för dem, eller finns det möjlighet att hjälpa människor med sexologiska problem genom medicinering på ett sätt som vi tidigare inte ägnat oss åt? Eller en kombination av de två. De biokemiska processer som kärlek och förälskelse skapar i hjärnan kan liknas med de som sätts igång vid olika former av beroende (här är ett inlägg om förälskelse och kärlek ). Trots att du rationellt kan tänka att något är destruktivt för dig så kan du inte riktigt hålla dig borta. Det är dock intressant att Earp i intervjun drar en parallell till beroende eftersom beroende av sex och kärlek är ett problematiserat fenomen som tåls att diskuteras.

En terapiform som jag älskar att arbeta med är ACT, Acceptance and Commitment Therapy. Jag tror att vi har en problematik i samhället där vi i allra möjligaste mån vill undvika smärta, såväl fysisk som själslig, vilket kan leda till att vi istället skapar lidande för oss själva.  Jag tror att kan finnas en funktion i att ta sig igenom olika upplevelser i livet, som olycklig kärlek, eftersom alla upplevelser formar oss och påverkar oss på sätt som vi ibland inte kan föreställa oss när vi är mitt i det. Samtidigt kan medicinering vid exempelvis ångest eller depression skapa förutsättningar till ett liv för någon som annars inte skulle kunna leva så som de vill leva.

En obehaglig tanke om medicinering mot oönskad kärlek och förälskelse är användande av den för religiösa och/förtryckande skäl, för att få någon att passa in i samhällets normsystem.

I slutet av intervjun slängs en fundering ut kring en medicinering för att kunna vara monogam, det har jag skrivit tidigare om i det här inlägget.

Tipstack Tanja Suhinina.

Läs även andra bloggares åsikter om beroende, Blogg100, förälskelse, kärlek, medikalisering, sexualitet

De senaste veckorna och särskilt de senaste feberdimmiga dagarna har jag tillbringat med fenomenet Hämndporr. Den första känslan när jag började att undersöka internet som arena för sexuella kränkningar var direkt obehag. Det blir snabbt för personligt, arbetet kom också i anslutning till att jag fick uppleva min första kanske ministorm av twitterhat och förhålla mig till ett tal om bland annat min inkompetens. Som ung, kvinna och exponerad i media vet jag att jag har en utsatt position och det krävdes otaliga diskussioner med min omgivning för att kunna lyfta blicken och undersöka fenomenet utifrån den teoretiska referensram, diskurs och claims-making, som jag behövde använda i mitt paper. Jag låter bli att förklara teorin närmre och ger er istället en bild av mitt intryck av fenomenet hämndporr uppdelat i tre olika delar:

1. Bakgrund och lagstiftning i Sverige

2. Förlegad sexualmoral möter feminism

3. Sexualitet, makt och frihet

Hämndporr blev 2013 utsett till ett nyord av Svenska språkrådet och definieras som bilder eller filmer av en person i en sexuell situation som laddas upp på internet utan samtycke från personen på bilden/filmen av en före detta partner. Uppladdningen och spridningen blir ett kränkande av integriteten som fungerar som en hämnd. Det är också i slutet av 2013 som den mediala debatten kring fenomenet startar och hämndporr lyfts som ett socialt problem. Diskussionen kan kopplas till flera tidigare mediala stormar, som Instagramupproret och debatten kring näthat i samband med Uppdrag gransknings program på temat.

Lagstiftning i Sverige

Det finns en problematik mellan definieringen av hämndporr och den svenska lagstiftningen då att enbart ladda upp en bild föreställandes någon naken eller lättklädd på internet, under förutsättning att personen antingen tagit bilden själv eller samtyckt till att den tagits, i nuläget i de flesta fall inte är en kriminell handling. Det ses inte som kränkande att enbart vara naken eller lättklädd, möjligen kan uppladdningen av bilden/filmen klassas som ett brott mot personuppgiftslagen berättar professor i civilrätt Mårten Schultz i P3 Nyheter.

Det som spelar in är den kontext som bilden laddas upp i, om det exempelvis finns en text i anslutning till bilden där det beskrivs hur personen på bilden är sexuellt. Ett exempel på ett sådant mål är det tidigare nämnda Instagrammålet, där handlade det om bilder som kanske egentligen inte alla klassades som kränkande, men där texterna i samband med bilderna satte dem i en sådan kontext. Ett annat mål som är intressant i förhållande till rubriceringen förtal, i detta fall grovt förtal är ett mål där en person blivit smygfilmad (domen föll innan lagen om Kränkande fotografering kom). Det uttalande som hovrätten gjorde i det fallet har fått mycket uppmärksamhet, skadeståndet sänktes med bland annat motiveringen

”Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avsende sina sexuella vanor.“

Att utan någons samtycke ladda upp en bild/film med sexuellt innehåll på internet i en sådan kontext som uppfattas som kränkande kan idag klassificeras som förtal, vilket regleras i brottsbalken 5 kap 6 §. I de fall där personen som förekommer på bilden eller filmen med sexuellt innehåll har blivit fotograferad eller filmad utan att ge sitt samtycke till fotograferingen eller filmningen kan handlingen vara kriminell enligt lagstiftning om Kränkande fotografering brottsbalken 4 kap 6a § som trädde i kraft 1 juli 2013.

Efter en sökning i Karnov (databas för rättsfall) kan jag konstatera att de flesta av de fall som vi möter i rätten är antingen är fall där personen på bilderna varit under 18 år eller då det handlat om Kränkande fotografering. När personen på bilderna är under 18 år så regleras istället brottet under rubriceringen Utnyttjande av barn för sexuell posering 6 kapitlet 8 § i brottsbalken.

Kritiker till nuvarande lagstiftning menar att förtalslagstiftningen inte går att applicera på hämndporr och att det finns en stor okunskap om hur internet fungerar som arena för kriminella handlingar. En idé som presenteras är att tillsätta specifika lagar för brott på internet, alternativt att anpassa redan existerande lagar så att de även kan appliceras på brott begångna på internet. De konkreta åtgärder som tagits är att regeringen har gett Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppgift att utreda problematiken och efter den utredningen komma med förslag på åtgärder och förbättringar. I samband med detta skrevs även en proposition med förslag för att bland annat öka den personliga integriteten. Ett av dessa förslag är att ärekränkning vid förtal och förolämpning ska ligga under allmänt åtal. Här kan ni läsa Beatrice Ask uttalande om detta på Dagens Juridik.

Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen kring lagstiftning om kränkande fotografering, förtal och utnyttjande av barn för sexuell posering är intressant att följa i framtiden. Flera av lagarna påverkar också information- och yttrandefrihet, vilket är något som jag kommer att återkomma till.

I nästa del kommer jag att kartlägga de två större diskurser som jag identifierat i frågan, den första diskursen med en sexualmoral baserad på (enligt mig) förlegade moraliska och juridiska normer och värderingar och en stridande feministisk diskurs kring kvinnans sexualitet, sexualpolitik och aktivism.

Läs även andra bloggares åsikter om hämndporr, Instagramupproret, juridik, lagstiftning, näthat, Sexologi, sexualitet

I boken Sex is not a natural act & other essays från 2004 resonerar Leonore Tiefer om vilka sexuella problem som kommer att ge upphov till ett viagra för kvinnnor, kommer det handla om orgasmstörning, lustproblematik eller kanske båda två? Enligt Tiefer startar jakten på ett läkemedel för kvinnor motsvarande viagra i samma stund som läkemedelsföretagen inser de ekonomiska vinster som finns i en medicinering och nyligen publicerade DN en text med nyheten att ett viagra för kvinnor förväntas göra intåg på läkemedelsmarknaden. Texten, som jag uppfattar som lika delar en reklamtext från ett läkemedelsföretag som skrämselpropaganda från någon sexualfientlig rörelse, tar bland annat upp problematiken med de potentiella kvinnliga nymfomaner som läkemedlet kan tänkas skapa. Med nymfomani menas ofta överdriven sexualdrift, en diagnos i ICD 10.

Kommentaren om faran med nymfomani tror jag inte är någon tillfällighet. Det är säljande att reproducera bilden av den sexuellt utagerande kvinnan som innebär någon form av samhällsfara. Att prata om nymfomani går också i samma riktning som den samhällsdiskurs som vi ibland möter i media när det gäller sexmissbruk. Vissa praktiker lyfts som ofarliga, normala, önskade, andra praktiker som problematiska, abnorma och oönskade. Samma sak med frekvens av sexualitet. Vi ska absolut vilja ha sex, men inte för mycket. Då skulle det kunna påverka samhället till det negativa. Samtidigt får vi inte vara sexuellt tråkiga, vi ska utforska fast i en lagomgrad som motsvarar de light-BDSM-kit som du kan hitta i de större underklädesaffärerna. Du får gärna konsumera sexualitet, det är en livsstil, men när det gäller t ex frekvens eller antal partners så är det viktigt att inte gå utanför ramarna.

För några år sedan skrev jag om forskning om högsexuella kvinnor. Då kanske främst med vinkeln att de faktiskt finns. Intresset för sex är antagligen lika individuellt som intresset för andra fenomen. Nu kanske jag behöver lyfta de högsexuella kvinnorna igen, den här gången för att de framtälls som en samhällsfara. Jag önskar plats åt alla de som inte passar in i den smala ram av lust och förmåga som normen innebär. De som inte har så mycket lust och de som har lust i överflöd. Skapa nyanser och tolerans. Det sista vi behöver för att främja sexuell hälsa är fler smala normer att förhålla oss till.

Slutligen, med utgångspunkt i Tiefers resonemang om sexualitet och hälsa så tänker jag att precis som det kan vara aktuellt att vid depression att fråga dig hur din kontext, de du omger dig med och din omgivning, ser ut så kan det kanske också vid brist på lust och sexuell förmåga vara aktuellt att undersöka var problematiken du upplever kommer ifrån. Sedan kan du bestämma om du kan vara hjälpt av en medicinering, eller om du helt enkelt bara vantrivs i ditt sammanhang, i kulturen och kan blomstra i en annan kontext än den som du befinner dig i just nu. Är det strukturerna kring sex som skapar din dysfunktionalitet eller finns det ett reellt medicinskt problem?

Ursprungsartikeln från Daily Mail hittar ni här.

Kommentar till artikeln av Naomi McAuliffe.

En tidigare bloggpost om högsexuella kvinnor.

För en problematisering av en medikalisering av sexualiteten läs Leonore Tiefer, exempelvis Sex is not a natural act & other essays.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, kvinnor, Leonore Tiefer, medikalisering, män, normer, nymfomani, sexualitet, viagra

 Bild från http://queering.tumblr.com/. 

Som avslutning på den tvååriga grundläggande psykoterapiutbildning som jag gått så hade vi två dagar med gruppterapi. Dagarna fylldes av mindfulnessmeditation och yoga. Jag har länge funderat över hur mindfulness skulle kunna kopplas till sexologi och under dagarna med minfulness började jag tänka på hur mindfulness skulle kunna fungera som verktyg att arbeta med i förhållande till sexualproblematik.

Jag gör en snabb artikelsökning och hittar stöd för min idé hos Brotto och Heiman, som i sin forskning redovisar tidigare forskning som visar att mindfulness kan kopplas samman med större sexuell upphetsning och högre sexuell tillfredsställelse. Brotto, Basson och Lyrias forskning visar att  mindfulness förbättrade upplevelsen av sexuell lust och upphetsning hos deltagarna i studien. Särskilt de kvinnor med erfarenhet av sexuella övergrepp upplevde en förbättring i sin sexuella funktion. Burpee och Langer fann en koppling mellan mindfulness och tillfredsställelse i äktenskapet. Att vara mindfull som personlighetsdrag är något som också Krusemark, Cambell och Rogge menar på bidrar till en högre tillfredsställelse i relationen. Mindfulness gav en bättre förmåga att hantera stress i relationen och bättre kommunikation vid konflikter. Wachs och Cordova menar också att mindfulness hjälpte parterna att identifiera och kommunicera känslor och reglera ilska.

Min tanke är att mindfulness kan användas för att arbeta med tre komponenter i vår vardag och som kan knytas till sexualproblematik. Den första är den prestationsinriktade hållning som vi kulturellt skolas in i, en ständig strävan efter förbättring av oss själva, som individer. Ett forcerande av utveckling som i sin tur kan leda till stress och prestationsångest. Den andra är tidsaspekten, i vilken tid vi väljer att befinna oss i. Min tanke är att många ofta lever i framtiden. Vi planerar och organiserar och glömmer vår nuvarande tillvaro. Vi tillbringar också stor del av tiden på sociala medier och internet, det är sällan vi är här och nu. Något som jag tror att otroligt viktigt i relationer och inte minst sexuella sådana. Den tredje komponenten är vårt förhållningssätt till den fysiska kroppen. Jag tror att den västerländska kulturen innebär ett enormt komplext och komplicerat förhållningssätt till den fysiska kroppen. Vi ser inte kroppen, tycker inte om den och känner inte heller den. Istället innebär vår inställning till kroppen en strävan efter perfektion och förbättring. Vi kan sägas odla ett självhat, skam och skuld i förhållande till hur vi ser ut. Det är sällan vi iakttar vår kropp, konstaterar dess funktion och värde i det att det bara finns.

Det skulle även vara intressant att se vad det skulle innebära att förhålla sig sexuellt till de sju attityder som mindfulness innebär; att inte döma, ha en tålmodig inställning, en nybörjares sinne, ha tillit/tilltro, inte sträva, acceptera och att släppa taget. Min tanke är att detta skulle kunna handla om att exempelvis se sin kropp, acceptera och inte döma den, släppa taget om de krav på prestation som kan finnas i förhållande till sex, ha en tålmodig inställning och inte sträva efter det perfekta sexlivet, hysa tillit och tilltro till sig själv och en/eller flera eventuella partners och vara medvetet närvarande i den sexuella situation som vi befinner oss i. Att utforska sin sexualitet med en nyfikenhet och undersökande attityd, att tillåta sig själv att vara nybörjare och utforska sexualitet.

En bra bok att läsa om ni är nyfikna på mindfulness är Ola Schenströms Mindfulness för nybörjare.

Läs även andra bloggares åsikter om förhållanden, mindfulness, relationer, sex, sexualitet, terapi

Bild från zombiestakingover.tumblr.com. 

När jag levde i Paris så berättade min amerikanska vän en gång för mig om hur hon blivit uppmärksam på att hon måste fråga fransmän som hon dejtade om de dejtade exklusivt. För henne var det viktigt att de bara träffade varandra och efter några månader i Paris hade hon upptäckt att den referensramen för dejtande inte var något som de som hon träffade delade med henne. Plötsligt sprang hon på personen som hon i princip räknade som sin partner på ett brasseri med en annan dejt. Ett begrepp, t ex en relation är något som vi skapar utifrån våra erfarenheter, den eller de som vi har relationen till eller med behöver inte tycka att samma ramar gäller.

Detta tänker jag på när jag läser artikeln Bør vi slutte å si “sex”? Jag tycker att det är fascinerande hur ibland de enklaste resonemangen kan innebära de största mentala utmaningarna. Betydelsen av ord i kommunikation är ett sådant. Sex betyder inte samma sak för alla, vi definierar själva begreppet utifrån våra erfarenheter, ändå fortsätter vi att prata om sex som något som vi alla är överens om vad det är. Vi kan prata om en mängd av sexuella praktiker, anal-, oral- och smeksex, men ändå faller vi ofta i fällan och pratar om att ha eller inte ha sex. Som att det var en dikotom, svart/vitt, inte den glidande ganska komplicerade skala som det egentligen är.

I Bør vi slutte å si “sex”? problematiseras exempelvis användandet av ordet sex i förhållande till nyförlösta kvinnor – inget sex på åtta veckor. Men vad sjukvårdspersonal egentligen menar är kanske snarare vaginalt penetrerande samlag. Inte att skicka hem någon/några med ett barn med en uppmaning att inte få orgasmer, intimitet och närhet. Frågan om vi bör sluta prata om begreppet sex tycker jag är högst relevant att ställa – jag tror att ett kulturellt skapat informellt krav på samlag för att det ska räknas som sex ställer till problem i många relationer.

I fråga om kommunikation och sexualitet så har jag också funderat över om internet och digital kommunikation förenklar för människor att berätta för varandra vad de drömmer om och/eller vill sexuellt. Jag tänker exempelvis på sexting som skildras på sidan Kåtspråk.

Två böcker om sexualitet och relationer som jag tycker är intressanta är Kärlekens ACT: Stärk din relation med Acceptance and Commiment Therapy av Russ Harris och Vill ha dig: att hålla lusten levande i långa förhållanden av Esther Perel.

Läs även andra bloggares åsikter om förhållanden, knulla, relationer, sex, sexualitet, språk

Bild från http://cutegaycouples.tumblr.com/.

Ni som känner mig vet att det här är en av mina svagheter, jag sitter ihop med min iPhone, därför tycker jag också att det är ett så otroligt intressant ämne. Påskhelgen tillbringar jag till stor del med te, choklad och TEDTalks. Det första som jag ser heter Connected, but alone? av Sherry Turkle och handlar om hur relationer, särskilt romantiska sådana, påverkas av att att ständigt vara uppkopplad. Du är inte längre på en middag, i ett samtal eller på en bar, du är ofta samtidigt på internet i en annan konversation eller kanske tio stycken andra konversationer och ett Wordfeudspel.

