Saga om Sexologi om musor och groupies

July 7th, 2011 § 0 comments § permalink

Panela des Barres

Jag lämnar Sommarsverige för en tjugofyratimmarsresa till Paris. Med mig i mitt handbagage har jag Pamela des Barres I’m with the band. Under resan och ensamma stunder under dagen och natten så läser jag och funderar över rollerna som musa och groupie. Vad skiljer en musa från en groupie och finns det manliga musor och groupies?

Jag tänker att skillnaden musa och groupie kan vara att musan tillskrivs ett värde i det att denne inspirerar konstnären till det kreativa skapandet, musan blir en förutsättning för den kreativa processen. Groupiens värde är mer som objekt, men har samtidigt en mer aktiv roll eftersom det är groupien som närmar sig den kända personen. Musan däremot skulle kanske tillåtas att vara passiv och kuttersmycke eftersom denne är vald av konstnären? Jag funderar också på om det ligger en skillnad i det att groupien är mer sexualiserad än musan. Musan kan finnas som inspirationkälla bara genom att vara medan groupien har som syfte att vara nära den kända personen både emotionellt och sexuellt.

I des Barres bok nämns Cynthia Plaster Caster, i samtal med min vän under natten kommer vi fram till att hon är fascinerande i det att hon skapar ett eget konstnärligt uttryck i mötet med stjärnorna då hon skapar avgjutningar av deras kukar och bröst. Det skulle kunna vara ett exempel på den aktiva rollen som groupien har, denne måste skapa sitt värde, sitt sammanhang i en värld där personen egentligen inte har något egenvärde. Groupien har inte skrivit någon musik, målat eller regisserat. Groupien kan välja att berättiga sin existens med att vara vacker, sexig och objekt, men kan också som både Pamela des Barres och Cynthia Plaster Caster gör skapa ett kreativt uttryck och definiera sin egna roll.

Musorna Clio, Euterpe et Thalie

En av mina favoritböcker är den danske journalisten och författaren Hans Jörgen Lembourns bok om sina fyrtio dagar med Marilyn Monroe. Lembourn väntade till efter Monroes död med att berätta deras historia och när jag bläddrar igenom boken funderar jag på om inte Lembourn är ett exempel på en manlig groupie. Fascinationen som Lembourn uttrycker för Monroe, viljan att vara den som kommer under det kända skal som Monroe i sitt kändisskap delar med världen tror jag också är ett uttryck för groupieskapet.

Mitt intryck är också att kändisskapet är ensamt och genom musan eller groupiens vänliga uppmärksamhet underbyggs förhållandet med förfrågan och efterfrågan, bekräftelsen är dubbel. Ensamheten i kombination med den konfrontation med sig själv och sina tankar som resande och anonyma hotellrum innebär tror jag också skapar ett behov av en trygg och nära punkt. Gång på gång konfronteras jag i texterna med sambandet mellan groupies och resande och ett annat ord för groupies är just road wives. På en lista med de tio mest kända musorna urskiljer jag hur musan inte sällan även är livspartnern, groupien däremot, stannar med självständighet kvar på vägarna och tämjs inte med lätthet.


 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Cynthia Plaster Caster, groupie, Marilyn Monroe, musa, Pamela des Barres, Paris

Sex Appeal

January 25th, 2010 § 3 comments § permalink

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=WCjqNIcILGU]

Det här är en film från spelningen med Peter Doherty som jag var på för ett tag sedan. Det räcker med några sekunder för att ni ska förstå vad jag pratar om. Skriken från publiken är vansinniga. Under spelningen så slog det mig, jag stod framför en av de människor som kan sägas äga sex appeal. I ett samtal med en vän i baren så nämner jag att samtliga tjejer i lokalen antagligen vill ligga med Peter och vännen svarar leende, killarna också.

Kyss i Peters senaste video.

Vad är då sex appeal och vem har det. Jag hittar en definition i en ordlista på nätet. Där står bland annat:

“Physical attractiveness or personal qualities that arouse others sexually.”

(Fritt översatt fysiskt attraktivt utseende eller personliga kvaliteter som verkar sexuellt upphetsande för andra.)

Doherty är långt ifrån ensam inom musikvärlden att framkalla dessa känslor. Han har gott sällskap i Elvis, Mick Jagger och Tom Jones. Vi kanske inte riktigt kan förklara för oss varför vi vill ligga med dem, vi kanske inte ens vet vad vi vill göra med dem, bara att det är något. Eric Clapton berättade i sin biografi om hur ironiskt det var när han var på sin topp och ett oändligt antal människor ville knulla med honom, då kunde han inte. På grund av tungt alkohol och drogmissbruk så var förmågan och lusten helt satt ur spel. Under The Beatles spelningar på 1960-talet svimmade tjejer och alla som har sett filmer från dem kan minnas skriken. Skriken efter Peter är liknande och jag frågar mig vad det beror på.

Är det en fråga om musikalisk begåvning? Om utseende? Kanske om utstrålning eller självförtroende? Kan man träna upp sex appeal eller är det något som man föds med? Sidan WikiHow vill guida oss till hur vi får sex appeal. Många av tipsen handlar om självförtroende och om att vårda och älska sitt yttre. När jag ser Peter så blir jag lite osäker på om det är nyckeln till gåtan. Han kan se ganska sunkig ut, har iofs snygga kläder, men verkar ganska blyg då han inte är extremt hög eller full. Vad får människor att lysa? Är det kanske ryktet lika mycket om personen. Vi vet att någon är känd och de lyser lite extra. Fast jag har de där vännerna, som kan underhålla ett sällskap naturligt och sexigt. Som har förmågan att lysa och fylla ett rum, utan att de är kända.

Wikipedia utreder Sexual attraction i den här texten. Artikeln The Biology of Beauty menar att det som andra djur attraheras av som exempelvis ett sunt och friskt utseende och bra tänder är det som styr vad vi människor finner attraktivt. Artikeln talar också om det symetriska vackra utseendet och i tidigare forksning har det framkommit att män med ett symetriskt utseende sexdebuterar i snitt tre till fyra år tidigare än sina mindre symetriska likar. Enligt mig kan varken Mick Jaggers eller Peter Dohertys utseenden kan sorteras in där.

Enligt en annan artikeln föds ordet sex appeal under 1920-talet. Frisyrerna och de mer utmanande kläderna ges som förklaring. Jag tycker att det är intressant hur det mest är män som kommer upp när jag funderar över människor med sex appeal, en kritik mot populärkulturen är annars sexualiseringen av kvinnokroppen. Kanske ses en man som sexobjekt som något som han väljer, kanske ligger det mer makt i hans position än kvinnans som sexobjekt? Har det skett ett skifte, från 50-talets sexikoner som Marilyn Monroe & Brigitte Bardot till dagens slitna rockstjärnor och pojkband?

Oavsett vad det är, ett artificiellt ljus skapat av kändisskap eller en biologisk fortplantningsdrivkraft, så finns det där. Människor med sex appeal, generation efter generation.

Läs även andra bloggares åsikter om Brigitte Bardot, Elvis, KB, Marilyn Monroe, Mick Jagger, Peter Doherty, Sex Appeal, spelning, The Beatles

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with Marilyn Monroe at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts