Första avsnittet av Sex and the city. Big ger Carrie lift hem då hon inte får någon taxi.
– Vad sysslar du med?
– Förutom att gå ut varje kväll?
– Vad jobbar du med?
– Det här är mitt jobb, jag är en slags sexantropolog
– Är du… prostituerad?
– Jag skriver en spalt som kallas ”Sex och staden”
Då jag fick frågan på en tillställning häromveckan och jag svarade att jag läser till sexolog kretsade den fortsatta diskussionen kring de reaktioner som jag får på mitt val att blir sexolog (eller specialist i klinisk sexologi som jag någon gång hoppas kunna titulera mig). När jag berättar vad jag sysslar sker ofta ett av följande tre scenarier
1. Någon form av skämt, i klass med sexsäljar-skämtet som Big kör med Carrie, gärna en sexuell anspelning i kombination med ett mycket nervöst skratt.
2. Finns det? Skeptisism.
3. Vad är det? Hur blir man det? Uppriktigt intresse.
Vi har även de som verkar bortse från att jag tagit 300 högskolepoäng och ser mitt yrkesval som en ingång till att bete sig illa, riktigt illa. Som inte förstår att mitt yrkesval inte har något med min egen sexualitet att göra. Ibland får jag sökningar på Sagas sexblogg, det tycker jag exemplifierar på ett perfekt sätt vad detta inte är. Vad jag inte är. Redan i mitt första inlägg på bloggen satte jag ribban och jag har försökt hålla den. Bloggen kommer aldrig att handla om mitt sexliv, mitt sexologiska arbete kommer aldrig handla om mitt sexliv. Skulle det börja göra det så skulle jag genast betala för fler timmar i egenterapi.
Jag och min kursare Eva har diskuterat det här med att presentera sin profession många gånger. I början valde vi våra sammanhang, vi kände efter och om det kändes obekvämt så tryckte vi istället på psykologibiten och utelämnade sexologin. Efter ett tag tog vi mod till oss och bekände färg oftare, dock med ett mycket stort leende, som för att släta över ett inte helt okontroversiellt ämne.
Sedan mognade vi i våra roller och nu kan vi säga sexolog utan konstlade leenden eller höhö. Vi blev också säkrare på vad det innebar, vad sexologi är blir ofta inte enkelt att förklara eftersom ämnet är tvärvetenskapligt och ingångarna många. Jag märkte också i takt med att jag presenterade mitt yrkesval för fler och fler att jag aldrig kunde veta vilken av de tre reaktionsformerna som personen framför mig skulle falla in i. Personer som jag tänkte att det skulle bli jobbigt med blev det helt underbara diskussioner med. Många människor har genom att jag berättat vad jag håller på med delat med sig av fantastiska historier och känslor kring sexualitet och sex.
Jag tror att ni kan gissa vilken reaktion på mitt val att bli sexolog som jag tycker känns bäst att få, jag förstår att ämnet väcker intresse och undran om vad sexologi är. Jag hoppas också att ni vet att jag aldrig förväntar mig era sexuella historier, jag är lika glad över att få höra om er konst eller era juridikstudier.
Nyfikenhet är grunden till mitt val av yrke, nyfikenhet på människor och deras historier. Att historierna sedan handlar om sex beror på en händelsekedja som började med en kurskatalog från Malmö Högskola i en lägenhet i Paris.