Förra sommaren bad Helsingborgs Dagblad mig att dela med mig av tre romantiska tipsa. Mitt första tips var

“Logga ut. Stäng ibland av tekniken, datorer och mobiler och var koncentrerade och närvarande i stunden. Sociala medier som Facebook kan användas för att skapa bra förutsättningar för passion, men det kan också vara bra att prova på hur det känns att bara vara i sina känslor utan yttre stimulans och ständig informationsinput.”

Ibland känns saker som vi skriver inaktuella efter bara några månader. Särskilt när det handlar om sexualitet, teknologi och förhållningssätt till internet. Jag tror att det är ämnen som är föränderliga i en liknande utsträckning. Ändå känner jag i skrivande stund att reflektioner kring vårt användande av internet känns mer aktuellt idag än det gjorde när jag skrev mina romantiska tips.

Jag tänker på en dejt jag var på, efter en kvart stod personen med blicken i sin mobil, iPhoneblicken som den ibland kallas. Och konsten att hålla ögonkontakt samtidigt som du messar, som Turkle talar om. “Jag måste sköta om mina sociala medier” var kommentaren, som om det handlade om en liten kennel med hundvalpar som krävde kärlek och näring. Turkle talar om “The illusion of companionship without the demands of friendship“. Ska vi vara krassa så är det lite så, i kommunikation i form av sms, mms och chatt så är vi i kontroll. Vi kan logga ut, sitta och fundera på våra formuleringar, styra på ett helt annat sätt än i det direkta fysiska samtalet. Turkle talar om den fysiska relationen som kladdig och krävande och att den går att tvätta med teknologi, så den blir lite mindre besvärlig. Den blir bekväm. Att människan är ensam och samtidigt rädd för intimitet och att teknik erbjuder ett förförande alternativ, där du själv, till viss del, kan designa dina relationer. Turkle betonar skillnaden på att vara själv (alone) och att vara ensam (lonely). Hon menar att vi måste lära oss att vara själva, annars kommer vi att finna oss ensamma i en illusion av relationer som inte riktigt når fram.

Som jag skrev i början så är mitt förhållningssätt till min telefon inte helt oproblematiskt. Det tar inte lång tid förrän ni hittar mig i min mobil. Dagen då jag såg Turkles TEDTalk hade jag innan jag ens lämnat sängen sett tre Youtubeklipp, kollat mejl och sociala medier, sett på en bild på någon jag tycker om och startat en diskussion. Turkles ord om relationer och kommunikation får mig att fundera. Fundera på att skaffa en analog väckarklocka och göra ett “sacred place” av mitt sovrum, ett rum hos mig utan ett ständigt flöde av information. Att logga ut för att vinna något annat. Jag tror inte att det är den totala avhållsamheten som är målet, jag älskar internet och de rum som det bjuder på. Vad jag tror på är frågorna och diskussionen, en medvetenhet i användandet av teknik, att inte klicka oss vilse och stanna i de kladdiga och något krävande relationer som omger oss. Och att som Turkle talar om, skapa fristäder i vårt hem. Jag vet inte vilken relation just du kan sägas vårda genom att logga ut, kanske enbart en, otroligt viktig relation. Relationen till dig själv.

Tidigare texter om sexualitet & teknologi:

Till sängs med iPhone 

Som en virtuell bikt

Den sexuelle medelålders mannen och Facebook

Vad är en nakenbild på internet?

Att sexsurfa

Läs även andra bloggares åsikter om internet, kommunikation, mindfulness, relationer, sex, sexualitet, Sherry Turkle

I skrivande stund har jag precis avslutat kursen Sexualitet i ord och bild på masterprogrammet i sexologi. Under en föreläsning om kontextens betydelse för sexuellt material så kom vi att tala om sexbutiker och hur hela bild- och formspråket förändrats  hos de butiker som öppnas nu. Ett exempel som gavs, på en nyare butik, var Malmös Justine & Juliette. En butik med sexuellt material, allt från buttplugs till erotisk litteratur, i centrala Malmö.

Ofta talas i relativt negativa ordalag om att sex finns överallt och att vårt samhälle har blivit sexualiserat. Jag tycker att utformandet av Justine & Juliette är intressant att ställa i förhållande till det påståendet. Emma, som tillsammans med Thomas driver butiken berättar för oss att det ofta händer att kunder kommer in och tror att det handlar om en antikaffär. Det är inte så märkligt, butiken ligger centralt i Malmö och är inredd på ett välkomnande sätt. Det märks att varorna som ligger framme är noggrant utvalda och jag ser inte en enda plastförpackad dildo med en tjej i leopardkläder på förpackningen. Skyltfönstret mot gatan är stort och då vi utforskar butiken kan förbipasserande se oss som på display. Det finns inte några mörka bås och jag hittar snart till hyllan med erotisk litteratur av kvalitet. Då jag kommer hem tänker jag att något som kännetecknar mitt besök är en avsaknad av skam i förhållande till sexualitet. Det är intressant att jämföra med påståendet att sexualisering av det offentliga skulle vara negativt och bara kan se ut på ett sätt. Jga får en tanke om att det kan finnas olika sätt som sexualitet är synligt i det offentliga rummet. I butiken tror jag också att jag hittar något som jag tycker att vi förlorar i många sammanhang när det gäller sex. Jag vänder mig till min vän och Emma och frågar dem varför vi inte leker mer. Det jag tycker mig ana i butiken som jag saknar på så många andra platser är lust och lekfullhet.

Ibland får jag höra att sex är sexigast då det är lite hemligt och smygigt. Det funderar jag på när jag går runt inne i affären. Sällan har sex känts så exponerat för mig som hos Justine & Juliette. Vår föreläsare Mariah Larsson berättar för oss om hur studier visat att kvinnor som kommer in i sexbutiker inte beter sig så som var kotym bland männen som besöker butiken. Kvinnorna var  högljudda och förstod inte alls koderna. Ändå verkar kvinnor vara en nyupptäckt målgrupp för sexbutiker. Vi frågar Emma vilka som handlar. Det är både ensamma och par/flera, män och kvinnor. Vissa vet precis vad de vill ha, andra behöver lite betänketid. Min uppfattning är att Justine & Juliette stimulerar. Både sexuellt och intellektuellt. Butiken är ett ställe där du kan komma in och diskutera normer kring sexualitet, bli informerad om och klämma på visuellt attraktiva sexleksaker och gå därifrån med en snygg påse som du håller högt på after worken.

Justine & Juliette ligger på Friisgatan 10. Deras hemsida hittar ni här. Under våren kommer de att ha en föreläsningsserie, Sex gånger sex, som går att anmäla sig till, mer info hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om Justine & Juliette, lust, Saga om Sexologi, sex, sexbutik, sexualitet

Tillsammans med bland annat Robert och Linda var jag förra veckan Levande bok under Sexdagarna. Sexdagarna är ett återkommande arrangemang  som möjliggör möten mellan människor för samtal och information om sex och sexualitet. Att vara Levande bok innebar att jag fanns till hands för samtal över en fika om masterprogrammet i sexologi och hur det är att blogga om sexualitet. Under två dagar fick jag uppleva intressanta möten med människor som berättade minst lika mycket för mig som jag för dem om sexualitet och kultur. Jag träffade bland annat en av personerna bakom sidan Kåtspråk, ett projekt kring digital sexuell kommunikation av studenter på Malmö Högskola. Deras sida hittar ni här. Arrangörerna uppmuntrade oss att tala om aktivitet och inte identiet, dvs vad vi gör och inte hur vi är. Diskussionen kring just komplexiteten i det privata, personliga och professionella en av de spännande dikussioner som vi förde under dagarna. Vad är det privata och vad är det publika? Jag fick bland annat flera gånger frågan hur min omgivning reagerar på mitt yrkesval. En fråga som skulle kunna sägas vara privat och personlig, men i svaret finns också information om hur samhället ser på sexualitet.

Ett annat arrangemang som pågick samtidigt som Sexdagarna var BUFF (Barn och ungdomsfilmfestivalen). Jag har växt upp med filmerna på BUFF och även det här året bjöd festivalen på spännande upplevelser som jag tänker återkomma till, bland annat filmer som Identity card och 17 girls. I fredags satt jag på prisutdelningen för festivalens filmer, flera av filmerna hade tema sexualitet och där fanns bland annat titlar som Ligg med mig. Då titlarna med sexuellt innehåll lästes upp skrattade stora delar av publiken. Skratt är en av de reaktioner som jag får på mitt val att utbilda mig inom sexologi. Skratt och mer eller mindre lyckade skämt. Humor och sexualitet verkar ligga väldigt nära för många människor och det är en av de saker som jag tar med mig från Sexdagarna och något som jag tänker återkomma till och skriva om. Jag funderar på vad som göra att sexualitet och skämt ligger så nära och hur det ser ut i olika kulturer? Handlar det om lust, handlar det om försvar eller handlar det om något helt annat? Ytterligare reaktioner är nyfikenhet och frågor om vad sexologi är och under vilka former det går att arbeta med sexologi.

Ett annat tema, mycket tack vare de utbytesstudenter som fanns på plats, var hur attityden till sexualitet ser ut i Sverige. En av frågorna var en undran över den öppna diskussion som finns kring sexualitet i förhållande till hur lite vi talar om känslor och hur känslomässigt stängd den svenska kulturen kan uppfattas, om det nu kan sägas finnas någon typisk svensk kultur.

Sexdagarna var ett fantastiskt äventyr som uppmuntrade mig enormt i mitt yrkesval. Behovet att prata om sexualitet är stort och det gör att jag ser mycket fram emot en framtid inom sexologin. Från Sexdagarna tar jag också med mig en medvetenhet om att sexualitet är ett ständigt föränderligt begrepp och ett begrepp i ständigt behov av rörlig diskussion. Sanningarna måste omprövas och jag tror att få sätt är så effektiva för det som samtalet.

Här pratar jag om Sexdagarna i TV4 Malmö.

Intervju med mig i City.

Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, humor, Malmö, Malmö Högskola, Saga om Sexologi, sex, Sexdagarna, Sexologi, sexualitet

När jag ser om Pretty woman kanske femton år efter det att jag sett filmen första gången är det många tankar som väcks. Att jag inte ens förstod första gången att det handlade om sexköp och sexsäljande är en, vad jag såg var att hon hade spännande kläder och sen blev de kära. Filmen är en intressant resa i olika sociala roller som vi spelar. Jag studerar hur Vivian lutar sig in i bilen med en intention och sedan ändras dialogen och rollerna. Helt plötsligt är det hon som kör bilen och undervisar honom. Sedan skiftas rollerna tillbaka igen när han erbjuder henne den överenskomna summan hundra dollar för att hon ska följa med honom till hans rum.

När de väl kommer till hotellrummet är rollerna oklara. Ska hon vara kvinnan som körde bilen eller kvinnan som han betalar? De liksom dansar fram och tillbaka i sin interaktion. Hon försöker närma sig honom sexuellt – han backar. Slutligen kliver de in i rollerna som sexsäljande och sexköpande och efter en antagen avsugning somnar de tillsammans.

Då jag ser Pretty woman kan jag inte låta bli att tänka på Catherine Hakims forskning kring kapital. Forskningen och teorierna kring erotiskt kapital är en vidareutveckling av Bourdieus teorier om socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. När Edward beställer in alla former av frukost funderar jag på om det handlar om omtänksamhet eller en uppvisning i det kapital som han besitter – socialt, kulturellt och främst ekonomiskt.

Hakim beskriver sex olika former i vilka erotiskt kapital visar sig. Jag definierar fyra av de sex hos Vivian. Hon har skönhet, sex appeal, social kompetens och är livfull. Den första av de två andra formerna, stil, får hon med hjälp av Edward. Den andra, att vara “bra i sängen” visar sig enligt Hakim bara för de som kommer så nära och den kan vi bara spekulera om.

Är kärlek en biokemisk process eller passion, eller båda? Vad som är tydligt är att det är kärlek som ändrar definitionen på vad Vivian och Edward är. De går från rollerna som den sexsäljande och sexköpande till de älskande. Kanske möjliggörs detta av deras tafatthet. Vivian förefaller visserligen vara van vid sin roll som sexsäljande men hon flyter gärna över i tjejen som tandtrådar bort jordgubbskärnor eller skrattar rått åt en gammal film, barfota på golvet. Det är intressant att se paret gå från ett förhållande som ses som ett praktexempel på maktstrukturer till något som räknas som det vackraste vi vet – kärleken. Och kyssen på munnnen som får symbolisera skillnaden. Den symboliska getsen som bekräftar kärleken. Som förändrar dynamiken och leder till något annat. Vad som mer är intressant är hur Vivian genom att inte inrätta sig i rollen som sexsäljande vinner Edwards hjärta. Det är då hon är lite gulligt töntig och ligger med hörlurar och vrålar i badkaret som hans ögon glänser till och vi ser att han faller.

Slutligen kostaterar jag att Vivian i Pretty women genom Edward får tillgång till de andra kapitalformerna; socialt, kulturellt och ekonomiskt. Vad jag undrar är vad som skulle krävas för att Vivian själv skulle tillskansa sig de andra kapitalformerna? Eller är det så att erotiskt kapital fungerar som en antidot till socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital? Att beskriva våra sociala roller utifrån kapital kan synas en smula cyniskt, men inte desto mindre intressant. Att prata om relationer i ekonomiska termer är allt annat än ovanligt; vi satsar på och investerar i varandra. Det är dock sällan som jag upplever att kapitalformerna blir så tydliga som i Pretty woman. Vad är då vårt värde och vem definierar det? Jag vill tro på ett värde i det att du finns till och en möjlighet att själv definiera dig. Oavsett vilka kapitalformer du besitter, oavsett vem som frågar dig om vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om Bourdieu, Catherine Hakim, erotiskt kapital, film, kärlek, Pretty woman, relationer, sexköp, sexualitet

Under de senaste veckorna har jag följt kampen mot lagförslaget där staden St Petersburg vill förbjuda människor att skriva, säga, läsa och träffas för att diskutera någonting i samband med ordet gay. Sidan All Out samlar namnunderskrifter mot förslaget och håller mig via mejl uppdaterad om hur det går. Senast igår demonstrerades det i  Berlin mot lagförslaget. Jag har tidigare funderat över de sätt som vi försöker att styra människors sexualitet. För några årtionden sedan hade vi ett diagnossystem som sjukdomsklassade sexualitet som inte ansågs passa in, är det så att vi i nuläget istället försöker lagstifta bort människors sexuella uttryck och integritet?

Med lagförslaget i bakhuvudet blir det därför något ironiskt att läsa om Putins nya valfilm. Ett kort klipp som utspelar sig på en läkarmottagning. En ung kvinna halvligger i en stol och talar om sin rädsla för att ha sex för första gången, med samtidig betoning på kärleken hon känner. Läkaren lugnar henne med att hennes nervositet är mycket vanlig. Att i samma land som det sker försök att tysta minst 10 procent av invånarnas sexualitet och kärlek tala om kärleken till politiken med sexuella metaforer är enligt mig ganska provocerande. Utrymmet för kärlek är något smalt i ett land där en stad juridiskt vill reglera människors sexualitet och rätten att uttrycka den.

Filmen kan ni se här.

All Outs namninsamling.

Sydsvenskan skriver om Putin och val.

Läs även andra bloggares åsikter om HBT, lagstiftning, politik, Putin, Ryssland, sexualitet, St Petersburg

En av de enligt mig mer intressanta tv-serierna just nu är serien Äkta människor som går på SVT 1 på söndagar klockan 21.00 och finns även att se på SVT Play. I serien har människor skapat hubotar, en sort robotar som ser ut som människor och innehåller avancerad programvara som gör att de lär sig att interagera med omvärlden på ett mer och mer “mänskligt” sätt.

Hubotarna kan göra mycket av det som människor kan och de används främst till sådant som människorna inte hinner eller tycker är jobbigt. En hubots roll i en familj får mig att tänka på rollen som barnflicka och jag kommer ihåg hur det var när jag var 18 år och kom till en av Paris rikare förorter. Modern i familjen där jag skulle arbeta insåg snabbt hur hon skulle utnyttja sin hubot på bästa sätt och snart fanns 12 timmar barnvakt per vecka schemalagt utöver mina ordinarie timmar och om de inte utnyttjade tjänsten så flyttades timmarna helt sonika över till nästa vecka. Snabbt hade jag flera dagars barnpassning att utföra och den omsattes istället i “städa hela huset”. Även Katrine Zytomierska verkar ha uppfattningen att hennes barnflicka är en hubot. Någon som utan känslor ska leva för familjen som hon arbetar för och bortse från sina egna behov. Känslan av att vara livegen är något som jag kommer att bära med mig, att befinna sig i ett varmt sammanhang, som en familj ofta är, men ändå inte riktigt räknas. Inte räknas som något annat är ett ting som förenklar familjens liv.

Vad som är intressant i Äkta människor är hur människorna gör våld på sina värderingar och sin integritet. Jag tänker att det att göra våld på dessa hos sig själv inte enbart innebär att du själv kompromissar utan också att du får människorna i din omgivning att kompromissa med sina värderingar och sin integritet. Kompromissandet skapar ringar på vattnet som färgar ett helt samhälle.

De flesta hubotar är vackra och sexiga. De är ofysiska på det där sexiga sättet som människor hur mycket de än strävar efter det aldrig når. Hubotarna svettas inte, äter inte och de har inte heller något behov av att du tar hänsyn till deras önskningar, tror människan. Därför fyller hubotarna också i vissa sammanhang en sexuell funktion. I Hubot Heaven beskrivs hur du kan få kravlöst sex och få utlopp för sexuella önskningar som du inte får plats för i din relation. En hubot säger inte emot, den lyder och vill samma sak som du vill. Det finns alltså inget krav på kommunikation. En hubot kan vara skräddarsydd efter just din fetisch. Du behöver inte på ett jobbigt sätt kommunicera din fetisch till din partner utan du kan få den genom att betala för den istället.

Då jag ser Äkta människor slår det mig att just kommunikation är ett nyckelord. Vi överöses med nya former av kommunikation. Mejlhögen växer, snabba sms som ska formuleras med intelligenta och helst inte för tolkningsbara budskap. Vi försöker lösa gåtan kring kommunikation med olika spel. Vi The Gamear oss genom tillvaron med det som vi tror är raffinerade manipulationsstrategier. I ett sådant förhållningssätt till varandra så kanske vi tappar något, känslan för den/de du försöker kommunicera med. Men hur lätt är det att känna när du är uppslukad av att förstå vad som är för på, för av och god etikett i interaktiv kommunikation? Ändå är just det försöket till kommunikation det som jag tror är det viktiga. Det är i försöket att förstå den/de andre-a som vi möjliggöra att behandla varandra med respekt och behålla vår integritet.

Hubotarna ger en illusion av att vara perfekta i sängen eftersom de inte kräver något samspel, de gör som de blir tillsagda. Det kanske ger en idé om att människor inte behöver det där samspelet, men jag tror motsatsen. Det är otroligt viktigt att försöka fortsätta kommunicera, både på ett verbalt och ickeverbalt plan. Äkta människor visar upp en värld där vi bit för bit ger upp kommunikation med varandra för att ta en genväg där några som vi inte räknar till oss servar oss med sådant vi tycker är lite jobbigt att ha och göra med. Som små barn och sex när vi arbetat åtta timmar och handlat och städat och lagat mat.

Kommunikation innebär inte sällan konflikter. Jag vet att jag har skrivit det förr, men en teori om just konflikter är att det är de som driver relationer närmre och framåt, om konflikterna får blomma ut. Det är ofta obekvämt att säga sin mening till sina nära och kanske är det just därför det är till dem som vi kan göra det. Kommunikationens konflikter blir som ett kitt mellan människor och ger möjlighet till öppenhet, värdighet och integritet. I Äkta människor väljer människorna en enklare envägskommunikation och ser sitt samhälle som tömmas på de värden som de tidigare högaktat.

Fler skriver om Äkta människor.

Läs även andra bloggares åsikter om etik, hubotar, Katrine Zytomierska, kommunikation, moral, sex, sexualitet, SVT, Äkta människor

I inledningsföreläsningen till kursen Sexualitet i ord och bild fick vi ta del av citatet “One man’s erotica is another man’s porn“. Just det citatet funderar jag på i förhållande till Jeff  Koons och hans konstverk i serien Made in heaven, fast där bör kanske frågan snarare ställas om Koons arbete med Staller handlar om pornografi eller konst? Är det fin- eller fulkultur och hur definieras konsten och/eller pornografin? Det är under föreläsningen om sexualitet i konst som jag fascineras av historien om Jeff Koons och Ilona Staller (Cicciolina). De möts 1989 och deras äktenskap varar mellan 1991 och 1992. Under den tiden skapar Koons Made in Heaven med Ilona Staller som medaktör och musa.

Staller har i sin tidigare karriär varit varit skeptisk till hårdporr med anledningen att hon inte vill stöta sig med Vatikanen. I samband med Made in Heaven bildar Staller också den politiska kampanjen Party of Love, som hon sedan på grund av sin graviditet med sonen Ludwig ger upp och överlåter till en vän tillika porrstjärnan Moana Pozzi. Koons och Stallers skilsmässa blir en otäck historia med en långdragen vårdnadstvist som Koons slutligen förlorar. I rätten sägs Koons peka på Stallers olämplighet som moder i det att hon medverkat i hårdporr, något som blir intressant eftersom Koons själv i lika stor utsträckning skulle kunna sägas ha gjort det.

Staller har tidigare inte skapat så explicit material som det i Made in Heaven. Vad är det då som definierar hårdporr? Det är inte otänkbart att kalla vissa av verken i Made in heaven för hårdporr. Bildspråket med de detaljerade bilderna av genitalier som finns med i konstverken är karaktäristiskt för hårdporr till skillnad från mjukporr som inte innehåller “gynekologbilder” i samma utsträckning och inte är lika explicit, hårdporr kännetecknas även av “cum shots”, som på bilden ovan.

Vad Koons gör som är intressant är att han för in ett bildspråk från ett sammanhang i ett annat. Hans verk skulle kunna ses som ett ifrågasättande av det om omtalas som finkultur och rädslan för den fysiska responsen i den “fina” kulturen. Koons menar dock själv att hans verk inte bygger på någon sådan intention. I SVT 1990 talar han om skapandet, hur Ilona skapar med sitt kön och hur han använder det uttrycket i sina verk. I hans ord i det inslaget upplever jag att det finns mycket värme och beundran för det som Staller står för.

Efter skilsmässan från Ilona Staller gifter sig Jeff Koons med Justine Whealer, som arbetar som assistent till honom. De flesta bilder som jag finner på paret är från mingelsammanhang i New York societet, långt från de hårdporrbilder som dyker upp i sökfältet när jag söker på Ilona Staller och Jeff Koons. Om Ilona Staller finner jag inte mer än att hon 2005 medverkade i Filip och Fredriks High Chapparall och att hon gjort ett misslyckat försök att ta sig in i det ungerska parlamentet. Hon lever nu på en förtidspension efter sin tid i Italienska parlamentet.

Enligt Linda Williams (författare till Porn Studies) är det lägsta kulturella uttrycket det som skapar fysisk respons. Kanske också därför Koons får mycket kritik för Made in Heaven. Vad som istället kännetecknar finkulturella responser är komplicering, distansering och problematisering. Något som kanske upplevs som svårgjort i en konfrontation med de explicita bilder som Koons skapar. Också kontexten styr hur verk uppfattas, just i denna stund upplever du Koons verk via internet, det skulle kunna ses annorlunda än om du upplevde dem på ett vernissage. Men hur ställer vi oss då gränserna mellan den virtuella verkligheten och den fysiska suddas ut? Då du lika väl kan uppleva ett konstverk via en bildskärm i ditt hem? Vi kan också fråga oss om mitt bloggsammanhang gör att det ändå är finkultur som du konsumerar, om den berättigas i och med det. Koons Made in Heaven skulle kunna avfärdas som fulkultur i den fysiska respons som de eventuellt väcker. Koons talar i intervjun i SVT om hur han vill föra konsten till en mer objektiv postition där den och även försöker “fylla allmänhetens behov” och få en biologisk koppling till världen, det är intressant i förhållande till den fysiska fulkulturen. Är det så att Koons vill frammana en fysisk respons på finkultur?

Vad jag mer funderar över efter att ha fördjupat mig i relationen mellan Koons och Staller och skapandet av Made in Heaven är huruvida Koons ser Staller som någon som skapar tillsammans med honom eller om hon mer har en position som musa. I SVT’s intervju lyfter Koons Staller som konstnär men hon erkänns samtidigt inte. I förhållande till deras senare levnadsöden där Koons omsätter miljoner är det en utmanande fråga. Uppfattar vi Jeff Koons som lika pornografiskt naken som vi uppfattar Ilona Staller, Cicciolina.

Verken från Made in Heaven kan ni se på Jeff Koons hemsida.

Källor: Illona Stallers hemsida. Jeff Koons hemsida. Illona Staller. Jeff Koons. Defending Jeff Koons av Charlie Finch. Jeff Koons på Answers.com. Föreläsningar på Sexualitet i ord och bild.

Läs även andra bloggares åsikter om Cicciolina, hårdporr, Ilona Staller, Jeff Koons, konst, pornografi, porr, sex, sexualitet

Via Suzanns blogg blir jag uppmärksammad på Sexperternas nya satsning Sexkontraktet. Om Sexperterna kan ni läsa här. Sexkontraktet går ut på att du tillsammans med din eller dina partner-s diskuterar hur just ni ser på er relation. Har du ingen partner kan du givetvis fundera själv över vad som är viktigt för dig i din relation till sex. Sedan kan bestämma olika punkter som är betydelsefulla för er. Det kan handla om mer värderingsmässiga påståenden som

Vi tjatar aldrig till oss sex med den andre

eller mer praktiska överenskommelser som

Skulle olyckan vara framme och någon av oss har oskyddad analsex eller oralsex med sperma i munnen så berättar vi direkt för partnern-/a

Slutprodukten blir ett kontrakt som är mer specificerat än “vi har en öppen relation” eller “vi är monogama”.

Sexperternas Sexkontrakt är en intressant idé. Inte i det att slaviskt följa just deras förslag utan kanske mer i diskussionen kring vad som egentligen ligger i begreppen. Vad innebär en relation för din partner? Det är inte heller alltid lätt att från luften plocka ut vad som är viktigt för dig i relation till din partner. En tanke som jag lekt med ett tag nu är att en mer öppen relation på precis lika många sätt som en monogam relation är en social konstruktion. Våra sociala kontruktioner har vi byggt upp utifrån de sammanhang där vi befunnit oss. Det är kanske då högst otroligt att du och din partner har befunnit er i exakt samma sammanhang med samma typ av värderingar och betydelse av språk.

Det jag också tycker om med Sexperternas Sexkontrakt är att det öppnar för en diskussion även när det inte går så som bestämt. För så är det ofta i relationer. Synen på konflikten som något som bryter ner relationen kanske inte är hela sanningen. Istället visar forskning att just en konflikt kan vara något som för människor närmre varandra. En konflikt som arbetas igenom, där de där lite småobehagliga sakerna sägs, tas emot och diskuteras kan istället stärka relationen. Konflikten i sig är inget hot mot relationen, tystnaden är.

Sexperternas kontrakt kretsar kring olika teman; grundreglerna, säkrare sex, när, var, hur?, med vem får man? och hur pratar vi.

Vad jag tänker är den främsta vinsten i att leka med Sexperternas Sexkontrakt är diskussionen. Sedan är det som tidigare nämnt viktigt att inte tänka kontraktet som något statiskt eftersom relationer sällan är statiska. Min tanke är att en mer öppen och definierad relation på vissa sätt blir mer rörlig än en mindre kommunikativ och “traditionell” relation. I rörligheten finns vinster att göra men också förluster. I att förhålla oss inte bara till vår partner utan även till vår partners sexpartners förändras maktpositionerna och lusten att manipulera sin partner kanske också växer i den rörligheten. Medvetenheten om det är viktig.

Trots det tror jag att vinsterna med att själva definiera förhållandet är övervägande. Både i form av psykisk hälsa och sex som är mer som ni vill ha det. I den närheten som finns i att öppna sig, berätta vad du tycker är svårt med relationer och dina rädslor så finns en intimitet. Det är svårt för mig att tänka att den intimiteten inte skulle inverka positivt på sex, både med varandra och om ni bestämmer det med andra partners. Kanske blir Sexkontraktets ständiga omformulering motgiftet till en slentrian som så många upplever i sina förhållanden efter en tid. Det paradoxala i att se en relation mellan två eller flera människor som något statiskt och oföränderligt tror jag är en av de största myterna kring sexualitet som vi lever med just nu.

Sexkontraktet fyller ytterligare en viktig funktion. Det öppnar upp för en mer omsorgsfull inställning till sig själv och sin kropp genom diskussionen om säker sex. Rädslan att prata sönder saker blir kanske ofta ett direkt hot mot även fysisk hälsa. Som Suzann skriver “När man är nyförälskad och knullar som kaniner är det lätt att tänka att man bara kommer ha sex med varandra. Sen går tiden och det risken är att saker blir slentrian. Då är det inte ovanligt att någon har sex även utanför relationen.“.

Sexkontraktet hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om knulla, monogami, relationer, sex, Sexperterna, sexualitet