Att sexsurfa

January 17th, 2010 § 1 comment § permalink

I höstas kom en undersökning från World Internet Insitute som visade på att 17 % av de vuxna internetanvändarna tar del av sexuellt innehåll på nätet. En artikel i Svenska dagbladet berättar om hur formuleringen i undersökningen ändrats från pornografiskt innehåll till sexuellt innehåll. Jag tror att detta säger något om hur vi ser på sexsurfande, kanske att acceptansen ökar för att göra det.

Under mitt arbete i sexologin väcktes frågan vad internet egentligen har för inverkan på sexualiteten och hur vi använder internet i sexuellt syfte. I ett sökande efter mer kunskap gällande frågorna så hittade jag artikeln The Internet’s impact on sexuality: A critical review of 15 years of research (Döring, 2009). Efter en granskning av ett antal artiklar rörande internet och sexualitet så definierar Döring sex underrubriker i hur människor använder internet till kopplat till sexualitet. Dessa är pornografi, sex shops, säljande av sex, sexualupplysning, sexuell kontakt samt sexuella subkulturer. Detta visar ytterligare på hur bilden av porrsurfande = sexsurfande inte längre stämmer.

Sexualupplysning via internet innebär enligt Döring två olika arbetssätt. Det handlar om att sprida och få information om sexualitet, men också om att uppmärksamma och förändra attityder och beteenden gällande sexualitet.

I artikeln  konstateras också att då datorer spärras för pornografi så spärras de också i stor utsträckning för information om sexualitet. Tänk exempelvis på filter som ska skydda barn från porr, i och med dessa filter så skulle man alltså också kunna sägas förhindra ett spridande av information gällande sex.

En viktig aspekt av spridandet av information angående sexualitet på internet är den att informationen ska vara korrekt. Internet kan användas för att sprida redan existerande felaktiga påståenden angående sex som exempelvis ”homosexuality can and should be cured” eller att sexuell avhållsamhet är ett bra preventivmedel för tonåringar. Men spridandet av felaktig information på internet är givetvis inte enbart avgränsad till information gällande sexualitet, de flesta vet att det krävs ett kritiskt granskande när det gäller internet precis som av litteratur.

Studien lyfter även fram att bloggarna likt Lillaxtras som jag tidigare nämnt också kan fylla en sexualupplysande funktion i det att bloggarna genom att dela med sig av sitt eget sexliv visar på en mångfald inom  sexualitet, det skulle kunna bidra till att läsare känner mindre skam över sitt eget sexliv. Möjligheten till anonymitet är också något som betonas i artikeln, som tidigare nämnt så valde jag att inte vara anonym, men visst kan anonymiteten ha en funktion i form av att den kanske bidrar till en större öppenhet gällande sexualitet . Denna punkt tycker jag är intressant eftersom man sällan talar om positiva effekter av “sexbloggande”. Ofta ligger fokus på ett självutlämnande och de problem som man ser att det skulle föra med sig.

Dörings artikel är intressant eftersom den ger en helhetsbild över internet och sexualitet. Forskningen visar på att internet inte enbart är sexuellt i form av porrsurfande utan att det finns en mängd andra aspekter att väva in. Kanske kan man på många sätt se internet som det moderna offentliga rummet. Vad vi möter där måste vi kunna diskutera och ifrågasätta. Precis som de sociala medierna som Facebook och Twitter har en inverkan på mångas vardagsliv så färgas även sexualiteten av det som vi möter och gör på internet. Sydsvenskan skriver om “Kollektivt kvittrande” och jag tror att man kan dra liknande paralleller till skapandet av individens sexualitet på nätet.

Att sexsurfa kan innebära att söka efter porr, men det kan också innebära ett sökande efter information, kunskap och kontakter med koppling till sex. Den sexsurfande svensken är inte längre någon främmande fågel utan twittrar för full hals.

Läs även andra bloggares åsikter om Döring, Facebook, internet, Lillaxtra, sexualitet, Skånska Dagbladet, Sydsvenskan, Twitter

Metros sexbloggar – vem vinner?

November 8th, 2009 § 0 comments § permalink

Marcel Duchamp spelar schack med den nakna modellen Eva Babitz i Pasedena Art Museum, 1963.
foto av Julian Wesser

Under mitt arbete med bloggen så har jag surfat runt på topplistorna med bloggarna som kategoriserar sig Sex och samlevnad. På bloggportalen bloggtoppen.se hände för några dagar sedan en intressant sak. Flera av toppnamnen under Sex och samlevnad bloggar under portalen metrobloggen (tillhörande tidningen Metro) skrev att de funderade varför de bloggade. Detta är i vissa fall eftersom man kan få en viss ekonomisk ersättning om man kommer upp i ett högre antal läsare. De flesta av de bloggarna är tjejer i 20-årsåldern som lägger ut nakenbilder på sig själva. Det kan handla om både att visa ansiktet och att inte göra det. Inga synliga bröstvårtor och stringtrosorna på. Så bestämmer sig Metro för att plocka bort den ekonomiska ersättningen och det största dragplåstret Lillaxtra plockar då bort alla sina bilder. Lillaxtra är en 20-årig tjej som bor i Småland och tjänar extrapengar på sin blogg. Jag har funderat mycket på varför tjejerna (inga grabbar toppar listorna än) väljer att ofta själva ta amatörfoton på sig och lägga upp hundratals bilder på sina bröst på en blogg. Vad motiverar dem?

I artikeln WOMEN’S INTENTIONS REGARDING, AND ACCEPTANCE OF, SELF-SEXUALIZING BEHAVIOR undersöker författarna just detta, varför sexualiserar vissa kvinnor medvetet sin kropp? En av fynden är kopplingen till något som i artikeln benämns som hyperfeminitet, att kvnnornas självsexualiserande beteende skulle kunna kopplas samman en tanke om att behärska männen i egenskap av sexobjekt. Att man genom sin sexuella status tror sig kunna kontrollerna sin manliga omvärld. Ett problem som sågs med att objektifiera sig själv sexuellt var att det utgjorde en svårighet att subjektivt uppfatta sin egen sexualitet, dvs sexualiteten uppfattad från sig själv. En annan konsekvens av beteendet var att det ökade förståelsen inte bara för sitt eget självsexualiserande beteende utan även för andras.

Jag ser dels en enorm källa till bekräftelse för tjejerna i bloggarna, men också att någon antagligen tjänar bra med pengar på dem. Istället för att de själva skulle kunna plocka in annonsintäkterna så tar någon annan dem och ger tjejerna några tusenlappar i månaden. Var finns Blondinbellas entreprenörskap när det gäller brudar på småländska landsbygden?

Metro har nu ångrat sig och för en gett Lillaxtra ett annat erbjudande för ekonomisk ersättning om hon har kvar sin blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Blondinbella, Lillaxtra, Metro, metrobloggen, sexbloggar

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with Lillaxtra at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts