Imorgon åker jag till Cannes filmfestival. Att sexualitet är ett begrepp som är intressant att analysera utifrån hur det skildras i film är något som jag upptäckte tidigt i den här bloggens historia. I oktober 2009 skrev jag om filmsex och förståelse, om hur en av mina psykologilärare talade kring hur film och skönlitteratur kan användas för att arbeta och reflektera kring empati. Min tanke är att detta skulle kunna kopplas till ett användande av film för förståelse för sexuell mångfald och variation.
Hösten 2010 föreläste jag och filmaren Klara Levin för pedagoger om hur film kan användas i sex- och samlevnadsundervisning utifrån Klaras film Älska med mig. Filmerna Black Swan och Till det som är vackert fann jag mycket intressanta i en feministisk analys av den nutida unga kvinnans sexualitet, som fångades upp av Svenska Dagbladet.
Detta är några av de gånger som film spelat en betydande roll på den här bloggen. När film skildrar sex så att vårt perspektiv vrids något utan att vi egentligen blir medvetna om det, som filmen Apflickorna som jag såg under BUFF, tänker jag att det sker något i vårt förhållningssätt till sexualiteten.
Min förhoppning är att jag under dagarna i Cannes får möjlighet att här på bloggen skildra festivallivet, utifrån den kulturella referensram kring Frankrike som jag har med mig och mina kunskaper om sexualitet och kultur.
