Saga om Sexologi

Föreläsning i sexologi 1929?

Personer som jag är ihop med brukar få frågan av omgivningen hur det egentligen är att vara ihop med en sexolog, hur är sexet följt av ett höhö-ande och insinuationer om att det måste vara något riktigt speciellt. De som är kloka brukar svara med en parallell till andra yrken som inte leder till att vi drar slutsatser om hur någon är privat. Just sexolog och psykolog är yrken som ofta ger som en tillåtelse att uttala sig om hur någon är privat, andra yrken kopplas aldrig samman med personens egenskaper eller identitet.

Ibland lyfter jag in personliga erfarenheter i bloggen, men jag brukar vara noga med att skriva ut att just de är personliga erfarenheter för att det ska gå att skilja från alla de gånger som jag skriver om saker som jag inte alls angriper ur ett personligt perspektiv. Jag tror att det är omöjligt att arbeta med ett kreativt uttryck utan att det ibland blir personligt, men det är viktigt att kunna skilja på när jag skriver om en egen erfarenhet och när jag skriver om något som inte berör mig personligen men som är viktigt att lyfta.

En av de mer obehagliga upplevelserna som mitt bloggande har lett till är den medelålders mannen i bekantskapskretsen som hade läst mitt inlägg om högsexuella kvinnor och tolkade det som en direkt inbjudan till sex. Vilket resulterade i att han utsatte mig för sexuellt ofredande, som gjorde att jag under flera år reagerade med ett bultande hjärta på alla män med vitt hår som påminde om honom och systematiskt undvek kvarteret där han arbetade. Andra erfarenheter är den avlägset bekanta mannen som på Kulturbolaget i Malmö en sen kväll lutade sig fram och stönade i mitt öra om hur snuskig jag var som skrev om alla mina snuskiga tankar i en blogg eller journalisten som ville skriva om BDSM och skickade ett mail med frågor om hur jag utövade den praktiken.

De allra flesta i min omgivning är fantastiska på att förstå att jag inte skriver Sagas sexblogg utan en blogg med reflektioner kring sexualitet och sexologi. För mig är den skillnaden viktig för jag vill kunna skriva om allt utan att bli sammankopplad med olika sexuella praktiker eller identiteter. Det positiva som kommit ur mitt bloggande överväger med råge de negativa erfarenheter som jag fått och en stor del av alla idéer och vinklar kommer från personer i min omgivning som delar med sig av sina erfarenheter och tankar. Det vill jag tacka för och hoppas att ni fortsätter med det!

Läs även andra bloggares åsikter om Saga om Sexologi, Sexologi

Idag har jag tillbringat dagen med att skriva på en projektplan för min kommande masteruppsats om sexuell lust. Bland annat har jag studerat modeller över sexuell respons. Det är spännande eftersom modellerna färgar vår syn på sex, sexuell lust och olust. I den första modellen, Master & Johnsons linjära modell över sexuell respons, fanns inte sexuell lust med alls. Den lades sedan till som ett första steg av Kaplan.

Här ser ni: 1. Lust 2. Upphetsningsfasen 3. Platåfasen 4. Orgasmfasen 5. Återgångsfasen

En modifierad modell över sexuell respons är Bassons cirkulära modell. Där öppnas upp för att sex kan motiveras av andra faktorer än lust, vilket jag tror är smart. Lust ses också som något som kan komma under tiden som en har sex, responsiv lust, till skillnad från synen att lusten alltid kommer spontant och föregår sex.

Jag har ritat till er, hoppas ni kan läsa, klicka på bilden för större version. 

Bassons modell kommer dock med lite föreställningar om hur mäns och kvinnors sexuella lust ser ut. Den tidigare forskning som jag har studerat består till stor del av studier kring kvinnors lust i långvariga relationer och potentiella faktorer som bidrar till minskad lust. Där väcks en tanke hos mig att vi kanske skapar en lustproblematik genom att välja att studera en könstillhörighets problematik kring sex.

Därför är en intressant artikel den enda som jag hittat som fokuserar enbart på män; Men in love: living with sexual boredom. Där intervjuas 12 män i långvariga relationer om sexual boredom (sexuell uttråkning? Säg gärna till mig om ni kommer på ett bättre begrepp.). Samtliga män i studien ser tråkig sex som en oundviklig konsekvens av att ha en längre sexuellt exklusiv relation. Att hett sex är något som byts mot långvariga relationer och äkta kärlek. Samtidigt problematiseras och analyseras deras ståndpunkt utifrån ett socialkonstruktivistiskt och diskursivt perspektiv där författarna lyfter fram en norm kring “hot monogamy” och att ha ett aktivt sexliv, alltid.

Vill ni ha en populärkulturell beskrivning av hur Master & Johnson utvecklade sin modell över sexualitet genom att göra fysiologiska mätningar på personer som hade sex, med sig själv och andra, så kan jag tipsa om serien Masters of Sex.

Källa bl a: Sexualitetsstudier red. Lars Plantin & Sven-Axel Månsson

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, lust, Masters of Sex, Saga om Sexologi, sex

Eftersom jag är väldigt förälskad, superstressad och därför lite disträ just nu så är det här en utmaning och inspirerad av Suzann och peppad av Robert har jag bestämt mig  för att ansluta till #blogg100 och under 100 dagar blogga minst ett inlägg varje dag. Ni kan läsa mer om #blogg100 här.  Min tanke är att komma med kortare sexologiska reflektioner, tipsa som kultur som har med sex att göra och kanske dela med mig lite av mitt liv, som för det mesta kretsar kring sexologi.

Ämnen som jag har funderat över är t ex raggning, sperma, ljud vid sex, bisexualitet och att filma eller fotografera sig när en har sex. Vad vill ni läsa om?

Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Saga om Sexologi

För några veckor sedan kontaktade lektor Ingela Steij Stålbrand mig och frågade om jag ville komma och svara på frågor om sexualitet, bloggande och sexologi på psykologprogrammet vid Lunds Universitet tillsammans med Charlotte Rudenstam. Ingela, som jag träffade första gången när jag själv läste på psykologiska institutionen i Lund, har ett starkt engagemang i sexologi och psykologi och gör ett stort och viktigt arbete när hon lyfter dessa frågor bland psykologstudenterna.

Studenterna hade en mängd frågor om bland annat porr, etik, tabun, terapeutiska relationer och poly. Frågorna täckte in en mängd områden och jag tyckte att det var särskilt intressant att höra deras funderingar kring sexologi och terapi.

Eftersom jag hade ett helt rum med blivande psykologer framför mig så passade jag på att lyfta ämnet pedofili. Vi som arbetar terapeutiskt med personer med pedofila preferenser måste våga skapa utrymme för dem att tala om sina tankar och känslor i terapi för att förhindra att personerna kanske senare agerar på tankarna och känslorna i form av övergrepp mot barn. Om vi som behandlare kan möta patienter/klienter med dessa frågor på ett tydligt sätt utan att bli rädda så tror jag att vi i framtiden kan förhindra att övergrepp mot barn sker.

Några av studenternas funderingar

Att arbeta tillsammans med Charlotte var intressant eftersom vi kommer från olika fält när det gäller sexualitetsfrågor, hon som sexabilitycoach och jag med en akademisk syn på ämnet. Vad som slog mig i samtalen var dock att vi delade en grundsyn på sexualitet kring exempelvis normer och problematiken med skuld och skam. Väldigt spännande samarbete!

Preventell heter en hjälplinje vid oönskad sexualitet. Dit kan du ringa om du känner att du tappat kontrollen över din sexualitet, oroar dig över den och/eller är rädd för att göra andra eller dig själv illa.

