Pretty woman – en studie i kapital

March 11th, 2012 § 4 comments § permalink

När jag ser om Pretty woman kanske femton år efter det att jag sett filmen första gången är det många tankar som väcks. Att jag inte ens förstod första gången att det handlade om sexköp och sexsäljande är en, vad jag såg var att hon hade spännande kläder och sen blev de kära. Filmen är en intressant resa i olika sociala roller som vi spelar. Jag studerar hur Vivian lutar sig in i bilen med en intention och sedan ändras dialogen och rollerna. Helt plötsligt är det hon som kör bilen och undervisar honom. Sedan skiftas rollerna tillbaka igen när han erbjuder henne den överenskomna summan hundra dollar för att hon ska följa med honom till hans rum.

När de väl kommer till hotellrummet är rollerna oklara. Ska hon vara kvinnan som körde bilen eller kvinnan som han betalar? De liksom dansar fram och tillbaka i sin interaktion. Hon försöker närma sig honom sexuellt – han backar. Slutligen kliver de in i rollerna som sexsäljande och sexköpande och efter en antagen avsugning somnar de tillsammans.

Då jag ser Pretty woman kan jag inte låta bli att tänka på Catherine Hakims forskning kring kapital. Forskningen och teorierna kring erotiskt kapital är en vidareutveckling av Bourdieus teorier om socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital. När Edward beställer in alla former av frukost funderar jag på om det handlar om omtänksamhet eller en uppvisning i det kapital som han besitter – socialt, kulturellt och främst ekonomiskt.

Hakim beskriver sex olika former i vilka erotiskt kapital visar sig. Jag definierar fyra av de sex hos Vivian. Hon har skönhet, sex appeal, social kompetens och är livfull. Den första av de två andra formerna, stil, får hon med hjälp av Edward. Den andra, att vara “bra i sängen” visar sig enligt Hakim bara för de som kommer så nära och den kan vi bara spekulera om.

Är kärlek en biokemisk process eller passion, eller båda? Vad som är tydligt är att det är kärlek som ändrar definitionen på vad Vivian och Edward är. De går från rollerna som den sexsäljande och sexköpande till de älskande. Kanske möjliggörs detta av deras tafatthet. Vivian förefaller visserligen vara van vid sin roll som sexsäljande men hon flyter gärna över i tjejen som tandtrådar bort jordgubbskärnor eller skrattar rått åt en gammal film, barfota på golvet. Det är intressant att se paret gå från ett förhållande som ses som ett praktexempel på maktstrukturer till något som räknas som det vackraste vi vet – kärleken. Och kyssen på munnnen som får symbolisera skillnaden. Den symboliska getsen som bekräftar kärleken. Som förändrar dynamiken och leder till något annat. Vad som mer är intressant är hur Vivian genom att inte inrätta sig i rollen som sexsäljande vinner Edwards hjärta. Det är då hon är lite gulligt töntig och ligger med hörlurar och vrålar i badkaret som hans ögon glänser till och vi ser att han faller.

Slutligen kostaterar jag att Vivian i Pretty women genom Edward får tillgång till de andra kapitalformerna; socialt, kulturellt och ekonomiskt. Vad jag undrar är vad som skulle krävas för att Vivian själv skulle tillskansa sig de andra kapitalformerna? Eller är det så att erotiskt kapital fungerar som en antidot till socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital? Att beskriva våra sociala roller utifrån kapital kan synas en smula cyniskt, men inte desto mindre intressant. Att prata om relationer i ekonomiska termer är allt annat än ovanligt; vi satsar på och investerar i varandra. Det är dock sällan som jag upplever att kapitalformerna blir så tydliga som i Pretty woman. Vad är då vårt värde och vem definierar det? Jag vill tro på ett värde i det att du finns till och en möjlighet att själv definiera dig. Oavsett vilka kapitalformer du besitter, oavsett vem som frågar dig om vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om Bourdieu, Catherine Hakim, erotiskt kapital, film, kärlek, Pretty woman, relationer, sexköp, sexualitet

Sex säljer vem säljer sex?

November 6th, 2009 § 10 comments § permalink

Första gången som jag tvingades ompröva min syn på prostitution var när jag satt med en vän på Stortorgets uteservering i Lund och fick ta del av en helt annan bild av frågan efter att hon läst Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. Min väns funderingar tog skruv och jag började fundera på varför jag helt köpt bilden av den utnyttjade, missbrukande kvinnan som prostituerad. Mina argument i början av diskussionen var inget som jag är stolt över idag Ja men det fattar man ju att ingen mår bra av att sälja sin kropp.

För det första vill jag motsätta mig begreppet att sälja sin kropp, mig veterligen är det inte särskilt många prostituerade som lämnar kvar sin kropp hos torskarna och går ifrån den. Handlar det om en sorts leasingavtal?

Sen det där med den lyckliga och den olyckliga horan. Kräver vi av något annat yrke att det ska delas upp i antingen lycklig eller olycklig? Hur många människor som går till sina jobba kan säga att varje dag är de lyckliga, eller olyckliga. Givetvis kan man vara mer eller mindre nöjd med sitt yrkesval, men att kräva någon stabil lycka som krav för att få behålla sitt yrke håller inte i praktiken. Jag raljerar lite, men mitt syfte är att ifrågasätta påståenden som vi bara accepterat utan att fundera närmre över dem.

Inför föreläsningen om sexköp på min sexologikurs får vi läsa ett urval av texter som behandlar ämnet. Vi får ta del av Susanne Dodillets beskrivning om hur synen på prostitution utvecklade sig helt annorlunda i vårt grannland Tyskland. Istället för att få vår Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster så har Tyskland Lagen för regleringen av de prostituerades rättsförhållanden. I texten läser jag socialdemokraten Nancy Eriksson om hur prostituerade

”kommer allt längre bort från möjligheten att bli vanliga människor igen”.

Jag tror att det alltid ligger en fara i att dela upp vår befolkning i de vanliga och de ovanliga, särskilt när Socialstyrelsen rapporterar om att 20 000 ungdomar säljer sex på nätet. Om vi klassat dem som ovanliga och abnorma, hur ska vi då kunna närma oss dem utan att stigmatisera gruppen? Niklas Eriksson och Hans Knutagård skriver om detta som begreppen etablerade och outsiders i sin rapport hämtade från Elias & Scotson 1999.

Jag tycker då att det är ett större problem med bilden av den prostituerade som kvinna, i samhällets bottenskikt än vem som är vanlig eller ovanlig. När jag och några vänner diskuterade prostitution för några månader sedan slog det mig efteråt att den enda rollen vi försökte kliva in i var kvinnans som prostituerad, vi frågade oss själva om vi kunde tänka oss att sälja sex, men hade inte en tanke på att vi skulle kunna köpa sex. Vad gör att vi som universitetsstudenter tycker att det känns mer naturligt att identifiera oss med sexsäljare än sexköpare? Det fick mig att fundera över om det var för att det saknas män som säljer sex eller för att vi bara får se kvinnor som gör det?

Min lärare i sexologi Niklas Eriksson har tillsammans med Hans Knutagård skrivit sexmänsäljer.se/x om internet som arena för prostitution för män. Män som säljer sex är nästan osynliga i forskningssammanhang, men innebär det att de inte finns? Här finns Niklas och Hans rapport att läsa i sin helhet.

Ett citat från rapporten

Vi kan illustrera detta genom exempel som ligger nära vår framställning. En yngre man erbjuds pengar för den sex han ändå vill ha. Han tackar ja till erbjudandet och upplever en dubbel ”betalning”. Dels fick han den sex han ville ha, dels fick han de pengar han behövde.”

Det här tycker jag är tänkvärt eftersom vi ofta utan att reflektera över det antar att den sexualitet som finns inom prostitution är ofrivillig och ickelustfylld. Måste det vara så eller kan en prostituerad också njuta av sex?

Så till bilden av den missbrukande prostituerade, är det hönan eller ägget som kom först. Missbrukar individen eftersom den prostituerar sig eller prostituerar individen sig för att den missbrukar. I texten Sexualitet och missbruk (Nilsson, I., Heijbel, C. 1985) hittar vi citatet

Alla kvinnor som prostituerar sig är inte heroinmissbrukare, men de flesta kvinnor som missbrukar heroin prostituerar sig”

Personligen tycker jag dock att detta blir en helt annan diskussion, nämligen den om sexualitet och missbruk och vad ett drog- och alkoholmissbruk gör för sexualiteten, men det tar vi en annan gång. Värt att notera är också att bland de 25 prostituerade kvinnor som RFSU arbetar med i arbetet med projektet Sex på köpet hade inga av kvinnorna vid den aktuella tidpunkten något missbruk, ett fåtal hade en tidigare missbruksproblematik i bagaget.

Eriksson och Knutagård tar även de hål på fördomar gällande prostituerade

Män som säljer sex till män har inga möjligheter att komma in på den vanliga arbetsmarknaden och är därmed i en utsatt finansiell situation. Alla männen i vår undersökning hade en annan huvudinkomstkälla, åtminstone ett deltidsarbete eller studiebidrag. De hade också möjligheten att ta extra arbeten, även om de inte var så väl betalda.

Män säljer sex till män för de haft dåliga uppväxtvillkor, bristande vuxenkontakter och upplever social isolering. Respondenterna i vår undersökning kom från stabila medelklassfamiljer och beskriver sin uppväxt som stabil och kärleksfull. En av dem ville inte uppge något om sin ursprungsfamilj.

Män säljer sex till män för att man är hemlös och har ingenstans att ta vägen. Samtliga respondenter hade eget ordnat boende. “

Det har inte varit min avsikt att argumentera vare  sig för eller emot prostitution, bara ge en mer nyanserad bild av de som väljer att tjäna pengar på att sälja sex. Jag känner mig långt ifrån färdig med ämnet och kommer med all säkerhet återkomma till det.

Läs även andra bloggares åsikter om Hans Knutagård, Niklas Eriksson, Petra Östergren, prostitution, RFSU, sexköp, Susanne Dodillet

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with sexköp at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts