Planet glider in över de glittrande städerna på Rivieran, Cannes identifieras genom yachterna som ligger som eldflugor kring hamnen. Timmen är sen och Nice flygplats bjuder inte på många resenärer, det tyska flygbolagets plan är halvtomt och jag har en lätt panik i det att jag måste hitta någon att dela taxi till Cannes med. Jag vänder mig till en ung man
– Ska du till Cannes?
Mannen svarar jakande och jag anar en svensk brytning. I taxin från flygplatsen berättar han att han heter Johannes Nyholm och är regissören bakom filmen där en bebis trashar en bar i Las Palmas, ett klipp som fått över åtta miljoner visningar på YouTube.
Då jag berättar att jag inte har någon ackreditering, d v s jag kommer inte in på det inhägnade festivalområdet och kan bara se vissa av filmerna, ger han mig ett insidertips om hur jag ska komma in på filmvisningarna.
– Du ställer dig vid röda mattan uppklädd i din finaste klänning, när det kommer en ensam man så viftar du med handen och ropar ”company?”
Johannes Nyholm ger mig tipset med glimten i ögat och berättar att han lurat i en killkompis att det fungerade även för män, det gör det inte. I Cannes fungerar blont hår och en maxiklänning i färgen korall som inträdesbiljett till terrasserna och paparazzifotograferna smattrar efter. I mitt fall kommer ackrediteringen tack vare Johannes Nyholm och jag slipper genomlida ”company-experimentet” för att komma in på filmvisningarna.
Cannes är inte kvinnornas stad. I Le Monde kan jag läsa att kvinnor dock fått större plats i festivalen, i år är fyra stycken med i det officiella urvalet, jämfört med inga förra året. Regissören Vero Cratzborn visar mig en erotisk konstfilm på sin laptop på en av festerna längs strandpromenaden. I filmen kryper en snigel över huvudpersonens bröst och Vero Cratzborn pekar ivrigt på en erigerad hästpenis i bakgrunden.
– It’s Freud!
Efter min första natt i Cannes vaknar jag med insikten att staden är ljus och lätt att röra sig i, men att det i rollen som innebär inträdesbiljett ingår en risk att männen på Grand Hotells terrass sträcker sig efter dig som brännmaneter. De skenbara fördelarna av att vara kvinna i Cannes omvandlas i natten raskt till motsatsen. Oavsett hur jag får min ackreditering så kvarstår faktumet att det är männens värld jag rör mig i och filmfolket fortsätter dagarna i Cannes med att festa med en intensitet snarlik den som bebisen i Las Palmas uppvisar.
