Cicciolina (Ilona Staller) & Jeff Koons – One Man’s Art is Another Man’s Porn?

February 21st, 2012 § 0 comments § permalink

I inledningsföreläsningen till kursen Sexualitet i ord och bild fick vi ta del av citatet “One man’s erotica is another man’s porn“. Just det citatet funderar jag på i förhållande till Jeff  Koons och hans konstverk i serien Made in heaven, fast där bör kanske frågan snarare ställas om Koons arbete med Staller handlar om pornografi eller konst? Är det fin- eller fulkultur och hur definieras konsten och/eller pornografin? Det är under föreläsningen om sexualitet i konst som jag fascineras av historien om Jeff Koons och Ilona Staller (Cicciolina). De möts 1989 och deras äktenskap varar mellan 1991 och 1992. Under den tiden skapar Koons Made in Heaven med Ilona Staller som medaktör och musa.

Staller har i sin tidigare karriär varit varit skeptisk till hårdporr med anledningen att hon inte vill stöta sig med Vatikanen. I samband med Made in Heaven bildar Staller också den politiska kampanjen Party of Love, som hon sedan på grund av sin graviditet med sonen Ludwig ger upp och överlåter till en vän tillika porrstjärnan Moana Pozzi. Koons och Stallers skilsmässa blir en otäck historia med en långdragen vårdnadstvist som Koons slutligen förlorar. I rätten sägs Koons peka på Stallers olämplighet som moder i det att hon medverkat i hårdporr, något som blir intressant eftersom Koons själv i lika stor utsträckning skulle kunna sägas ha gjort det.

Staller har tidigare inte skapat så explicit material som det i Made in Heaven. Vad är det då som definierar hårdporr? Det är inte otänkbart att kalla vissa av verken i Made in heaven för hårdporr. Bildspråket med de detaljerade bilderna av genitalier som finns med i konstverken är karaktäristiskt för hårdporr till skillnad från mjukporr som inte innehåller “gynekologbilder” i samma utsträckning och inte är lika explicit, hårdporr kännetecknas även av “cum shots”, som på bilden ovan.

Vad Koons gör som är intressant är att han för in ett bildspråk från ett sammanhang i ett annat. Hans verk skulle kunna ses som ett ifrågasättande av det om omtalas som finkultur och rädslan för den fysiska responsen i den “fina” kulturen. Koons menar dock själv att hans verk inte bygger på någon sådan intention. I SVT 1990 talar han om skapandet, hur Ilona skapar med sitt kön och hur han använder det uttrycket i sina verk. I hans ord i det inslaget upplever jag att det finns mycket värme och beundran för det som Staller står för.

Efter skilsmässan från Ilona Staller gifter sig Jeff Koons med Justine Whealer, som arbetar som assistent till honom. De flesta bilder som jag finner på paret är från mingelsammanhang i New York societet, långt från de hårdporrbilder som dyker upp i sökfältet när jag söker på Ilona Staller och Jeff Koons. Om Ilona Staller finner jag inte mer än att hon 2005 medverkade i Filip och Fredriks High Chapparall och att hon gjort ett misslyckat försök att ta sig in i det ungerska parlamentet. Hon lever nu på en förtidspension efter sin tid i Italienska parlamentet.

Enligt Linda Williams (författare till Porn Studies) är det lägsta kulturella uttrycket det som skapar fysisk respons. Kanske också därför Koons får mycket kritik för Made in Heaven. Vad som istället kännetecknar finkulturella responser är komplicering, distansering och problematisering. Något som kanske upplevs som svårgjort i en konfrontation med de explicita bilder som Koons skapar. Också kontexten styr hur verk uppfattas, just i denna stund upplever du Koons verk via internet, det skulle kunna ses annorlunda än om du upplevde dem på ett vernissage. Men hur ställer vi oss då gränserna mellan den virtuella verkligheten och den fysiska suddas ut? Då du lika väl kan uppleva ett konstverk via en bildskärm i ditt hem? Vi kan också fråga oss om mitt bloggsammanhang gör att det ändå är finkultur som du konsumerar, om den berättigas i och med det. Koons Made in Heaven skulle kunna avfärdas som fulkultur i den fysiska respons som de eventuellt väcker. Koons talar i intervjun i SVT om hur han vill föra konsten till en mer objektiv postition där den och även försöker “fylla allmänhetens behov” och få en biologisk koppling till världen, det är intressant i förhållande till den fysiska fulkulturen. Är det så att Koons vill frammana en fysisk respons på finkultur?

Vad jag mer funderar över efter att ha fördjupat mig i relationen mellan Koons och Staller och skapandet av Made in Heaven är huruvida Koons ser Staller som någon som skapar tillsammans med honom eller om hon mer har en position som musa. I SVT’s intervju lyfter Koons Staller som konstnär men hon erkänns samtidigt inte. I förhållande till deras senare levnadsöden där Koons omsätter miljoner är det en utmanande fråga. Uppfattar vi Jeff Koons som lika pornografiskt naken som vi uppfattar Ilona Staller, Cicciolina.

Verken från Made in Heaven kan ni se på Jeff Koons hemsida.

Källor: Illona Stallers hemsida. Jeff Koons hemsidaIllona Staller. Jeff Koons. Defending Jeff Koons av Charlie Finch. Jeff Koons på Answers.com. Föreläsningar på Sexualitet i ord och bild.

Läs även andra bloggares åsikter om Cicciolina, hårdporr, Ilona Staller, Jeff Koons, konst, pornografi, porr, sex, sexualitet

Puzzy Power

February 20th, 2012 § 5 comments § permalink

På sexologimastern läser vi nu kursen Sexualitet i ord och bild. Flera i klassen har statusuppdaterat på Facebook om den schemalagda tiden för porrsurfning som vi har och reaktionerna har inte varit sena. Porr är ett ämne som reagerar och diskussionerna i klassen är intensiva. Vårt projektarbete handlar om sexualitetsskildrignar på internet.

Min första idé var att skriva om begreppet MILF (mother I’d lik to fuck), eftersom det är ett begrepp som förflyttats från porrfilm till mer populärkulturella sammanhang. Jag har fått tips om att förändringen av värderingen kring begreppet skedde i samband med en relation som visades i serien O.C. mellan en äldre kvinna och en yngre man. Efter att ha surfat runt lite så ändrade jag mig och valde istället att skriva om filmbolaget Puzzy Power, som ligger under Lars von Triers produktionsbolag Zentropa. Initiativet togs av danskan Lene Børglum som startade ett projekt att göra porr för kvinnor. Den första filmen ut var Constance (1998) och den senaste filmen var All About Anna (2005). Totalt har fyra filmer gjorts, Pink Prison (2000) och HotMen CoolBoyz (2000).

Den sajt som jag kommer att skriva om i mitt projektarbete är Puzzy Powers hemsida. Sidan är intressant eftersom den inte ser ut som en “klassisk” sida för försäljning av porr. Det finns inga pop-up fönster eller banners, istället möter oss en bild på ett par ögon. Färgerna är nästintill tråkiga, någon form av smutsgult och Puzzy Power presenterar även sitt manifest. Ögonen som blickar ut över oss är intressanta, den senaste veckan har jag arbetat med ett citat som jag läste i litteraturen till kursen. Citatet kommer från den brittiska författaren, konstnären och konstteoretikern John Berger

One might simplify this by saying: men act and women appear. Men look at women. Women watch themselves being looked at. This determines not only most relations between men and women but also the relation of women to them selves. The surveyor of woman in herself is male: the surveyed female. Thus she turns herself into an object – and most particularly an object of vision: a sight.”

Kontentan blir alltså att blicken på kvinnan även internaliseras av henne själv och på så sätt reproducerar objektifieringen. Jag tycker att det är intressant eftersom det ger en vink om att maktstrukturer är komplexa fenomen som inte enbart upprätthålls av de som har överläge i dem. Därför är kvinnans blick ut över besökarna på Puzzy Powers hemsida intressant att analysera. Puzzy Powers porrfilmer är skapade utifrån en idé, ett flertal punkter om hur filmerna ska vara där det t ex finns specificerat hur våldtäktsfantasier får skildras, ett manifest. De beskriver kraven på handling och bildspråk. Bilden ovan från filmen All About Anna är typisk i estetiken som finns i Puzzy Powers filmer. Ljuset som faller in över kvinnan och de röda bakgrundstonerna. Följande bilder är från beskrivningen av Constance, från Zentropas hemsida.

I slutet av Puzzy Powers manifest så finns en klausul om att personerna bakom filmerna hatar då kvinnor tvingas utföra oralsex på män

What we hate… is the oral sex scene where the woman is coerced to perform fellatio, her hair pulled hard, and come is squirted into her face.

Jag tänker att det är ganska typiskt för idén bakom Puzzy Power, kanske kan det tyckas som ett fokus på oviktiga detaljer, men det kanske är just de detaljerna som skapar känslan i filmen och upplevelsen av kvinnans roll i den. Intressant är att det endast är filmen Constance som är presenterad på Zentropas hemsida. Zentropas vd Peter Aalbaek Jensen ville 2001 stänga ner projektet Puzzy Power med anledningen att det var en ekonomisk belastning. Detta trots att filmerna sålt bra. Puzzy Power stängdes inte, men den senaste filmen kom som sagt 2005.

Puzzy Power är intressant inte bara i det att estetiken skiljer sig från den porrestetik som vi möter i de flesta porrfilmer, vad som också är intressant är att projekten är “långsamma” projekt. Trots att vissa delar av filmerna ser något amatörmässiga ut så märks det att produktionerna har fått ta tid på ett annat sätt än annan porr. Blir ni nyfikna på filmerna så finns de att beställa från Zentropa, de finns också streamade mot betalning från den här sidan. I boken Filmbyen av Thomas Wilhelm finns det mer att läsa om Puzzy Power.

Läs även andra bloggares åsikter om Danmark, genus, Lars von Trier, Malmö Högskola, pornografi, porr, Puzzy Power, Sexologi, Zentropa

Lust & last – art is seduction

June 1st, 2011 § 0 comments § permalink

Lars Nilsson, He was an ass man, I guess

Redan tidigare har jag varit inne på diskussionen kring vad som är erotik, erotisk konst och vad som  är pornografi. Frågan är intressant och inte helt enkel att besvara eftersom det finns en mängd aspekter som styr. Vad innebär verket för betraktaren? Vad innebär det för konstnären? Vad gör betraktaren då denne iakttar? I vilken kontext visas verket? Dagen efter årsmötet för Svensk förening för sexologi går jag, likt flera av de andra deltagarna på mötet, på Nationalmuseum och ser utställningen Lust & last.

I anslutning till Jesper Justs verk  A fine romance där en ung man dansar pole dance för sin partner, vars njutning stiger i takt med att filmen fortskrider, så presenteras Susan Sontags citat “Art is seduction”. Fortsättningen på citatet “not rape” är bortklippt och citatet används i en fundering kring just vad som är pornografi och vad som är konst. I diskussionen fokuseras på en delaktighet och ett medgivande från betraktaren, att syftet med konsten är att spela på den estetiska föreställningsförmågan och inte som pornografin, att väcka lust. Att citatet förekommer i samband med Justs installation är intressant eftersom rummet bjuder på en känsla av att kliva in i någon annans intimitet och den erotiska spänningen stegras under den tid som verket varar. Vi står trångt och de flesta stannar enbart några minuter i rummet.

Justine i Melancholia

Det ligger dock en problematik i de verk som utställningen Lust & last bjuder på, en problematik som dras till sin spets i Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbes kommentar till utställningen, Patriarkalt och misslyckat. Blicken som granskar verken granskar främst avklädda kvinnokroppar och den blicken blir inte sällan exploaterande.

Detta lyfts dock i ett verk av Lars Nilsson, Vid mitten av min levnadsbana fann jag mig i en mörk skog, där betraktaren i texten till verket konfronteras med sin egen blick på kvinnan som onanerar i en skogsglänta. Bilderna som förmedlas är för övrigt slående lika en av scenerna i filmen Melancholia, där Justine naken vilar på en klippa. Här får vi konfronteras med vår blick och sättet som vi iakttar, kvinnan beskrivs i bildtexten som trygg och skyddad, och istället är det vårt voyeuristiska sätt som är i skottlinjen. Här är det betraktaren som blir ansvarig för om verket blir pornografiskt eller inte och de flesta hanterar det ansvaret med att vända bort blicken. Hur den handlingen kan sägas definiera verket är intressant för en fortsatt diskussion.

Läs även andra bloggares åsikter om erotisk konst, genus, Jesper Just, Lars Nilsson, Lust & last, Nationalmuseum, pornografi

Melancholia

May 29th, 2011 § 1 comment § permalink

I Melancholia använder sig Lars von Trier av en av de få ritualer som vi har kvar i den västerländska kulturen, bröllopet. Utifrån bröllopet  bygger Trier kring ångesten över kulturens kontroll. Samtidigt omfattar filmen hotet  från planeten Melancholia som närmar sig jorden och utifrån detta skildras ångesten över vår brist på kontroll över naturen.

Under en av intervjuerna gör Trier en hänvisning till pornografi i förhållande till Kirsten Dunst och hennes roll som Justine, kanske är den hänvisningen inte så långsökt. På samma sätt som kvinnokroppen i pornografin kläs på, kläs av, sminkas, förses med löshår och lösnaglar för att skapa illusionen om perfektionism och sedan används i ett skådespel kring sexualiteten, så tuktas och ansas kroppen inför bröllopet och visas sedan upp. Tuktningen av kroppen är tydlig även i Melancholia, Justine inklämd i sin vita bröllopsklänning och brösten som väller över det smala livet.

Bröllopet och pornografin har också gemensamma ekonomiska nämnare, stora intressen och hög omsättning. Justine och Michaels bröllopsfirande är ett tydligt exempel på den ekonomiska ruljans som existerar kring bröllop. Även äktenskapets möjliga ekonomiska förhållanden synliggörs i Melancholia genom den relationen mellan Justines syster Claire och hennes man. Pornografin säljer idén om sexualiteten som lättillgänglig, het och enkel, bröllopet säljer idén om äktenskapet som grunden för ett kulturellt och socialt sammanhang, ramar för sexualiteten som inkluderar dig i en bekräftad tillhörighet.

Systersagan Claire och Justine är långt ifrån det enda relationella dramat i Melancholia, de romantiska relationerna är minst lika framträdande. Inom sexologin studeras de förändrade former för relationer som tiden bjuder på. Kärleksideologin, där sexualitet och kärlek tidigare vävts samman, blir mer och mer uppluckrad. Ändå är sexuell trohet en norm i förhållande till äktenskapet, baserat på kärlek. Tvåsamheten och monogamin är inte längre självklar, men har fortfarande en stark kulturell status. Hur detta påverkar individerna i kulturen tänker jag att Melancholia kan ge en vink om. Justines psykiska lidande skulle kunna ses som förklaringsmodellen till hela dramat, men det kan också ses som ett symtom.

Fler som skriver om Melancholia.

 

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, film, Kirsten Dunst, Lars von Trier, Melancholia, pornografi, sexualitet, äktenskap

Erotik eller pornografi?

December 12th, 2009 § 1 comment § permalink

Lånad från Colorful Porn som i sin tur lånar från någon annan.

Jag hittar sidan Colorful Porn och känner att jag måste dela med mig av den till er. Jag tänker inte göra det utan att väcka lite funderingar. Till att börja med funderar jag på vad som är pornografi och vad som är erotik och varför vi delar upp det. Kan det vara så att gränserna är så pass flytande att uppdelningen endast fyller en funktion i att den berättigar ett visst mått av nakenhet i konsten? Själva rubricerar sig sidan som Porn och vissa skulle mena att det är den på grund av de intima studier i fittor som vi hittar där. Blir det lättare porr om det är fotografier? That Hipster Porn är en  annan sida som gör “finare” kultur av pornografi.

Tema för Colorful Porn är bl a olika sorters könsbehåring. Vi hittar allt från ordentliga buskar till helvaxat. Är det så att detta är den snygga porren som många efterlyser i diskussioner? Är vi mogna att ta till oss den då? Det är också en fråga om makt, om roller, men kanske också om skönhet. När tonårstjejer springer till ungdomsmottagningen för att diskutera skönhetsoperationer som innebär förminskning av de inre blygdläpparna så kanske bilder som de här fyller en funktion. För det är många olika sorters fittor som vi får se.

Men det är bara kvinnor. Var är männen? Framför eller bakom kameran? Är kvinnokroppen mer fascinerande än manskroppen?

Under en kurs i sexualitetens idéhistoria fick vi ta del av pornografins historia. Bilderna från pornografins födelse ses idag som lite kitsch, men många är minst lika grova som modern pornografi, skillnaden kanske ligger i att de är tecknade. Det är också ofta fler nakna män i bilderna än kvinnor.

Genren pornografi föds i Italien under 1500-1600-talet. Pornografisk litteratur börjar säljas med eller utan bilder. Mellan dess födelse på 1500-talet till 1800 användes pornografi för att kritisera religion eller med politiska syften (Hunt). Berättelserna är fiktiva, metaforiska och blir med tiden mer och mer beskrivande. Det är ofta en kvinnlig berättare, men en manlig författare. Kvinnan som berättar är ofta en nunna eller en prostituerad och berättelserna är skrivna av och för män. Denna porr utvecklas sedan under upplysningen. Marquis de Sade’s tankar om människan som utbytbar, om människokroppen som materia utan själ färgar pornografin.

Politiska smädesskrifter som kallas Libelles (ärekränkande) talar ofta om ex despoti (korruption av regeringen). Skrifterna går in för att kritisera den genom att förlöjliga den sexuellt. Texterna har ofta ett voyeristiskt perspektiv, någon ser någonting som de inte borde ha sett, exempelvis en kyrkans man eller högt uppsatt politiker blir iakttagen i en förlöjligande sexuell situation. Vanliga teman är sodomi, incest, orgier och impotens. Dessa skrifter kommer samtidigt som tryckkonsten utvecklas och på så sätt så blir de en del av den moderna litteraturen. Genom de pornografiska skrifterna som skulle kunna anses vara löjliga och korkade vid första anblick så kunde författarna dela med sig av den ovan nämnda kritiken mot kyrkan och politiken.  Ett annat sätt som pornografin kan ses som ett uttryck av moderniteten är dess sätt att använda sig av kroppen för politiska syften. De skrifter som listades som dåliga böcker av Paris polis ex L’Académie des dames & L’Ecole des filles innehöll flitigt politisk pornografi, men även rena politiska pamfletter (Hunt).  Genom att kroppen blir politiserad och antar en politisk dimension så kan den användas för att kritisera regimen och religionen. Denna materialistiska syn på kroppen var typisk för Marquis de Sade. Hans tankar om frihet leder också till en frigörelse från religiösa konventioner.

Vi kan slutligen se hur de pornografiska skrifterna som utvecklas i samtid med tryckkonsten sedan leder över till skapandet av romanen (Hunt). Pornografin får spela en nyckelroll i skapandet av den moderna litteraturen. Hur rollen ser ut är långt ifrån klarlagt, men undersöks än idag.

Vi kan också fråga oss om vår moderna pornografi innehåller någon  form av samhällskritik? Kanske är det så att där vi förr motiverade pornografi med politiska skäl finns idag konsten och kulturen. Det är också intressant hur pornografin går från att vara en modernitet och politisk till att vara lite muggigt och politiskt inkorrekt. Inom populärkultur och design börjar det dock komma ett pornografiskt bildspråk som ses som helt ok. Problem blir det kanske när man drar all porr över en kam. För kanske är porr precis som sex väldigt mångfacetterat. Finns det överhuvudtaget någon anledning att problematisera pornografi eller ska vi bara se den som en källa till sexuell njutning?

Porr som forskningsobjekt skriver Mariah Larsson om. Jag och en vän som läser en kurs i Judisk humor diskuterade när man kan skämta om saker, hur lång tid det ska gå efter en hemsk händelse innan den blir accepterad att skämta om. Ungefär som att det kanske skulle kännas ok att skämta om Stockholms blodbad, men inte förintelsen. Kanske är det samma sak med pornografi, ju äldre den är, desto mer rumsren blir den, trots att det är exakt samma sexuella handlingar som skildras.

Läs även andra bloggares åsikter om Colorful Porn, erotik, libelles, Marquis de Sade, pornografi, porr

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with pornografi at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts