Saga om Sexologi

Hej, jag läser dina inlägg med intresse, men lesbiska relationer, feministiska genus-analyser och RFSL/HBT-perspektivet blir ganska begränsat och tröttsamt. Vi heterosexuella män har också behov och intressen.. tex. så ökar andelen ofrivilligt ensamma män (kvinnor) i vårt samhälle. Detta samtidigt som lesbiska/ensamstående kvinnor skaffar barn på egen hand… (som det vore en social rättighet!). Män har sämre psykisk och social hälsa, självmord, ensamhet, hemlöshet etc., män är förlorare på många plan. En blogg som denna borde ha ett mer vidsynt och öppet anslag.

Jag får den här kommentaren från signaturen JF och känner ett behov av självrannsakan. Mycket för att jag senast för någon vecka sedan berättade att jag har ett stort intresse för manlighet/maskulinitet och sexualitet.

Kritiken JF lyfter handlar delvis om att mina inlägg skulle förfördela heterosexuella män. Jag kontrollerade därför vilka de inlägg som är synliga på bloggens första sida, dvs femton stycken, handlade om. De två första inläggen är mycket riktigt inlägg om karaktärer som kan definieras som kvinnor. Vi har tjejen i musikvideon och Saga i bron. Ett inlägg handlar om författaren Michel Houellebecq och artisten Färska Prinzen, båda män. Efter det följer elva inlägg som jag anser är könsneutrala, de handlar exempelvis om den sexologiska professionen, om barns sexualitet, om singelskap och om att ta tid för sex. Ett inlägg handlar om musor och groupies. Sidan avslutas med ett inlägg om just manlighet och sexualitet, utifrån Lars von Triers Melancholia. Ett inlägg där jag självkritiskt resonerar om det fokus som läggs på de kvinnliga karaktärerna i filmen. Så i fråga om utrymme på bloggen så tycker jag inte att heterosexuella män är mer förfördelade än några andra.

Jag tycker dock att JF’s beskrivning av den heterosexuella mannens identitet är intressant. I höst gick ett antal uppsatser på masterprogrammet i sexologi upp till opponering och en av dem kretsade just kring maskulinitet och sexualitet. Jag har hört att uppsatsen beskriver en manlig sexualitet i kris och jag lovar att dela med mig av innehållet när jag läst den. Samma negativa tongångar kring mannens öde hade den artikelserie i SvD som jag refererade till då jag skrev om männens roll i filmen Melancholia. Jag diskuterade för några dagar sedan manlighet och identitet med en kvinna och hon lyfte ett intressant perspektiv. Hon beskrev hur kvinnans identitet under de senaste hundra åren färgats av positiva händelser som ökad frihet och större möjligheter. Mannens identitet däremot har färgats av en förlust av makt och jag tror att det är den förlusten som skulle kunna ligga bakom den negativa utveckling som den manliga identiteten går till mötes på vissa plan. JF beskriver exempelvis männens sämre psykisk hälsa, självmord, ensamhet och hemlöshet. Män beskrivs som förlorare på många plan, men jag tror inte att det är hela bilden. För frågan är om en manlig identitet som var skapad i skenet av kvinnans maktförlust verkligen gav män bäst förutsättningar.

För efter min och kvinnans diskussion kring manlighet och identitet så slår det mig vad som pågick i rummet samtidigt som vi förde diskussionen. På golvet läste min vän för sin dotter och brorsdotter. I rummet bredvid packade brodern ner deras övernattningssaker och jag tänkte att här har vi de positiva konsekvenserna av den stundtals smärtsamma samhällsutveckling som vi mött de senaste hundra åren. Äntligen har vi en generation som får lov att vara pappor med sina barn, inte bara till dem i form av ekonomisk försörjningsplikt och erkänt faderskap. Jag såg dokumentären Han tror han är bäst förra veckan. En dokumentär som till stor del kretsar kring socialt arv och vad det kan innebära för individer. Jag tror att just socialt arv är något som har färgat rollen som pappa längre än vi velat erkänna, bara en eller två generationer bort möter vi pappor som varit föräldrar på avstånd till sina barn och det har tagit tid för papporna att närma sig barnen.

Det beskrivs en manlighet i kris och de senaste månaderna har jag funderat mycket över just ordet kris och vad det innebär. Ofta får ordet bära en negativ innebörd, men en kris, livskris, leder ju ofta vidare. Vi har stått och stampat ett tag, till sist brister det och krisen är det som för utvecklingen vidare. Krisen kanske kommer att kräva traumabearbetning, människor tvingas hitta nya sätt att förhålla sig till varandra och det är komplicerat. När vi inte kan luta oss mot de väl invanda könsroller som tidigare generationer slagit fast tvingas vi själva definiera oss och det kräver arbete och uppfinningsrikedom. Ska vi i vårt förhållande vara monogama eller vill vi ha en annan form för vår sexualitet? Kanske vill vi inte alls leva tillsammans utan fylla livet med människor som vi inte har romantiska kärleksrelationer till?

JF, tack för din kommentar och för att jag fick svara på den. Den kritik som du lade fram om att jag skriver för mycket om homo- och bisexuella gör mig illa till mods. Om min blogg är något så är det för heteronormativ, vilket jag tror t ex beror på att mycket av den forskning jag refererar till är det. Mitt mål är inte att homo- och bisexualitet ska ta de tio procent som befolkningen statistiskt uträknat består av utan precis lika stor plats som heterosexuella tillåts ta i bloggen.

Ensamhet är ett mycket intressant ämne som jag avser att återkomma till. För övrigt får din kommentar mig att tänka på, utan ironi, en låt av Färska Prinzen där texten går så här

“Men det är fan synd om alla idag. Alla borde fan ha tröst, men ingen skriver mitt namn på nått jävla plakat. Och vem ska man skylla på när man är en vit man i sina bästa år, jag får inte ens jobb i handen och för mig finns ingen jävla ombudsmannen. För mig finns ingen jävla kvotering, ingen representant i nån jävla regering, inga debatter som främjar mina chanser till något annat än transport till anstalter. Kolla inga jävla sympatier, inga program på p3 om livet, ingen hjälp med nån jävla blankett fastän man inte fattar ett piss om det än“

För något år sedan hade jag en inläggsserie om heterosexualitet som du kanske skulle finna intressant. Här hittar du de olika inläggen.

Läs även andra bloggares åsikter om Färska Prinzen, genus, heterosexualitet, manlighet, Melancholia, Saga om Sexologi

Tidigare i höstas hade min klass en föreläsning med Thomas Johansson från RFSU angående sexuell identitet. Med tanke på vad jag skrivit tidigare i bloggen angående Malena Ivarssons uttalande om homosexualitet tycker jag att det är på sin plats att reda ut lite begrepp.

Synen att vi har en sexuell identitet är begränsad till västvärlden, i övriga delar kanske det snarare handlar om vad vi gör för sexuella handlingar. Alltså inte om att vara homo, bi eller heterosexuell, jag är, utan om att göra homo, bi och heterosexuella handlingar, jag gör. Man kan kanske ifrågasätta om det överhuvudtaget är viktigt att dela upp befolkningen i homo, bi eller hetero, men när vi nu gör det så vill jag reda ut begreppen. Kanske skulle vi kunna leka med tanken att vi alla är sexuella. Jag vet ett antal personer som räknar sig som hetero, men ändå haft sexuella kontakter med någon av samma kön, men också homosexuella som haft sexuella kontakter med någon från det motsatta könet.

Man brukar därför säga att en sexuell läggning kanske snarare handlar om vem som vi blir förälskade och kära i. Det blir alltså en viktig del av ens identitet vilken sexuell läggning man har, men jag tror inte att man ska se det som något statiskt.

Här följer Thomas definitioner på sexuell läggning

Homosexualitet En person som känslomässigt och sexuellt relaterar till personer av samma kön som hon eller han själv har

Heterosexualitet En person som känslomässigt och sexuellt relaterar till personer av motsatt kön

Bisexualitet En person som känslomässigt och sexuellt relaterar till personer oavsett kön

Bisexualitet delas i sin tur ibland in i underrubriker.

Seriell som innebär att man exempelvis först har ett förhållande till en kvinna under en period och sedan ett förhållande till en man, sen kanske man har ytterligare ett förhållande till en man och på det följer ett förhållande till en kvinna. Man mixar dock inte under tiden utan det bygger på längre monogama förhållanden.

Parallell som innebär att man har ett förhållande med en man samtidigt som man har ett förhållande med en kvinna

Samtidig som innebär att man har ett förhållande med flera män och/eller kvinnor, dessa behöver dock inte ha förhållanden med varandra, men det kan vara så.

Personligen tycker jag att dessa indelningar av bisexualitet är lite krångliga och kanske bygger de snarare på en rädsla för att inte veta vem någon tänder på. För så kanske det är i många fall, vi vill veta var människor placerar sig. Vi vill veta vad de har för sexualitet. Detta trots att studier visar att skillnaden mellan vad vi säger oss göra och vad vi verkligen gör är stor. Många människor som klassar sig själva som heterosexuella ägnar sig åt homosexuella handlingar och vice versa. Inom sexologin pratar man om skillnader mellan identitet (ex bisexuell kvinna), preferens (knullar helst med kvinnor) samt praktik (lever dock med en man av olika skäl).

I HITE-rapporten frågar de amerikaner om de är homosexuella, 11% svarar ja. Sedan frågar de männen om de någon gång under sitt liv sugit på en annan mans kuk, 19% svarar ja, om de inte har det får de frågan om de skulle vilja det, 23% svarar ja. Kinsey frågar amerikanska kvinnor i slutet av 40-talet om de är homosexuella, 3% svarar ja. Sen frågar han om de i vuxen ålder haft sex med en annan kvinna och fått orgasm, 13% svarar ja.

Kanske kommer problemen när vi ser sexuell läggning som ett sätt att veta hur människor är. Vilken politisk ståndpunkt de har, vad de gillar för kultur, vilka kläder de föredrar, vad de tycker om att prata om i slutändan kanske vad de har för personlighet. Är det för svårt för oss att acceptera att en sexuell läggning bara skulle säga vem man blir kär i  (om ens det) och inte om man gillar schlager?

I slutet av Thomas Johanssons föreläsning fick vi diskutera tre frågor i grupp. Jag delar med mig av dessa till er

1. Vilken funktion fyller min sexuella läggning för mig?
2. Vilken funktion fyller andras sexuella läggning för mig?
3. Vilken funktion fyller indelningen i sexuella läggningar för samhället?

Läs även andra bloggares åsikter om bisexualitet, heterosexualitet, HITE, homosexualitet, Kinsey, sexuell identitet, sexuell läggning, Thomas Johansson