Saga om Sexologi

Bild från http://artisticporn.tumblr.com/

I begynnelsen av den här bloggen skrev jag om det som tidigare kallades “mödomshinnan” och som nu går under benämningen slidkrans. Genom att ändra språket om den så kallade “mödomshinnan” så skapades utrymme för acceptans av att det inte handlar om en hinna som täcker utan om ett slemhinneveck, som kan täcka mer eller mindre och mycket sällan helt. Ni kan läsa mer om slidkransen på RFSU’s hemsida. Jag kommer ihåg den insikten, att jag hade haft en bild av fittans anatomi som jag hade tagit som en sanning, även om den inte stämde med andra saker som jag kunde. Jag kommer t ex ihåg en diskussion som tonåring med en jämnårig vän. Vi funderade över hur mensen kom ut, om där nu fanns en hinna. Slutsatsen blev att antingen fanns där ett till hål, ett menshål som vi inte kunde hitta, eller så kanske det i hinnan fanns ett litet, litet hål där mensen kom ut.

Min andra uppenbarelse när det gäller fittan kom en tid senare. Den handlar om klitoris, jag växte upp med den anatomiska föreställningen om att klitoris var en knapp som var väldigt viktig att hitta. Liten, liten så många heterosexuella män missade denna knapp. Jag tror att insikten om hur klitoris egentligen ser ut kan revolutionera personer med klitoris och personer som har sex med personer som har klitoris sexliv totalt. Klitoris är ingen knapp nämligen. Klitoris har skänklar och nervtrådar som sträcker sig långt utanför det lilla område som vi fick utpekat på biologin. Här är en bild som visar klitoris som jag lärde mig, dvs enbart klitoris ollon.

Vilket ju stämmer om vi ser till den synliga delen av klitoris, men om vi istället vill förstå njutning och vad som kan vara intressant att smeka och stimulera så är den här bilden bättre.

Klitoris är en jäkla fantastiskt isberg under havet! Det blir lättare att förstå en massa olika dimensioner av sexuell njutning med den här bilden.

Att det tog så lång tid för slidkrans att bli ett begrepp och klitoris att få lov att vara den fantastiska kroppsdel som det är tror jag att vi kan lära oss mycket av. Det finns “sanningar” om vår kropp och vår sexualitet som inte stämmer och vi måste ifrågasätta dem.

Den här  sammanställningen av 21 saker som vi skulle veta om klitoris är ganska klockren. 

Läs även andra bloggares åsikter om anatomi, fitta, klitoris, lust, njutning, sex, Sexologi, slidkrans

Föreläsning i sexologi 1929?

Personer som jag är ihop med brukar få frågan av omgivningen hur det egentligen är att vara ihop med en sexolog, hur är sexet följt av ett höhö-ande och insinuationer om att det måste vara något riktigt speciellt. De som är kloka brukar svara med en parallell till andra yrken som inte leder till att vi drar slutsatser om hur någon är privat. Just sexolog och psykolog är yrken som ofta ger som en tillåtelse att uttala sig om hur någon är privat, andra yrken kopplas aldrig samman med personens egenskaper eller identitet.

Ibland lyfter jag in personliga erfarenheter i bloggen, men jag brukar vara noga med att skriva ut att just de är personliga erfarenheter för att det ska gå att skilja från alla de gånger som jag skriver om saker som jag inte alls angriper ur ett personligt perspektiv. Jag tror att det är omöjligt att arbeta med ett kreativt uttryck utan att det ibland blir personligt, men det är viktigt att kunna skilja på när jag skriver om en egen erfarenhet och när jag skriver om något som inte berör mig personligen men som är viktigt att lyfta.

En av de mer obehagliga upplevelserna som mitt bloggande har lett till är den medelålders mannen i bekantskapskretsen som hade läst mitt inlägg om högsexuella kvinnor och tolkade det som en direkt inbjudan till sex. Vilket resulterade i att han utsatte mig för sexuellt ofredande, som gjorde att jag under flera år reagerade med ett bultande hjärta på alla män med vitt hår som påminde om honom och systematiskt undvek kvarteret där han arbetade. Andra erfarenheter är den avlägset bekanta mannen som på Kulturbolaget i Malmö en sen kväll lutade sig fram och stönade i mitt öra om hur snuskig jag var som skrev om alla mina snuskiga tankar i en blogg eller journalisten som ville skriva om BDSM och skickade ett mail med frågor om hur jag utövade den praktiken.

De allra flesta i min omgivning är fantastiska på att förstå att jag inte skriver Sagas sexblogg utan en blogg med reflektioner kring sexualitet och sexologi. För mig är den skillnaden viktig för jag vill kunna skriva om allt utan att bli sammankopplad med olika sexuella praktiker eller identiteter. Det positiva som kommit ur mitt bloggande överväger med råge de negativa erfarenheter som jag fått och en stor del av alla idéer och vinklar kommer från personer i min omgivning som delar med sig av sina erfarenheter och tankar. Det vill jag tacka för och hoppas att ni fortsätter med det!

Läs även andra bloggares åsikter om Saga om Sexologi, Sexologi

Igår var Robert hemma och mig och vi pratade om raggning utifrån ett KBT-perspektiv till Ligga med P3, ni kan lyssna på intervjun med mig här. För mig har utbildningen i kognitiv beteendeterapi (KBT) gjort att jag har fått praktiska verktyg att arbeta med sexologi, som ibland kan vara ett väldigt teoretiskt ämne.

Här är några av mina raggningstips:

– Ha en generell nyfikenhet på andra människor, du vet aldrig vilka kontakter som leder till vad. Genom att skapa nya sociala kontakter så ökar du chansen att få sex, en relation eller det du vill.

– Fastna inte i tankefällor, t ex negativa tankar om hur du är som person, att det alltid blir på ett visst sätt eller att du kan “läsa” vad andra tänker om dig. Om du gör dig själv uppmärksam på sådana tankar om dig själv så ökar chansen att du kan genomskåda dem och inte behöver förhålla dig till dem som sanningar.

– Närma dig andra stegvis, utmana dig själv på ett sätt där du ändå känner att du har kontroll över situationen. Skriv ner katastroftankar och känslor om du känner dig orolig innan och utvärdera efteråt om det blev så som du tänkte.

– Om någon verkar ointresserad behöver det inte innebära att det är dig som det är fel på. Kanske ville de bara vara med sina vänner just den kvällen – då behöver inte du ha gjort något fel utan timingen var inte rätt. Många olika faktorer som ligger utanför dig kan påverka hur du lyckas ragga.

– Var uppmärksam på dina egna och andras gränser – fysiska som sociala, hur nära du står någon eller om personen verkar inbegripen i ett intimt samtal med en vän. Känns det svårt att avgöra, fråga någon som du litar på hur de tänker.

– Vänta inte på att allt ska kännas perfekt, att du vara mer lyckad, självsäker eller snygg, lev livet som du vill leva det, nu. Om vi hela tiden känner att vi måste att förbättras innan vi börjar göra det som vi drömmer om finns risken att missa många drömmar.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, KBT, Ligga med P3, raggning, Sexologi

De senaste veckorna och särskilt de senaste feberdimmiga dagarna har jag tillbringat med fenomenet Hämndporr. Den första känslan när jag började att undersöka internet som arena för sexuella kränkningar var direkt obehag. Det blir snabbt för personligt, arbetet kom också i anslutning till att jag fick uppleva min första kanske ministorm av twitterhat och förhålla mig till ett tal om bland annat min inkompetens. Som ung, kvinna och exponerad i media vet jag att jag har en utsatt position och det krävdes otaliga diskussioner med min omgivning för att kunna lyfta blicken och undersöka fenomenet utifrån den teoretiska referensram, diskurs och claims-making, som jag behövde använda i mitt paper. Jag låter bli att förklara teorin närmre och ger er istället en bild av mitt intryck av fenomenet hämndporr uppdelat i tre olika delar:

1. Bakgrund och lagstiftning i Sverige

2. Förlegad sexualmoral möter feminism

3. Sexualitet, makt och frihet

Hämndporr blev 2013 utsett till ett nyord av Svenska språkrådet och definieras som bilder eller filmer av en person i en sexuell situation som laddas upp på internet utan samtycke från personen på bilden/filmen av en före detta partner. Uppladdningen och spridningen blir ett kränkande av integriteten som fungerar som en hämnd. Det är också i slutet av 2013 som den mediala debatten kring fenomenet startar och hämndporr lyfts som ett socialt problem. Diskussionen kan kopplas till flera tidigare mediala stormar, som Instagramupproret och debatten kring näthat i samband med Uppdrag gransknings program på temat.

Lagstiftning i Sverige

Det finns en problematik mellan definieringen av hämndporr och den svenska lagstiftningen då att enbart ladda upp en bild föreställandes någon naken eller lättklädd på internet, under förutsättning att personen antingen tagit bilden själv eller samtyckt till att den tagits, i nuläget i de flesta fall inte är en kriminell handling. Det ses inte som kränkande att enbart vara naken eller lättklädd, möjligen kan uppladdningen av bilden/filmen klassas som ett brott mot personuppgiftslagen berättar professor i civilrätt Mårten Schultz i P3 Nyheter.

Det som spelar in är den kontext som bilden laddas upp i, om det exempelvis finns en text i anslutning till bilden där det beskrivs hur personen på bilden är sexuellt. Ett exempel på ett sådant mål är det tidigare nämnda Instagrammålet, där handlade det om bilder som kanske egentligen inte alla klassades som kränkande, men där texterna i samband med bilderna satte dem i en sådan kontext. Ett annat mål som är intressant i förhållande till rubriceringen förtal, i detta fall grovt förtal är ett mål där en person blivit smygfilmad (domen föll innan lagen om Kränkande fotografering kom). Det uttalande som hovrätten gjorde i det fallet har fått mycket uppmärksamhet, skadeståndet sänktes med bland annat motiveringen

”Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avsende sina sexuella vanor.“

Att utan någons samtycke ladda upp en bild/film med sexuellt innehåll på internet i en sådan kontext som uppfattas som kränkande kan idag klassificeras som förtal, vilket regleras i brottsbalken 5 kap 6 §. I de fall där personen som förekommer på bilden eller filmen med sexuellt innehåll har blivit fotograferad eller filmad utan att ge sitt samtycke till fotograferingen eller filmningen kan handlingen vara kriminell enligt lagstiftning om Kränkande fotografering brottsbalken 4 kap 6a § som trädde i kraft 1 juli 2013.

Efter en sökning i Karnov (databas för rättsfall) kan jag konstatera att de flesta av de fall som vi möter i rätten är antingen är fall där personen på bilderna varit under 18 år eller då det handlat om Kränkande fotografering. När personen på bilderna är under 18 år så regleras istället brottet under rubriceringen Utnyttjande av barn för sexuell posering 6 kapitlet 8 § i brottsbalken.

Kritiker till nuvarande lagstiftning menar att förtalslagstiftningen inte går att applicera på hämndporr och att det finns en stor okunskap om hur internet fungerar som arena för kriminella handlingar. En idé som presenteras är att tillsätta specifika lagar för brott på internet, alternativt att anpassa redan existerande lagar så att de även kan appliceras på brott begångna på internet. De konkreta åtgärder som tagits är att regeringen har gett Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppgift att utreda problematiken och efter den utredningen komma med förslag på åtgärder och förbättringar. I samband med detta skrevs även en proposition med förslag för att bland annat öka den personliga integriteten. Ett av dessa förslag är att ärekränkning vid förtal och förolämpning ska ligga under allmänt åtal. Här kan ni läsa Beatrice Ask uttalande om detta på Dagens Juridik.

Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen kring lagstiftning om kränkande fotografering, förtal och utnyttjande av barn för sexuell posering är intressant att följa i framtiden. Flera av lagarna påverkar också information- och yttrandefrihet, vilket är något som jag kommer att återkomma till.

I nästa del kommer jag att kartlägga de två större diskurser som jag identifierat i frågan, den första diskursen med en sexualmoral baserad på (enligt mig) förlegade moraliska och juridiska normer och värderingar och en stridande feministisk diskurs kring kvinnans sexualitet, sexualpolitik och aktivism.

Läs även andra bloggares åsikter om hämndporr, Instagramupproret, juridik, lagstiftning, näthat, Sexologi, sexualitet

För några veckor sedan kontaktade lektor Ingela Steij Stålbrand mig och frågade om jag ville komma och svara på frågor om sexualitet, bloggande och sexologi på psykologprogrammet vid Lunds Universitet tillsammans med Charlotte Rudenstam. Ingela, som jag träffade första gången när jag själv läste på psykologiska institutionen i Lund, har ett starkt engagemang i sexologi och psykologi och gör ett stort och viktigt arbete när hon lyfter dessa frågor bland psykologstudenterna.

Studenterna hade en mängd frågor om bland annat porr, etik, tabun, terapeutiska relationer och poly. Frågorna täckte in en mängd områden och jag tyckte att det var särskilt intressant att höra deras funderingar kring sexologi och terapi.

Eftersom jag hade ett helt rum med blivande psykologer framför mig så passade jag på att lyfta ämnet pedofili. Vi som arbetar terapeutiskt med personer med pedofila preferenser måste våga skapa utrymme för dem att tala om sina tankar och känslor i terapi för att förhindra att personerna kanske senare agerar på tankarna och känslorna i form av övergrepp mot barn. Om vi som behandlare kan möta patienter/klienter med dessa frågor på ett tydligt sätt utan att bli rädda så tror jag att vi i framtiden kan förhindra att övergrepp mot barn sker.

Några av studenternas funderingar

Att arbeta tillsammans med Charlotte var intressant eftersom vi kommer från olika fält när det gäller sexualitetsfrågor, hon som sexabilitycoach och jag med en akademisk syn på ämnet. Vad som slog mig i samtalen var dock att vi delade en grundsyn på sexualitet kring exempelvis normer och problematiken med skuld och skam. Väldigt spännande samarbete!

Preventell heter en hjälplinje vid oönskad sexualitet. Dit kan du ringa om du känner att du tappat kontrollen över din sexualitet, oroar dig över den och/eller är rädd för att göra andra eller dig själv illa.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, pedofili, Psykologprogrammet, Saga om Sexologi, Sexologi

Bild från lifeonprint.tumblr.com. 

Till sommaren har jag läst psykologi och sexologi i över fem år. Jag har en kandidatexamen i psykologi, en grundläggande psykoterapiutbildning med inriktning kognitiv beteendeterapi (KBT) och över ett års heltidsstudier i sexologi. Ändå är jag egentligen ett ingenting. När jag ska söka jobb finns det ingen rubrik att sätta på mitt yrke.

Jag tänker på detta när jag läser en broschyr från Psykologförbundet. En broschyr som är en problematisering av de yrkeskategorier som utan examen driver terapi. Exempelvis coacher, konsulter etc. Psykologförbundet sätter i sitt dokument fingret på ett samhällsproblem i Sverige idag. Människor som mår dåligt, som befinner sig i en utsatt situation, blir utnyttjade och i värsta fall vid sämre hälsa än de var tidigare på grund av att personer utan tillräcklig utbildning och kunskap bedriver terapi. Ett helt nytt fält av kvacksalveri har öppnat sig och jag tror inte att det är helt orimligt att säga att en av de stora drivkrafterna är ekonomi.

Psykologförbundet och dess medlemmar har dock ett starkt kort på handen. De har en legitimation. Det är just det som jag tänker på när jag konfronteras med det faktum att jag inte får kalla mig för något. Jag kan välja att kalla mig för sexolog, eftersom det inte är en skyddad titel, men det säger då heller ingenting om de timmar, år som jag har lagt ner på mina studier.

Svensk Förening för Sexologi är de som i nuläget reglerar auktorisation inom det sexologiska fältet. En process som är kostsam och tidskrävande att hålla på med. Reglerna för att få de olika titlarna är många och krångliga. Det finns i nuläget inte en utbildning som jag kan gå och sedan ansöka om en legitimation som sexolog. Det jag kan göra, som jag gör, är att samla kunskap och referenser för att så småningom kunna betala åtskilliga tusen kronor för att få prövat om jag uppfyller kraven för att bli auktoriserad specialist i klinisk sexologi. Kostnaden är ett måste för att föreningen ekonomiskt ska klara av att ta hand om prövningarna. Systemet tycker jag känns krångligt och odemokratiskt, men ansvaret ligger inte på föreningen.

Det är dags att vi, samhällsstrukturellt, tar sexuell hälsa, och ohälsa, på allvar och ger den det erkännande som den behöver. Det är min uppfattning att språket på många sätt styr vår uppfattning av vår omvärld och hur vi värderar den. Om mitt yrke inte har någon ordentlig enhetlig titel, var placerar vi då sexualiteten? Hur högt värderar vi då sexualitet som begrepp och del av livet?

Den senaste tiden har jag märkt att titeln sexolog har smugit in i de forum som vi som sysslar med sexologi i Sverige har skapat. Jag ser det som en liten upprorisk gest och kallar mig själv oftare och oftare för sexolog. Kanske kan en yrkesidentitet byggas upp underifrån? Ändå tror jag att det är otroligt viktigt att vi definierar vad vi talar om då vi talar om en sexolog. Jag skulle önska att Socialstyrelsen på samma sätt som de reglerar psykologlegitimationen också reglerade en legitimation för mig. Att jag nu, efter över fem års studier, kunde skicka in mina betyg och intyg och kunna kalla mig legitimerad sexolog när jag söker jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om legitimation, Psykologförbundet, sexolog, Sexologi, Svensk förening för sexologi, terapi

Tillsammans med bland annat Robert och Linda var jag förra veckan Levande bok under Sexdagarna. Sexdagarna är ett återkommande arrangemang  som möjliggör möten mellan människor för samtal och information om sex och sexualitet. Att vara Levande bok innebar att jag fanns till hands för samtal över en fika om masterprogrammet i sexologi och hur det är att blogga om sexualitet. Under två dagar fick jag uppleva intressanta möten med människor som berättade minst lika mycket för mig som jag för dem om sexualitet och kultur. Jag träffade bland annat en av personerna bakom sidan Kåtspråk, ett projekt kring digital sexuell kommunikation av studenter på Malmö Högskola. Deras sida hittar ni här. Arrangörerna uppmuntrade oss att tala om aktivitet och inte identiet, dvs vad vi gör och inte hur vi är. Diskussionen kring just komplexiteten i det privata, personliga och professionella en av de spännande dikussioner som vi förde under dagarna. Vad är det privata och vad är det publika? Jag fick bland annat flera gånger frågan hur min omgivning reagerar på mitt yrkesval. En fråga som skulle kunna sägas vara privat och personlig, men i svaret finns också information om hur samhället ser på sexualitet.

Ett annat arrangemang som pågick samtidigt som Sexdagarna var BUFF (Barn och ungdomsfilmfestivalen). Jag har växt upp med filmerna på BUFF och även det här året bjöd festivalen på spännande upplevelser som jag tänker återkomma till, bland annat filmer som Identity card och 17 girls. I fredags satt jag på prisutdelningen för festivalens filmer, flera av filmerna hade tema sexualitet och där fanns bland annat titlar som Ligg med mig. Då titlarna med sexuellt innehåll lästes upp skrattade stora delar av publiken. Skratt är en av de reaktioner som jag får på mitt val att utbilda mig inom sexologi. Skratt och mer eller mindre lyckade skämt. Humor och sexualitet verkar ligga väldigt nära för många människor och det är en av de saker som jag tar med mig från Sexdagarna och något som jag tänker återkomma till och skriva om. Jag funderar på vad som göra att sexualitet och skämt ligger så nära och hur det ser ut i olika kulturer? Handlar det om lust, handlar det om försvar eller handlar det om något helt annat? Ytterligare reaktioner är nyfikenhet och frågor om vad sexologi är och under vilka former det går att arbeta med sexologi.

Ett annat tema, mycket tack vare de utbytesstudenter som fanns på plats, var hur attityden till sexualitet ser ut i Sverige. En av frågorna var en undran över den öppna diskussion som finns kring sexualitet i förhållande till hur lite vi talar om känslor och hur känslomässigt stängd den svenska kulturen kan uppfattas, om det nu kan sägas finnas någon typisk svensk kultur.

Sexdagarna var ett fantastiskt äventyr som uppmuntrade mig enormt i mitt yrkesval. Behovet att prata om sexualitet är stort och det gör att jag ser mycket fram emot en framtid inom sexologin. Från Sexdagarna tar jag också med mig en medvetenhet om att sexualitet är ett ständigt föränderligt begrepp och ett begrepp i ständigt behov av rörlig diskussion. Sanningarna måste omprövas och jag tror att få sätt är så effektiva för det som samtalet.

Här pratar jag om Sexdagarna i TV4 Malmö.

Intervju med mig i City.

Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, humor, Malmö, Malmö Högskola, Saga om Sexologi, sex, Sexdagarna, Sexologi, sexualitet

På sexologimastern läser vi nu kursen Sexualitet i ord och bild. Flera i klassen har statusuppdaterat på Facebook om den schemalagda tiden för porrsurfning som vi har och reaktionerna har inte varit sena. Porr är ett ämne som reagerar och diskussionerna i klassen är intensiva. Vårt projektarbete handlar om sexualitetsskildrignar på internet.

Min första idé var att skriva om begreppet MILF (mother I’d lik to fuck), eftersom det är ett begrepp som förflyttats från porrfilm till mer populärkulturella sammanhang. Jag har fått tips om att förändringen av värderingen kring begreppet skedde i samband med en relation som visades i serien O.C. mellan en äldre kvinna och en yngre man. Efter att ha surfat runt lite så ändrade jag mig och valde istället att skriva om filmbolaget Puzzy Power, som ligger under Lars von Triers produktionsbolag Zentropa. Initiativet togs av danskan Lene Børglum som startade ett projekt att göra porr för kvinnor. Den första filmen ut var Constance (1998) och den senaste filmen var All About Anna (2005). Totalt har fyra filmer gjorts, Pink Prison (2000) och HotMen CoolBoyz (2000).

Den sajt som jag kommer att skriva om i mitt projektarbete är Puzzy Powers hemsida. Sidan är intressant eftersom den inte ser ut som en “klassisk” sida för försäljning av porr. Det finns inga pop-up fönster eller banners, istället möter oss en bild på ett par ögon. Färgerna är nästintill tråkiga, någon form av smutsgult och Puzzy Power presenterar även sitt manifest. Ögonen som blickar ut över oss är intressanta, den senaste veckan har jag arbetat med ett citat som jag läste i litteraturen till kursen. Citatet kommer från den brittiska författaren, konstnären och konstteoretikern John Berger

“One might simplify this by saying: men act and women appear. Men look at women. Women watch themselves being looked at. This determines not only most relations between men and women but also the relation of women to them selves. The surveyor of woman in herself is male: the surveyed female. Thus she turns herself into an object – and most particularly an object of vision: a sight.”

Kontentan blir alltså att blicken på kvinnan även internaliseras av henne själv och på så sätt reproducerar objektifieringen. Jag tycker att det är intressant eftersom det ger en vink om att maktstrukturer är komplexa fenomen som inte enbart upprätthålls av de som har överläge i dem. Därför är kvinnans blick ut över besökarna på Puzzy Powers hemsida intressant att analysera. Puzzy Powers porrfilmer är skapade utifrån en idé, ett flertal punkter om hur filmerna ska vara där det t ex finns specificerat hur våldtäktsfantasier får skildras, ett manifest. De beskriver kraven på handling och bildspråk. Bilden ovan från filmen All About Anna är typisk i estetiken som finns i Puzzy Powers filmer. Ljuset som faller in över kvinnan och de röda bakgrundstonerna. Följande bilder är från beskrivningen av Constance, från Zentropas hemsida.

I slutet av Puzzy Powers manifest så finns en klausul om att personerna bakom filmerna hatar då kvinnor tvingas utföra oralsex på män

“What we hate… is the oral sex scene where the woman is coerced to perform fellatio, her hair pulled hard, and come is squirted into her face.“

Jag tänker att det är ganska typiskt för idén bakom Puzzy Power, kanske kan det tyckas som ett fokus på oviktiga detaljer, men det kanske är just de detaljerna som skapar känslan i filmen och upplevelsen av kvinnans roll i den. Intressant är att det endast är filmen Constance som är presenterad på Zentropas hemsida. Zentropas vd Peter Aalbaek Jensen ville 2001 stänga ner projektet Puzzy Power med anledningen att det var en ekonomisk belastning. Detta trots att filmerna sålt bra. Puzzy Power stängdes inte, men den senaste filmen kom som sagt 2005.

Puzzy Power är intressant inte bara i det att estetiken skiljer sig från den porrestetik som vi möter i de flesta porrfilmer, vad som också är intressant är att projekten är “långsamma” projekt. Trots att vissa delar av filmerna ser något amatörmässiga ut så märks det att produktionerna har fått ta tid på ett annat sätt än annan porr. Blir ni nyfikna på filmerna så finns de att beställa från Zentropa, de finns också streamade mot betalning från den här sidan. I boken Filmbyen av Thomas Wilhelm finns det mer att läsa om Puzzy Power.

Läs även andra bloggares åsikter om Danmark, genus, Lars von Trier, Malmö Högskola, pornografi, porr, Puzzy Power, Sexologi, Zentropa

Idag hade vi redovisning på kursen Sexologi som kunskaps- och forskningsområde, den femte kursen på masterprogrammet i sexologi vid Malmö Högskola. Vi redovisade i en annan form än tidigare och satt i mindre grupper. Arbetena var litteraturöversikter som eventuellt kommer att ligga till grund för våra kommande masteruppsatser. Redovisningen blev mer som ett samtal och i min grupp handlade arbetena om eventuell påverkan av kvinnans sexualitet då hon brister vid förlossning, lärare och sex- och samlevnadsundervisning, intersexualism och vita äktenskap.

Att vi var lite färre än vanligt gav utrymme för reflektion kring de olika ämnena. De reflektioner som väckte mest tankar hos mig var hur kvinnans möjlighet att önska kejsarsnitt för att undvika en eventuell påverkan på hennes sexuella förmåga ser ut, en students tankar om sex- och samlevnadsundervisning som ett eget ämne med betyg för att höja ämnets status och de reflektioner kring vad en normal kropp innebär som väcktes under redovisningen kring intersexualism.

Själv redovisade jag en litteraturöversikt som är ett första steg mot en uppsats om vita äktenskap, eller sexuellt inaktiva relationer, som har blivit terminologin som jag antagligen kommer att använda mig av. De frågor som väcktes under arbetet var hur relationer blir sexuellt inaktiva, vad som orsakar den sexuella inaktiviteten, vad den ger för konsekvenser och vad personerna i sexuellt inaktiva relationer använder för copingstrategier för att hantera sin vardag.

Det var också spännande att inse att det som jag trodde var ett ganska smalt ämnesområde handlade om så mycket mer än bara relationer där de två partnerna inte har sex. För att förstå varför människor inte har sex blev det nödvändigt att definiera sex, fråga sig varför människor har sex och undersöka forskning som beskriver hur vi närmar oss varandra sexuellt. Jag är mycket långt ifrån klar, uppsatsen ska vara inne först till sommaren 2012, och det är skönt att känna att ämnet bjuder på möjlighet till så många ingångar och teman. En annan reflektion som jag gjort under arbetet med litteraturöversikten var att mitt ämne handlar om sex. Med det menar jag att ämnet inte bara handlar om begreppet sexualitet som ofta kommer att handla om ganska diffusa teoretiska resonemang, utan om det där fysiska, konkreta, som sex som aktivitet och inaktivitet innebär och hur vi förhåller oss till det.

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, intersexualism, Malmö Högskola, master i sexologi, sex, sex- och samlevnadsundervisning, Sexologi, sexualitet, uppsats, vita äktenskap

Tredje terminen på masterprogrammet i sexologi har börjat och vi läser artikeln Swedish clinical sexologists. Who are they? Who do they treat? för att förbereda oss inför föreläsning av artikelförfattaren Kerstin Fugl-Meyer. Artikelämnet är intressant, särskilt i förhållande till vårt utbildningsval. För jag vet, att när jag berättar för någon att jag utbildar mig till sexolog så är det inte hela sanningen. För sexolog, som yrke, kan problematiseras. Fugl-Meyer och Giami skriver “It is therefore quite reasonable that there is no official profession in Sweden termed “sexologist”.” och “The Swedish sexology profession—if such one officially exists“. Sexolog beskrivs istället som något som personer kan välja att kalla sig.

Jag kommer förhoppningsvis att bli specialist i klinisk sexologi och leg. psykoterapeut, men just sexolog kommer det aldrig att stå på mina utbildningsintyg. Jag kan tycka att det är lite synd, eftersom ett sätt att synliggöra det arbete som många utför kring sexuell hälsa och ohälsa skulle kunna vara just att ha ett samlingsnamn på de som utför det. Många väljer ändå att kalla sig sexologer och jag dagdrömmer lite om en legitimation för yrket precis som psykologer har. Vilka är då de i Sverige som arbetar med sexologiska frågor? Enligt Fugl-Meyer och Giamis forskning så finns tre typer av yrken respresenterade, vi har läkare, terapeuter/rådgivare samt sjuksköterskor och barnmorskor. De vanligaste problemen som de möter är bland annat låg sexuell lust, erektionsproblem, relationella och känslomässiga problem samt tidig ejakulation.

En som fördjupat sig i professionaliseringen av sexologer är Lotta Löfgren Mårtenson. Löfgren Mårtenson är också en av personerna bakom masterprogrammet i sexologi vid Malmö Högskola. En väg mot en professionalisering av sexologer är kanske är just en gemensam utbildning, en annan är en diskussion om vad det är vi sysslar med och vilka vi är. För jag tror att om vi ska bli tillgängliga för de som söker oss måste vi definiera vilka vi är och vad vi gör. Om inte vi vet det, vilka vet då?

Ändå är det fantastiskt att få vara med i skapandet av en profession. De skilda utbildningsbakgrunder som vi har, på sexologimastern har vi lärare, sjukgymnaster, socionomer, beteendevetare, folkhälsovetare och psykologer, skapar ofta starka diskussioner. Jag tänker ibland att ämnet sexologi tenderar att dra till sig färgstarka människor med mycket åsikter. Det skapar ett kreativt klimat där vi ständigt ifrågasätter påstådda sanningar om sex och sexualitet. Det senaste exemplet på detta mötte jag på World Sexual Health Day på Malmö Stadsbibliotek. Där blev jag än en gång påmind om vad det är som jag älskar så mycket med ämnet sexologi och vilken kärlek jag känner för det. Sexologi är en ständig utmaning, gränserna mellan privat och personligt, det nödvändiga i att ifrågasätta det som vi uppfattar som sexualitetens självklarheter och de många skilda reaktioner som yrkesvalet skapar.

Jag tänker på hur jag från dag ett på sjuksköterskeprogrammet tränades in i yrkesidentiteten som sjuksköterska, en identitet som jag sedan valde bort. Att definiera mig själv som sexolog känns som en längre och mer komplicerad process och pusselbitarna som ska falla på plats är många. Jag får ofta mejl från personer som undrar hur de kan bli sexologer. Utifrån min egen ganska brokiga väg mot sexologin kan jag i alla fall säga att sexologimastern har varit enormt viktig för mig för hur jag tänker kring min yrkesidentitet. Men också ett accepterande av att sexologer inte är någon enhetlig grupp utan att det ryms en mängd olika sätt att arbeta med sexologi och kanske är det där vi hamnar. Tvärvetenskapen skapar möjligheter att arbeta med sexologi utifrån vad du är bra på, men i den friheten ligger också ett visst mått av förvirring kring vem sexologen egentligen är.

Läs även andra bloggares åsikter om Lotta Löfgren-Mårtenson, profession, sexolog, Sexologi

Under hösten kommer jag att påbörja arbetet med min masteruppsats i psykologi vid Karlstads Universitet. Jag behöver därför er hjälp. Min tanke är att skriva om begreppet vita äktenskap (dvs romantiska förhållanden/relationer, inte enbart äktenskap, där parterna inte har sex, sex kan än så länge definieras ganska brett som samlag, hångel, kyssar, närhet etc). Jag behöver därför tips om internetforum där romantiska relationer utan sex diskuteras, i stil med exempelvis Familjeliv. Vill ni inte kommentera här så kan ni mejla mig på saga.alm.martensson@gmail.com . Jag är enormt tacksam om ni ville hjälpa mig med det här/sprida efterlysningen.

Jag är också intresserad av tidigare forskning, tidigare skrivet om ämnet.

Robert Heide’s The Bed (1965)
(Photo: Billy Name) från http://www.warholstars.org/caffe_cino.html

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, internet, Karlstads Universitet, master, psykologi, Saga om Sexologi, sex, Sexologi, uppsats, vita äktenskap

I min lågstadieklass gick en kille som hade sju tjejer. Att vara ihop med honom var socialt lite mindre värt än att vara ihop med någon av de andra i klassen eftersom han hade ett antal parallella relationer. Jag tänker på det när jag läser en artikel i NIKK-magasinet och talar med flera av mina nära vänner. Mina vänner definieras som singlar, och i och med det singelskapet kan de dejta ett flertal personer samtidigt. Personerna som mina vänner dejtar träffas aldrig och det är väldigt viktigt att relationerna inte definieras som seriösa. Med jämna mellanrum blir det så att vissa av relationerna rör sig mot mer stabila former, och det som då brukar hända är att mina vänner avvecklar dem. Jag funderar på hur singelskapet definieras, är det ensamhet som är den grundläggande faktorn? Få av de vänner som jag vet definierar sig som singlar är ensamma. De har stora sociala nätverk och en ständig flod av aktiviteter och nya människor i sina liv. Ändå är det ensamheten, avsaknaden av någon annan som ska definiera dem, avsaknaden av det långvariga förhållandet och livspartnern som ska vara den gemensamma nämnaren.

Via Lotta Löfgren Mårtenssons blogg hittar jag en artikel om tvåsamhet i NIKK-magasinet. Forskarna menar att parnormen har gått om heteronormen i delar av Europa och norden. Om du inte inordnar dig i normen, eller strävar mot den så drabbas du av sociala sanktioner. Det kan handla om att inte bli inbjuden till sociala sammanhang eller att omvärlden tycker synd om dig. Singelskapet och kopplingen till social status är också starkt åldersförknippat, i takt med att du blir äldre så förväntas du finna mognaden som innebär att du inordnar dig i en monogam parrelation. I artikeln i NIKK kan jag läsa om hur en av intervjupersonerna som 20-åring av sina vänner fick respons för sitt spännande singelliv med resor, vänner och action, som 30-åring ändras synen på hennes livssval och istället tycker vännerna synd om henne.

Barn är också något som är starkt förknippat med frågan om tvåsamhet. Där har jag i min umgängeskrets märkt av en attitydförändring. Om någon för några år sedan uttryckte tvivel inför att få barn så ifrågasattes detta starkt, personen möttes av menande nickar att det kommer nog med åren, vänta bara på den biologiska klockan. Så gick åren, och det närmsta som vi kommit barnlängtan är att några av oss börjat träffa personer som redan har barn. En av mina vänner, som befinner sig i ett stabilt monogamt förhållande, säger att hon nog inte är så intresserad av det där med barn, de andra nickar och säger att nej, det kan vi verkligen förstå. Någon annan vill ha barn, men är inte säker på att tvåsamheten kommer att vara vägen dit och vi talar lättade om möjligheten med Storkkliniken i Danmark.

Tillsammans är vi mindre ensamma, men tillsammans kan innebära så mycket. Tvåsamhetsnormen är så stark idag att singelskapet delvis omformats till en fristad för parallella relationer. Illusionärt förhåller vi oss till ytterligheterna singel eller tillsammans och klickar pliktskyldigt i rutorna på Facebook, men i praktiken växer sig gråskalorna sig allt starkare. Det romantiska parförhållandet som norm och ideal är starkt och subventioneras av ekonomiska, kulturella, politiska och sociala faktorer, men i människornas vardag sker ständigt små minirevolutioner där de själva väljer att definiera förhållandet till medmänniskorna med ett erkännande av den komplexitet som det ofta innebär.

Läs även andra bloggares åsikter om forskning, heteronorm, relationer, Sexologi, singel, tvåsamhetsnorm

Den senaste tiden har jag fascinerats av känslan som infinner sig när jag läser om en bok eller ser en film på nytt, efter det att min referensvärld förändrats.

Den första filmen jag såg gång på gång var Lasse Hallströms Mitt liv som hund och fast jag lärde mig samtliga repliker utantill så fann jag ofta en känsla eller stämning som jag inte lagt märke till tidigare. Den bok som jag läst om flest gånger är Joyce Carol Oates Blonde, detta delvis på grund av en nästintill osund fascination för Marilyn Monroe som 17-18-åring.

Då jag för några veckor sedan läste om Per Hagmans Pool insåg jag hur mycket min världssyn har färgats av mina studier i sexologi. Helt plötsligt hade jag nya begrepp för sexualiteten i boken och den blev synlig för mig. Strypsexet som Hagman skildrar poetiskt och inslagen med prepubertala flickkroppar hade tidigare gått mig förbi. Jag brukade kanske mer läsa det som en dekadent helhet utan att etikettera det sexuella beteendet. Nu hade jag helt plötsligt en terminologi att luta min läsning på.

När jag sedan ser om Sören Kragh Jacobsens Mifune inser jag att jag har blivit riktigt akademiskt skadad. Min svårighet att njuta av filmupplevelsen som förr då jag till en början analyserar den inledande sexscenen och drar paralleller till det kommande gråzonsexet mellan Liva och Kresten. Scenen där Kresten med tom blick sträcker sig efter bilnycklarna och kramar dem krampaktigt medan hans nyblivna fru rider honom skulle om könsrollerna varit ombytta varit ett klart fall för en gråzonsdebatt. När sedan han och Liva har sex på golvet i faderns lantgård så skildrar detta smärtsamt hur stämningen på några få sekunder kan ändras om inte den ofta ordlösa sexuella kommunikationen är lyhörd och närvarande.

Akademin har lyckats i mitt fall, sexologin och psykologin genomsyrar det jag gör och utifrån de ramarna analyserar jag min tillvaro. Kanske kommer detta ändras i takt med att jag blir mer yrkeserfaren. Kanske kan jag om några år läsa om Pool och njuta till fullo av Hagmans dekadenta skildringar utan att tänka i termer av sexologi.

Läs även andra bloggares åsikter om Blonde, dogma, Joyce Carol Oates, Lasse Hallström, Mifune, Mitt liv som hund, Per Hagman, Pool, psykologi, Sexologi, Sören Kragh Jacobsen

Välkomna till min blogg om sexologi! Idén föddes när jag googlade sexologi + blogg och endast fann en http://sexologi.blogg.se/ som verkade intressant. Kanske blir det mest naturliga att börja med att förklara vad sexologi innebär och varför jag har valt att studera det. Sexologi som begrepp definieras såhär av National Encyklopedin

”sexologi, läran om människans sexualitet. Sexologin etablerades och utvecklades i Europa som vetenskap och kunskapsfält på 1800-talet. Klinisk sexologi utgör en tillämpad del av ämnet och arbetar med utredning, bedömning, rådgivning och behandling av sexuella problem och funktionshinder.”

I den här definitionen riktas sexologin in på klinisk sexologi, som kanske är det som ni tänker på först då ni hör ordet. Blonda yppiga tanter som ska hjälpa olyckliga Svensson-par till ett bättre sexliv genom exotiska övningar, som gärna inbegriper även den blonda yppiga kvinnan. Så är det för det mesta inte. Sexologi är ett såkallat tvärvetenskapligt ämne, många nyare universitetsämnen är det. Det innebär att man inte kan sortera in ämnet under exempelvis rubriken Psykologi, utan även måste se till exempelvis sociologiska, historiska eller medicinska perspektiv. Därför skulle jag vilja se sexologi som en större naturlig del av Psykolog –, Sjuksköterske- och Läkarutbildningar. Idag innehåller exempelvis Psykologutbildningen i Lund ingen sexologi. Precis som att genus har förts in som en integrerad del i utbildningar skulle jag vilja att sexologi blev det.

I ämnet sexologi studeras hur begreppet sex inverkar på vårt liv. Där har vi något som de flesta kan komma överens om, även om de inte vill erkänna sexologi som ett vetenskapligt ämne att studera. Sex rör och berör, oavsett om du väljer till sex i ditt liv eller väljer bort. Sex kan föra dig till platser som du inte visste fanns när du växte upp i exempelvis Bjuv.

Sex som handelsvara upprör när det förs upp i ljuset, men kanske är det något som finns i många svenska pars samliv fast i mindre skala? Fast handlar Anna Ankas avsugningsmaktspel om sex?

Sex kan vara en ytterst diskret och privat del av ditt liv, men också något som blottas för en hel nation och skakar presidenter. Sex är intressant ur ett idéhistoriskt perspektiv eftersom vi ofta blir hemmablinda och inte ser att våra åsikter och bilder om t ex kvinnors sexualitet inte är grundat på ett djupt historiskt synsätt utan något som växt fram det senaste århundradet. Tidigare sågs kvinnans sexualitet som något vilt och okontrollerbart som behövde tyglas hårt, idag anses kvinnor av de flesta ha en lägre och svagare sexualdrift.

I vårt samhälle talar vi gärna om sex på ett plastigt ytligt plan med exempel som är groteskt vridna för att skapa uppståndelse gärna i dokumentärform på Kanal 5. Det tror inte jag att vi behöver göra, det räcker med att bara prata om sex på ett plan som de flesta kan identifiera sig med så väcker vi uppståndelse. Sexualitet är i vårt samhälle något som föds den dagen vi fyller femton och försvinner när rynkorna kommer eller?

Så, det sexigaste ni får ur mitt privatliv är bilden under rubriken (tagen av Malin Falk, lillesneck@gmail.com, som en del i hennes Pin Up-projekt), där har ni den yppiga blondinen så nu kan vi prata om sex!

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Anka, Kanal 5, Lunds Universitet, psykologutbildning, sexolog, Sexologi, tvärvetenskap