Läs även andra bloggares åsikter om Lunds Universitet, pedofili, Psykologprogrammet, Saga om Sexologi, Sexologi

I skrivande stund har jag precis avslutat kursen Sexualitet i ord och bild på masterprogrammet i sexologi. Under en föreläsning om kontextens betydelse för sexuellt material så kom vi att tala om sexbutiker och hur hela bild- och formspråket förändrats  hos de butiker som öppnas nu. Ett exempel som gavs, på en nyare butik, var Malmös Justine & Juliette. En butik med sexuellt material, allt från buttplugs till erotisk litteratur, i centrala Malmö.

Ofta talas i relativt negativa ordalag om att sex finns överallt och att vårt samhälle har blivit sexualiserat. Jag tycker att utformandet av Justine & Juliette är intressant att ställa i förhållande till det påståendet. Emma, som tillsammans med Thomas driver butiken berättar för oss att det ofta händer att kunder kommer in och tror att det handlar om en antikaffär. Det är inte så märkligt, butiken ligger centralt i Malmö och är inredd på ett välkomnande sätt. Det märks att varorna som ligger framme är noggrant utvalda och jag ser inte en enda plastförpackad dildo med en tjej i leopardkläder på förpackningen. Skyltfönstret mot gatan är stort och då vi utforskar butiken kan förbipasserande se oss som på display. Det finns inte några mörka bås och jag hittar snart till hyllan med erotisk litteratur av kvalitet. Då jag kommer hem tänker jag att något som kännetecknar mitt besök är en avsaknad av skam i förhållande till sexualitet. Det är intressant att jämföra med påståendet att sexualisering av det offentliga skulle vara negativt och bara kan se ut på ett sätt. Jga får en tanke om att det kan finnas olika sätt som sexualitet är synligt i det offentliga rummet. I butiken tror jag också att jag hittar något som jag tycker att vi förlorar i många sammanhang när det gäller sex. Jag vänder mig till min vän och Emma och frågar dem varför vi inte leker mer. Det jag tycker mig ana i butiken som jag saknar på så många andra platser är lust och lekfullhet.

Ibland får jag höra att sex är sexigast då det är lite hemligt och smygigt. Det funderar jag på när jag går runt inne i affären. Sällan har sex känts så exponerat för mig som hos Justine & Juliette. Vår föreläsare Mariah Larsson berättar för oss om hur studier visat att kvinnor som kommer in i sexbutiker inte beter sig så som var kotym bland männen som besöker butiken. Kvinnorna var  högljudda och förstod inte alls koderna. Ändå verkar kvinnor vara en nyupptäckt målgrupp för sexbutiker. Vi frågar Emma vilka som handlar. Det är både ensamma och par/flera, män och kvinnor. Vissa vet precis vad de vill ha, andra behöver lite betänketid. Min uppfattning är att Justine & Juliette stimulerar. Både sexuellt och intellektuellt. Butiken är ett ställe där du kan komma in och diskutera normer kring sexualitet, bli informerad om och klämma på visuellt attraktiva sexleksaker och gå därifrån med en snygg påse som du håller högt på after worken.

Justine & Juliette ligger på Friisgatan 10. Deras hemsida hittar ni här. Under våren kommer de att ha en föreläsningsserie, Sex gånger sex, som går att anmäla sig till, mer info hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om Justine & Juliette, lust, Saga om Sexologi, sex, sexbutik, sexualitet

Tillsammans med bland annat Robert och Linda var jag förra veckan Levande bok under Sexdagarna. Sexdagarna är ett återkommande arrangemang  som möjliggör möten mellan människor för samtal och information om sex och sexualitet. Att vara Levande bok innebar att jag fanns till hands för samtal över en fika om masterprogrammet i sexologi och hur det är att blogga om sexualitet. Under två dagar fick jag uppleva intressanta möten med människor som berättade minst lika mycket för mig som jag för dem om sexualitet och kultur. Jag träffade bland annat en av personerna bakom sidan Kåtspråk, ett projekt kring digital sexuell kommunikation av studenter på Malmö Högskola. Deras sida hittar ni här. Arrangörerna uppmuntrade oss att tala om aktivitet och inte identiet, dvs vad vi gör och inte hur vi är. Diskussionen kring just komplexiteten i det privata, personliga och professionella en av de spännande dikussioner som vi förde under dagarna. Vad är det privata och vad är det publika? Jag fick bland annat flera gånger frågan hur min omgivning reagerar på mitt yrkesval. En fråga som skulle kunna sägas vara privat och personlig, men i svaret finns också information om hur samhället ser på sexualitet.

Ett annat arrangemang som pågick samtidigt som Sexdagarna var BUFF (Barn och ungdomsfilmfestivalen). Jag har växt upp med filmerna på BUFF och även det här året bjöd festivalen på spännande upplevelser som jag tänker återkomma till, bland annat filmer som Identity card och 17 girls. I fredags satt jag på prisutdelningen för festivalens filmer, flera av filmerna hade tema sexualitet och där fanns bland annat titlar som Ligg med mig. Då titlarna med sexuellt innehåll lästes upp skrattade stora delar av publiken. Skratt är en av de reaktioner som jag får på mitt val att utbilda mig inom sexologi. Skratt och mer eller mindre lyckade skämt. Humor och sexualitet verkar ligga väldigt nära för många människor och det är en av de saker som jag tar med mig från Sexdagarna och något som jag tänker återkomma till och skriva om. Jag funderar på vad som göra att sexualitet och skämt ligger så nära och hur det ser ut i olika kulturer? Handlar det om lust, handlar det om försvar eller handlar det om något helt annat? Ytterligare reaktioner är nyfikenhet och frågor om vad sexologi är och under vilka former det går att arbeta med sexologi.

Ett annat tema, mycket tack vare de utbytesstudenter som fanns på plats, var hur attityden till sexualitet ser ut i Sverige. En av frågorna var en undran över den öppna diskussion som finns kring sexualitet i förhållande till hur lite vi talar om känslor och hur känslomässigt stängd den svenska kulturen kan uppfattas, om det nu kan sägas finnas någon typisk svensk kultur.

Sexdagarna var ett fantastiskt äventyr som uppmuntrade mig enormt i mitt yrkesval. Behovet att prata om sexualitet är stort och det gör att jag ser mycket fram emot en framtid inom sexologin. Från Sexdagarna tar jag också med mig en medvetenhet om att sexualitet är ett ständigt föränderligt begrepp och ett begrepp i ständigt behov av rörlig diskussion. Sanningarna måste omprövas och jag tror att få sätt är så effektiva för det som samtalet.

Här pratar jag om Sexdagarna i TV4 Malmö.

Intervju med mig i City.

Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, humor, Malmö, Malmö Högskola, Saga om Sexologi, sex, Sexdagarna, Sexologi, sexualitet

Hej, jag läser dina inlägg med intresse, men lesbiska relationer, feministiska genus-analyser och RFSL/HBT-perspektivet blir ganska begränsat och tröttsamt. Vi heterosexuella män har också behov och intressen.. tex. så ökar andelen ofrivilligt ensamma män (kvinnor) i vårt samhälle. Detta samtidigt som lesbiska/ensamstående kvinnor skaffar barn på egen hand… (som det vore en social rättighet!). Män har sämre psykisk och social hälsa, självmord, ensamhet, hemlöshet etc., män är förlorare på många plan. En blogg som denna borde ha ett mer vidsynt och öppet anslag.

Jag får den här kommentaren från signaturen JF och känner ett behov av självrannsakan. Mycket för att jag senast för någon vecka sedan berättade att jag har ett stort intresse för manlighet/maskulinitet och sexualitet.

Kritiken JF lyfter handlar delvis om att mina inlägg skulle förfördela heterosexuella män. Jag kontrollerade därför vilka de inlägg som är synliga på bloggens första sida, dvs femton stycken, handlade om. De två första inläggen är mycket riktigt inlägg om karaktärer som kan definieras som kvinnor. Vi har tjejen i musikvideon och Saga i bron. Ett inlägg handlar om författaren Michel Houellebecq och artisten Färska Prinzen, båda män. Efter det följer elva inlägg som jag anser är könsneutrala, de handlar exempelvis om den sexologiska professionen, om barns sexualitet, om singelskap och om att ta tid för sex. Ett inlägg handlar om musor och groupies. Sidan avslutas med ett inlägg om just manlighet och sexualitet, utifrån Lars von Triers Melancholia. Ett inlägg där jag självkritiskt resonerar om det fokus som läggs på de kvinnliga karaktärerna i filmen. Så i fråga om utrymme på bloggen så tycker jag inte att heterosexuella män är mer förfördelade än några andra.

Jag tycker dock att JF’s beskrivning av den heterosexuella mannens identitet är intressant. I höst gick ett antal uppsatser på masterprogrammet i sexologi upp till opponering och en av dem kretsade just kring maskulinitet och sexualitet. Jag har hört att uppsatsen beskriver en manlig sexualitet i kris och jag lovar att dela med mig av innehållet när jag läst den. Samma negativa tongångar kring mannens öde hade den artikelserie i SvD som jag refererade till då jag skrev om männens roll i filmen Melancholia. Jag diskuterade för några dagar sedan manlighet och identitet med en kvinna och hon lyfte ett intressant perspektiv. Hon beskrev hur kvinnans identitet under de senaste hundra åren färgats av positiva händelser som ökad frihet och större möjligheter. Mannens identitet däremot har färgats av en förlust av makt och jag tror att det är den förlusten som skulle kunna ligga bakom den negativa utveckling som den manliga identiteten går till mötes på vissa plan. JF beskriver exempelvis männens sämre psykisk hälsa, självmord, ensamhet och hemlöshet. Män beskrivs som förlorare på många plan, men jag tror inte att det är hela bilden. För frågan är om en manlig identitet som var skapad i skenet av kvinnans maktförlust verkligen gav män bäst förutsättningar.

För efter min och kvinnans diskussion kring manlighet och identitet så slår det mig vad som pågick i rummet samtidigt som vi förde diskussionen. På golvet läste min vän för sin dotter och brorsdotter. I rummet bredvid packade brodern ner deras övernattningssaker och jag tänkte att här har vi de positiva konsekvenserna av den stundtals smärtsamma samhällsutveckling som vi mött de senaste hundra åren. Äntligen har vi en generation som får lov att vara pappor med sina barn, inte bara till dem i form av ekonomisk försörjningsplikt och erkänt faderskap. Jag såg dokumentären Han tror han är bäst förra veckan. En dokumentär som till stor del kretsar kring socialt arv och vad det kan innebära för individer. Jag tror att just socialt arv är något som har färgat rollen som pappa längre än vi velat erkänna, bara en eller två generationer bort möter vi pappor som varit föräldrar på avstånd till sina barn och det har tagit tid för papporna att närma sig barnen.

Det beskrivs en manlighet i kris och de senaste månaderna har jag funderat mycket över just ordet kris och vad det innebär. Ofta får ordet bära en negativ innebörd, men en kris, livskris, leder ju ofta vidare. Vi har stått och stampat ett tag, till sist brister det och krisen är det som för utvecklingen vidare. Krisen kanske kommer att kräva traumabearbetning, människor tvingas hitta nya sätt att förhålla sig till varandra och det är komplicerat. När vi inte kan luta oss mot de väl invanda könsroller som tidigare generationer slagit fast tvingas vi själva definiera oss och det kräver arbete och uppfinningsrikedom. Ska vi i vårt förhållande vara monogama eller vill vi ha en annan form för vår sexualitet? Kanske vill vi inte alls leva tillsammans utan fylla livet med människor som vi inte har romantiska kärleksrelationer till?

JF, tack för din kommentar och för att jag fick svara på den. Den kritik som du lade fram om att jag skriver för mycket om homo- och bisexuella gör mig illa till mods. Om min blogg är något så är det för heteronormativ, vilket jag tror t ex beror på att mycket av den forskning jag refererar till är det. Mitt mål är inte att homo- och bisexualitet ska ta de tio procent som befolkningen statistiskt uträknat består av utan precis lika stor plats som heterosexuella tillåts ta i bloggen.

Ensamhet är ett mycket intressant ämne som jag avser att återkomma till. För övrigt får din kommentar mig att tänka på, utan ironi, en låt av Färska Prinzen där texten går så här

“Men det är fan synd om alla idag. Alla borde fan ha tröst, men ingen skriver mitt namn på nått jävla plakat. Och vem ska man skylla på när man är en vit man i sina bästa år, jag får inte ens jobb i handen och för mig finns ingen jävla ombudsmannen. För mig finns ingen jävla kvotering, ingen representant i nån jävla regering, inga debatter som främjar mina chanser till något annat än transport till anstalter. Kolla inga jävla sympatier, inga program på p3 om livet, ingen hjälp med nån jävla blankett fastän man inte fattar ett piss om det än“

För något år sedan hade jag en inläggsserie om heterosexualitet som du kanske skulle finna intressant. Här hittar du de olika inläggen.

Läs även andra bloggares åsikter om Färska Prinzen, genus, heterosexualitet, manlighet, Melancholia, Saga om Sexologi

Under hösten kommer jag att påbörja arbetet med min masteruppsats i psykologi vid Karlstads Universitet. Jag behöver därför er hjälp. Min tanke är att skriva om begreppet vita äktenskap (dvs romantiska förhållanden/relationer, inte enbart äktenskap, där parterna inte har sex, sex kan än så länge definieras ganska brett som samlag, hångel, kyssar, närhet etc). Jag behöver därför tips om internetforum där romantiska relationer utan sex diskuteras, i stil med exempelvis Familjeliv. Vill ni inte kommentera här så kan ni mejla mig på saga.alm.martensson@gmail.com . Jag är enormt tacksam om ni ville hjälpa mig med det här/sprida efterlysningen.

Jag är också intresserad av tidigare forskning, tidigare skrivet om ämnet.

Robert Heide’s The Bed (1965)
(Photo: Billy Name) från http://www.warholstars.org/caffe_cino.html

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, internet, Karlstads Universitet, master, psykologi, Saga om Sexologi, sex, Sexologi, uppsats, vita äktenskap

Första avsnittet av Sex and the city. Big ger Carrie lift hem då hon inte får någon taxi.

–       Vad sysslar du med?

–       Förutom att gå ut varje kväll?

–       Vad jobbar du med?

–       Det här är mitt jobb, jag är en slags sexantropolog

–       Är du… prostituerad?

–       Jag skriver en spalt som kallas ”Sex och staden”

Då jag fick frågan på en tillställning häromveckan och jag svarade att jag läser till sexolog kretsade den fortsatta diskussionen kring de reaktioner som jag får på mitt val att blir sexolog (eller specialist i klinisk sexologi som jag någon gång hoppas kunna titulera mig). När jag berättar vad jag sysslar sker ofta ett av följande tre scenarier

1. Någon form av skämt, i klass med sexsäljar-skämtet som Big kör med Carrie, gärna en sexuell anspelning i kombination med ett mycket nervöst skratt.

2. Finns det? Skeptisism.

3. Vad är det? Hur blir man det? Uppriktigt intresse.

Vi har även de som verkar bortse från att jag tagit 300 högskolepoäng och ser mitt yrkesval som en ingång till att bete sig illa, riktigt illa. Som inte förstår att mitt yrkesval inte har något med min egen sexualitet att göra. Ibland får jag sökningar på Sagas sexblogg, det tycker jag exemplifierar på ett perfekt sätt vad detta inte är. Vad jag inte är. Redan i mitt första inlägg på bloggen satte jag ribban och jag har försökt hålla den. Bloggen kommer aldrig att handla om mitt sexliv, mitt sexologiska arbete kommer aldrig handla om mitt sexliv. Skulle det börja göra det så skulle jag genast betala för fler timmar i egenterapi.

Jag och min kursare Eva har diskuterat det här med att presentera sin profession många gånger. I början valde vi våra sammanhang, vi kände efter och om det kändes obekvämt så tryckte vi istället på psykologibiten och utelämnade sexologin. Efter ett tag tog vi mod till oss och bekände färg oftare, dock med ett mycket stort leende, som för att släta över ett inte helt okontroversiellt ämne.

Sedan mognade vi i våra roller och nu kan vi säga sexolog utan konstlade leenden eller höhö. Vi blev också säkrare på vad det innebar, vad sexologi är blir ofta inte enkelt att förklara eftersom ämnet är tvärvetenskapligt och ingångarna många. Jag märkte också i takt med att jag presenterade mitt yrkesval för fler och fler att jag aldrig kunde veta vilken av de tre reaktionsformerna som personen framför mig skulle falla in i. Personer som jag tänkte att det skulle bli jobbigt med blev det helt underbara diskussioner med. Många människor har genom att jag berättat vad jag håller på med delat med sig av fantastiska historier och känslor kring sexualitet och sex.

Jag tror att ni kan gissa vilken reaktion på mitt val att bli sexolog som jag tycker känns bäst att få, jag förstår att ämnet väcker intresse och undran om vad sexologi är. Jag hoppas också att ni vet att jag aldrig förväntar mig era sexuella historier, jag är lika glad över att få höra om er konst eller era juridikstudier.

Nyfikenhet är grunden till mitt val av yrke, nyfikenhet på människor och deras historier. Att historierna sedan handlar om sex beror på en händelsekedja som började med en kurskatalog från Malmö Högskola i en lägenhet i Paris.

Läs även andra bloggares åsikter om profession, professionalitet, Saga om Sexologi, Sex and the city, sexolog, yrkesval

Planet glider in över de glittrande städerna på Rivieran, Cannes identifieras genom yachterna som ligger som eldflugor kring hamnen. Timmen är sen och Nice flygplats bjuder inte på många resenärer, det tyska flygbolagets plan är halvtomt och jag har en lätt panik i det att jag måste hitta någon att dela taxi till Cannes med. Jag vänder mig till en ung man

–       Ska du till Cannes?

Mannen svarar jakande och jag anar en svensk brytning. I taxin från flygplatsen berättar han att han heter Johannes Nyholm och är regissören bakom filmen där en bebis trashar en bar i Las Palmas, ett klipp som fått över åtta miljoner visningar på YouTube.

Då jag berättar att jag inte har någon ackreditering, d v s jag kommer inte in på det inhägnade festivalområdet och kan bara se vissa av filmerna, ger han mig ett insidertips om hur jag ska komma in på filmvisningarna.

–       Du ställer dig vid röda mattan uppklädd i din finaste klänning, när det kommer en ensam man så viftar du med handen och ropar ”company?”

Johannes Nyholm ger mig tipset med glimten i ögat och berättar att han lurat i en killkompis att det fungerade även för män, det gör det inte. I Cannes fungerar blont hår och en maxiklänning i färgen korall som inträdesbiljett till terrasserna och paparazzifotograferna smattrar efter. I mitt fall kommer ackrediteringen tack vare Johannes Nyholm och jag slipper genomlida ”company-experimentet” för att komma in på filmvisningarna.

Cannes är inte kvinnornas stad. I Le Monde kan jag läsa att kvinnor dock fått större plats i festivalen, i år är fyra stycken med i det officiella urvalet, jämfört med inga förra året. Regissören Vero Cratzborn visar mig en erotisk konstfilm på sin laptop på en av festerna längs strandpromenaden. I filmen kryper en snigel över huvudpersonens bröst och Vero Cratzborn pekar ivrigt på en erigerad hästpenis i bakgrunden.

–       It’s Freud!

Efter min första natt i Cannes vaknar jag med insikten att staden är ljus och lätt att röra sig i, men att det i rollen som innebär inträdesbiljett ingår en risk att männen på Grand Hotells terrass sträcker sig efter dig som brännmaneter. De skenbara fördelarna av att vara kvinna i Cannes omvandlas i natten raskt till motsatsen. Oavsett hur jag får min ackreditering så kvarstår faktumet att det är männens värld jag rör mig i och filmfolket fortsätter dagarna i Cannes med att festa med en intensitet snarlik den som bebisen i Las Palmas uppvisar.

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, film, genus, Johannes Nyholm, Las Palmas, Saga om Sexologi

Eftersom min enda referens till Pole Dancing är stripporna på klubben Bada Bing i serien Sopranos så hakade jag på några vänner som skulle testa Pole Dancing på en dansstudio i Malmö. På dansstudion Malmö Dansakademi gick allt i rosa och ludd. Efter några minuter där inne konstaterar vi att många av tjejerna har skjorts på sig. Vi står där i våra löpartights och känner oss fel. Senare förstår vi att skjortsen möjliggör dans och akrobatiska konster runt stången eftersom friktionen mellan benen och stången är en förutsättning för att du ska lyckas med konsterna. Pole Dancing som ursprungligen kommer från amerikanskt 1920-tal har förflyttat sig från strippklubbar till träningssammanhang. Det är en träningsform som är kräver styrka, flexibilitet och uthållighet. Under timmen på Malmö Dansakademi blir vi mer än väl medvetna om vilket jobb som ligger bakom en show med Pole Dancing. Den enda av oss som någorlunda klarar av att klättra upp längs stången “sträck ut, rulla ihop som en köttbulle” är den som är mest vältränad och har imponerande armmuskler.

Bild från Malmö Dansakademi.

Pole Dancing väckte senast svensk mediestorm då det lanserades för barn under namnet kids acro. Det är inte den enda träningsformen som anspelar på sex och strippyrket. På många håll i landet lanseras stripp-aerobic och pussy cat doll-dans. Under vår upplevelse av Pole Dancing så talas det dock bara ett fåtal gånger om dansens ursprung. Det är bland annat när vi försöker klättra med fotsulorna mot stången som små apor som instruktören upplyser oss om att

– Stripporna med sina höga klackar klättrar med ovansidan av fötterna

inte med fotsulorna, som små apor som vi.

När jag sedan diskuterar upplevelsen och dansklassernas framgång så undrar jag över funktionen i danserna. Jag funderar på om det är så att vi i vårt stressade vardagsliv saknar en arena att känna oss attraktiva på. Är det så att sex måste kombineras med något nyttofullt (i det här fallet träning) för att vi ska avsätta tid åt det? Ofta tipsas om att schemalägga sex för att få tid till det, när det talas om det så är det dock med skrattet i halsen och poänger om hur oromantiskt det är med sexschema. Då är det kanske lättare att gå till dansstudion och få schemalagt en timme av rörelser som har sitt ursprung i sexarbetarnas vardag.

Klassen på Malmö Dansakademi ger en kroppsmedvetenhet som jag tror kan upplevas attraktiv. Vi går därifrån med stor respekt för fysiken hos de som kan svänga sig upp och ner runt stången och ganska många blåmärken. Kanske fyller Pole Dancing ett behov, kanske behöver det problematiseras. Jag funderar på om det finns Pole Dancing som riktar sig till män och hittar det här blogginlägget.

Här hittar ni en stilstudie i Pole Dancing från Micke Kazarnowicz.

Här kan ni läsa om när jag gick på fetischfest och när jag undersökte nätdejting.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, Malmö Dansakademi, pole dancing, Saga om Sexologi, sex, Sopranos, stripp, träning

Önskas alla fina läsare från Saga om Sexologi.

Under jul- och nyårshelgen skriver jag från Irland.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, nyår, Saga om Sexologi

Nu kan ni bli fan av Saga om Sexologi på Facebook!

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Saga om Sexologi, sex