Nätdejtandets kostymdrama

May 26th, 2012 § 2 comments § permalink

Bild från iheartmyheart.tumblr.com.

I början av året var vi många som skrattade år pseudonymen Kommissarie F. Curiosas krönika i The Local om dejting i Sverige. I krönikan beskrivs en dejtingprocess i Sverige som statiskt följer sina steg och verkar mot sin egen omöjlighet. Processen börjar med att ni träffas på en väns fest, mycket alkohol är inblandat, ni hånglar och/eller har sex, byter nummer (förhoppningsvis rätt siffror och namn), ett sms skickas med texten “vad fint det var att ses igår, vill du ta en kaffe någon dag”, smset analyseras till förbannelse, gärna med vänner engagerade, ni träffas igen över en mycket märklig fika. Efter att ha avslutat fikan med en obekväm kram så tillbringar du den närmsta veckan med att ha ångest över vilka ord du ska använda i ditt nästa sms. Efter detta upprepas föregående steg av fylla och sex, konstig fika och efter 20 år av att närma er varandra på något fler sätt så gifter ni er.

När det gäller nätdejting så får jag en helt annan process beskriven för mig. Där är det som att vi förflyttas tillbaka i tiden. Dejtandet börjar inte med ett one night stand utan med att ett textutbyte. Det finns konstiga fikor, men de föregås inte av hångel eller sex, de föregås av ett intellektuellt utbyte. Vi beskriver oss själva som personer och ställer frågor om den andre, skriver om intressen, framtidsdrömmar och egenskaper. Det är inte riktigt möjligt att vara full eftersom du måste hålla uppe nivån på det som du skriver för att intresset ska fortsätta. Efter några mejl fram och tillbaka kan dejtandet ta olika vägar. Antingen kör ni hardcore och ses direkt över en kaffe eller ett glas eller fortsätter ni den virtuella relationen ett tag i olika kanaler. Middag rekommenderas inte av mina vänner som ger följande förklaring; du vill ha en väg ut, på en middag är du fast i flera timmar med någon som du kanske inte ens tycker om. Kroppsspråk, kroppslukt och röstläge är inget som kan förmedlas i mejl. En något mer rutinerad vän förklarar vikten av Facebook för mig. Du vill bli vän med sin nätdejt så snart som möjligt på Facebook för att se hur personen interagerar med sina vänner och kanske inte minst för att få fler bilder, kanske t o m filmer. Genom videochatt är det också möjligt att ta reda på kroppspråk och röstläge, kvar finns då lukt och känsel att utforska.

På vissa sätt blir nätdejtandet som att ta tillbaka något av spänningen som vi kan se i kostymdramer som Downton Abbey. Vi skapar en känsla av distans och onåbarhet som kanske kittlar oss bort från slentrianen i den mängd one night stands som vi annars skulle lyckas få med oss från stadens klubbar och barer. Baksidan av nätdejtande är känslan av ett resonemangsäktenskap, när du inte kan sluta välja och vraka bland de profiler som erbjuds dig. När du letar egenskaper och karaktärsdrag för att hitta perfektion i det som i slutändan är varma, fysiska människor med lika många fel och brister som du själv har.

Oavsett hur de eventuella relationerna föds så kanske slutprodukten är den samma? Det skulle vara intressant att se forskning på utfallet i förhållande till sättet som relationer börjat. Påverkas en eventuell relation av att ha börjat i en fysisk process triggad av signalsubstanser påverkade av sex och alkohol? Händer det andra saker om den börjar med de belöningssystem som nätdejting triggar? Som individer i samhället är vi i full gång med att utforska det här. I forskning från 2010 så hade 23 % av 1100 tillfrågade svenskar träffats på internet, 13 % träffades på krogen. Min gissning är att andelen som träffats på nätet idag har ökat. Det väcker också frågan om det är möjligt att bli förälskad på nätet och om det finns en virtuell kärlek vid första ögonkastet?

Läs även andra bloggares åsikter om dejting, Downton Abbey, förälskelse, internet, kärlek, nätdejting, relationer, The Local

Relationer i virtuella miljöer

March 27th, 2012 § 7 comments § permalink

Bilden kommer härifrån

En gång träffade jag en kärlek på en flygplats i Sydfrankrike. Det var natt, försommar och luften så där tung och fuktigt tropisk som den är när man åker utomlands. När vi, jag och mina vänner, utforskar internetdejtandets jaktmarker funderar jag över det där med miljöer, virtuella och fysiska. Föreställningar som finns om vilka som är fina och vilka som är fula, vilket får mig att tänka på Gayle S. Rubins välsignade cirkel. Kanske skulle vi kunna lägga till en tårtbit för internet/inte internet i cirkeln?

Varför det sitter längre in att säga att jag träffat kärleken på en dejtingsajt än på ensydfransk flygplats? Varför tänker jag att miljön där de där första minuterna utspelar sig ska vara avgörande för hur vi kommer att bli? Jag hör talas om människor som mörkar att de träffats på nätet. Som konstruerar romantiska flygplatshistorier för att skriva om sin historia. Jag som älskar internet borde inte ha några problem med det som miljö för romanser. Jag tänker att jag kanske är en generation för tidig. Att det ser annorlunda ut bara några år efter mig, eller tio år kanske. De som fötts in i en digital era. Som lever integrerade med internet på ett annat sätt än vad jag gör.

Fast ändå tänker jag, är det vi som skapar historierna. Här och nu. Kanske i samspel med kontexten, men inte enbart beroende på den. Svek och smärta gör ont även på den vackraste platsen i världen och jag tänker att internet också kan vara min flygplats.

Läs även andra bloggares åsikter om dejting, förälskelse, internet, kärlek, nätdejting, relationer

Nätdejting – en deltagande observation

October 27th, 2011 § 2 comments § permalink

I februari 2010 använde jag mig av forskningsmetoden naturlig observation för att undersöka hur det var att gå på en fetischfest. Jag har länge intresserat mig för fenomenet nätdejting, jag hade dock en känsla av att det var svårt att bilda mig en uppfattning om fenomenet utan att veta hur det fungerar. I veckan använde jag mig därför av forskningsmetoden deltagande observation för att undersöka hur nätdejting egentligen fungerar. Det som kännetecknar en deltagande observation är att forskaren själv går in i de processer som studeras. Metoden används exempelvis av antropologer och ger en möjlighet att studera ett fenomen inifrån och få insikter som kanske skulle varit svåra att få som en passiv iakttagare.

Jag startar, med hjälp av en vän, upp ett konto på en gratis nätdejtingsida. Vi väljer tillsammans ut vilka bilder som jag ska ha på min profil och utifrån hennes presentationstext formulerar jag några ord om mig själv. Sedan fyller jag i vem jag letar efter. Det finns oändliga möjligheter att styra vad jag ska söka efter för personer, utseende i form av kroppsbyggnad, hårfärg etc, barn, husdjur, ursprung, personlighetsdrag, sysselsättning, åsikter, värderingar och intressen.

Först är jag försiktig i mitt kontaktsökande, min vän hånar mig när jag lägger egna kommentarer (osynliga för mottagaren) till profiler som jag tycker är intressant.

– Här skriver jag “kanske?”

Efter någon timme blir jag modigare. Helt plötsligt är min vän som uppslukad av sin dator, jag sneglar mot hennes skärm.

– Men du är ju på Facebook!

– Ja, men jag chattar ju med min vän som hade en sida på nätdejtingsidan!

– Men det här är ju till för att träffa nya spännande människor, inte de vi redan känner.

För helt plötsligt slår det mig, där är ju min vän, och en till vän, en gammal stamkund, ett ex, stora delar av mitt sociala nätverk har börjat nätdejta, men få talar om det. Jag läser deras profiler och det blir tydligt för mig att de varit med ett tag. De har koncisa och charmiga texter, väl valda profilbilder och efter ett tag sitter även jag och chattar på Facebook med en vän som har en profil. Eftersom jag hittar flera av mina Facebookvänner på nätdejtingsidan så funderar jag på vad som är skillnaden mellan forumen. En tydlig skillnad är att på nätdejtingsidan ser du vem som varit inne på din sida och hur många gånger de varit inne. Det är en avslöjande funktion, men också en funktion som möjliggör möten.

Så plötsligt börjar det lysa vid min inkorg, jag får mejl. Många mejl. Vissa kortare om mitt utseende, andra längre om min påstådda intelligens och välformulerade frågor om min personlighet. Jag besvarar något och bara någon minut efter lyser det rött igen. Han har svarat. Jag vänder mig mot min vän

– Här har vi suttit och väntat i dagar på svar på mess från olika personer, så finns det alla dessa människor som svarar på bara någon minut

Hastigheten är dock också en stressande faktor med nätdejtingsidan, allt går så snabbt, en av hos ger kommentaren

– Det känns som om jag konsumerar män

Efter ett tag upptäcker jag att jag inte är ensam om den stressande känslan. All kommunikation ska gå snabbt, svarar jag inte tillräckligt snabbt på mejl får jag inget svar. Här finns ingen tid för eftertanke eller att spela svår. Efter några timmar letar jag och min vän snabbt och kallt igenom 100 profiler och klickar iväg mejl till de fem som väcker intresse. Det blir tydligt för mig att det är viktigt att veta vad du letar efter och vad du vill, annars är du vilse. Det finns inte plats för funderingar om våra katter skulle tycka om varandra eller varför killen har en bild på en manet i sitt fotoalbum.

Jag får en negging “du är snyggare utan hipstamaticfilter” och jag får ett mycket otrevligt mejl. En kille som skrivit att jag är snygg skickar några minuter efter ett mejl där det står att jag, min otacksamma fitta, borde tacka för komplimanger. Jag anmäler honom och nätdejtingsidan upplyser mig om att han fått en varning och att jag kan blockera honom.

Morgonen efter min nätdejtingoskuld är tagen lyssnar jag på Loney Dear och textraden

all I want is a state of hope

får en helt ny innebörd för mig. För det är just den funktionen som jag tror att nätdejting fyller för många, det är en sysselsättning som till motsats från sliriga krogkvällar erbjuder någon form av hopp, ett hopp om att inte behöva vara ensam när du egentligen vill vara nära någon.

Läs även andra bloggares åsikter om dejting, internet, kärlek, nätdejting, relationer

En humoristisk bok om nätdejting

January 2nd, 2010 § 10 comments § permalink

Bland mina julklappsböcker hittar ni Du ska vara spännande och varm av Anna Bengtsson. Det är en helt fantastisk liten bok om hennes upplevelser av nätdejting. Tonen är torr och humoristisk och jag tror att det är helt rätt sätt att närma sig ämnet. Det är spännande hur hon blandar ett torrt akademiskt språk med internetspråket. Jag hörde någon tala om internetspråket häromdagen, om hur det var olikt både tal- och skriftspråk, en hybrid olikt andra sätt att uttrycka sig.

Första gången som jag förstod att äldre människor, hehe, då menar jag människor över 50 nätdejtar var när jag var på en teaterföreställning med en grupp som min farmor är engagerad i. De kallar sig Teater Trots och samtliga är pensionerade, den äldsta skådespelerskan över 80. I deras föreställning förra året nämnde de nätdejting som något som de sysselsatte sig med.

Bengtsson skildrar sina äventyr dels i text med flitigt användande av citat, men också små teckningar. Hon inleder boken såhär

”Det finns en längtan. Inte efter passion, jag vill ha lugn och ro. Men jag saknar det ständigt pågående samtalet med en man! Och sex, om jag kommer ihåg hur man gör. Den ende jag har fått titta djupt i ögonen på senare år är min optiker.”

Kanske har tidigare äldre generationer nöjt sig med att avsexualiseras när partnern försvinner, men jag tror att dagens äldre och framtida äldre känner annorlunda. Många är barn av den sexuella revolutionen i slutet av 60-talet och jag tror inte att den marken som de vann för sin sexualitet då är något som de känner för att ge upp. Men var ska man träffas? Om man tar staden Lund där jag bor så är många uteställen hopplöst åldersegregerade, och frågan väcks om krogen är en bra arena för att träffa någon.

Jag pratar med någon av min mans vänner som är singlar, de är 30+ har långa förhållanden bakom sig och stabila jobb, men berättar att det är svårt att träffa någon. Kvinnorna som de träffar på nattklubbarna är inte några som de känner att de vill eller kan bygga vidare med och jag brukar föreslå internet. De brukar rynka lite på näsan och fråga om där inte bara finns konstiga människor, jag svarar att jag inte tror att det är så längre. Bengtssons bok är ett bra exempel på det. Visst finns det många olika roliga citat från människor, men de visar också på den mångfalden som finns på nätet. På en hemsida på en dejtingsajt så får du en unik chans att framställa dig själv så som du vill att folk ska se dig. Du kan också beskriva i detalj vad du söker.

”Ärlighet och trohet är viktigt. Du får inte vara allergisk mot höns”

Du kan sitta och klura på meningar och välja dina bilder noggrant. Frågan är dock om det ger en sannare bild av dig själv eller en bild som är som du vill vara. Kanske skriver du inte om ditt alkoholmissbruk eller din ovana att äta i sängen. När ni skrivit till varandra och lärt känna varandra genom ord så kan ni ta steget och träffas. Bengtssons bok innehåller många skildringar av dessa möten, de är okonstlade och olika precis som alla andra möten i livet. Här är några citat

”Vilken besvikelse: den man jag blivit förälskad i per mejl skulle äntligen besöka mig. Han bor i en annan stad. Jag mötte honom vid tåget och när han klev av var han dyngrak.”

ett mer lyckat möte

Jag dejtade tio på en gång! Vi hade skittrevligt.”

eller

”Vi har varit gifta tidigare, nu hittade vi varandra igen här på dejtingsajten”

Sen har jag också förstått efter att pratat med mina vänner och läst den här boken att det för människor som levt ett tag kan finnas en aspekt av platsbrist i livet. Kanske har man en stor familj redan som kräver mycket och man måste hitta andra arrangemang för att få sexuell samvaro. Kanske handlar det då snarare om att göra överenskommelser. Vi träffas, har mysigt tillsammans men har inga drömmar eller krav om ett nytt liv tillsammans. Man har redan skapat sitt liv med människor som man älskar, men den sexuella biten saknas och då ordnar man den, inte ett nytt liv.

Och förälskelsen, finns den på nätet? Efter läsning av Anna Bengtssons bok är jag övertygad om att den kan finnas där. Hon fastnar för en T. som inte vill försvinna från hennes tankar. För precis som i verkliga livet så kanske vi fastnar lite extra för vissa personer och då bleknar de andra, oavsett om de finns bakom en skärm eller i en bar.

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Bengtsson, Du ska vara spännande och varm, nätdejting

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with nätdejting at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts