Saga om Sexologi om musor och groupies

July 7th, 2011 § 0 comments § permalink

Panela des Barres

Jag lämnar Sommarsverige för en tjugofyratimmarsresa till Paris. Med mig i mitt handbagage har jag Pamela des Barres I’m with the band. Under resan och ensamma stunder under dagen och natten så läser jag och funderar över rollerna som musa och groupie. Vad skiljer en musa från en groupie och finns det manliga musor och groupies?

Jag tänker att skillnaden musa och groupie kan vara att musan tillskrivs ett värde i det att denne inspirerar konstnären till det kreativa skapandet, musan blir en förutsättning för den kreativa processen. Groupiens värde är mer som objekt, men har samtidigt en mer aktiv roll eftersom det är groupien som närmar sig den kända personen. Musan däremot skulle kanske tillåtas att vara passiv och kuttersmycke eftersom denne är vald av konstnären? Jag funderar också på om det ligger en skillnad i det att groupien är mer sexualiserad än musan. Musan kan finnas som inspirationkälla bara genom att vara medan groupien har som syfte att vara nära den kända personen både emotionellt och sexuellt.

I des Barres bok nämns Cynthia Plaster Caster, i samtal med min vän under natten kommer vi fram till att hon är fascinerande i det att hon skapar ett eget konstnärligt uttryck i mötet med stjärnorna då hon skapar avgjutningar av deras kukar och bröst. Det skulle kunna vara ett exempel på den aktiva rollen som groupien har, denne måste skapa sitt värde, sitt sammanhang i en värld där personen egentligen inte har något egenvärde. Groupien har inte skrivit någon musik, målat eller regisserat. Groupien kan välja att berättiga sin existens med att vara vacker, sexig och objekt, men kan också som både Pamela des Barres och Cynthia Plaster Caster gör skapa ett kreativt uttryck och definiera sin egna roll.

Musorna Clio, Euterpe et Thalie

En av mina favoritböcker är den danske journalisten och författaren Hans Jörgen Lembourns bok om sina fyrtio dagar med Marilyn Monroe. Lembourn väntade till efter Monroes död med att berätta deras historia och när jag bläddrar igenom boken funderar jag på om inte Lembourn är ett exempel på en manlig groupie. Fascinationen som Lembourn uttrycker för Monroe, viljan att vara den som kommer under det kända skal som Monroe i sitt kändisskap delar med världen tror jag också är ett uttryck för groupieskapet.

Mitt intryck är också att kändisskapet är ensamt och genom musan eller groupiens vänliga uppmärksamhet underbyggs förhållandet med förfrågan och efterfrågan, bekräftelsen är dubbel. Ensamheten i kombination med den konfrontation med sig själv och sina tankar som resande och anonyma hotellrum innebär tror jag också skapar ett behov av en trygg och nära punkt. Gång på gång konfronteras jag i texterna med sambandet mellan groupies och resande och ett annat ord för groupies är just road wives. På en lista med de tio mest kända musorna urskiljer jag hur musan inte sällan även är livspartnern, groupien däremot, stannar med självständighet kvar på vägarna och tämjs inte med lätthet.


 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cynthia Plaster Caster, groupie, Marilyn Monroe, musa, Pamela des Barres, Paris

Semesterromansen

May 21st, 2011 § 0 comments § permalink

Vi kommer alltid ha Paris sjunger Veronica Maggio och sätter ord på semesterromansens flyktiga väsen. Under en vecka eller långweekend regisserar vi vår romantiska tillvaro och fjärmar den från vardagens Facebookberoende och yrkesmässiga leda. Vi regisserar boendet och väljer noggrant ut de plagg som ska fylla resväskan på hjul och fyller resten av utrymmet med små oöppnade flaskor från Apotekets reseavdelning. På resan får vi möjlighet att inför vår partner, eller våra potentiella partners, visa det mest välregisserade av våra jag. I enlighet med Goffmans teatermetafor så befinner vi oss under dagarna på en fjärran plats front stage 24/7 och vårt mål, till varje pris, är att stanna där. När hungern eller gnälligheten hotar vår tillvaro kämpar vi till varje pris för att behålla illusionen.

Med fotoapplikationer på Iphonesen fångar vi sedan dagarna i Paris, Berlin eller kanske Cannes, i ett fördelaktigt ljus och förmedlar sedan semesterromantiken à la Maggios superåttafilm till de som står ut med att se på.

Det fina och förödande med minnen, är just det som Maggio sjunger om, att vi alltid har dem. Minnena bygger upp våra världar oavsett om de kretsar kring barndomen i Bollnäs eller någon av de 270 soldagarna i Cannes. Semesterminnena är inget undantag, de ligger kvar och skaver mot verkligheten när vi landat på Kastrup. Att applicera det mindfulnessfyllda fånga dagen i vardagen är inget alternativ och vi stannar kvar ytterligare några dagar i bilderna av romantik, via Facebook så klart.

Läs även andra bloggares åsikter om Cannes, Facebook, hipstamatic, iphone, mindfulness, Paris, romantik, Veronica Maggio

Sexualitet i foto del 1

November 1st, 2009 § 0 comments § permalink

Foto: Jacob Holdt

Idag har jag varit och sett Jacob Holdts utställning TRO, HÅB OG KÆRLIGHED på Louisiana, den finns kvar till den 7 februari. I hans fotografier är sexualitet ett centralt ämne och det är fascinerande hur Holdt fått till tillträde till väldigt intima möten. I filmen som visas i källaren om Holdts arbete så berättar han själv om hur han använt sin egen sexualitet för att närma sig människorna som han skildrat. Genom att själv bli delaktig genom sexuella möten med män och kvinnor så har han kunnat skildra deras sexualitet. Holdts bilder framkallar aldrig den där obehagliga känslan som ibland infinner sig när man möter konst som skildrar väldigt utsatta människor, jag tror att en av förklaringarna är hur han först tar bilderna efter att ha blivit en del av sammanhanget där de är tagna. Jacob står inte utanför som fotografen och iakttar, han interagerar och tar bilder i samband med det.

I mitt första inlägg här så nämnde jag Anna Anka och hur hon med hjälp av sin sexualitet fått tillgång till ekonomiska förutsättningar som hon inte ens visste fanns under sin uppväxt i Bjuv. När hon berättar om kravet att ställa upp med en avsugning varje morgon för att få lov att stanna som lyxhustru så visar hon på en medvetenhet om det utbytet. Själv har jag upplevt liknande scenarion i Paris där vi som väldigt fattiga studenter på grund av att vi var vackra unga kvinnor fick tillträde till världar som var omöjliga att föreställa sig från de sunkiga ettorna som vi bodde i. Då räckte det med att vi bara fanns bredvid männen på klubbarna som ett löfte om vad som skulle kunna hända sexuellt med oss, ingen krävde några egentliga tjänster. Vi drack champagne för stora summor pengar och gick småberusade hem till ettorna igen. För några timmar fick vi tillträde till något som vi egentligen inte hade tillgång till. På ett sätt blir Holdts resa mer intressant eftersom det rör sig i motsatt riktning, han utsätter sig för de övergrepp som människorna som han fotograferar och gör en resa neråt i motsats till uppåt för champagneflickor och hollywoodfruar. Fast det är är relativt, hur högt befinner sig egentligen hollywoodfrun som suger kuk 365 mornar om året eller flickorna som snackar med tråkiga blasérika män? Gemensamt för oss alla är mötena och erfarenheterna.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Anka, fotografi, hollywoodfruar, Jacob Holdt, Louisiana, Paris, TRO HÅB OG KÆRLIGHED

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with Paris at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts