Hämndporr del 2

January 21st, 2014 § 0 comments § permalink

I den andra delen i min serie om hämndporr tänkte jag skriva om de två stora stridande diskurser som jag identifierade kring fenomenet hämndporr.

Den första diskursen, definierar jag utifrån tidigare tankar kring sexualmoral och religion som färgat rättsväsendet och individens attityd till sexualitet. I denna diskurs finns en tydlig uppdelning av mannens mer aktiva roll sexuellt och kvinnans mer passiva. I handlingen att ta en sexuellt utmanande bild eller att låta någon annan ta en sexuellt utmanande bild bryter du mot de normer och konventioner som i denna diskurs omgärdar sexualiteten. Ansvaret för den handlingen ligger hos dig och det verkar finnas en tanke om att du på grund av din oförsiktighet får bära ett visst mått av skam. Sexualiteten ses som något intimt som sker i en relation mellan två personer enligt en heteronorm. Denna diskurs möter jag i de kommentarer som omgärdar bilderna/filmerna på nätet.

Skärmavbild 2014-01-17 kl. 11.57.12

 

Den diskursen har också tidigare varit mer dominerande inom rättsväsendet. Inte i den uttalat känslomässiga form som vi möter i kommentarsfältet utan kanske mer i en praktisk form där den påverkar möjligheten att anmäla kränkningen och hur den faktiska lagstiftningen har sett ut. Min tanke är också att ytterligare en aktör som kan definieras i förhållande till denna diskurs är de kommersiella aktörer som ligger bakom hemsidor som inriktat sig på hämndporr. De ekonomiska vinster som dessa gör på sidorna, på att dela bilderna och få personer att kommentera bilderna och på så sätt öka trafiken eller att helt enkelt utöva utpressning innebär att tidigare moraliska, juridiska och kulturella systemet är något som gynnar dem. Min tanke är dock att den här tredje gruppen skiljer sig från konsumenterna/kommentatorerna och rättsväsendet i det att de inte egentligen överensstämmer i form av värderingar och moraliska ideal, här är det istället en ekonomisk struktur som gör det gynnsamt att fortsätta i den diskurs som tidigare funnits.

Den andra stridande diskursen som jag möter i förhållande till hämndporr är en diskurs ur ett feministiskt perspektiv.  Då bilder också kan ses som en del i en diskurs vill jag exemplifiera med en bild från den amerikanska rörelsen mot hämndporrs hemsida

Skärmavbild 2014-01-16 kl. 13.08.32

De aktörer som jag definierar i förhållande till den här diskursen är aktivister som engagerat sig i frågan, vi hittar bland annat den amerikanska rörelsen End Revenge Porn och claims-makers inom svensk media samt politiker och forskare som engagerat sig. I den feministiska diskussionen kring hämndporr finns ett tal om skifte från offrets ansvar till samtycke liknande den diskussion som förs vid andra sexualbrott, exempelvis våldtäkt. Råd om att vara försiktig med vilka bilder/filmer som du delar med dig av jämförs med råd till unga kvinnor för att undvika att bli utsatta för sexuella övergrepp i den fysiska världen. Exempelvis att inte klä sig utmanande, inte vara för berusad och inte gå ensam hem om kvällen. Kanske sker här också en strid i synen på kvinnans sexualitet.

Något som jag upplever i talet om hämndporr är att det parallellt med diskussionen om samtycke finns ett tal om allvarligheten i den kränkning som hämndporr innebär. Allvarligheten i kränkningen betonas i flera av reportagen ”om någon googlar mig så är det ju kört” uttrycker Anna i P3 Nyheters hämndporrspecial (2013). I flera fall möter jag också en känsla av hopplöshet och ett tal om suicid i förhållande till att ha blivit exponerad på internet i ett sexuellt sammanhang.

Läs även andra bloggares åsikter om diskurs, feminism, hämndporr, juridik

Hämndporr del 1

January 17th, 2014 § 0 comments § permalink

tumblr_lnoahsEq4G1qedj2ho1_500

De senaste veckorna och särskilt de senaste feberdimmiga dagarna har jag tillbringat med fenomenet Hämndporr. Den första känslan när jag började att undersöka internet som arena för sexuella kränkningar var direkt obehag. Det blir snabbt för personligt, arbetet kom också i anslutning till att jag fick uppleva min första kanske ministorm av twitterhat och förhålla mig till ett tal om bland annat min inkompetens. Som ung, kvinna och exponerad i media vet jag att jag har en utsatt position och det krävdes otaliga diskussioner med min omgivning för att kunna lyfta blicken och undersöka fenomenet utifrån den teoretiska referensram, diskurs och claims-making, som jag behövde använda i mitt paper. Jag låter bli att förklara teorin närmre och ger er istället en bild av mitt intryck av fenomenet hämndporr uppdelat i tre olika delar:

1. Bakgrund och lagstiftning i Sverige

2. Förlegad sexualmoral möter feminism

3. Sexualitet, makt och frihet

Hämndporr blev 2013 utsett till ett nyord av Svenska språkrådet och definieras som bilder eller filmer av en person i en sexuell situation som laddas upp på internet utan samtycke från personen på bilden/filmen av en före detta partner. Uppladdningen och spridningen blir ett kränkande av integriteten som fungerar som en hämnd. Det är också i slutet av 2013 som den mediala debatten kring fenomenet startar och hämndporr lyfts som ett socialt problem. Diskussionen kan kopplas till flera tidigare mediala stormar, som Instagramupproret och debatten kring näthat i samband med Uppdrag gransknings program på temat.

Lagstiftning i Sverige

Det finns en problematik mellan definieringen av hämndporr och den svenska lagstiftningen då att enbart ladda upp en bild föreställandes någon naken eller lättklädd på internet, under förutsättning att personen antingen tagit bilden själv eller samtyckt till att den tagits, i nuläget i de flesta fall inte är en kriminell handling. Det ses inte som kränkande att enbart vara naken eller lättklädd, möjligen kan uppladdningen av bilden/filmen klassas som ett brott mot personuppgiftslagen berättar professor i civilrätt Mårten Schultz i P3 Nyheter.

Det som spelar in är den kontext som bilden laddas upp i, om det exempelvis finns en text i anslutning till bilden där det beskrivs hur personen på bilden är sexuellt. Ett exempel på ett sådant mål är det tidigare nämnda Instagrammålet, där handlade det om bilder som kanske egentligen inte alla klassades som kränkande, men där texterna i samband med bilderna satte dem i en sådan kontext. Ett annat mål som är intressant i förhållande till rubriceringen förtal, i detta fall grovt förtal är ett mål där en person blivit smygfilmad (domen föll innan lagen om Kränkande fotografering kom). Det uttalande som hovrätten gjorde i det fallet har fått mycket uppmärksamhet, skadeståndet sänktes med bland annat motiveringen

Det går dock inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avsende sina sexuella vanor.“

Att utan någons samtycke ladda upp en bild/film med sexuellt innehåll på internet i en sådan kontext som uppfattas som kränkande kan idag klassificeras som förtal, vilket regleras i brottsbalken 5 kap 6 §. I de fall där personen som förekommer på bilden eller filmen med sexuellt innehåll har blivit fotograferad eller filmad utan att ge sitt samtycke till fotograferingen eller filmningen kan handlingen vara kriminell enligt lagstiftning om Kränkande fotografering brottsbalken 4 kap 6a § som trädde i kraft 1 juli 2013.

Efter en sökning i Karnov (databas för rättsfall) kan jag konstatera att de flesta av de fall som vi möter i rätten är antingen är fall där personen på bilderna varit under 18 år eller då det handlat om Kränkande fotografering. När personen på bilderna är under 18 år så regleras istället brottet under rubriceringen Utnyttjande av barn för sexuell posering 6 kapitlet 8 § i brottsbalken.

Kritiker till nuvarande lagstiftning menar att förtalslagstiftningen inte går att applicera på hämndporr och att det finns en stor okunskap om hur internet fungerar som arena för kriminella handlingar. En idé som presenteras är att tillsätta specifika lagar för brott på internet, alternativt att anpassa redan existerande lagar så att de även kan appliceras på brott begångna på internet. De konkreta åtgärder som tagits är att regeringen har gett Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppgift att utreda problematiken och efter den utredningen komma med förslag på åtgärder och förbättringar. I samband med detta skrevs även en proposition med förslag för att bland annat öka den personliga integriteten. Ett av dessa förslag är att ärekränkning vid förtal och förolämpning ska ligga under allmänt åtal. Här kan ni läsa Beatrice Ask uttalande om detta på Dagens Juridik.

Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen kring lagstiftning om kränkande fotografering, förtal och utnyttjande av barn för sexuell posering är intressant att följa i framtiden. Flera av lagarna påverkar också information- och yttrandefrihet, vilket är något som jag kommer att återkomma till.

I nästa del kommer jag att kartlägga de två större diskurser som jag identifierat i frågan, den första diskursen med en sexualmoral baserad på (enligt mig) förlegade moraliska och juridiska normer och värderingar och en stridande feministisk diskurs kring kvinnans sexualitet, sexualpolitik och aktivism.

Läs även andra bloggares åsikter om hämndporr, Instagramupproret, juridik, lagstiftning, näthat, Sexologi, sexualitet

Sexbrottslagen – juridik med Saga om sexologi

April 3rd, 2012 § 1 comment § permalink

Nästa vecka påbörjar jag kursen Politik, kultur och sexuallagstiftning på masterprogrammet i sexologi. Därför tycker jag att det är extra intressant att läsa Åsa Regnér och Thomas Bodström i dagens Svenska Dagbladet om lagstiftningen kring åldersgräns vid sexuellt umgänge. Lagstiftningen är till för att skydda unga sexuellt i förhållande till vuxna personer. Det är en mycket viktig ansats. Vad som blir problematiskt är att lagen kan tolkas som att unga, som ligger nära varandra i ålder, inte kan ha sex med varandra eftersom det då handlar om ett övergrepp. Om en sextonåring till exempel har sex med en fjortonåring. Under grundkursen i sexologi hade vi en föreläsning om bland annat liknande rättsfall, vi fick läsa domar och det var inte alltid helt lätt att följa resonemangen. Jag tänker på en föreläsning med åklagare Ulrika Rogland som jag var på under Sexdagarna. Hon talade om svårigheten med okunskap kring sexualitet hos domare och efterlyste domare med spetskompetens som tog hand om fall som rörde sexualitet.

När jag läser Åsa Regnér och Thomas Bodströms kommentar på lagstiftningen kan jag inte låta bli att fundera över den attityd mot unga och sex som jag möter, också i vissa fall på min utbildning. En idé om att unga inte ska ha sex eftersom de inte är mogna. Kanske är det så, kanske inte. Kanske är det viktigare att bredda vad sex innebär – oralsex, sex på Facebookchatten, smekningar etc – än att försöka förhindra ett penetrerande samlag. Jag kan inte låta bli att fundera över hur den synen på sex och unga skulle kunna påverka en dom. Särskilt om lagstiftningen är otydlig.

Då jag har diskuterat sex och juridik så brukar jag betona hur viktigt jag tycker det är med en lagstiftning kring sex. För mig är det viktigt att sex inte ses som ett isolerat, exotiskt fenomen som står utanför de ramar som vi annars sätter upp  vårt samhälle. Vad som är viktigt är dock att lagstiftningen är ständigt granskad och att det pågår en diskussion kring den. Sexualitet är ett föränderligt fenomen och det måste vi omfamna på olika sätt. Som nu, märker vi att vår lagstiftning kring unga, sex och gränser gör ungdomsmottagningarnas arbete svårare och gör att unga blir felaktigt dömda då det egentligen handlat om sex med samtycke så är det kanske dags att se över den. En lag som ska skydda unga och fungerar på ett kontraproduktivt sätt måste formuleras om. Kanske är det ofrånkomligt att en lag tolkas utifrån individen som läser den, men jag tror att det finns gradskillnader och när egna moraliska föreställningar om sexualitet lyser igenom i domarna så har vi ett problem.

Jag har tidigare skrivit om sex mellan syskon och lagstiftning kring det.

Här är paragrafen i Brottsbalken som avses

4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund av en myndighets beslut.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2005:90).

 

Läs även andra bloggares åsikter om brott, juridik, moral, politik, sex, sexuallagstiftning, unga

Where Am I?

You are currently browsing entries tagged with juridik at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts