Den svenska synden, Tomelilla, sexberättelser & USA

February 10th, 2011 § 0 comments § permalink

San Francisco Chronicles hemsida hittar jag den här kommentaren kring uppgiften att skriva en sexberättelse. Debra J Saunders har hört om uppgiften från sin vän Ola Tedin på Ystads Allehanda och länkar till svenska nyheter på engelska, Outrage over Swedish teens’ sex dream essays, i The Local. Vad som är intressant är kommentarerna som Saunders får på sin text. Här är ett axplock:

“I like sex and enjoy a healthy sex life, but if my teacher asked me to do that and share it with him/her and possibly other classmates at age 13 (or any age for that matter), then they would have been violating my personal rights of privacy. A very selfish assignment request, and a bit creepy. To say ‘tell me how you think about sex’ or you do not pass is a bit of a red flag in any country. Side note, why the assange reference? No shame on the author’s part.”

“Here in the USA, we champion killing and violence and the mere mention of sex gets big government, the GOP and congress involved.”

“sverige, I envy your having living in Stockholm for five years – it’s one of the most beautiful cities on this planet, and the Swedes are lovely people! Thanks for you common sense posting. If only Americans could divest ourselves of our hysteria about sex, we’d be much better off as a nation.”

“We are so crazy when it comes to SEX the rest of the civilized world must think we are stupid and hypocrites SEX is nothing to be ashamed about, look at the world population people must be having SEX.”

Samma kritik kring skillnad på personligt och privat samt ett ifrågasättande av lärarens intentioner som lyfts i bland annat Ystads Allehanda finns med, men också en reflektion kring hur synen på sexualitet är i USA och hur den skiljer sig mot den i Sverige. Någon kommentator pekar ut att Saunders (enligt kommentatorns) intention att skapa upprörda känslor kring uppgiften inte har fungerat. Många av de som kommenterar vänder istället blicken självkritiskt mot USA och den restriktiva sexualsyn som de anser råder. Jag tycker att det skulle vara intressant att integrera de amerikanska kommentatorernas syn på sexpositiva Sverige med de kommentarer som finns vid artiklarna hos Aftonbladet och Ystads Allehanda, många väldigt onyanserat kritiska mot synen på sexualitet som de anser förmedlas i svensk sex- och samlevnadsundervisning.

Genom historien om sexberättelserna på Kastanjeskolan i Tomelilla så fortplantas bilden av sexpositiva Sverige, trots att ett helt annat klimat råder på svenska debattsidor och forum. Jag funderar på om vi verkligen har synen på sexualitet som Saunders kommentatorer tillskriver oss.

“Swedish culture, when compared to ours, is largely post-religious, earnest, communitarian, and respectful of nature and humanity. In that context, the writing assignment in question isn’t the invention of some lecherous instructor but a thoughtfully designed educational project to help young people acknowledge, understand, and live with their emerging sexuality. I think it’s a great idea. I surely wish that I had similar community support for developing some sexual self-knowledge when I was in my early teens.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , .

Våldssex utan sex

September 29th, 2010 § 3 comments § permalink

Idag kunde man läsa i Sydsvenskan om hur tingsrätten resonerat kring fallet med den 16-åriga tjejen och den 32-åriga mannen som jag skrev om i förra veckan. Även här på bloggen har fallet fortsatt att diskuteras, Martin Olsson inledde med att skriva så här:

“Man kan diksutera detta fram och tillbaka men man kommer inte runt fakta. Flickan (kvinnan) utsattes för grovt våld under en längre tid. Med tillhyggen. Enligt lag kan man inte samtycka till detta, av samma skäl som man inte kan samtycka till att bli mördad. Enligt svensk lag är det inte okay att behandla någon så illa, med eller utan samtycke.
Att det handlar om sex kvittar. Det är våldet som räknas.”

Den kommentaren blir extra intressant eftersom även tingsrätten valt att resonera i de banorna, fast tvärt om. Genom att frånkoppla våldet från sexet prövas istället händelserna som misshandel och frågan blir hur grovt våldet var. Handlar det om grov misshandel eller misshandel av normalgraden? Tingsrätten konstaterade misshandel av normalgraden och där fick jag lära mig något nytt. Misshandel av normalgraden går att ge samtycke till och blir därför inte straffbar. Rubriksättningen hos Sydsvenskan, Tingsrätten: 16-årig flicka samtyckte till våldssex, är också intressant eftersom den som jag förstår det inte riktigt stämmer. Tingsrätten uttalar sig om våldet, misshandeln, inte om sexet.

I artikeln resonerar åklagaren kring fallets koppling till sexualitet och menar att det hade varit annorlunda om det handlat om enbart våld. Det kan man fråga sig, hade misshandeln räknats som grov om den inte hade haft sexuella inslag? Det är intressant hur våld kopplat till andra aktiviteter är mer accepterat, en vän till mig gjorde mig uppmärksam på ett annat sammanhang i Sverige där våld är socialt accepterat – inom viss sport…


Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

There’s no such thing as a free lunch

April 3rd, 2010 § 0 comments § permalink

En vän berättade för mig om hur en av hans kollegor som gått av sitt pass i en bar var med om följande. Han sätter sig i baren med en öl för att läsa en tidning. Ett gäng tjejer, antagligen möhippa eftersom en var klädd som sexig sjuksköterska kommer fram och säger:

– Kan du köpa drinkar till oss?

Han svarar nej och tjejerna surar vidare. Jobbar man inom restaurangbranschen så ser man ibland människor inte så  vackra sidor. De accentueras med alkohol och folk blir snåla och aggressiva, givetvis också kärleksfulla och varma. Det där med att bli bjuden på krogen är en av de fördelar som lyfts fram i debatten kring kvinnors sexuella makt. Jag pratar om det med en vän. Vi är rörande överens att citatet som jag valde som titel stämmer även i det här fallet. Det finns inga gratisdrinkar. Med gratisdrinkar kommer oändliga timmar av kallprat med människor som man kanske inte vill prata med och epitet som spritluder. Det ligger inga feministiska privilegier i rykten om att man knullat till sig en roll eller att kallas spritluder.

Grannen i Cougar Town ger sin man kort med ordet SEX på som han får använda som sex-kuponger

Bilden av den sexuellt återhållsamma kvinnan som med jämna få mellanrum fördelar sina gracer i form av kort där det står SEX på till sin svältande man förlorar vi alla på. Ändå reproduceras den i sitcoms och vardagsdiskussionen. Jag tror inte att det är någon tillfällighet att branschen som Ola Rapace kommer från, där han menar att kvinnor med sex får roller, samma bransch var på tapeten för några månader sedan eftersom sexuella trakasserier var en del av vardagen.

Köp era egna drinkar och ta inte för givet att kvinnor inte vill knulla!

F ö är diskussionen hopplöst hetero-/tvåsamhetsnormativ.

Här skriver jag om hur en politiker i Ystad fick rykte om att ha gått sängvägen till jobbet.
Här gör Tanja Suhinina ett jäkla jobb och diskuterar begreppet kvinnans sexuella makt
Elin Grelsson skriver om när kvinnor inte får ligga.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Claire Tully

March 17th, 2010 § 1 comment § permalink

Idag är det St Patrick’s Day, vilket är Irlands nationaldag. Jag tänkte dela med mig av en bekantskap som jag gjorde genom en intervju i veckotidningen Village under mitt senaste besök i Irland. Vid första anblick så tror ni kanske att ni är helt på det klara med hur kvinnan på bilden ovan är. En utvikningsflicka, med modernare ord en glamourmodell. Vi har våra egna i Sverige, Natasha Peyre, Carolina Gynning och systrarna Graaf.. Listan kan göras lång. Populära förklaringsmodeller till varför kvinnor väljer en karriär som glamourmodeller är bristande självförtroende, bekräftelsebehov och brist på andra alternativ som unga och attraktiva i den värld där kvinnor sägs värderas utifrån utseende.

Jag undrar om vi skulle kunna leka med tanken att det inte är något yttre tvång som framkallar viljan att bli en glamourmodell. Att det kanske kan handla om ett självsexualiserande som kan ha en mängd olika orsaker. Jag tycker också att Claire Tully, som kvinnan på bilden ovan heter, är ett utmärkt exempel på att bakom varje glamourmodell så står en människa. Med kvaliteter utöver snygga bröst och rumpa.

Franska Coccinelle såg en gång ut som en man men kände sig som en kvinna

Vi fick på psykologin i hösta göra en övning där vi utifrån att granska vår lärare visuellt skulle berätta vem hen var. Vi gissade rätt på många av sakerna, vår lärares civilstatus och om hen hade barn. Människor är bra på att kategorisera, både sig själva och andra. Ibland får vi höra att kategoriserandet är till för vår överlevnad, för artens fortlevnad är det nödvändigt att kategorisera, det är så vi undviker faror och hittar vänner. När jag och mina vänner var i Dublin i vintras bodde vi på ett hostel. Det var ett mycket äckligt hostel och vi satt där i vår female dorm och shotade vodka för att det skulle kännas ok att lägga sig i sängen. En dag fick vi en ny gäst i vårt rum. In klev Alex och jag kände hur min hjärna gick upp i högvarv kvinna? man? man? man? kvinna? kvinna? kvinna? förgäves försökte jag kategorisera individen som stod framför mig i rummet.

Efter ett tag lugnade min hjärna ner sig och jag kunde konstatera att det antagligen handlade om en man till kvinna, dvs en kvinna som hade varit en man. Jag minns att jag tänkte att där Alex stod i sin jeanskjol och rutiga blus så var det ganska tydligt att hon önskade att bli kallad hon. Det gick inte att bortse från de ansträngningar som vår nya rumskompis gjort för att visa sin könstillhörighet. Jag kom därför fram till att det var en kvinna. Ibland stämmer inte vår första instinkt, vår första kategorisering, med hur det verkligen är. Vi är kognitivt välutvecklade, kan resonera och lära oss nya saker. Allt är inte som det först ser ut. En man kan vara en kvinna och en glamourmodell en forskare.

Claire Tully är förutom Irlands enda Page 3-flicka en akademiker med examen i biokemi och immunologi från Trinity Collage i Dublin, Irland. Hon driver välgörenhetsarbete för att uppmärksamma bröstcancer och önskar forska kring HIV på Oxford när hon får råd att utnyttja sin plats där.

Alla glamourmodeller har inte akademiska meriter som får ögonen på professorerna i Lund att glänsa, men vissa har det. Det finns kanske däremot en excellent servitris, kassörska, taxichaufför, politiker eller förskolelärare bakom det fluffiga håret och de runda brösten. Vi kategoriserar för att hitta rätt i verkligheten, men ibland nöjer vi oss inte vid enkla konstateranden utan använder våra fördomar för att skapa djupare insikter. Ofta, inte alltid, så sätts exempelvis ett attraktivt yttre i kontrast till exempelvis intelligens, det kan även gälla ett sexualiserat yttre. Vi förklarar att människor inte vet bättre eller är offer. Våra förenklingar möjliggör snabba beslut som kan vara viktiga ibland, men vi får inte glömma att vi gör dem, förenklingarna.
Här finner ni Claire Tullys hemsida.

Vill ni läsa mer om Irland och sexualitet så har jag skrivit om abort på Irland, den Irländska synden, om synen på sexualitet inom psykiatrin på Irland samt Sexualitet på Irland del 1 och 2.

Happy St Patrick’s Day!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
.

Attraktionsrasister

March 3rd, 2010 § 9 comments § permalink

Dorian i The Teenagers

Efter ett litet tips så frågar jag mig när det är ok att vara rasist i sängen och när det inte är det. Tydligen är etniciteten inte bara ett positivt inslag i hur het du är utan den kan även vara negativ. För män med asiatiskt utseende är det extra tydligt. Det förefaller finnas klara stereotyper gällande asiatiska män och kvinnor som är accepterade att hålla fast vid.

På nazi-Tysklandsätt tillskriver vi individer egenskaper utifrån etnicitet och det känns inte ok. På skallmätningssätt har vi teorier om kukstorlekar som i sin tur bidrar till ryktesspridning kring individer. Genom att se individen som en etnicitet så plockar vi bort individualiteten, den det drabbar är dock individen. Den adopterade killen från Asien som inte får brudar i Sverige eftersom en rasistisk kulturell bild säger att hans utseende inte är attraktivt. Jag kan visst köpa olika preferenser i fråga om utseende. Vissa gillar långa mörka andra korta, vissa mulliga ljusa andra smala. Jag ifrågasätter dock vad ett påstående som

– Jag tänder inte på asiatiska män

egentligen grundar sig på. Handlar det om utseendepreferens eller ett kulturellt sammanhang som skapat en stereotyp bild av den asiatiske mannen?

Jag läser en text av Tobias Hübinette om relationer över “rasgränserna”. Hübinette menar att rasismen inte bara drabbar individer uppväxta i  asiatiska länder utan även adopterade asiater till exempelvis Sverige. Det är alltså inte en fråga om kulturella skillnader utan kanske snarare om hur etnicitet syns på ytan. Han redovisar siffror som pekar på genusmässiga skillnader mellan kvinnor och män. 51 % av de adopterade kvinnorna med asiatiskt utseende hade partner medan motsvarande siffra för de adopterade männen var 25 %. Det verkar alltså finnas en skillnad på hur kvinnor och män från Asien värderas som attraktiva. Hübinette berättar om en kulturell bild av asiatiska kvinnor som barnsliga, underdåniga, söta, sensuella och hypersexiga medan männen skildras som fula, omanliga och asexuella.

Bloggen Stuff White People like uppmärksammade vita mäns smak för asiatiska kvinnor och fick över 19,000 kommentarer på sitt inlägg. Fördomar verkar drabba även beroende på könsroller och etnicitet. Jag minns en gång på biljardhallen. Vid bordet bredvid spelade några svenska medelålders vita män med sina thailändska partners. Männen var hålögda, ölmagade och såg mycket trötta ut. Efter några minuter vid bordet bredvid så förstod jag och mitt sällskap varför. Männen fungerade som uppassare till thailändskorna som vrålade

-BUY US A BEER!

var femte minut. Könsroller är inte alltid givna. Inte roller i en relation heller. Vem som passar upp och vem som blir uppassad skiftar och vi kan inte göra förutsägelser om beteende utifrån etnicitet.

John Cho från bl a American Pie

Frågan är dock om sängkammarrasismen är ok i positiva fall. Jag har vänner som exempelvis är anglofiler och tycker att det hetaste är män från USA, Australien, Storbritannien, Irland och Skottland. Jag kan själv säga att efter att jag träffade Mark så tycker jag att irländska män generellt sätt är väldigt attraktiva. Där kanske det mer har att göra med positiva erfarenheter av egenskaper som jag förknippar med irländska män.

Emanuella Riva och Eiji Okada i Hiroshima Mon Amour

Jag vill avslutningsvis säga att jag tror att problemen med sängkammarrasismen inte slutar i det att ett förhållande upprättas. Jag tror inte heller att det är lättare för vita kvinnor som lever med färgade män. Inte heller mannen som blev förälskad i en thailändska, eller den thailändska kvinnan som blev förälskad i en vit man. Vi tror ibland att världen är så enkel. Visst är vårt kategoriserande kanske en förutsättning för att vi ska klara oss. Vår fortlevnad kanske är beroende av en förmåga att dela in människor och intryck, men ibland, ibland tror jag att vi bara ska stanna upp. Vända på våra resonemang och utmana våra föreställningar.

Jag funderade på hur en text skulle kunna förändra eller försöka förändra synen på asiatiska män. Jag vet inte hur effektiva ord är i det här sammanhanget så jag letade reda på några sexiga män med asiatiskt utseende. Ni får gärna hjälpa mig med fler namn!

Så när jag läste Sydsvenskan i morse som vanligt, i texten till dagens födelsedag som var Stefan Zablocki hittar jag citatet

“Döm alltid människor som individer och aldrig som grupp. Det finns goda och onda människor i alla grupper. Engagera dig när orättvisor begås. Som passiv blir du medskyldig.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Vår svenska synd

February 22nd, 2010 § 2 comments § permalink

Jag är nyfiken-filmerna…

Jag har tidigare skrivit en italiensk “dokumentär” om Sverige och dess synd. På Facebook ramlade jag över den här sidan, God hates Sweden, dokumentären jag länkade till är från sextiotalet, sidan från i år! I en text radas punkter upp på varför Gud hatar Sverige och författarna menar att de har stark bevisning i frågan. Homosexualitet, skilsmässostatistik och aborter. Jag föredrar att se det som att jag bor i och kommer från ett land som kommit ganska långt när det gäller mänskliga rättigheter, även sexuella sådana. Vi får vårda vår svenska synd ömt!
Här kan ni läsa vad jag skriver om den irländska synden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ska vi leka pappa, pappa, barn?

February 6th, 2010 § 1 comment § permalink

I den poetiska filmen Månkyssen skulle två franska pojkfiskar bli förälskade och barnen i låg- och mellanstadiet i den franska skolan skulle få ta del av den historien. Nu stoppas filmen efter att bland annat några som kallar sig “Kollektivet för barnets bästa” som är starkt engagerade mot homosexuellt föräldraskap engagerat sig mot filmen.

Filmen stoppas av Frankrikes skolminister Luc Chatel med förklaringen att det är för tidigt att prata om “sådana här ämnen” i låg- och mellanstadiet. Det väcker frågan om vad som skulle skilja homosexuell förälskelse från heterosexuell, den möter vi i många historier om prinsar och prinsessor. Ska vi skydda barn från all förälskelse då? Den väcker också tanken på vad barn känner och inte känner, när börjar barn känna förälskelse och när får de behov av intimitet? Jag skrev det här efter en föreläsning av Anna Kosztovics i sexologin i höstas.

I le Parisien kan vi läsa om hur HBT-rörelser i Frankrike drar paralleller till problematiken med självmord hos unga homosexuella, där kanske känslan av äckel mot deras kärlek hos andra blir för starkt och svår att hantera. Då välkomnas filmen som ett tidigt sätt att börja diskutera kärlek och sexuell identitet i skolan. Att se homosexuell kärlek som en vuxenfråga bli komplicerat, dels för att våra barn känner känslor, dels för att många barn idag växer upp med mamma-mamma, pappa-mamma eller pappa-pappa. Jag tänker på hur min vän  för några veckor sedan uttryckte en längtan efter när hennes dotter bli sådär sex-sju år och börjar fundera över existentiella frågor om kärlek och död. När mina framtida barn blir sex-sju så hoppas jag att det finns många poetiska filmer om pojkfiskar som blir förälskade.

Här skriver SVT om filmen och här får ni en förhandstitt, på franska

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=WXoouH58U5o&feature=player_embedded]

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fittans år – nej tack

January 14th, 2010 § 2 comments § permalink

Jag läser Gustav om kampanjen Vaginans år 2010 som dök upp på Facebook för ett tag sedan. Gustav skriver

“du ska låta kuken vara sin egen och inte satt i relation till något annat”

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an frågan. Kanske på samma sätt. Låt muttan vara sin egen. Utan att behöva bära politiska statement eller maktstrukturer. På bloggen sniglad skriver författarna “Nu får decennier av kuk-år stå tillbaka”, känns jävligt sorgligt. Det blir en märklig sexualisering av maktförhållanden som varit och är allt annat än ok. Ett statement som känns något omodernt. Jag vill tänka att vi flyttat oss från dikotomiserandet kvinnor och män som motsatta kön och kampen mellan oss. Att det inte längre handlar om att älta vad som gått fel utan förändra tillsammans.

När jag var liten så brukade jag säga till mina föräldrar att jag skulle skaffa en man som skulle göra allt hemma när jag blev stor, (som någon sorts hämnd mot männens makt) de frågade mig om det verkligen var rättvist. Jag tycker att logiken i Vaginans år är lite den samma som min femåriga världssyn. Sen tycker jag personligen att vagina är ett ganska dåligt ord för fitta.

Gruppen fortsätter på Facebook efter att ha blivit utkastade, men det är en annan diskussion.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Gustav Almestad, Vaginans år

Den kvinnliga sängvägen?

January 9th, 2010 § 0 comments § permalink

I Ystad stormar det kring politikern Kristina Jönsson. Jönssons flytt som kommunalråd från Tomelilla till Ystad. Den sticker i ögonen på vissa och under en intervju med journalisten Ulf Mårtensson så kommenterade hon ryktena som menade att hon gått sängvägen för att få sin tjänst. Konsekvenserna av att Ystad Allehanda valde att skriva om ryktena blev större än väntat. Två parallella debatter följer, det handlar dels om huruvida det var rätt att uppmärksamma ryktena i tidningen, men också om hur sexualitet används för att förminska unga kvinnor.

Jag skulle vilja säga att användandet av sexualitet för att förminska offentliga personer går långt bak i tiden, i den första tryckta pornografin skildrades präster och politiker i explicita situationer som skulle verka förlöjligande. Att anspela på någons sexualitet är ett effektivt sätt att förminska och få tyst på människor. Kritiken blir så intim att den är omöjlig att bemöta på ett seriöst sätt. Det är också synd att vi 2010 fortfarande på vissa håll har en sexualsyn som innebär att kvinnan ses som en lockerska som får fördelar med hjälp av sex. Den synen är förringande inte bara för kvinnor utan även för män.

Jönsson menar att

“– Den sortens rykten hade aldrig spridits om en ung man”

det kan vi inte veta, men jag tror precis som Jönsson att maktstruktur måste vägas in när vi funderar på varför ryktena uppkommer. Ulf Mårtensson besvarar synpunkterna från läsarna i en krönika. Där skriver han

“När det gäller en ung kvinna som gör politisk karriär är det, anser jag, i högsta grad relevant att berätta att hennes motståndare väljer att använda lögner och ryktesspridning för att förminska henne, kanske för att till och med få henne att lämna sin post. Jag tycker att det säger obehagligt mycket om villkoren för politiker i allmänhet – och kanske unga kvinnliga politiker i synnerhet. Vi har normalt en syn på att Sverige är ett jämställt land, där vi bedöms efter vem vi är, inte vilket kön vi råkar ha.”

Som jag tidigare skrev så går kritik av den sort som riktats mot Jönsson inte att besvara på ett seriöst sätt, men genom att hon får lov att själv ge sin syn på saken och frågan lyfts till debatt så tror jag att Jönsson ändå blir den som i slutändan vinner. Pornografin kallad libelles som jag tidigare nämnde fanns på 1700-talet. Det är synd att vissa i Sverige fortfarande befinner sig på den nivån.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristina Jönsson, libelles, Ulf Mårtensson, Ystads Allehanda

Sexualitet på Irland del 1

December 26th, 2009 § 1 comment § permalink

Ett av de stora samtalsämnena på Irland det här året är en rapport kring hur präster och biskopar utnyttjat barn. En äldre man som berättar för mig om sin syn på saken. Han har själv slutat gå i kyrkan trots att han är troende. Det är inte Gud han är besviken på förklarar han för mig utan på de som för hans talan. Så istället för att som förr gå iväg till kyrkan på julaftonskväll så stannar de hemma.

En yngre irländsk man berättar vad han tror om prästerna och biskoparna, något som är en ganska allmän teori här. Han menar att man tar mycket unga män, eller pojkar och för in dem i kyrkans värld. Redan innan de fått utveckla sin sexualitet så tas de bort från alla möjligheter att utforska den. Senare som präster så får de lära sig att det är en synd för dem att vara med kvinnor. Vi måste alltså förstå att för dessa män så är det en lika stor synd att vara med en kvinna som en man. Den kanske enda nära kontakt som de har med någon är den med sina korgossar, pojkar som står under dem i makthierarkin och som ska lära av dem, som står i beroendeställning till prästerna. För prästerna blir det kanske väldigt förvirrande med sin kärlek till pojkarna och prästernas egen sexualitet. Skillnaden mellan kärleken till den som vi vill vårda och ta hand om och den som vi knullar är inte klar för dem eftersom de aldrig får lära sig.

Kanske finns en del i förklaringen i ett maktmissbruk som har väldigt lite med sex att göra, men en del i förklaringen kan vara en samhällsstruktur som understödjer beteendet.  Att kräva avhållsamhet av människor kanske inte är humant. Den äldre mannen som jag pratar med menar att det skulle kännas helt rätt för honom om präster också fick ha en familj, jag säger att visst, så har vi det i Sverige med de protestantiska prästerna. Personligen tror jag att präster blir bättre på att stötta människor om de själva har upplevt hur det är att ha en familj och vilken svårighet och glädje det innebär.

Läs även andra bloggares åsikter om Irland, katolicism, pedofili, präster

Vad har Slitz och Feministiskt Initiativ gemensamt?

December 15th, 2009 § 1 comment § permalink

De vill ligga med en feminist.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=J_mDa0NZhjg]

Feministiskt Initiativ lanserade i dagarna sin kampanj Feminister har bättre sex, Slitz skribent Jensen var inne på samma spår för ett tag sen. Jensen skriver en guide till hur du får ligga med en som han uttrycker det manshaterska. Enligt FI ett hett tips eftersom det då lovar bättre sex. Kanske kan vi se något samarbete här?

Skämt å sido så är det intressant hur ett feministiskt parti närmar sig begreppet sexualitet. Genom historien har feminismen haft lite svårt att gör det utan att fokusera på det negativa. Under 1990-talet handlade det om begrepp som abort, sexuella trakasserier och våga vägra analsex. Ett mer positivt och njutningsrelaterat fokus välkomnas varmt!  Jag har tidigare nämnt sexpositiv feminism. Sen måste jag säga att jag ställer mig lite skeptisk till Gudrun Schymans Newsmill om makt och hur den är skadlig för relationer. Jag tror personligen att just begreppet makt är något som gör många relationer rörliga och levande, men på båda hållen, inte som en enbart patriarkal sak och kanske som en positiv aspekt.

Sen är det något som Gustav också är inne på, nämligen att liggandet med en feminist är lika med att ligga med en kvinna. Både hos Jensen och FI ligger fokus på kvinnor som deras sexualitet. Här saknar jag en diskussion om det inte även kan vara bättre för män att vara feminister och ligga.
Gustav och Elin skriver också om FI’s kampanj.

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman, sexualitet, Slitz

Human Rights Day – vad är sexigt med det?

December 10th, 2009 § 2 comments § permalink

Lotta uppmärksammar i sin blogg idag att Rosemary Coates uppmanar oss att sprida det här meddelandet. Rosemary är president i World Association for Sexual Health (WAS). Anledningen är att det är Human Rights Day och sexualitet räknas som en sådan.

On the occasion of Human Rights Day, the World Association for Sexual Health (WAS) asserts that sexual health is fundamental to the well being of all people. It is much more than the absence of disease. The promotion and protection of individual sexual rights provides optimal conditions to ensure sexual health.

Irrespective of gender, gender identity, ethnicity, culture, sexual orientation or personal capacity we all have the right to experience the pleasures of sexual intimacy, free from coercion, legal or social sanctions, or personal criticism.

Dr Rosemary Coates
President, World Association for Sexual Health

Även Malmö Högskola uppmärksammar Rosemarys uttalande.

Vad är en sexuell rättighet för er?

Läs även andra bloggares åsikter om human rights day, Lotta Löfgren-Mårtenson, sexualitet

Onani för festival

December 5th, 2009 § 0 comments § permalink

SR, Expressen och ett antal andra tidningar uppmärksammade i dagarna Arvikafestivalens annonskampanj som är en tjej som onanerar, vi får bara se hennes ansikte, så själva uppfattningen om att hon onanerar är något som skapas i oss själv med hjälp av associationer.

Under vår föreläsning i sexologi igår handlade det om sexualupplysning och bl a om hur unga får kunskap om sex. Vi diskuterade det faktum att alla tider har sina bovar, Elvis var farlig, Beatles var farliga, porren var farlig, analsex var farligt och internet är något som belyses som farligt idag. Det florerar en massa teorier och tankar om vad som händer med människors sexualitet när den kommer i kontakt med internet och media, men egentligen kanske vi inte riktigt vet vad som händer, om det händer något.

Jag var inne på detta i mitt inlägg om Paradise Hotel, att kanske är det inte så mycket som händer, kanske blir inte Caroline som onanerar i Arvikafestivalens kampanjs liv förstört och hennes framtidsplaner grusade av det faktum att hon kopplas ihop med sex i en annonskampanj.

Frågan är då vad kampanjen gör, skapar den en diskussion kring unga och onani? Eller är den bara en smart annonskampanj eftersom vi vet att sex säljer.

Sex säljer och frågan kan också vara vem som säljer sex i annonsen, är det Arvikafestivalen eller tjejen? Varför reagerar vi så väldigt starkt när vissa säljer sex medan själva idén om att sälja sex är något som förekommer på så många andra ställen? Vill Arvikafestivalen verkligen betona ungas rätt till sin sexualitet eller handlar det om ett rent kommersiellt syfte? Och spelar det någon roll? För det är också något som man kan fråga sig, har vi verkligen rätt till de ungas sexualitet. Är den verkligen något som vi får lov att exploatera eller är den något som tillhör dem. Kanske kan man tänka att lösningen istället ligger i att flytta fokus så att de får äga sin sexualitet?

Jag tror att kampanjen är positiv i det att den avdramatiserar, men när diskussionen istället kommer att handla om tjejen i kampanjen och hennes eget privata förhållningssätt till sexualitet så undrar jag lite vad som händer. Måste det vara så att vi använder en privatperson för att peka på samhällsfenomen, kan en debatt om onani och en lustfylld sexualitet inte läggas på ett samhällsplan istället? Ska vi kanske vända oss till oss själva och fråga oss varför vi som skribenter reagerar med att fokusera på tjejen, kanske ligger reaktionen mer i ett eget förhållningssätt till sex än i en oro för en 20-årig tjej som onanerar i en reklamfilm. Kanske borde tjejens inblandning vara slut efter att filmen är gjord, kanske borde någon annan få förklara. Caroline är väldigt klok, citat från Expressen

“- Jag tycker att det är en fin grej. Vi pratar för lite om om sex och ungdomars sexualitet. Jag tycker inte det är något man ska skämmas över. Det är något alla gör och som är fullt naturligt.”

men jag undrar varför hon ska behöva förklara sig. Vi ringer inte upp de här människorna och frågar hur de tyckte att det kändes att ta den här bilden.

Festivalen efterlyser nu en kille för ett liknande uppdrag.

Två filmer har tydligen gjorts

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6QWJuLv2osU&feature=player_embedded]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=18BaAzZi3cI&feature=player_embedded]

Eftersom det trots allt skrivs så mycket om Caroline så vill jag länka till hennes blogg, där ger hon sin egen bild.

Läs även andra bloggares åsikter om Arvikafestivalen, onani, reklam

Husockupation & HBT

November 21st, 2009 § 0 comments § permalink

Igår vid 21-tiden kom en polisbil körandes utanför mitt jobb. Några timmar därefter följde fyra piket-bussar och snart var pressen på plats också. Det handlade om den första svenska Queer-ockupationen någonsin av ett hus vid Botulsplatsen i Lund. Sydsvenskan beskriver ockupationen som ett sätt att uppmärksamma HBT-frågor och kopplar samman den med kampanjen Bara Bröst som drivits i bland annat Malmö. Grupperna kopplar samman sexuell identitet med politik på ett aktivt sätt.

Foto: Oqupation

Idéerna bakom ockupationen finns att läsa på http://oqupation.blogspot.com/, jag tycker att det är viktigt att man gör det om man tänker uttala sig om den. För uttala sig kommer människor att göra, den kommer att kritiseras och rosas och då tycker jag att det är på sin plats att man vet vad begreppen innebär. Jag ser det som ett problem med en aktion likt den här. Hur många som läser Sydsvenskans artikel känner sig insatta i queer-begreppet? Hur många tycker sig veta vad det normlösa samhället är? Förstår allmänheten kopplingen till att ockupera hus?

Foto: Oqupation

En annan aspekt är den att grupperna kan uppfattas säga sig föra HBT-rörelsens talan. Det blir lite problematiskt eftersom man använder sig av civil olydnad och ockupation som en strategi och inte alla inom HBT-rörelsen skriver under för det. På samma sätt som en stigmatisering av HBT leder till en vi och dem känsla så kan aktioner likt den här skapa klyftor inom rörelser som verkligen inte behöver det. På sidan Hardqueer diskuteras detta i kommentarsfälten

“Förbannade SVIN som drar ner hela HBTQ-världen i skiten p.g.a korkade jävla ockupationer med enda avsikt att smutskasta alla oss andra. Jag vet att ni är medvetna om hur mycket ni skadar för oss andra som kämpar med att HBTQ-samhället ska bli mer accepterat.

Jag säger inte att vi ska assimileras till fullo i heterovärlden, men detta är att gå åt helt fel håll.”

Frågan om detta är ett bra sätt att skapa debatt om HBT-frågor kommer med all sannolikhet att diskuteras. Kom då ihåg, att en sexuell identitet inte är likställt med ett visst politiskt perspektiv. Precis som att de som tillhör heterosexuella inte alla delar samma politiska åsikter så gäller detta även för homo, bi och transpersoner.

Läs även andra bloggares åsikter om Bara Bröst, Hardqueer, HBT, ockupation, Sydsvenskan

Where Am I?

You are currently browsing the Politik category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts