Vi

June 1st, 2013 § 5 comments § permalink

“Kanske, tänker jag, borde vi fundera över den romantiska kärlekens idé om evighet och ägande. Kanske, tänker jag, borde respekt för den andre, hennes vilja och hennes individ vara grundläggande också i kärleksrelationer.”

Så avslutade Ann Heberlein en krönika för några veckor sedan. När jag sitter i Victorias minsta biosalong och vrider mig i stolen framför filmen Vi så det de orden som jag tänker på. I filmen får vi möta Ida och Krister och följa dem i en relation som rör sig i en tydligt nedåtgående ångestspiral. Redan inledningsvis planteras små tecken och obehaget ökar successivt till den gräns att jag och min vän under filmen söker kontakt för att bekräfta varandra i att det här är nästintill olidligt att se på.

Vad är bakgrunden? Hur blir relationer så kontrollerande, ägandefokuserade och stängda? Utifrån min bakgrund inom kognitiv beteendeterapi så tänker jag att det handlar om en oförmåga att hantera känslor av obehag. Min idé är att vi i våra liv upplever ytterst lite obehag och därför är ganska ovana vid det. Vi har skalat bort negativa fysiska stimuli som att frysa, vara hungrig eller känna smärta. Att i en nära relation förhålla dig till en annan person är komplext och bitvis smärtsamt. Det innebär ofta en osäkerhet och ovisshet och vår reaktion blir att försöka undvika obehaget. Vad gör vi då? Med ofta subtila tecken påverkar vi vår relation och vår partner så att denne slutar med beteenden som väcker obehag hos oss. Det kan handla om exempelvis att tala om vissa saker, vara ute med sina vänner och förhållningssätt till sociala medier. Jag vet också personer som nästintill tvångsmässigt håller koll på sin partners mail och sms.

Finns det då någon lösning? Jag tror det, jag tror att vi genom att acceptera och tolerera känslorna av ovisshet och obehag kan påverka riktningen i vilken vår relation rör sig. Ge din partner frihet, respekt och personen kommer att kunna fortsätta vara den individ som du blev förälskad i.

I filmen Vi är rollerna statiska. Det är en man som utövar sin äganderätt över en kvinna. Så är det också i Heberleins text. Vad jag tror är vanligt är att båda parter i en relation försöker kontrollera och äga den andre. Det är inte en klar uppdelning utan ett kontrollbeteende som vi alla bär på och måste förhålla oss till. Kanske är beteendet i vissa fall kopplat till en könsroll och könsmaktsordning, men jag tror att beteendet är vanligt hos alla individer och förekommande i relationer oavsett om du är homo- bi- eller heterosexuell.

En film på liknande tema är Le Mépris, en av mina favoritfilmer. Där tvivlar en man på sin fru i den utsträckningen att hon tillslut inte kan något annat än förakta honom och relationen genomsyras av detta. För att undersöka hur det går att förhålla sig mer öppet och accepterande i dina relationer, läs Kärlekens ACT av Russ Harris. Även terapeuten Esther Perel är intressant att läsa, hon redovisar i sin bok Vill ha dig, en idé om att vi genom att omfamna osäkerheten i relationer kan hålla sexualiteten levande.

Tidigare inlägg om ACT och relationer.

Läs även andra bloggares åsikter om ACT, Ann Heberlein, kontroll, kärlek, makt, relationer, Russ Harris, Vi, ångest

Makt i nära relationer

May 24th, 2013 § 0 comments § permalink

tumblr_lzzsgg6byJ1qbitbyo1_500

Bild från apocalypse-chic.tumblr.com.

Några veckor sedan, innan Husby. Min vän ser på mig. Vi sitter på en balkong och natten är ljum. Du vet, Saga, ingen kommer någonsin ge ifrån sig makt frivilligt. Så är det. Senare under natten talar vi om förhållanden och makt. Jag har länge funderat över det där. För maktaspekten är enligt mig central inom alla våra relationer. Ändå är den lite ful att tala om. Som att samtliga av våra nära relationer är jämna. Jämställda, jämlika.

Min tanke är att maktrelationerna i sig inte är något problem. De är en naturlig del av att förhålla sig till andra människor. Ibland är det din partner som har övertaget, ibland är det du. Någon är lite mer förälskad och någon har ett större behov av sex. Ni förhåller er till sociala, ekonomiska och erotiska kapital och ibland vet ni inte ens vem som har övertaget, ibland är det väldigt tydligt för er. Jag tänker och har beskrivit det här tidigare, att problemet blir när maktrelationen blir statisk. När den svage alltid är den svage i relationen. En position som är enormt frustrerande att befinna sig i. Lika frustrerande är det att ständigt vara den starke och behöva förhålla sig till detta. Samtidigt är just den positionen den som vi sällan vill ge efter i.

En relation är ohållbar om maktförhållandet är statiskt, för det kommer att innebära antingen att den i underläge lägger sig ner, slickar den starkes fötter och sakta tynar bort, eller att den svage reser sig och gör uppror med våld. Tvingar sig till en position som är bättre än den i ständigt underläge. Vad kan vi ställa för krav på den som är starkare i en relation? Kan det finnas något att vinna för den starke i att leka mer med makten och förhandla om rollerna? Jag tror det. Är det rimligt att lägga hela ansvaret för att luckra upp maktpositionerna på den i underläge i relationen?

Your own acts tell the world who you are

and what kind of society you think it should be

Ai Weiwei menar att vi med våra handlingar definierar oss själva och samhället som vi lever i. Vårt samhälle just nu kan kanske ses om en metafor för det statiska maktförhållandet i den nära relationen. I förorterna reser sig motståndet. Vi med det sociala, ekonomiska och kulturella kapitalet håller så hårt i våra tillgångar att vi definierar ett samhälle som vi sedan vantrivs i. Personen med makt i förhållandet håller i sin makt tills relationen fylls av förakt och sakta tynar bort. Ditt överläge är en kortsiktig väg mot kontroll och tillfredsställelse som långsiktigt skapar en giftig miljö för dig att leva i.

Jag vill ha rörliga samhällen, rörliga relationer. Möjligheter och utveckling, ansvar. Att klamra sig fast vid makt innebär ett statiskt passivt läge. Till sist brister det. I nära relationer och i samhällsstrukturer. Jag vill ha en lek med makten.

Ann Heberlein om våld och makt.

Johanna Langhorst text i Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ai WeiweiBDSMHusbymaktrelationer,revolutionsexvåld

Tagged Ai WeiweiBDSMHusbymaktrelationerrevolutionsexvåld

Läs även andra bloggares åsikter om Ai Weiwei, Husby, makt, relationer, revolution, sex, våld

Jag snodde dig från din dj-kille

October 12th, 2011 § 6 comments § permalink

Det är tydligt när jag vaknar onsdagen den 12 oktober att Mash Up International och Kakans remix på Veronica Maggios Jag kommer är på god väg mot en hype. I mobilen ligger mess som ber mig att kolla in videon och Sydsvenskan skriver att remixen är höstens syndigaste. Jag ser den en gång, jag ser om den, något skaver. Jag funderar på vad den ska symbolisera förutom att jag vill höra den igen. Den beskrivs som en lesbisk karnevalsremix av Musikguiden i P3. Är den feministisk i sin skildring av sexualitet? Det är något som inte känns rätt för mig och efter några lyssningar faller det på plats.

Hon är ganska ung och hon ligger naken

Reser mig hon kollar RNB-baken

Jag snodde dig från din dj-kille

Han kunde inte ge dig det du ville

Du vill komma i min mun

Skriker för högt i ditt gamla flickrum

Så vad är problemet med de här textraderna? Jo, det är för tydligt för mig att i den här låten blir tjejen än en gång placerad i ett fack där hon inte vet vart hon vill komma med sin sexualitet utan är beroende av andra starkare individer som berättar det för henne.

Hon är objekt i förhållande till sin dj-kille, istället för att se till att få det sex hon vill så får hon sörja att han inte kan ge henne det hon ville ha. Hon måste få sexet av någon, hon kan inte själv ta för sig. Hon är objekt i förhållande till tjejen som snor henne från dj-killen, hon kan alltså inte välja själv att hon hellre skulle knulla tjejer. För mig är inte den här låten höstens syndigaste utan mer lite unken. Än en gång reproduceras det viljelösa sexuella tjejoffret och hon kan inte ens själv bestämma om hon vill ha dj-killen eller dj-tjejen, med reservation för att hon vill komma i tjejens mun. Hon blir dock ägd, och sen blir hon kär, och sen kommer hon, om och om igen för så funkar det.

Så kommer frågan om det spelar någon roll på vilket sätt sexualitet skildras i musik. Jag tror det gör det. Vår syn på sexualitet är inte en isolerad företeelse som bara påverkas av det som vi lär oss under sex- och samlevnadslektionerna. Den är ständigt i förändring och omformas av de intryck som vi får och tar. Vem vi knullar, hur vi knullar, varför vi knullar, var vi knullar, vi omprövar och testar och just den här morgonen var mitt första intryck Mash Up International och Kakans remix och jag var inte helt nöjd.

Videon hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, genus, Jag kommer, Kakan, makt, Mashup International, remix, sexualitet, Veronica Maggio, Youtube

Bara en strippa

June 16th, 2011 § 0 comments § permalink

Jag läser Sydsvenskans insändarsida Ordet och en av insändarna illustreras av en kvinna som dansar runt en stång i små rosa trosor. Hennes bröst är nakna och i handen håller hon ett tomtebloss. Insändaren handlar om hur regiondirektörer på Region Skåne använt skattemedel till att gå på strippklubbar i Barcelona.

Bildsättning i förhållande till sexualitet är intressant. Det är en balansgång och ofta krävs ett metaresonemang för att den inte ska kännas stereotyp eller underbygga de maktstrukturer som redan finns i samhället. I det här fallet har jag vissa invändningar. Jag tänker så här, jag undrar hur mycket kvinnan på bilden fått betalt och om det går att ställa i förhållande till det antal läsare som idag kommer att öppna tidningen och läsa Ordet. Om Sydsvenskan hade publicerat en mer konstnärlig bild på en naken person, kanske till och med en känd naken person, så gissar jag att beloppen hade varit i en annan klass. Nakenhet och ekonomi är starkt knutet till social och kulturell tillhörighet.

På vissa sätt innebär publiceringen av bilden på den nakna kvinnan i förhållande till insändaren att hon än en gång exploateras. Hon får stå som symbolik för de kvinnor som regiondirektörerna mött på strippklubbarna och jag är tveksam till om hon blivit tillfrågad om detta. Jag vet inte heller om jag personligen anser att det är motiverat att illustrera en insändare om just exploatering av kvinnor och maktkorruption med en enskild halvnaken person.

Ibland reproduceras kvinnan som strippars utsatthet i diskussionen kring just hennes utsatthet, ofta oavsiktligt, men ändock. Regioncheferna illustrerar inte insändaren, det gör en naken kvinna utan namn, men hon är ju bara en strippa.

Läs även andra bloggares åsikter om exploatering, makt, Region Skåne, strippor, Sydsvenskan

Svenssonsex med sexuellt maktspel – passiv eller undergiven?

May 25th, 2011 § 0 comments § permalink

Under en middag i veckan gick diskussionen varm kring sexuella maktspel. Det som avsågs var maktspel där rollerna inte var tydligt formulerade från början utan kanske mer någon form av Svenssonsex med BDSM-tendenser. En av middagsdeltagarna uttryckte viss förvirring kring vad den passiva rollen innebar. Passiv i sängen var för personen något dåligt, att “bara ligga där”, synonymt med att inte anstränga sig. I diskussion med den mer dominante parten uttryckte denne att hen såg det mer som att personen följde med och blev förd, vilket var positivt och hett enligt henom. Denna bild av den undergivna rollen styrktes av andra middagsdeltagare som pekade på skillnaden mellan att vara passiv och att vara undergiven, där den undergivna roller var minst lika ansträngande och aktiv som den dominanta.

Är det så att vi förmedlar en negativ tolkning av ordet passiv som sedan hänger med i vår syn på olika sexuella roller? Är de sexuella rollerna isolerade till sexlivet eller följer de med till andra sociala situationer? Om jämställdhet och lek med makt skriver Esther Perel så här

“Vissa skulle säga att Elisabeths smak för undergivenhet bara speglar den gamla vanliga manliga dominansen. De skulle hävda att sexuella beteenden där den ena partnern är dominant och har kontroll medan den andra är passiv och svag, till sin natur är hierarkisk, förtryckande och egentligen föga mer än ett extra sexistiskt uttryck för patriarkatet”

Perel skriver om hur strävan efter jämlikhet och jämställdhet inverkar negativt på sexlivet, hon pekar på hur de t o m kan leda till tråkig sex. Att värderingar som samförstånd, kompromisser och rättvisa kan påverka sexualiteten negativt. Hon understyrker dock skillnaden på sexuellt maktmissbruk och sexuella maktlekar. Om den passiva rollen skriver hon så här

“I vår kultur förknippas passivitet med kvinnlighet och svaghet. Följaktligen skapar passiviteten stora emotionella konflikter hos män (och även hos många kvinnor).”

Det blir någon form av moment 22 där män med passiv roll inte lever upp den den manliga sexuella stereotypen och kvinnan med passiv roll är förtryckt. Kan den passiva rollen vara rätt eller är passivitet något fult i den västerländska kulturen? Jag frågar mig var lösningen ligger, går det att bortse från könsrollerna i resten av livet och frikoppla dem från sexualiteten? Ska vi fokusera på rollen som individ med en sexualitet och inte problematisera könstillhörigheten? Är det möjligt?

Kanske är kärnan att leken med roller och leken med makt får ta plats, jag funderar dock på rörligheten i rollerna. Kan vi tänka oss att byta roll om vår partner efterfrågar det, och hur länge i så fall? Hur djupt rotat är det sexuella maktspelet och är rollerna statiska eller föränderliga?

Här kan ni läsa en klassiker om när jag gick på fetischfest.

Jag har även skrivit om våldsamt sex eller sexuellt våld.

Ligga med P3 har tema BDSM den här veckan.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om BDSM, dominans, fetisch, lek, makt, S&M, sex, sexualitet

Apflickorna – sex, hästar och kontroll

March 20th, 2011 § 1 comment § permalink

Sydsvenskan.

På BUFF’s näst sista dag ser vi den prisbelönta filmen Apflickorna, Lisa Aschans debutfilm. När vi går ut från salongen är vi kvar i den suggestiva stämningen som varar filmen igenom. Med en dov underton problematiserar filmen Apflickorna genus på ett sätt som väcker kittlande fjärilar i magen på mig. Kvaliteten är så genomgående hög att enskilda scener skulle kunna göra hela filmupplevelsen. Skildringen av sjuåriga Saras relation till sexualitet och kärlek är provocerande, vacker och unik.

Jag går från biosalongen tom på ord med en ny känsla för kön. Det är först några dagar senare som jag kan försöka sätta ord på upplevelsen. Sexualiteten genom filmen är rå och så där som det är, fast jag var inte medveten om att det var så det var. Jag kan inte undgå att jämföra de unga kvinnornas spel kring makt och sexualitet med Till det som är vackert och Black Swan, men där de filmerna bekräftar en bild jag misstänkte fanns så utmanar istället Apflickorna mig att omskapa mina idéer om vad genus innebär.

Slutligen vill jag rekommendera det här mycket läsvärda blogginlägget om varför tjejer rider som jag fick tips om av Tanja Suhinina.

Läs även andra bloggares åsikter om Apflickorna, BUFF, hästar, kontroll, makt, sex, sexualitet

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with makt at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts