Saga om Sexologi

Vi gick ut och åt på dagen som kallas alla hjärtans dag. Jag och mina vänner. Runt omkring oss på restaurangen satt par i romantiska relationer (mitt antagande). Flera av dem lite stela inför varandra. Kanske är det längesen de var ute tillsammans, kanske har de stressat till restaurangen från jobbet, kanske är de nervösa och störtförälskade i varandra. De fick mig i alla fall att tänka på normen, tvåsamhetsnormen.

Min omgivning och jag diskuterar relationer. De olika formerna. De olika orden, monogami, tvåsamhet, öppna relationer, fria relationer, relationsanarki, poly. Det blir snabbt personligt och känslosamt, för det personliga är politiskt och nära samtidigt. Jag läser feministisk och antikapitalistisk kritik av den monogama relationen. Teorier om kapitalism, ägandet av din partner och hur kvinnor historiskt behandlats inom ramen för den heterosexuella monogama relationen. Spännande resonemang om svartsjuka. Jag läser kritik av den icke-monogama relationen, egentligen snarlik den som riktas mot den monogama. Konsumtion av människor. Alla är utbytbara.

I diskussionen vill jag ha någon form av svar. Vad är egentligen hållbart? Vad innebär frihet? Hur mycket smärta kan vi stå ut med? I talet kring valet av en monogam relation finns ofta en tanke om intimitet, skydd och trygghet. Genom löftet om monogami ger du din partner förutsättningar att kunna lita på dig. I den icke-monogama relationen finns en tanke om frihet och trygghet i de ramar som ni satt upp tillsammans.

Jag tänker att förälskelse till sin karaktär ofta blir ett totalt uppgående i en annan person. Det är inte märkligt att det sätter ramarna för hur relationen utvecklas. Det är logiskt att i den stunden, när en annan person dominerar din tillvaro, sluta dig tillsammans med hen och skapa en enhet. För vissa fungerar den enheten under en lång tid, kanske resten av livet, för andra behövs en rörlighet som den enheten inte kan erbjuda. Känslor är föränderliga, och ibland blir det rimliga är att ompröva ramarna kring relationen efter en tid.

En av de största skillnaderna tror jag är just att ett icke-monogamt förhållningssätt bjuder in till ett rörligt samtal om relationen. Inte heller det monogama förhållandet finns i en form, men vi glömmer ofta det och utgår från att vi alla har samma ramar eftersom monogamin tillhör normen. I den icke-monogama relationen blir vi tidigt tvungna att diskutera de till vissa delar skilda förhållningssätt som vi har till vår eller våra partners och försöka att komma till överenskommelser. Vi blir ibland smärtsamt medvetna om föränderligheten.

Kanske är det en icke-fråga, för jag tror att de flesta relationer har sina egna ramar som parterna kommer överens om. Min tanke är att normen kring monogami är starkast som en idé, i realiteten har många människor överenskommelser och beteenden som inte innefattas av den. Är det då vårt statiska tänkande kring relationer som gör det problematiskt för oss? När känslor, omgivningen och förutsättningarna förändras så klamrar vi oss fast vid en tanke om evighet tillsammans, vi två – ett sätt att leva.

Det finns ingen universallösning för den perfekta relationen, det finns inget mål, men det finns ett samtal som skapar dynamik. Att dela upp dikotomt i fria och tvåsamma relationer säger kanske inte så mycket. För i längden tror jag att det här är större än så. I din eller dina relationer så har du och din eller dina partners möjlighet att definiera ramarna. Valet av relationsform är mer komplext än sexuell exklusivitet eller inte. Jag anar en rörlighet och jag omfamnar den. Kan vi få lov att definiera själva och testa. Ompröva efter hand. Kanske framför allt, att med omtanke ge vår eller våra partners frihet att vara den eller de som de vill och kan vara. Inte enbart när det handlar om sex.

Intressant text om frihet i relationer: Letting my wife go

Tanja Suhinina – Varför är jag poly

“Varför skulle kärlek och attraktion vara fel” Sofie Lyhammar i Sydsvenskan om fria relationer

Läs även andra bloggares åsikter om fria relationer, monogami, polyamori, relationer, öppna relationer

Via Tanja Suhinina blir jag tipsad om en artikel i DN om forskning där forskarna i form av manipulation av hormoner hos sorkar gjort sorkarna ointresserade av andra än sin partner. DN talar i sin rubriksättning om att skapa en livslång romans. Jag funderar på om en medicinering för att möjliggöra monogami skulle kunna innebära att människor inte i lika stor utsträckning behöver förhålla sig till den förändring som finns i förhållanden. Maktskiftningarna, attraktionen till andra än din partner, de fantastiska stunderna och stunderna som är skit. Det dynamiska tillstånd som en relation är. Den senaste tiden har jag varit mycket fascinerad av en terapimetod inom KBT som kallas för ACT. En del i ACT handlar om att inte ha som mål att eliminera all smärta utan acceptera den som en del av livet och förhålla sig till den. Jag tänker på det när jag läser om idén att skapa en monogamimedicin. Forskarna talar om det sociala, ekonomiska och känslomässiga lidande som separationer ofta innebär, ACT talar om lidande som en produkt av att inte konstatera smärta som en del av livet. Att älska någon gör ont, ibland. Gör det för ont för ofta så överväger vi om det är värt det, om vi genom att stanna respekterar det som är värdefullt för oss och fattar beslut utifrån det. Bara ordvalet med vilket DN talar om skilsmässor säger något om synen på dessa. Det talas om en oförmåga att hålla samman. I ordet oförmåga finns inte plats för nyanser, för alla de par som kämpar och sedan bestämmer sig för att gå skilda vägar. Där separationen ger utrymme för något annat än den bitterhet och svärta som kan växa fram efter år av ouppklarade konflikter.

I slutet av artikeln talas det om en kombination bestående av medicinering för monogami och parterapi. Inom parterapi är inte upprätthållandet av relationen ett självklart mål, parterapi kan lika gärna leda till en separation. När Anders Sandberg (här hittar ni en artikel av honom) säger “Terapin är till för inpräntningen, så att vi fortsätter att vara fästa vid rätt partner” blir jag lite fundersam. Terapi som inpräntning? Finns det människor som är rätt eller fel för oss? Eller är alla både rätt, fel och något däremellan och det är det som vi lär oss att förhålla oss till? Forskning visar att mycket av våra känslor styrs av hormoner, i augusti förra året skrev jag om de signalsubstanser som kan påverka upplevelsen av kärlek. Jag frågar mig om nyckeln till ett förhållande verkligen ligger i en manipulation av kroppens biokemiska processer? Jag tänker att den kanske snarare ligger i en medvetenhet om de processerna och att sedan förhålla sig till skiftningarna.

I förhållande till att skapa ett tillstånd av monogami på medicinsk väg så tänker jag också på den starka norm som finns kring att definiera ett relation. Jag vet att människor i min omgivning som inte riktigt vill göra det ofta utsätts för stark press utifrån. Trots att de egentligen inte vill säga att de är ihop eller inte. Kanske är den bristen på flexibilitet i förhållande till relationer en del i problematiken. Relationer ser väldigt olika ut, ändå talar vi bara om vissa, statiska, former. Det finns litet eller inget utrymme att själv sätta ord på det förhållande som just du har. Det är som att vi i förhållande till relationer hör Heidi Klums röst i den där dokusåpan om designers, där hon säger “one day you’re in, the next day you’re out”. Alla de där andra tillstånden i förhållande till en eller flera partners räknas inte.

Kärleksideologin, att sexuella relationer legitimeras av kärlek är fortfarande stark i det västerländska samhället, trots att vi ser vissa tendenser till uppluckring. Kanske bidrar det till att människor en bit in i förhållanden vaknar i chock över att förälskelsen och/eller kärleken har försvunnit. Fler som jag talat med, som har relationer på över tjugo år bakom sig vittnar om den föränderlighet som jag tidigare beskrivit. Jag undrar vad det öppnar för dörrar att förhålla sig mer flexibelt till den föränderligheten, kanske till och med uppskatta den? Att förhålla sig med nyfikenhet till det som ska komma, istället för en rädsla för att det inte känns likadant som tidigare, att vi inte hittat en hållbar form för våra relationer och att allt ska förloras. Är det våra faktiska känslor i relationen som ställer till det för oss eller är det föreställningen om hur det ska kännas?

Också Lotta kommenterar forskningen kring medicinering och monogami.

Läs även andra bloggares åsikter om ACT, DN, hormoner, KBT, monogami, relationer, sex

Via Suzanns blogg blir jag uppmärksammad på Sexperternas nya satsning Sexkontraktet. Om Sexperterna kan ni läsa här. Sexkontraktet går ut på att du tillsammans med din eller dina partner-s diskuterar hur just ni ser på er relation. Har du ingen partner kan du givetvis fundera själv över vad som är viktigt för dig i din relation till sex. Sedan kan bestämma olika punkter som är betydelsefulla för er. Det kan handla om mer värderingsmässiga påståenden som

Vi tjatar aldrig till oss sex med den andre

eller mer praktiska överenskommelser som

Skulle olyckan vara framme och någon av oss har oskyddad analsex eller oralsex med sperma i munnen så berättar vi direkt för partnern-/a

Slutprodukten blir ett kontrakt som är mer specificerat än “vi har en öppen relation” eller “vi är monogama”.

Sexperternas Sexkontrakt är en intressant idé. Inte i det att slaviskt följa just deras förslag utan kanske mer i diskussionen kring vad som egentligen ligger i begreppen. Vad innebär en relation för din partner? Det är inte heller alltid lätt att från luften plocka ut vad som är viktigt för dig i relation till din partner. En tanke som jag lekt med ett tag nu är att en mer öppen relation på precis lika många sätt som en monogam relation är en social konstruktion. Våra sociala kontruktioner har vi byggt upp utifrån de sammanhang där vi befunnit oss. Det är kanske då högst otroligt att du och din partner har befunnit er i exakt samma sammanhang med samma typ av värderingar och betydelse av språk.

Det jag också tycker om med Sexperternas Sexkontrakt är att det öppnar för en diskussion även när det inte går så som bestämt. För så är det ofta i relationer. Synen på konflikten som något som bryter ner relationen kanske inte är hela sanningen. Istället visar forskning att just en konflikt kan vara något som för människor närmre varandra. En konflikt som arbetas igenom, där de där lite småobehagliga sakerna sägs, tas emot och diskuteras kan istället stärka relationen. Konflikten i sig är inget hot mot relationen, tystnaden är.

Sexperternas kontrakt kretsar kring olika teman; grundreglerna, säkrare sex, när, var, hur?, med vem får man? och hur pratar vi.

Vad jag tänker är den främsta vinsten i att leka med Sexperternas Sexkontrakt är diskussionen. Sedan är det som tidigare nämnt viktigt att inte tänka kontraktet som något statiskt eftersom relationer sällan är statiska. Min tanke är att en mer öppen och definierad relation på vissa sätt blir mer rörlig än en mindre kommunikativ och “traditionell” relation. I rörligheten finns vinster att göra men också förluster. I att förhålla oss inte bara till vår partner utan även till vår partners sexpartners förändras maktpositionerna och lusten att manipulera sin partner kanske också växer i den rörligheten. Medvetenheten om det är viktig.

Trots det tror jag att vinsterna med att själva definiera förhållandet är övervägande. Både i form av psykisk hälsa och sex som är mer som ni vill ha det. I den närheten som finns i att öppna sig, berätta vad du tycker är svårt med relationer och dina rädslor så finns en intimitet. Det är svårt för mig att tänka att den intimiteten inte skulle inverka positivt på sex, både med varandra och om ni bestämmer det med andra partners. Kanske blir Sexkontraktets ständiga omformulering motgiftet till en slentrian som så många upplever i sina förhållanden efter en tid. Det paradoxala i att se en relation mellan två eller flera människor som något statiskt och oföränderligt tror jag är en av de största myterna kring sexualitet som vi lever med just nu.

Sexkontraktet fyller ytterligare en viktig funktion. Det öppnar upp för en mer omsorgsfull inställning till sig själv och sin kropp genom diskussionen om säker sex. Rädslan att prata sönder saker blir kanske ofta ett direkt hot mot även fysisk hälsa. Som Suzann skriver “När man är nyförälskad och knullar som kaniner är det lätt att tänka att man bara kommer ha sex med varandra. Sen går tiden och det risken är att saker blir slentrian. Då är det inte ovanligt att någon har sex även utanför relationen.“.

Sexkontraktet hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om knulla, monogami, relationer, sex, Sexperterna, sexualitet

Första gången jag som semivuxen fick en separation skildrad för mig var när min favorit Iben Hjejles karaktär Laura avslutade relationen med John Cusacks Rob på filmduken 2000. Kanske är det så att ingen annan händelse i våra liv blottlägger våra svagheter så som en separation. Våra mindre smickrande sidor ställs plötsligt i starkt strålkastarljus. Vi stalkar våra partners, är snikna, snåla och oärliga, egenskaper som tidigare setts under en slöja av en välinarbetad tvåsamhet står vi helt plötsligt ensamma med. Lyssnar vi på popmusik för att vi är olyckliga eller är vi olyckliga för att vi lyssnar på popmusik frågar sig karaktärerna i High Fidelity – försöker vi leva vi i tvåsamhet för att vi är olyckliga eller är vi olyckliga för att vi försöker leva i tvåsamhet? När Cusack tvångsmässigt listar sina värsta separationer gör han det vi alla gör, han frågar sig var det gick fel och varför det gick fel igen? Klyftan mellan vårt samhälle med seriell monogami (du är ihop med en person åt gången fast flera efter varandra) och idealet att leva resten av livet tillsammans plågar oss hela vägen till nästa förhållande.

Mitt i smärtan, i elektriciteten kring ensamheten, kanske vi frågar oss om det var värt det? Kan något liv med någon människa vara värt den smärtan som det kan innebära att lämna hen? När slutar det göra ont och gör det mindre ont nästa gång?

Förra året skrev jag om att hitta den rätte om och om igen. För det tenderar vi att göra, så småningom. Någonstans inom oss bor modet och vare sig det handlar om en ny vänskap eller en ny romantisk relation så kastar vi oss ut och vågar igen. Som självmordsbenägna relationsanarkister slickar vi våra sår och återupptar vi jakten på den rätta, eller en av de rätta.

Läs även andra bloggares åsikter om förhållanden, göra slut, High Fidelity, monogami, smärta

På Facebook ramlar jag över den här bilden och Googlar företaget. För nästan exakt ett år sedan undersökte jag fenomenet nätdejting. Här kommer en fortsättning i kombination med ett annat favoritämne här på bloggen, otrohet. På Victoria Milans hemsida kan jag bland annat läsa

“Saknar du passion? Victoria Milan är Sveriges första datingsida för gifta och sambos som söker efter det lilla extra i livet. Här kan du på ett tryggt, enkelt och anonymt sätt flirta och lära känna tusentals av kvinnor och män som är i samma situation som dig. Känner du dig fångad i ett monotont kärleksförhållande, trött på att din partner reser för mycket eller bara vill liva upp vardagen lite? Victoria Milan är anpassat för att skapa en trygg, anonym och konfidentiell mötesplats. Det är därför vi finns.”

Sidan lovar alltså det som saknas i förhållandet, genom ett knapptryck, utan långa sessioner i parterapi. Många människor väljer idag att inte leva monogamt. Med olika former av överenskommelser så fattar de beslutet att öppna sitt förhållande för andra än enbart sin partner. Det kan ge vinster i form av att parterna kan ägna sig åt en speciell fetisch som deras partner inte är intresserad av, att de får leva ut en annan sexuell identitet eller helt enkelt att de får prata om något som deras partner inte är intresserad av. Bakom dessa konstellationer ligger ofta regler och förhållningssätt, precis som i strängt monogama förhållanden. För någon innebär kanske ett icke monogamt förhållande att de har sex med någon annan än sin partner en gång i månaden, för en annan flera gånger i veckan. Det kan vara bra att prata om vilka förväntningar och vilken syn parterna har på ett icke monogamt förhållande innan det omsätts i praktiken.

Victoria Milan erbjuder dock något annat. De anspelar på kravlöshet och spänningen i att ha en hemlig relation med någon. Här finns inga regelverk över hur det öppna förhållandet ska fungera, för här vet inte din partner om att du träffar någon annan. Om etik skriver de så här

“Victoria Milan arbetar efter stränga etiska rättningslinjer. Därav vår höga säkerhet. Vi vill inte under några omständigheter hylla otrohet, men ser också att våra medlemmar är vuxna kvinnor och män med egna valmöjligheter. Eftersom alla måste uppge sin civila status undviker man risken att bli lurad.”

Det är intressanta tankar. Det låter enkelt, klart och ordentligt. Kan det problematiseras? Ja. Det skulle kunna innebära att någon blir lurad. Vuxna människor har egna valmöjligheter, men genom otrohet så väljer ofta en part åt den andre. Det är intressant att leka med tanken att istället ta diskussionen kring ett icke monogamt förhållande eller inte. Att leva ett liv med någon är sällsynt. Att leva ett liv med någon och aldrig bli attraherad av någon annan är antagligen ännu sällsyntare. Ofta lyfter vi fram ett ideal med monogam tvåsamhet livet ut utan att reflektera kring vad det innebär. Om fler tog diskussionen kring hur just deras förhållande ska se ut och formulerade sina egna överenskommelser så kanske många fler hade fått passionen, det lilla extra och en livligare vardag. Det som Victoria Milan lovar.

Min erfarenhet från möten med människor som lever i öppna relationer är att det för många inte är enkelt. De för en ständig dialog kring vad den icke monogama relationen innebär. Att leva med någon eller några blir inte enklare för att formerna för livet går mot normen. Vad jag märkt är dock att tystnaden saknas, förhållandet ses inte som någon färdig produkt utan är i ständig omvandling, partnerna kommunicerar. Detta tror jag är något som vi ofta glömmer bort. När den monogama tvåsamheten och otrohet lyfts som de enda alternativen så glömmer många att det finns valmöjligheter. Oavsett om du vill leva med någon eller inte så kan du formulera förutsättningarna för din sexualitet och det finns tusen nyanser.

Den amerikanska motsvarigheten till Victoria Milan, AshleyMadison.com, sägs gå riktigt bra. Victoria Milan lanserades redan i oktober förra året, det återstå att se hur det går för sidan. På Flashback diskuteras sidan livligt.

Läs även andra bloggares åsikter om etik, flashback, monogami, otrohet, polyamori, polygami, sambo, sex, sexualitet, Victoria Milan, äktenskap