Saga om Sexologi & Sexdagarna

March 18th, 2012 § 2 comments § permalink

Tillsammans med bland annat Robert och Linda var jag förra veckan Levande bok under Sexdagarna. Sexdagarna är ett återkommande arrangemang  som möjliggör möten mellan människor för samtal och information om sex och sexualitet. Att vara Levande bok innebar att jag fanns till hands för samtal över en fika om masterprogrammet i sexologi och hur det är att blogga om sexualitet. Under två dagar fick jag uppleva intressanta möten med människor som berättade minst lika mycket för mig som jag för dem om sexualitet och kultur. Jag träffade bland annat en av personerna bakom sidan Kåtspråk, ett projekt kring digital sexuell kommunikation av studenter på Malmö Högskola. Deras sida hittar ni här. Arrangörerna uppmuntrade oss att tala om aktivitet och inte identiet, dvs vad vi gör och inte hur vi är. Diskussionen kring just komplexiteten i det privata, personliga och professionella en av de spännande dikussioner som vi förde under dagarna. Vad är det privata och vad är det publika? Jag fick bland annat flera gånger frågan hur min omgivning reagerar på mitt yrkesval. En fråga som skulle kunna sägas vara privat och personlig, men i svaret finns också information om hur samhället ser på sexualitet.

Ett annat arrangemang som pågick samtidigt som Sexdagarna var BUFF (Barn och ungdomsfilmfestivalen). Jag har växt upp med filmerna på BUFF och även det här året bjöd festivalen på spännande upplevelser som jag tänker återkomma till, bland annat filmer som Identity card och 17 girls. I fredags satt jag på prisutdelningen för festivalens filmer, flera av filmerna hade tema sexualitet och där fanns bland annat titlar som Ligg med mig. Då titlarna med sexuellt innehåll lästes upp skrattade stora delar av publiken. Skratt är en av de reaktioner som jag får på mitt val att utbilda mig inom sexologi. Skratt och mer eller mindre lyckade skämt. Humor och sexualitet verkar ligga väldigt nära för många människor och det är en av de saker som jag tar med mig från Sexdagarna och något som jag tänker återkomma till och skriva om. Jag funderar på vad som göra att sexualitet och skämt ligger så nära och hur det ser ut i olika kulturer? Handlar det om lust, handlar det om försvar eller handlar det om något helt annat? Ytterligare reaktioner är nyfikenhet och frågor om vad sexologi är och under vilka former det går att arbeta med sexologi.

Ett annat tema, mycket tack vare de utbytesstudenter som fanns på plats, var hur attityden till sexualitet ser ut i Sverige. En av frågorna var en undran över den öppna diskussion som finns kring sexualitet i förhållande till hur lite vi talar om känslor och hur känslomässigt stängd den svenska kulturen kan uppfattas, om det nu kan sägas finnas någon typisk svensk kultur.

Sexdagarna var ett fantastiskt äventyr som uppmuntrade mig enormt i mitt yrkesval. Behovet att prata om sexualitet är stort och det gör att jag ser mycket fram emot en framtid inom sexologin. Från Sexdagarna tar jag också med mig en medvetenhet om att sexualitet är ett ständigt föränderligt begrepp och ett begrepp i ständigt behov av rörlig diskussion. Sanningarna måste omprövas och jag tror att få sätt är så effektiva för det som samtalet.

Här pratar jag om Sexdagarna i TV4 Malmö.

Intervju med mig i City.

Läs även andra bloggares åsikter om BUFF, humor, Malmö, Malmö Högskola, Saga om Sexologi, sex, Sexdagarna, Sexologi, sexualitet

Jag snodde dig från din dj-kille

October 12th, 2011 § 6 comments § permalink

Det är tydligt när jag vaknar onsdagen den 12 oktober att Mash Up International och Kakans remix på Veronica Maggios Jag kommer är på god väg mot en hype. I mobilen ligger mess som ber mig att kolla in videon och Sydsvenskan skriver att remixen är höstens syndigaste. Jag ser den en gång, jag ser om den, något skaver. Jag funderar på vad den ska symbolisera förutom att jag vill höra den igen. Den beskrivs som en lesbisk karnevalsremix av Musikguiden i P3. Är den feministisk i sin skildring av sexualitet? Det är något som inte känns rätt för mig och efter några lyssningar faller det på plats.

Hon är ganska ung och hon ligger naken

Reser mig hon kollar RNB-baken

Jag snodde dig från din dj-kille

Han kunde inte ge dig det du ville

Du vill komma i min mun

Skriker för högt i ditt gamla flickrum

Så vad är problemet med de här textraderna? Jo, det är för tydligt för mig att i den här låten blir tjejen än en gång placerad i ett fack där hon inte vet vart hon vill komma med sin sexualitet utan är beroende av andra starkare individer som berättar det för henne.

Hon är objekt i förhållande till sin dj-kille, istället för att se till att få det sex hon vill så får hon sörja att han inte kan ge henne det hon ville ha. Hon måste få sexet av någon, hon kan inte själv ta för sig. Hon är objekt i förhållande till tjejen som snor henne från dj-killen, hon kan alltså inte välja själv att hon hellre skulle knulla tjejer. För mig är inte den här låten höstens syndigaste utan mer lite unken. Än en gång reproduceras det viljelösa sexuella tjejoffret och hon kan inte ens själv bestämma om hon vill ha dj-killen eller dj-tjejen, med reservation för att hon vill komma i tjejens mun. Hon blir dock ägd, och sen blir hon kär, och sen kommer hon, om och om igen för så funkar det.

Så kommer frågan om det spelar någon roll på vilket sätt sexualitet skildras i musik. Jag tror det gör det. Vår syn på sexualitet är inte en isolerad företeelse som bara påverkas av det som vi lär oss under sex- och samlevnadslektionerna. Den är ständigt i förändring och omformas av de intryck som vi får och tar. Vem vi knullar, hur vi knullar, varför vi knullar, var vi knullar, vi omprövar och testar och just den här morgonen var mitt första intryck Mash Up International och Kakans remix och jag var inte helt nöjd.

Videon hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, genus, Jag kommer, Kakan, makt, Mashup International, remix, sexualitet, Veronica Maggio, Youtube

Michel Houellebecq & Färska Prinzen

September 12th, 2011 § 1 comment § permalink

Första gången jag läste Michel Houellebecq bodde jag i Paris i en etta på 25 kvadrat med två vänner. Sexskildringarna i boken var så explicita att jag bara läste när de andra inte var hemma. Jag chockades och fascinerades över hur han skildrade världen och förvånades över att jag fortsatte läsa trots att många av orden kring exempelvis kvinnan och hennes sexualitet var så provocerande.

En av mina närmsta vänner, en kvinna med fler högskolepoäng än den genomsnittlige doktoranden, spelar Färska Prinzen för mig för första gången. Hon ursäktar sitt nyfunna musikintresse upprepade gånger. Det är inte konstigt. Färska Prinzen sjunger att otäcka saker kommer ur hans mun och jag håller med. Texterna, delvis homofoba, våldsromantiserande, sexistiska och med pedofila inslag är på många sätt inte försvarbara. Ändå fångar han mig.

På omslaget till Houellebecqs bok Plattform väcks frågan om han är en moralist eller en amoralisk provokatör, för mig väcks samma fråga när jag lyssnar på Färska Prinzen. Det är med samma lite skamfyllda hjärta som då jag läste Houellebecq för första gången, som jag låter mina hörlurar pumpa ut Färska Prinzen. På samma sätt som jag kan tycka att Houellebecq kommer nära kärnan av vår sexualitet, så kan också att Färska Prinzen beskrivas göra det. Bådas skildringar av kvinnor, av människan, väcker motstånd hos mig, men de skildrar också en verklighet. Och vems ansvar är verkligheten? De som skildrar den eller de som lever i den och underhåller den? Eller skapas den i skildrandet?

Färska Prinzen provocerar med sina texter, han provocerar med skildringarna av en människosyn fjärran den som jag eftersträvar och sina sexskildringar som rör sig in mot det där geggiga realistiska som jag senast mötte i Charlotte Roches Våtmarker, det är fittor, kukar och porr. Han sjunger att han är kär i din mamma och han låter din mamma ha en sexualitet som inte är försiktigt stereotypt kvinnlig utan rå, direkt och bär push up-BH.

Vad är sex? Hur skildrar vi sex? Jag funderar på om det kanske fyller en funktion att skildra sex så direkt och rått som både Houellebecq och Färska Prinzen gör. Vi möter ofta kulturellt tillrättalagda skildringar av sexualiteten. Samhället sägs vara sexualiserat, men det som skildras är ofta en sorts sexualitet med blanka hårlösa ben och snabba filmsamlag utan förspel. Inte den ibland naiva, ofta råa, ibland intensiva och inte sällan svårfångade sexualitet som livet kan bjuda på.

Tänk om Färska Prinzen inte fanns, tänk om Michel Houellebecq inte fanns, tänk om världen som de skildrar inte fanns? I min brevlåda ramlar Intimitetens omvandling av Anthony Giddens in, en bok som jag träffade på redan på grundkursen i sexologi. En bok som jag tror skulle vara passande i en analys av både Michel Houellebecq och Färska Prinsens texter. För vad är det som de båda skildrar, om inte just intimitetens omvandling.

Läs även andra bloggares åsikter om Anthony Giddens, Charlotte Roche, Färska Prinzen, Intimitetens omvandling, Michel Houellebecq, sexualitet, Våtmarker

Men när du strippar och klär av dig är det samma grej

June 9th, 2011 § 0 comments § permalink

Joan Baez och Bob Dylan

Med låten Resten av ditt liv på skivan Sagolandet hoppar Timbuktu, Jason Diakité, på tåget med Oskar Linnros och ger sig in i en trekant à la Linnros-Maggio-Diakité. Är det så att svenska artister har hittat en ny källa att ösa ur? Det handlar inte om den olyckliga kärleken, eller den stora, eller den första, den handlar om den före detta och det är svart och bitvis hatiskt.

“Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort
Min kamera försvann, du skyllde på min före detta vän
Som du dessutom knulla i min säng
Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar”

Där Maggio och Linnros båda bygger på en illusion om sig själva som ett vi så bygger Timbuktu på att sätta ord på det där fula, det där som inte är rätt, det långsinta, det ledsna och uppgivna i att ha blivit sviken av den som vi släppte närmast. När Timbuktu sjunger

“Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör”

så tror jag honom och därför blir jag extra glad av att läsa flickvän som civiltillstånd i en av intervjuerna med honom. Och kanske svarade Säkert honom med låten Är du fortfarande arg redan förra året, för arg är han. Timbuktu,

“Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?”

För någon månad sen skrev jag om separationer, då skrev jag

“Kanske är det så att ingen annan händelse i våra liv blottlägger våra svagheter så som en separation. Våra mindre smickrande sidor ställs plötsligt i starkt strålkastarljus. Vi stalkar våra partners, är snikna, snåla och oärliga, egenskaper som tidigare setts under en slöja av en välinarbetad tvåsamhet står vi helt plötsligt ensamma med.”

Allt detta finns där i texterna av Maggio-Linnros-Diakité-Norlin, men också dubbelheten i att exen varit så nära varit så varma. Kanske är det i den värmen som hatet så småningom växer fram och gemensamt för de två är passionen.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Norlin, ex, Jason Diakité, Oskar Linnros, relationer, Resten av ditt liv, Sagolandet, Timbuktu, Veronica Maggio

Where Am I?

You are currently browsing the Musik category at Saga om Sexologi.

  • Twingly BlogRank
  • Twingly Blog Search ShowBlog=NO blog:http://www.sagasexologi.se/ sort:inlinks Most linked posts