Saga om Sexologi

Jag har precis läst en mycket intressant artikel (kan läsas om ni tecknar en testversion) om högsexuella kvinnor. Under skapandet av mitt inlägg kring sexmissbruk så saknade jag en beskrivning av människor som helt enkelt bara gillar sex, väldigt mycket, utan att det klassas som sjukt eller tvångsmässigt. I artikeln The lives and voices of high sexual woman av Eric S. Blumberg finner vi en studie gjord på 44 högsexuella kvinnor. Studien är genomförd i intervjuform och med högsexuella menas två saker, dels att de önskar sexuell stimuli minst 6-7 gånger per vecka, med sig själva eller en partner samt att de ser sig själva som en högsexuell individ, att det påverkar deras liv, livsval, livskvalitet och tillfredställelse med livet.

Studien menar att dessa kvinnor i övrig forskning ofta blir ignorerade eller stigmatiserade och författarnas mål är att undersöka vad det innebär att vara en högsexuell kvinna i det moderna amerikanska samhället, hur kvinnorna uppfattar sig själva och hur det påverkar deras relationer till andra människor.

Åldrarna för de intervjuade kvinnorna varierade mellan 20 och 82 år. Frågorna gällde både hur de hade det sexuellt, men också hur de skulle vilja ha det. Hur ofta de ville ha sexuell aktivitet varierade mellan 3+ gånger per vecka till 70. Vad kvinnorna rapporterade gemensamt var att deras önskan om sex påverkade deras liv i mycket hög utsträckning, de organiserade sitt liv kring sex och behovet av sex. Artikeln betonar att detta faktum inte kan överdrivas, många människor hämtar sin inspiration och sina extra endorfiner från löpning, kanske skulle man kunna se sex som aktivitet som något jämförbart för dessa kvinnor.

Kvinnorna berättar om hur de har funderat på detta, på om det är normalt att vara så intresserade av sex. Om deras behov av sex är ett bruk eller ett missbruk. En kvinna beskriver behovet av sex som att vara diabetiker som behöver sitt insulin. Förutom kopplingen till en sjukdom så tycker jag att det är en bra jämförelse, kvinnorna kan inte styra sitt behov av sex, det bara finns där som ett faktum.

Jag tycker att det är intressant hur jag själv direkt gjorde en koppling till sexuellt risktagande, oskyddat sex, men självklart behöver det inte innebära det. Det är också intressant hur man ser högsexualitet som likvärdigt med missbruk. Det blir att göra ett antagande om att mycket sex är skadligt. Behöver det vara det, om vi pratar sexuell hälsa så handlar det kanske snarare om att utveckla ett sexuellt förhållningssätt som vi mår bra av, och det kan i sin tur innebära mycket eller lite sex.

På samma sätt som vi accepterar att vissa människor inte är så väldigt intresserade av sex så måste vi acceptera att andra är väldigt intresserade. En vän frågade mig häromdagen vad jag tyckte att man skulle göra om man i sitt förhållande har olika stort behov av sex. Det är en väldigt vanlig fråga i frågespalter, och oavsett vilket kön vi har så blir det en fråga som vi måste förhålla oss till i förhållandet. För kvinnorna som jag beskrivit i texten blir denna frågan dragen till sin spets och vissa löste det genom att ha mer än en partner. Av de 44 kvinnorna rapporterade dock 15 att de var sexuellt tillfredställda i sin nuvarande relation som var en tvåsamhetsrelation.

Kvinnorna beskriver också en speciell kamratskap med män, som de upplevde var särskild från andra kvinnors relationer till män. Min favorit Carolina Gynning har ett flertal gånger beskrivit detta förhållande, till det hör även att de flesta män mötte kvinnorna positivt, men en liten grupp män föreföll sig känna sig obekväma med dem. Ett citat från en kvinna

“Smart doesn’t scare them half as much as selfconfidence that’s stemming from sexuality”

(Fritt översatt: Intelligens skrämmer dem inte hälften så mycket som självförtroende som härstammar från sexualitet).

Många av kvinnorna beskriver en svårighet i relationer till andra kvinnor. De känner sig ifrågasatta i sina livsval och det visade sig att många högsexuella kvinnor sökte sig till likasinnade för relationer. Många höll sin sexualitet döljd eftersom de annars var rädda för att bli drabbade av sanktioner. Kvinnorna uttryckte en frustration över hur kvinnors sexualitet skildras i amerikanska sitcoms. De var frusterade över bilden av kvinnan gör en inköpslista i tanken medan hon knullar med sin man då de såg den som ännu ett sätt för de högsexuella kvinnorna att känna sig konstiga i sin sexualitet.

Slutligen konstaterar författarna till artikeln att varken termen missbruk eller tvång kunde appliceras på kvinnornas förhållningssätt till sex. Visserligen påverkade det deras liv och livsval, men inte på ett sätt som kunde sjukdomsförklaras. Termer som nymfoman och sexmissbrukare passade inte in på kvinnorna. Avslutningsvis skriver författarna att

“I believe that knowing that they are not alone in their experience of high sexual desire will be useful for some women”

(Fritt översatt: Jag tror att medvetenheten om att de inte är ensamma i sin upplevelse av hög sexuell lust kommer att vara till nytta för vissa kvinnor).

Läs även andra bloggares åsikter om högsexuella kvinnor, mycket sex, sexmissbruk, sexualitet

En i raden av kända män som sägs ha ett sexmissbruk

I förra veckans Debatt (17/12-09) användes begreppet sexmissbruk flitigt, men vad innebär det egentligen och vem är sexmissbrukare?

En organisation som arbetar med sexmissbrukande individer med samma system som Anonyma Alkoholister är SLAA, anonyma sex och kärleksberoende. På deras hemsida finns ett självtest som ska visa på ett eventuellt riskbeteende. Ett sexmissbruk skiljer sig inte från alkohol eller drogmissbruk i annat än att det är sex som missbrukas, men det kan vara intressant att diskutera definitioner och kulturell koppling. På senare år har nämligen sexmissbruk blivit något av ett inneuttryck som ofta förekommer i kvällspress och kändisskvaller. Inte sällan förklaras kända människors otrohet med sexmissbruk och vissa menar att det är en trendig förklaring till ett ganska vanligt beteende. Man kan också fråga sig vad som är ett sexuellt utforskande och vad som är ett missbruk. På SLAA’s hemsida kan man få hjälp att avgöra om ens sexvanor handlar om ett bruk eller missbruk.

Maj-Briht Bergström-Walan skriver i en text om sexmissbrukare att de flesta är män, det är dock kvinnorna som söker hjälp för männens beteende. Hon beskriver också hur ett sexmissbruk inte behöver handla om en fysisk sexuell kontakt med en annan människa, det kan också handla om t ex ett tvångsmässigt porrsurfande eller internetsex. Hon drar en parallell till blottare som en form av sexmissbrukare.

Många gånger har jag läst om kända män som är otrogna gång på gång, inte sällan förklaras deras beteende med sexmissbruk. Jag undrar om inte lika många kvinnor är otrogna och varför deras beteende inte uppmärksammas i lika hög grad. Är de som en man säger i Debatt smartare och blir mer sällan upptäckta? Jag tror att det är viktigt att poängtera att all otrohet inte handlar om sexmissbruk, men viss kanske gör det. Man skulle också kunna se sexmissbruk som en lätt förklaringsmodell till ett beteende som vi inte kan förstå. Jag tror att precis som vi vid viss kriminalitet vill hitta förklaringar i psykisk ohälsa eller sjukdom så letar vi efter sätt att förstå varför någon är otrogen, beredd att lämna sin familj som vi kanske värnar högt själva. Kanske är det väldigt svårt att se att förklaringen kan vara att vi är mänskliga och inte ofelbara.

Jag sökte lite information om kvinnliga sexmissbrukare och hittade ett informationsblad från National Council Information Statement; Woman Sex Addicts angående kvinnliga sexmissbrukare. Författarna förklarar bristen på dem med att kvinnor lärs in i ett annat sexuellt beteende än män. Vi uppmuntras snarare att använda sin sexualitet på ett förförande och manipulativt sätt än på ett rakt och direkt. De menar också att kvinnor i högre grad än män kallar sig kärleks/relationsmissbrukare, trots att det kanske ibland inte alls handlar om “kärlek” utan snarare om ett behov av psykisk och fysisk bekräftelse som uppnås genom sex. Det blir dock mer accepterat att som kvinna klassa sig själv som kärleksberoende än sexmissbrukare. Som exempel på hur det sexmissbrukande beteendet kan se ut så ger författarna överdrivet flirtande, dans och att göra sig utseendemässigt förförisk, att visa sig naken i fönster, förföra yngre personer, gifta män, chefer och tvångsmässig onani. Många av de här sakerna gör vi varje dag, vi flörtar lite, klär oss så att andra ska finna oss attraktiva och har kanske sexuella relationer som inte riktigt passar in i de sociala normerna. Artikeln betonar det här, hur hårfin gränsen är mellan ett missbruk och ett bruk. Vi får också veta hur många av kvinnorna söker hjälp, men kanske inte direkt för sitt sexmissbruk, det missas ofta. En sak som är lite motsägelsefull är hur väldigt sexuellt aktiva kvinnor möts i samhället, jag läser just nu en text om detta, men kan säga att kanske har vi en lägre toleransnivå för ett kvinnligt sexuellt utåtagerande än ett manligt. Med det i åtanke så borde egentligen fler kvinnor än män klassas som sexmissbrukare.

Den förföriska kvinnan, en social konstruktion?

Så är sexmissbruk en innediagnos? Det går inte riktigt att svara på, för de som verkligen klassar sig som beroende så är lidandet äkta och hjälpen livsnödvändig. Har män en sexmissbruksgen eller är det så att kvinnor av kulturella skäl inte anser sig vara sexmissbrukare i lika hög grad?

Vad kan man då göra om man anser sig ha problem med ett sexmissbruk? Här finns några adresser och telefonnummer

Anonyma Sexuellt Dysberoende, hjälptelefon

073-811 20 76

www.slaa.nu

www.korpberget.com

Korpbergets behandlingshem, tar emot sexmissbrukare.

0612-71 82 80

Läs även andra bloggares åsikter om otrohet, sexmissbruk, SLAA